LILLFJ... LURRVAR FYLLER ÅÅÅÅÅÅÅÅÅR

IDAG ÄR DET LURRVARS

H E M F L Y T T E L S E D A G !

♥ ♥ HURRJAM FÖR LILLFJANTEN ♥ ♥

(och för stackars mig som stått ut med honom ett helt ÅR...)



Tecknad lillf... Lurrvar



Idag är det hela ett år sedan Lurrvar fick ett alldeles eget hem, och vi räknar därför också detta som Lurrvars födelsedag. Han fyller t v å år!  :D

Framlockad med godis första dagen!

Allra underbaraste lilla Lurrvar



Så här dags för ett år sedan visste jag ännu inte att en katt skulle tassa rakt in i hjärtat på mig om några timmar. De sms:ade från Katthemmet och bad mig hämta en kattunge som hittats i området och fångats in. Kunde jag kanske ha den några dagar tills ett jourhem kunde ta den? Så klart jag kunde och jag gick iväg och träffade den allra minsta och magraste lilla katt. Du var full av fästingar, skator hade varit på dig och din beniga ryggrad stack ut genom den toviga pälsen, och ändå var du det sötaste jag hade sett!  


När du först kom till oss trodde vi att du var max fem månader gammal, du var som en avmagrad kattunge i storleken och vägde bara 1,8 kg, men det visade sig att du faktiskt var ett år gammal. Nu har du ju blivit en "stor" katt, pälsen har fyllts ut, det otäcka beniga är borta och du väger hela 2,2 kg.
Kanske är det ändå din litenhet som gör dig så rasande söt, jag vet inte, men alla som träffar dig faller för dig.



Lurrvar andra dagen



Det var inte lätt med dig i början, det rasade fyllda fästingar från dig och du var inte rumsren. Med hjälp av kattlådor utställda var du än kissade så förstod du snart hur det skulle gå till.

Du har inte berättat om din tidigare historia, men efter ett år här hemma hoppar du fortfarande högt och flyr om någon rör sig häftigt eller ett oväntat ljud hörs. Det får mig att tro att du kanske aldrig har haft ett hem tidigare, men var levde du då?
Jag är så tacksam att du faktiskt så smått börjar lita på mig. Du hoppar numera rätt upp i sängen och lägger dig bredvid kudden och gosar, men bara om jag ligger alldeles still. Så sent som i förrgår buffade du hela mitt ansikte och det gjorde mig så glad! Däremot är du fortfarande livrädd för lillhusse, men kanske att också ni kommer att bli vänner en dag.

Du har det allra sötaste jam man kan tänka sig, det går inte att härma och jag har aldrig lyckats spela in det, men det gör mig automatiskt lycklig. Du är så busig och det var så oemotståndligt gulligt när du i början jagade svansar. Du har lugnat dig lite det senaste året, men så har du ju också blivit ett år äldre.



En RIKTIG hjärtekrossare



Varje gång jag är på toa ska du med, det spelar ingen roll om jag smyger dit när du sover, efter fem sekunder är du ändå där! :D
Du sitter i min famn eller så ligger du på rygg som en baby och så blinkar vi åt varandra, då blir jag så kär i dig. När du har gjort det en stund är det dags att rulla i kattsanden som har blivit utsprätt under dagen. När du sätter dig upp ser du ut som en strösslad mjukglass, då skuttar du ut och skakar på dig i hallen. Jag blir lika trött varje gång men kan ändå inte låta bli att skratta åt dig, du är ju så gullig. Dessutom, när du ligger och rullar brukar jag få klia dig på magen, då sträcker du på dig tills du blir nästan tre meter lång och så bara kurrar du, du är en JAMARMYSIG katt!  ♥

Jag har många gånger funderat på om du skulle ha det bättre nån annanstans. Linnsen accepterar dig med nöd och näppe, Frank har inte lust att brottas speciellt ofta, lillhusse tycker inte att det är kul att aktivera katter och jag som nu har börjat vara borta hela dagarna... Klokare människor säger dock att det skulle vara svårare för dig att flytta till en helt ny miljö än att bo kvar här och ha det ganska tryggt, men där du får leka mest själv, jag vet inte... Däremot vet jag att jag skulle sakna dig enormt och jag blir tårögd bara av att tänka på att inte ha dig hos mig.
Jag hoppas att du trots dina dåliga njurar ska leva länge länge.


Jag älskar dig så Lurrvar! ♥ ♥ ♥

Tack för att du vågar lita på mig!

Din matte

Världens vackraste Lurrvar Lurrventuss
Två år gammal idag
♥♥♥

Prisregn!

WOHOOOOOOOOO!!

Det har regnat priser över mig/oss! *dansar runt*
Vi har fått en bloggaward av både sötaste Dui och Deco och av Smulan och Amanda, HURRJAM så kul!  :D

med motiveringen:

Why are Wez WTMR..coz Wez read all your blogs, word for word and Wez luv’s youz all…There..Wez don’t nose what ya suppose to say, so Wez made that up

Jag måste då jama att motiveringen förstod jam inte ett dugg av, men jag är ändå glad. Eftersom jag inte har bloggat ens ett år än så har jag inte hunnit få så många bloggawards, så jag blir fortfarande så lycklig att det rinner tårar på nosen och bakbenen vill dansa!  :D

Tack snälla ni!


Jag ger gärna awarden vidare, men jag struntar i motiveringen! ;)

Det här är några av bloggarna vi läser varje dag när matte är i skolan och vi tycker att de absolut borde få ett pris!

Världens stiligaste Kjelle Buuuuuuuuus
Bästaste Nea som fortfarande ligger för ankar efter en fest i augusti...
Pelle, som är en ganska ny bekattskap för oss
Den knäppaste katten i hela världen, Maru
Skrutten och Skorpan som just nu har skickat iväg personalen på mattekurs!

Privatliv TACK!

Hallåjam *vresigt* det är Frank som jamar idag!

Jag är väldigt upprörd just nu. Jag blev skälld på av lillhusse HELT utan anledning i fredags! Det var så här:


Jam, *host harkel* ni vet ju hur det är när man har känslor för någon, då vill man ju hrm... hrm... gosa lite. Frugan och jag brukar gosa när ingen ser oss, men i fredags blev vi påkomna.

Påkommen!

Just när lillhusse klev in genom ytterdörren höll jag på och hmmm... jam... slickade *host host* har visst fått kattsnuva, tvättade frugan under svansen. När lillhusse med sina baktassar i storlek med en mindre mjaummut klampade in blev vi naturligtvis störda och frugan for iväg till klöstornet med mig efter. Där fortsatte jag hmm... aktiviteten och lillhusse sa med sin barskaste röst: "Frrrrrrrrrrrrrrrrrrank!" Ni kan ju gissa om jag blev skrämd!  :O


Bara för att lillhusse såg skulle frugan spela oskyldig och gav mig en blick av is! *muttrar* örfil... flyga baklänges... *mutter mutter*


Men nu bara MÅSTE jag jama ifrån, frugan och jag har varit gifta i två år och vi är varandras ungkattskärlekar, ska man då inte få mysa lite?!?! Vi är ju för hundan kattererade!


När lillhusse senare jamade om det här till matte sa hon att jag faktiskt inte gjorde nåt fel och tvingade honom att jama förlåt. Men hon har också oppponerat sig tidigare.
På den tiden när vi alla fanns på katthemmet, jag, frugan, matte och tidigare husse, då blev jag påkommen med att hrm *host hårboll harkel* sätta på HÅLLA OM Milva, en silverfärgad riktigt läcker puma trevlig katt.

Milva
En riktig liten läckerbit

Milva sprang jämt omkring på katthemmet med svansen åt sidan och ropade om att någon skulle komma och hrm... *hostar och blir ännu rödare i pälsen* sätta på krama henne och jag är ju en gentlekatt så jag ställde upp för henne (när frugan tittade åt ett annat håll)!

Det här såg min tidigare husse och berättade för matte som absolut inte kunde tro på det, "inte skulle Frank göra såååå, han är ju kattererad!" menade matte. Sen när vi flyttade hem lärde hon sig ju också att jag är en riktig gosenalle och gosenallar gör INTE så enligt matte.


Nu skulle jag verkligen ville sätta ner tassen en gång för alla. Bara för att man är kattererad betyder det inte att man inte har hrm... hrm... känslor!
Och jag vill påjama att jag INTE är en gosenalle bara för att jag tycker om att mysa på mattes bröst.


Jag är en stor, STILIG, viril, orangerandig TIGERhane i min bästa ålder. Jag har ju till och med fått kontrakt med Tugg Tassner i Morrywood, utgivaren av Playcats!


http://prinsessanlinnsen.blogspot.se/2012/03/morrywood.html
http://prinsessanlinnsen.blogspot.se/2012/03/orolig.html



Det kanske matte och lillhusse skulle ta och tänka över och inte behandla mig som att jag bara är en mjuk nallebjörn!






Jag viker ut mig i Morrywood hos Tugg Tassner!





Vad jamar ni andra kattherrar? Är ni stiliga hanar eller är ni gosenallar?? Lite stöd här tack! *stampar*

Fy jam!

Usch och fy jam vilka dagar det har varit. Det roligaste som har hänt var att lillfjanten i min åsyn ramlade ner från mitt prinsesstorn! *rullar runt av fnissattacker*
Ni kan ju gissa om han såg stukad ut när han reste sig upp! Som tur var så skadade han sig inte, då hade ju våra godispengar gått till stickisen... :(

Matte verkar inte alls ha tid med oss längre. Idag har de haft skrivdag hemma, vilket vi var så glada över, men hon har tassat på tangentbordet exakt hela dagen och halva natten ända tills nu. Att lillhusse har försökt jama med henne har hon inte ens märkt.

Vi försökte att få gosa genom att hoppa upp och sätta oss i hennes knä men då knuffade hon ner oss! :O
Det KAN ha varit för att jag slog till Frank, men det tror jag inte...

Det enda som är bra nu är att matte är så glad. Hon anser att hon har skrivit sin bästa text någonsin och ser jamarmallig ut. Hon läste den för lillhusse och han sa att det var riktigt bra, för egen del tyckte jag att den var jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamartrist! Nu återstår att se vad läraren och kurskompisarna tycker. Matte kommer att lägga upp den på sin blogg så småningom.

Mja, jag tror att det var allt för idag.

Matteproblem?

De senaste veckorna har jag förstått något nytt. Det kan vara mycket problem med mattar. Hussar har jag dock inte hört något om.

Skrutten och Skorpans matte har fått lov att börja på en mattekurs för att klara av att ha katt. Jag har förstått det som att det är flera prov hon måste genomgå för att klara mattetestet. Jag jamade med Skrutten härom dagen och som det lät så hade det inte gått jamarbäst på det första provet. Det som då gör mig så fundersjam är att Skruttens och Skorpans matte verkar jamarbra och trevlig när man läser bloggen, ja förutom det där vanliga som vi alla får stå ut med: för lite och för sen mat.
Om knappt HON klarar matteproven, hur ska då andra klara det som kanske inte har haft katt lika länge? Och en mycket aktuell fråga i det här fallet, hur ska MIN vimsiga matte klara ett matteprov??? *ryser*


Lillhusse har också fått problem med matte. Faktiskt så stora att han måste ha hjälp för att klara av henne. Han har fått köpa en speciell apparat att använda som hjälpmedel.


Han säger att det kallas miniräknare, men eftersom han använder den till matte så skulle man ju med andra jam kunna kalla den MATTERÄKNARE!



Jag och matteräknaren!



Lillhusse ska använda matteräknaren till att få fram siffror och konstiga linjer med, så här:





Meningslöst dravvel



Men det var när lillhusse började spela dataspel och jag fick knappa på den med tassarna själv som det hände grejor, titta:






Tryck på blå knapp längst till höger, orange till vänster, de två vita i mitten samtidigt och
sedan Enter, då får man veta hur länge ens tvåbeningar ska vara borta!



Vilken guldgruva! En sådan här apparat
borde ju varenda katt ha!

Nu har jag lärt mig vilka frågor jag kan ställa och vilka knappar som ska tryckas på. För en stund sedan frågade jag när vi ska få kvällsmat idag och då fick jag detta till svar:

Nu är det bara att lägga sig tillrätta på mattan i köket och vänta!  :D

LINNSEN FYLLER ÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!

IDAG ÄR DET MIN

H E M F L Y T T E L S E D A G !

 

♥♥ HURRJAM FÖR MIG ♥♥

 




Tecknad Linnsekatt

  



Idag är det hela fyra år sedan jag fick ett alldeles eget hem, och vi räknar därför också detta som min födelsedag. Jag fyller å t t a år!  :D

Min älskade lilla Linnsen

Från det halvår som jag jobbade på katthemmet innan du flyttade hem till oss har jag bara tre minnen av dig. Jag minns att jag bar in dig i din bur en sen kväll när det var stängningsdags, en gång satte du igång att jama i högan sky för att du hade fångat en leksak (precis så som du gör här hemma varje dag) och det hade man aldrig upplevt med dig tidigare på katthemmet. Och så på midsommarafton det året när jag och tidigare husse hade med oss 2 kilo räkor till er 35-40 katter, ni skulle ju OCKSÅ ha en mysig dag! ♥


Vad jag med min kräkfobi inte visste, var att katter som inte har fått något så gott på länge kastar i sig det och sedan får det följder. Jag skalade räkor och exet delade ut faten i burarna. Alla katter som var lösa ute på golvet var naturligtvis på mig för varje räka som skalades och när jag så skulle räcka över det färdiga fatet att ställa in i nästa bur så var det en brun katt, du Linnsen, som inte kunde se någon anledning att vänta längre. Du tog helt enkelt chansen och slog till med tassen under fatet och räkorna flög som ett himmelskt regn över dig. VILKEN FEST LINNSEGUMMAN! :D


Men så helt plötsligt började du kräkas floder av halvtuggade räkor, och så började nästa katt och nästa osv... Till slut stod 7-8 katter runt om mig och kräktes räkor och jag flydde därifrån...
Att ta hem katthemmets kräkigaste katt var väl inte så genomtänkt för en kräkfobiker, men nu har jag som tur är vant mig (så länge som spyorna inte är kroppsvarma när de tas upp  *ryser*).

Du var inte en av de katter jag lade märke till på katthemmet, ni var så många och några blir favoriter. En efter en flyttade ditt kompisgäng. Frank hem till oss, Konrad för att bli ålderdomshemskatt osv och du blev ensam kvar. Fyra dagar efter att Frank kommit ringde katthemsförståndaren och sa att vi var tvungna att hämta dig också för du var så ledsen och grät!

På katthemmet hade du varit lugn och stillsam men när du flyttade hem till oss blommade du upp.
Vi hade fått lära oss att en ny katt släpper man ut i närheten av kattlådan så att den ska veta var den finns. Vi gjorde det med Frank och han for som en kanon ur buren, såg ingen låda överhuvud taget, och upp på övervåningen och låg under soffan i tre dagar. Med dig var det en helt annan sak. Du smög långsamt ut ur buren, ner i kattlådan och sen ut i ditt nya hem. Din lillhusse är ju kattallergiker och det var egentligen ett test att ta hem Frank för att se om det skulle funka med allergin. Det verkade det göra, men vi hade bestämt att inga katter fick vara i hans rum, så vi ställde för en 1 meter hög "dörr" så att ni inte skulle gå in där.

Jo pyttsan, varenda natt fick jag hämta dig där inifrån 4-5 gånger, jag hörde hur du rumstrerade på diskbänken, du var i taket och hängde upp och ner osv... När du hade varit hemma hos oss i fyra dagar åkte jag hem till min syster och storgrät. Jag var ju van att ha kontroll och DU VAR ÖVERALLT!
Eftersom systern med familj inte är kattmänniskor sa de naturligtvis att vi skulle "lämna tillbaka" er, men det ville jag inte. Så småningom vande jag mig vid att du ägnade nätterna åt att undersöka allt, leka med studsbollar hela nätterna och hoppa in till lillhusse. Till slut tog vi bort den där "dörren", den gjorde mer skada än nytta.

 

Nu har du varit hos mig i fyra år och jag älskar dig så enormt.
Linnsen, du kan se in i min själ på något underligt sätt. Du ser mig rakt i ögonen med dina dimmiga ögon, jamar ljudlöst till mig, och jag smälter. Jag älskar er alla lika mycket men kanske är det så att jag känner en speciell ömhet för just dig. Kommer man till katthemmet vill man ha en frisk katt och ditt fel är ju mycket synligt, det sitter i ögonen.  Ingen tingade eller var intresserad av dig under det halvår som gick innan du flyttade hem till oss och det gör mig så ont eftersom du är den mest underbara katt som finns. 

Linnsebusan leker med kamerasnodden

I början var du så enormt busig, du lekte jämt. Du rusade över mattorna och jagade pinnen, du lekte med bollar och vi spelade tassboll tillsammans. Vart efter åren har gått har du blivit lugnare och det sörjer jag. För att du skulle få det roligare än med Frank som är en sovkatt så tog jag hem först Lusse och sedan Lurrvar som lekkompis till dig. Jag är ledsen att det blev så fel, förlåt mig för att du har blivit jagad och påhoppad under snart ett år. Jag trodde att det skulle bli så bra...

Jag hoppas att jag ska få ha dig hos mig länge Linnsen, på ett sätt är du lite av den dotter jag aldrig fick. Du kräver att bli borstad, du ska gosas på dina villkor och det är du som bestämmer. Det är så tydligt att du är damen i familjen och att vi andra ska veta vår plats. Man får jobba lite för att få din kärlek och det tycker jag om hos dig. För när du väljer att lägga dig på kudden bredvid mitt huvud och kurra så högt du kan, då känner jag mig utvald. Du har valt mig och jag är för alltid din!

Tack för att du finns hos mig, mitt hjärta! ♥ ♥ ♥

Din matte



Linnsen åtta år idag!



 

 

 

 

Att para eller inte para - det är frågan

Idag måste jag, matte, blogga lite om vad jag läste igår. Det blev nämligen en hätsk diskussion i en av alla kattgrupper som finns. Någon hade där lagt upp en bild på två raskatter som skulle has att para sig och då tog det eld i kattgruppen. Diskussionen kom naturligtvis att handla om parning vs alla hemlösa katter som finns.

Det är intressant att läsa vad folk tycker men jag märker mer och mer hur kategoriska människor kan bli när de brinner våldsamt för en sak. Jag har ingen aning om hur marknaden för raskatter ser ut, men att det finns ett enormt överskott av oönskade "bondkatter" är ju ett faktum.
Den i diskussionen som höll på de hemlösa katterna menade att varför ska någon betala 7000 kr för en raskatt när det finns så många hemlösa att ta av på katthemmen. Den som skulle para sin raskatt menade på att hon hade just den här kattsorten för att hon var allergisk mot andra katter, så allting kanske inte är så svart och vitt.

Jag tror att det är vanligt att vara så där kategorisk när man är yngre (även om den arga kombatanten i det här fallet nog är i 50-årsåldern), då är världen antingen svart eller vit. Jag minns att jag i 20-årsåldern var tvärbestämd att jag aldrig någonsin skulle vara tillsammans med en rökare. Nu har jag i och för sig aldrig varit det, men jag ser det inte på samma sätt längre. Rökare är ju människor, precis som alla katter är just katter oavsett ras, och jag kan snarast tycka att det i samhället pågår en hetsjakt på rökare.

Jag kan så tydligt förstå båda sidor i fallet med parning av katt. VARFÖR låta para sin katt när det redan finns så många oönskade djur? Och varför INTE låta para sin katt om man nu väldigt gärna vill ha kattungar ifrån den? Världen är inte svartvit, det finns gråtoner och vem är J A G att döma andra??

Nog skulle jag väldigt gärna ha velat se hur Franks och Linnsens kattungar såg ut (de bodde ju instängda med 40 andra okastrerade katter så jag kan nog räkna med att minst åtta av katterna där var avkommor till "mina" katter). Men samtidigt, om man är lite krass, så är ju ALLA kattungar lika söta, det spelar inte så stor roll vilka föräldrarna är, se bara på bilden här nedan, det skulle ju kunna vara Linnsens och Franks kattungar!

Bilden tagen av Josefin Johnsson, Örebro Katthems otroligt duktiga fotograf

Jag tycker med andra ord att man inte ska vara så snabb att döma vad andra människor tänker och gör. Kattvärlden är full av underbara människor, men de kanske måste lära sig att föra över lite av all kattkärlek till sina medmänniskor.


/ Matte

Vi finns!!!! :D

Jam, det visste ni ju förstås, ni har ju läst min blogg i snart ett år!  :D

Men vi finns i ett större perspektiv också, någon bloggade för ett tag sedan om att kolla upp om man fanns med ordentligt i Sveraks ID-register och det skulle matte ringa och kolla. Hon sparade länken med telefonnummer och hon har blivit påmind varje dag eftersom länken låg bredvid kolla-e-mjau-länken. Varje dag har det dock varit försent att ringa, det har varit lördag osv. Men så igår tog hon tag i det och det visade ju sig att man kunde söka på sidan, man behövde inte alls ringa och kolla!

Matte slog in våra nummer och titta!   :D

Frank finns! 

Jag finns!

Matte blev jamarglad när hon såg det och känner sig alldeles trygg nu. Däremot finns inte Lurrvar i registren eftersom han officiellt tillhör katthemmet fortfarande.



Idag fick vi ännu en bekräftelse genom jamofonen att vi finns !

Grattis till oss!  :D

Däremot är det en sak som inte stämmer i jamofonmeddelandet, nämligen datumet. Frank flyttade hem den 12:e och jag den 16:e, men för att göra det enklare för sig så bestämde matte att vi skulle ha den 14:e som födelsedag och skickade in alla papper. Jag protassterade dock när jag fick veta det, "en matte som inte kan komma ihåg när hon blev kattägd är en skam!" jamade jag, så nu minns matte tydligt våra datum.


Ni förstår alltså nu att jag sitter här och laddar upp inför min egen hemflyttelsedag, så igår skickades matte ut att handla fullt av presenter. Det här var bara något av allt det trista hon kom hem med...  :/

Nya tasskydd! Jam men, vad roligt matte... :(

Nu tyckte ju inte jag att jag var i något större behov av tasskydd eftersom jag bara går omkring här inne, men man får ju vara tacksjam för det lilla.

De är Linnsefierade och klara att användas, matte!

Och så vill matte jama något:

Lurrvisen är ju en skyggis som har blivit lite mer av en tryggis under året. Dessvärre har jag märkt sedan jag började vara borta varje dag att han har gått tillbaka i utvecklingen. I förrgår när jag skulle klappa honom gömde han sig längst in under fåtöljen och satt kvar ända tills jag gick hemifrån... Det här känns absolut inte bra, så de senaste dagarna har jag grubblat (= tänkt FÖR mycket) och kommit fram till att det är orättvist mot Lurrvar att så lite tid finns till att låta honom bli trygg med människor. Nu har jag varit i kontakt med Katthemmet för att se om han ska få ett nytt hem där han kan få känna sig trygg.

Bus-Lurrvisen

 

Jag älskar honom nåt så fruktansvärt mycket för han är den mest underbara katt, men precis som man måste låta sin katt gå till Skaparkatten när den behöver det, så måste jag kanske släppa Lurrvar vidare för hans skull. Jag vet inte.

/ Ledsen matte

Jordens sötaste, och mest understimulerade, lilla Lurrvar...

Stickisar *nomnomnom*

I maj när matte var hemma hos Sippo blev hon så imponerad när hon såg honom stå på bakbenen och ta emot godis så hon tyckte att vi också borde kunna det. När matte och lillhusse var bortresta i somras såg tant Bm det som sin uppgift att lära oss det. Sedan dess har vi tränat lite då och då.



Igår fick vi stickisar eftersom det var Franks hemflyttelse/födelsedag och matte filmade lite.

I ärlighetens jam är matte inte SÅ nöjd med våra insatser. Jag anklagas för att inte SE godiset ordentligt (gör jag visst det!) och Frank har en speciell teknik som gör att matte nästan får hjärtstopp. Han stirrar allt vad han kan på godisbiten och så hugger han den på 1/10 sekund! Varje gång blir matte skräckslagen att en bit av fingertoppen ska åka med, vilket också har hänt några gånger...

Lillfjanten däremot, HAN är perfekt, enligt matte! *pfffffffffffffffffffffffffffft* Han kan minsann både stå och gå på bakbenen, den lille fjäskaren... :(

Varför vänta till matte delar ut godiset när man kan ta själv? ;)

Här ser och hör man tydligt Franks teknik och mattes reaktion!

Lillfjanten sköter sig då perfekt... :/

"Lilla hjärtat" - det är jag det! ♥

Här gick det riktigt bra! :)

Den lille mönsterfjanten... :P

*host fnitter*

Och så tant Bm som vet hur det ska gå till!

*fnittrar så att jag ramlar omkull*

FRANK FYLLER ÅÅÅÅÅÅÅÅR!

IDAG ÄR DET FRANKS

H E M F L Y T T E L S E D A G !

 

♥ ♥ HURRJAM FÖR MIN FRANK ♥ ♥

 

Tecknad Frank

Idag är det hela fyra år sedan Frank fick ett alldeles eget hem, och vi räknar därför också detta som Franks födelsedag. Han fyller å t t a år!  :D

Vi har fått dåligt med godis på sista tiden eftersom vi har bytt torrfoder och matte har varit rädda om våra magar. Idag tycker vi dock att det borde bli alla sorters godisregn, stickisar och bitna fingrar!  ;)

Min älskade Frank

Inte trodde jag att man kunde älska en katt så som jag älskar dig! Du är så mycket mer än bara en katt eller ett husdjur, du är en vän som finns där med kurr och buffar. I fyra år har jag fått ha dig hos mig varje dag och det har varit helt underbart. Du är så enormt tillgiven och kärleksfull. Redan på katthemmet när du hörde våra röster och kom springande genom lokalen för att möta oss visste vi att du var speciell. Vi satte oss ner på golvet och du gick varv på varv runt och kvittrade och buffade. På samma sätt är det när man kommer hem efter att ha varit borta en längre stund (läs: två-tre timmar), du blir så glad att du kvittrar och man känner sig så välkommen.

Du är den mest pratsamma katt jag har träffat och det är så mysigt att höra dig gå omkring och jama även om jag inte är tvärsäker på att grannarna uppskattar dina från-magen-jam mitt i natten...

Du har utvecklats enormt på de fyra år som du har bott här. När du bodde på katthemmet kunde man inte lyfta dig utan att bli ihjälbiten, nu får man bära omkring på dig hur man vill. När du var nyinflyttad fick vi lov att ta dig till veterinär och söva dig för att kunna klippa klorna, nu klarar jag det helt själv och du bits inte ens under tiden! Man får också klia dig på molnmagen så att du kurrar högt. Du är en riktig gosenalle! ♥

Gosenallen Frank med molnmagen

Jag är så enormt tacksam att du finns Frank, du är min klippa och mitt stöd! Du ska gosa vid datorn och du ligger hos mig när jag ska sova. På morgonen är du också alltid den förste att väcka mig för att få sällskap och det gör mig glad (nästan) varenda morgon.

Tanken på att du inte skulle finnas där gör så fruktansvärt ont. Två gånger har du rymt och jag var säker på att du var förlorad för alltid. Mina panikslagna tankar innan du fångades går inte att beskriva. Ofta drömmer jag mardrömmar om att något händer er katter. Det var lillhusse som upplyste mig om att det är just dig jag drömmer om, jag hade inte reflekterat över att jag varje gång berättat att det handlat om dig.

Du är på ett sätt en nyckelmedlem i familjen, det skulle bli en dominoeffekt om något hände dig. Försvinner du skulle Linnsen gå under av sorg, hon är så beroende av dig som du vet. Vi skulle på en gång förlora två katter och det är nog därför alla otäcka drömmar innehåller att något händer dig... Jag hoppas att du inte känner att hela världen hänger på dina framben för det, du slår ju till Frugan när hon har förföljt dig för mycket och mig biter du i fingret när jag gosar för mycket, så du verkar ändå hantera det bra!  ;)

Jag kan nog faktiskt inte beskriva hur mycket jag älskar dig, det finns inte ord för vad du betyder för mig. Du är den allra stiligaste katt jag har sett, du är så fantastiskt vacker med dina stora ögon, bara att titta på dig gör mig glad! Jag hoppas att du ska fortsätta att må bra och att jag ska få ha dig tills du blir riktigt gammal, det ser jag fram emot!

Tack för att du finns hos mig Frank! ♥ ♥ ♥

Din matte



Frank åtta år idag!



Skitinlägg

Vi har just varit inne hos Ninja som nu inte längre är på Södertälje Katthem utan i sitt NYA hem!  :D
 Blogghjälpen skrev följande om Ninjas tidigare liv och matte blev arg (hon blir lätt arg just nu eftersom hon är så trött, bäst att inte retas för mycket!):
"Katter brukar protestera på de sätt de kan, bland annat genom att kissa lite här och där. Så protesterade även Ninja. Det kunde inte hennes upptagna ägare acceptera eller hjälpa henne med. Istället för att ge henne en kompis skulle man avliva henne."
Då vill jag jama ner en sedelärande liten historia om det.

Det vara som så att vi hade flyttat hit och lite nervösa var vi väl eftersom det var nytt, men på det stora hela hade allt gått bra. I vår förra lägenhet hade vi ett badkar och det hade vi här med. Nu var det bara så att det här badkaret var trasigt vilket matte påpekade redan första dagen. Kortsidan satt löst och ställde man sig i kunde den lossna om den hade lust. När matte jamade om det här till bovärden sa han att det gick inte att få nåt nytt badkar och matte valde att ha det kvar ändå.
Ni kan nästan räkna ut hur det går eller hur?  :/

Frank har alltid varit lite känslig med det där när han ska gå på kattlådan, det ska vara lugn och ro och matte och lillhusse får inte hålla på och härja och springa ut och in. Nu var matte i duschen och såg att Frank var modig och hoppade ner i lådan, han ställde sig med benen tätt ihop i bajsställning och PANG så föll kortsidan på badkaret rakt i golvet en halvmeter från Frank!!!

Frank for ur lådan fortare än matte hann reagera, men hon for ur badkaret för att trösta Frank som sprang in som ett jehu under köksbordet för att bajsa av ren skräck. Matte, som inte tänkt längre än sin långa näsa som hon alltid lägger i blöt, kom efter vilket gjorde att Frank kände sig jagad och for ut på balkongen och där satte sig och äntligen fick bajsa, stackars lille gubben... ♥

Matte kunde ju såklart inte skälla på Frank för att han bajsade utanför utan hade full förståelse och torkade upp utan klagomål. Det var bara det att Frank nu hade blivit rädd för att bajsa i badrummet, kissa gick däremot bra, så han bajsade på alla andra ställen. Matte försökte med allt för att blidka Frank, ny fin sand och nydiskade lådor, men ingenting funkade. Så en dag kom matte och lillhusse hem och det kändes direkt på lukten att någon hade bajsat på fel ställe. Matte gick runt och kollade och i hennes säng låg en gigantisk hög precis i mitten så att både kuddar och täcke var inblandade i geggan...

Matte blev så klart rasande, men det är här som den här historien skiljer sig från Ninjas tidigare liv, för matte förstod ju varför Frank hade bajsat i sängen, det var en trygg plats och dessutom så långt från badrummet som möjligt, så matte tog helt sonika och kastade ut... badkaret!! Inte min Frank, utan badkaret åkte ut den där dagen och sedan dess har Frank aldrig bajsat utanför.



Jag tror att det har med kärlek att göra. Vissa tvåbeningar investerar mer kärlek i sina djur än vad andra gör och då kan de också ta när sådant där händer. Matte ville naturligtvis strypa Frank (nja, inte bokstavligt!) varje gång en ny bajshög låg nånstans, men hon skulle ALDRIG ha kunnat göra sig av med honom, för Frank är ju hennes och hon är Franks!   ♥



Nu är det ju så att Någon bajsar på golvet här hemma igen, det KAN vara Frank, men matte tror att det jag, men jag vägrar att säga nånting. Istället för att direkt tänka att hon ska avliva oss eller ställa oss i en låda utanför katthemmet så har matte köpt Feliway och gör allt för att vi ska må bättre. En kurskompis sa att matte ska tänka på sig själv och inte leva efter sina katter, men vi tror att det måste finnas ett mellanting, vi är ju mattes närmaste vänner vilket inte alla kan förstå och därför måste det finnas en lösning så att vi ALLA kan må bra! :)




Matte har ju startat en egen blogg och flera av mina kattvänner har frågat efter adressen:  http://karinsskrivarblogg.wordpress.com/

Bloggen är privat och jag tror att man måste ha ett wpkonto för att kunna skicka intresseförfrågan om att få läsa den. Matte godkänner alla för ni är ju mina vänner!

Jamarmycket mat!

Idag är det lugnt här hemma igen och vi har hunnit gosa mycket. Jag har blivit kliad på magen och gjorde djupa kloavtryck i mattes tass när jag trampade, men konstigt nog så sa hon inget.


Innan mattes vredesutbrott i fredags så var hon och handlade det här till oss:

" -Titta matte, nån har tagit hem massor av mat, sand, feliway och bajspåsar till oss!"

Det blev många skällislappar som gick där och det kan ha bidragit till mattes ökade ilska när hon kom på att räkningarna skulle betalas, för då var det nämligen ganska tomt på kontot. Igår kväll var ju matte på middag hos min myster (= mattes syster) och hon är så jamarsnäll att hon håller matte med matlådor att ta med till skolan då och då, och lillhusse får ju mat i sin skola, därutöver får vi bjuda dem på torrfoder! Allt ordnar sig :)

Som ni ser på bilden köptes den jamarstörsta kattmatspåse vi har sett! Vi har alltid ätit Royal Canin Indoor 27, men när den oemotståndliga maten kom och vi tyckte så mycket om den har matte jämfört priser och innehåll och kommit fram till att vi ska testa att äta Four Friends varje dag. Vi har haft hem en halvstor påse av den som är för bantarkatter och den var inte så där jamargod, men nu köpte matte den största påsen av sterilisationsmaten och hoppas att det ska gå bra. Den är på hela 12 kg, RC:s största är bara på 10 kg!

Så här såg det ut förra gången det köptes hem mat:

" -Det rasslar underjamt!"

" -Måste äta NU!"



" -Åh, var det lite kvar i påsen, lillhusse?"





" -Kan inte vänta längre!"
*nomnomnomnom*




Och så nånting annat: matte har skaffat sig en EGEN blogg! Nu hoppas jag att jag slipper ha henne både här och på min Catbook där jag har utlyst böter på en stickis per inlägg hon skriver som inte jag har jamat till om. Man ska vara hård mot de hårda!  :D

Någon är i fara!

Idag jamar jag med extrasmå jam för matte är rosenrasande och till stor del beror det på NÅGON!   :O

Det började med att hon var jamartrött när hon kom från skolan igår, tolv timmar efter att hon hade åkt hemifrån. Lillhusse och hon möttes i tvättstugan och då talade han om att någon hade kräkts mitt på hans täcke i sängen och att någon hade bajsat på golvet IGEN, precis som tidigare i veckan. Någon, nämligen jag i det här fallet, har också kommit på att det är jamarkul att klösa på tapeter!
När matte kom in så insåg hon att lillhusse, som kom hem först, inte hade behagat ta bort bajshögen och det var då ilskan började. Matte trappar nu upp kriget mellan henne och NÅGON med ännu en framtagen kattlåda och Feliway för att se om någon bestämmer sig för att kattlådan ändå är bäst att gå i. Hon tänker INTE ge sig, utan fortsätta att vara borta varje dag trots att någon protassterar. Hon stirrar miss-tänksjamt på oss alla tre när vi tassar omkring hemma.


Imorse blev hon väckt av oss och allt var bra. Vi gosade en stund allihop tills matte var tvungen att börja skriva läxan som skulle vara klar senast imorgon. Hon fick till det jamarbra tyckte hon och skickade nöjd iväg den till sin lärare. När hon var redo att börja med nästa skrivuppgift DÅ slog det henne att hon har glömt att betala räkningarna och det började ryka av ilska ur öronen och orden som kom ur hennes mun går INTE att återjama. Någon som kallar sig CSN lägger nämligen på en straffavgift på tio dentisaskar när pengarna kommer för sent och det kommer de att göra nu.


Jag försöker lugna matte genom att sitta och kurra i hennes knä. Jag la till och med ner huvudet på hennes bröst, men jag tror inte ens att det hjälper idag...

*kurrkurrrrkurrrrrr*

Törs jag verkligen ligga kvar här?



*tittar efter en flyktväg*




För en stund sedan tog hon fram en transportbur och jag förstod snabbt att hon har kommit på att det är jag  någon som har bajsat utanför så snabbare än en jagad mus for jag in under lillhusses säng. Det visade sig att hon ska lämna buren till min myster (= mattes syster) och dessutom äta där ikväll.

Jag ryser vid tanken på att fler tvåbeningar än de som redan har drabbats idag kommer att utsättas för hennes ilska...   :/

Tassistenten har sagt upp sig!

Måste jama att det verkligen är kattastrof här hemma nu!  :O

Inget är som det ska och allt är så klart mattes fel. Hon har till slut bestämt sig för att hon inte ska vara hemma hos oss så som hon har varit ända sedan vi flyttade hit. Jag har protesterat genom att bajsa på golvet och jag lämnar spyor på de mest oanade ställen, som i garderoben och i mattes fotända på sängen. I morse halkade hon i en spya, men ÄNDÅ ser hon lika glad ut!? *stora ögon*

Jag har dessutom använt mig av känslomässig utpressning, det bästaste knepet som ALLTID fungerar, som ni, kära kattkollegor, vet. Igår morse gick jag envetet bakom benen på henne, hon var uppe redan kvart över fem och insåg att världen betedde sig underligt och kom efter fem minuter på att hon i tröttheten glömt att ta på sig glasögonen, ja ni förstår ju min tanke med det hela, matte, som påstår att jag gick framför fötterna på henne, puttade till mig!
Jag sprang katturligtvis med lite så att det skulle se ut som att jag flygit över hela köksgolvet, för jag vet ju att då blir hon så blödig och måste gosa förlåt i femtioarton timmar! Hon jamade förlåt en kattilljard gånger och kramade mig och pussade på mig och när hon skyndade i väg för att inte missa bussen hade hon tårar i ögonen och totalt glömt bort att jama hejdå till Frank och lillfjanten... 
Men inte ens det höll henne hemma alltså, vilket fick mig att inse att slaget är förlorat.

Om jag visste att hon kom hem gosade och borstade mig resten av kvällen skulle det kunna godkännas, men se, det gör hon INTE. Antingen sätter hon sig i soffan och läser i en tråkig bok eller så sätter hon sig vid datorn och skriver och det är inte för att jag har telekattiserat till henne att det är bloggdags. Nej, hon har varit så trött att hon inte ens har h ö r t när jag har försökt att telekattisera något till bloggen och det har gjort mig verkligt ledsen och jag känner det som att hon inte är MIN matte längre.

Nu har hon jamat att hon vill säga upp sig som min tassistent. Hon påstår att hon inte hinner hjälpa mig och det tycker jag är oerhört fräckt med tanke på att jag, Linnsen, är ljuset i hennes liv!




 

Mattes ljus och styrka
(och dåliga samvete)






Ja, nu vill hon jama något här också, här kommer svikaren:


Hej allihop, matte här!
Jag har börjat plugga journalistik i letandet efter min "Inre Katt" och det är rasande roligt. Kursen är ett år lång och om jag var rädd att det bara skulle vara flum så kan jag efter femte dagen konstatera att det är precis tvärtom. Hittills har vi haft två kapitel att läsa, skriftlig sammanfattning på det och så en betraktelse eller intervju att skriva, och detta varje dag! Det går i en faslig takt och jag har knappt hunnit andas, men belöningen är att jag nu känner mig levande för första gången på flera år. Som hastigast träffade jag Kattvakt Bm igår och hon sa att jag såg annorlunda ut, pigg på ögonen på ett nytt sätt! :)

Tyvärr drabbar det främst katterna som är vana att jag finns här jämt. De är redan andra veckan ett stort och svart dåligt samvete, och jag känner att jag måste ransonera tiden när jag inte gör läxor. Det viktigaste är att Linnsen, Frank och Lurrvar mår bra (ja, och lillhusse, men han är glad att slippa mig jämt och föreslog direkt att jag kunde flytta in ett år på skolans internat med förklaringen att "han klarar sig själv, han är ju femton år"! *skrattar* Skulle inte tro det va!). Bloggen kommer därför att skötas när det hinns med, kanske främst på helgerna, och de jamar...förlåt, jättelånga inläggens tid är nog förbi. Jag hoppas att ni tycker att det är ok och att ni fortsätter besöka oss här ändå.

Just nu är framför allt Linnsen sur som en citron, hon stirrar mig stint i ögonen när jag kommer hem så att jag känner hur hjärtat skrumpnar ihop, Frank, som är nöjd bara han får äta, sova och ett gäng nosbuffar om dagen, bryr sig inte speciellt och allra sötaste Lurrvar bara tittar med sina stora ögon och kastar sig över mig om jag sätter mig på golvet för att gosa. Det kommer att bli en hård kamp för samvetet att fixa det här.

Det känns lite så här: 

Hej så länge!



NU är det jag, Linnsen, igen *morrar* ser ni, matte struntar i mig och hon erkänner det också!
Jag är jamarsur på henne för det här och jag får hädan efter försöka tassa ner mina blogginlägg bäst jag kan, och det kommer att ta tid att sitta med tassarna på tangentbordet, ni vet ju att det går mycket fortare med en tassistent.

Jag är lite rädd att jag inte får vara med i bloggfamiljen längre, men jag vill att ni ska komma ihåg att ALLT ÄR MATTES FEL!!!!!!!!!!!!!    :O


 Slutligen måste jag jama om Klosterkatternas Gammelmatte Gitte. Hon bor hos tvåbeningsstickisen just nu för att hennes hjärta har gått sönder. Jag undrar om det kan vara så att all kärlek och omtanke hon har om alla kan ha trängt ut allt det där som matte jamar m å s t e finnas i hjärtat och gjort att det gått sönder? Trots att vi bara har känt Klostermattarna i ett halvt år, så apterade, hmm ja, jo så heter det, de mig ganska snabbt. Varje gång som jag inte har haft lust att jama nåt i bloggen då ringer tellefånen och det är gammelmatte som påjamar att "nu har det varit samma rubrik på bloggen länge"! Efter att vi har jamat en stund och hon har stuckit till mig några dentisar genom luren då har jag plötsligt känt att jag behöver gå och blogga. Hon kan dessutom konsten att göra matte stum och det är inget som vem som helst klarar av. Matte tycker inte att hon är något som kallas "pryd", men ibland kan Gammelmatte säga saker som gör att t.o.m matte rodnar och blir tyst, så det är något magiskt med gammelmatte!  ♥



Gammelmatte gnager på köttben! :D





Nu spinner jag för henne hela tiden för att de ska hitta en NY plats att lägga det där nödvändiga, jag vill ju inte att de ska sy ihop gammelmattes hjärta och göra det mindre, för då kanske inte all kärlek får plats i det.
Matte, lillhusse, jag, Frank och lillfj Lurrvar skickar dig massor av nosbuffar och kramar Gitte!

Allra sötaste och bästaste Gammelmatte Gitte ♥