Ett år...

... har gått sedan lillfj Lurrvar reste. Idag, söndag, är det precis ett år sedan. På torsdagen för ett år sedan var matte hos stickisen och de gav Lurrvar vatten innanför pälsen och jamade att han hade glimten i ögat kvar. Stickisen jamade dock att det kanske snart var dags? Men med tanke på den där glimten tänkte matte att Lurrvar nog skulle bli kvar någon månad eller kanske hela sommaren.

Hos stickisen två dagar innan. Fortfarande med livsgnista!

Dagen efter hade matte skolavslutning och när hon kom hem låg Lurrvar på balkongen och var alldeles trött. Matte baddade med vatten, men han brydde sig inte. Tant Bm fick komma och titta på honom, och då piggnade han till. Men han svajade när han satt upp och matte förstod att det nog var dags att låta Lurrvar resa. Hon bad om en tid dagen därpå, lördagen den 1 juni.

Enda gången som Lurrvar tilläts äta från full tallrik på bordet var sista morgonen...

Sista dagen ägnades bara åt att vara med Lurrvar och oss. Allt var som vanligt fast ändå inte. Lurrvar åt frukostyoghurt, slog mig vid kvällsmaten och sov på balkongen som han tyckte så mycket om.

Så reste Lurrvar vidare klockan 18.48 på lördagskvällen och matte kunde inte släppa taget, utan blev kvar i stickisrummet med Lurrvar i famnen två timmar efteråt. Dagen efter jamade hon ner världens längsta blogginlägg som fortfarande är bloggens mest lästa. Konstigt att en så liten katt kunde skapa ett sådant stort intresse.



Men idag ska vi inte bara tänka på att Lurrvar har rest utan på så roligt (och jobbigt) det var när han fanns hos oss. Jag tyckte att han var en riktig pina, överallt var han och slåss skulle han...

VAD skulle han i tornet att göra när JAM var där!?!?!

Tränga sig emellan skulle han!

Mycket jamande bild över hur jamsinnigt irriterande lillfjanten var!!

I mitt prinsesstorn skulle han vara, tillsjamans med mig!!!

Bråkig var han, antingen skulle han slå mig eller brottas med "farbror Frank".

Ibland satt han bara och gapade! 

Alltid hade lillfjanten sönder leksakerna!!

Jamarirriterande!

Turligt nog för Lurrvar lyckades bara matte filma en enda gång när han jagade svans, och med den usla blixtraren också. Men visst verkar han lite korkad här?

Fast han såg rätt rolig ut när han bara somnade med huvudet rakt ner...

Och lite spinnande var det ju när han skulle fånga fjäderkotletten! 

Jamarns så rädd han var den första och enda gången matte tog ut honom i sele!

Tänk så lugnt det hade blivit om han hade rymt!  :D

Han var ganska duktig på att hjälpa till med tvätten.

Han kunde få tyst på lillhusse!

Han drack i diskhon fast vi inte får!

Lurrvar Kattsvans
Tre dagar innan...

Du finns fortfarande hos oss!

Det var, hrm, inte riktigt så långtråkigt när lillfjanten var här, jag har liksom mer tid att sova nu...
Hoppas att du har det bra där du är nu. Vi kommer aldrig att glömma dig Lurrvar!

Djurplågeri och tortyr IGEN...

Hrm, host, hrm, det är Frank här. Jag har försökt hur länge som helst att få frugan att jama om när JAG var hos stickisen, men hon vägrar...  :(  Nu gör jag det själv!

När frugan och jag hade varit på sån där sänniårkåntråll bestämdes det att jag skulle få gå dit och bli blixtrad. Jag tycker inte alls om att åka bil och jag blev bajsnödig den här gången, alltså bajsade jag i buren. Matte blev inte alls arg, utan hon tog bort handduken som allt kom på. Lite kom på svansen också men det tvättade hon bort.

I otäcka buren i otäcka brummisen...

Alla stickisarna tyckte att jag var jamartrevlig, för jag jamar ju med alla. Nu ville jag dessutom jama om att jag inte alls ville vara där, men alla bara jamade tillbaka att jag var stilig och trevlig, hmpf.... De LYSSNADE inte alls!

Först klämde de hårt på mina ben och det gjorde jamaront, men det skulle bli VÄRRE!
Jag fick följa med in i ett rum med mjuk madrass där jag skulle blixtras. Det var bara det att jag skulle blixtras på magen och undersidan av bakbenen. Matte och stickisen la mig på rygg och så höll de jamarhårt och drog ut mig i tassarna så att jam blev lika lång som lillhusse!   :O Jag försökte bitas allt vad jag kunde, och några gånger lyckades jag, men sen höll matte fast huvudet också. Jaaaaaamaaaaarlänge drog de ut mig, men det konstiga var att det kom ingen och blixtrade? Efter en stund fick jag lägga mig tillrätta på madrassen och stickisen kom in. Hon visade matte en konstig bild med bara massa streck och pinnar och påjamade att det var en bild på mig! *fnyser högt* Jag VET att det inte var jag för jag har ju stilig orange päls, men på det där som de kallade bilder fanns bara vita saker!

Så kom ännu en stickis in och han jamade "hej lilla älskling!" till mig. Han verkade jamartrevlig, men DET V A R HAN I N T E!!!!!!!
Han och den andra stickisen tittade och klämde på min bakkropp och så jamade de med varandra. Sen sa den jag trodde var snäll att han skulle prova en sak. Utan att jag var det minsta beredd så klämde han till längst upp på min svans och det gjorde så ont att jag inte ens kunde skrika, jag bara gapade för att det gjorde så ont!!!  :O Då verkade stickisen nöjd.

Efter djurplågeriet fick jag gå ner i tryggheten i buren och matte lyssnade på stickisen. Han jamade om att jag hade ont i ryggen och i övre delen av svansen. Det kunde jag själv ha jamat om för matte. Han jamade också om att jag nog därför hade tappat lusten att äta så mycket. Jag har nämligen gått ner från mina utsökta 5,5 kattogram till bara 4,6 kattogram.

På blixtmadrassen

Sen fick matte papper på att jag skulle äta medusin och så fick jag ÄNTLIGEN åka hem.
Nu vill matte jama. Hon kommer jama exakt samma som jag, fast på tvåbeningsspråk... *skakar på huvudet*


Hej hej!
Det var ett förskräckligt besök hos veterinären den här gången. Frank ylade och bajsade i buren, lille gubben. Han blev hårt fasthållen på rygg för att de skulle kunna röntga och han blev klämd på svansroten precis där han tydligen hade ont. Röntgen visade att Frank har artros på (tror jag det var) den sista ryggkotan och det är just inget att göra åt, annat än med smärtstillande och möjligtvis Seraquin. På röntgen såg de också att översta delen på svansen var skadad vilket var nytt. Veterinären frågade om det fanns någon i hemmet som bråkade med honom och jag fick lov att skratta lite eftersom det ju är Frank som är den som bråkar... Men han har fått typ ett bett eller så tänker jag att han när han har rejsat har sladdat in i typ lillhusses rum och så har svansen inte hunnit med in i rummet utan blivit smälld mot dörrkarmen eller nåt. När vettisen klämde där bara flämtade och gapade Frank av smärta, han har aldrig sett ut så... :'(
Metacam ska hjälpa mot det också. Problemet är att Frank inte verkar ha så stor lust att äta det och han mådde illa och blev lös i magen av det. När den första flaskan tog slut fick vi rådet att låta Frank vara utan några dagar för att se om han mådde bättre eller sämre. Nu har han varit utan i en vecka och han verkar ok, men när vi gosade idag kände man hela ryggraden på honom, så smal har han aldrig varit förut. Linnsen och Frank har gått över helt till att äta njurfoder för att spara Linnsens njurar. De ska också äta blötmat två gånger om dagen, men äter ofta inte upp. Frank har tyvärr tappat sin goda matlust, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dem. Nu lämnar jag över till Frank igen.


Jam, hrm...
Matte har köpt små pallar åt mig för att jag inte ska behöva hoppa till saker, men jag vägrar att använda dem. Jag är väl ingen pangsjonär heller!! Frugan är dock snäll och använder en av dem.

Titta vad bra man når vattenglaset nu, Frank!

Både frugan och jag har fått förbud här hemma. När matte kom hem från skolan härom dagen låg frugan så här:

Matte nästan dog av skräck och trodde att frugan hade rest till Skaparkatten!  :O

När matte kom närmare började frugan kurra... 

Som tur var så sov hon ju bara!  :D
Matte har jamat att hon ALDRIG får skrämmas så igen! Jag får inte ligga så här heller, för då ser det ut som att jag har brutit nacken enligt tvåbeningarna... *fnyser*

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...
Linnsen: "– Jag har varit och lämnat en sill hos Frank medan han sov!"

Och så undrar vi om Julia, Amandas matte mår bra? Hon har inte setts till på flera dagar varken på Catbook eller på bloggen. Hallå Julia??? Vi kurrar för dig om du är sjuk. *kuuuuuurrrrrrrrkurrrrrrrrkurrrrrrrrrrrrrrrrrkuuuurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*


Uppdatering på en gång! Julia är på sjukhus och kommer förhoppningsvis må bra snart igen när man hittat felet. Nosbuffar och kurr till dig, Amanda och husse! ♥

Tortyr!

I måndags var jag på ny tortyr hos stickisen. Hon stickade mig i BÅDA tassarna bara för att hon gjorde fel, sen BAD matte om att hon skulle titta på mitt kiss, jama om illojal matte! Hon betalade alltså massa extra papperslappar för att de skulle RAKA MIN MAGE OCH STICKA HÅL PÅ DEN!!! :O Jag stretade emot, det fick lov att komma en extrastickis för att brotta ner Super-Linnsen på rygg!!
Jag måste jama att jag hade föredragit att TUGGA bort pälsen själv än att få den behandlingen... fy katten så förnedrande!! *fnyser*

Undersökande tassient!

När vi äntligen kom ifrån tortyrkammaren bestämde matte att vi behövde ett trevligt äventyr, så matte ringde till min myster (= mattes syster) och frågade om vi fick hälsa på.
Kan ni tänka er, det finns tvåbeningar som inte vet ett dugg om katter. Vet ni vad myster Linn brast ut i? "Tänk om hon repar golvet med klorna!" *fnittrar hejdlöst*
Min myster har nyligen lagt in träplankor att gå på i köket och hon trodde alltså att vi katter går med utfällda klor!! Matte blev nästan upprörd över en så dum fråga, men hon försäkrade att jag bara går med rosa trampdynor och då var vi välkomna.

Jag: " – Hallå myster Linn! Vad trevligt att ses!"
Myster Linn: " – Hejsan Linnsen! Vad roligt att du ville hälsa på!"

Myster Linn bor i ett stort hus, och för att jag inte skulle komma bort fick jag vara i köket och matrummet med dörren stängd till de andra rummen. Hela familjen tyckte att det var spinnande att jag skulle komma och alla kom och hälsade. Min myster som är lite rädd för katter (och speciellt för nallebjörnen Frank *fnittrar*) kattstaterade att det var ju jamarmysigt när jag tassade omkring och undersökte. Däremot när jag undersökte på bordet lyfte hon ner mig... Det vågade hon minsjam!

När jag hade undersökt färdigt fann jag det lämpligt att vila en stund under det tunga skåpet, bara svansen stack ut, så när vi skulle åka hem fick matte nästan dra fram mig! Men kan ni tänka er, myster Linn jamade att jag var välkommen på besök igen!  :)

Efter att vi hade varit hemma en stund ringde tortyrstickisen. Hon ville jama om att mina prover såg BRA ut!  :D

Någon som heter Urea var lite för hög, 18 (ska vara max 12), men den som heter Krea var nästan normal nu, 235 ( ska vara max 229). Hon jamade att det kunde bero på att jag druckit för lite sist jag var där, att det var därför provet var så högt som 289 i förra veckan. Jag behöver inte äta någon meducin, däremot ska jag äta torrfoder för njurarna och så ska jag komma tillbaka och bli stickad en gång i halvåret så att de håller koll på mig. *fnyser och drar in tassarna*
Ni kan ju tänka er att matte blev så lycklig att hon nästan grät och frågade stickisen femtitolv gånger om hon  faktiskt inte behövde oroa sig. Det behövde hon inte enligt stickisen!
Jag tyckte att det var tortyr att gå igenom allt det där hos stickisen, men matte jamar att hon tyckte att det var tortyr att gå och fundera på att jag var njursjuk i en vecka och så visade det sig att det inte var nån fara... Ibland har man tur!  

Nu håller vi på och labbårerar med massa olika mat som vi testar för att hitta något gott, och från och med nu ska vi få äta blötmat BÅDE till frukost och kvällsmat!  :D
Jam, med extra mycket vatten i så klart, men ändå, blötmat två gånger per dag!! *hoppar jämfota av lycka*

Just nu är Frank och jag extragosiga! 

Matte och jag läser i soffan

Frank och jag turas om att sova på mattes kudde

Frank: " – Ska jag sova ikväll, jamade du frugan?"

Frank: "– Okej, god natt då!"

Skaparkattliga

Nu har det gått några dagar sen Frank och jag var hos stickisen. Jag lät ju matte jama ner resultatet, men idag visar jag några bilder.

Det var en hemsk resa till stickisen.




 




Frank var kissnödig och grät de 20 kattometerna, sen när vi kom fram var det två otäcka skällisar som sprang fram till oss och skällde allt vad de kunde innan matte hann flytta oss och då blev Frank jamarrädd och kissade... DUMMA SKÄLLISAR!!!   :(

Bort från min Frank, era dumma skällisar!! 

Matte har lärt sig att om jag visas upp först glömmer stickisarna bort alla annat för att de tittar så djupt in i mina ögon, så Frank blev klämd på först. Han tyckte inte alls om det, så matte fick hjälpa till att hålla. Stickisen kom fram till att Frank nog möjligtvis hade lite ont i vänstra bakbenet. För att få veta mer måste Frank bli ordentligt blixtrad. Kunde inte stickisen ha frågat honom bara? Jag är säker på att Frank hade svarat om hon bara frågat artigt och bjudit på godis.

Frank: " – Tackar som frågar, ja, det gör lite ont när jag hoppar och matte ger mig gärna en godisbit varje dag så kanske det blir bättre. "

Stickisen påstod att Frank lät något ansträngd när han andades, ja, han var ju nervös!

Sen var det min tur och jag sitter oftast snällt på bordet för jag har lärt mig att det inte är nån mening att streta emot. Däremot tycker jag inte om stickisar för de avslöjar hemligheter. Hon klämde och klämde på ryggen och magen och så sa hon plötsligt "Här har vi bajskorvar!". Ja, jag var bajsnödig, men jag höll mig ju tills när vi kom hem, var stickisen då tvungen att skrika ut att jag har bajs INUTI mig?!?! Nä fy, hundan! Och tillbaka på måndag ska jag och de ska sticka mer i tassarna...

Nej, jag vägrar titta in i blixtaren, matte!

Något som är bra är att matte just nu gör sitt eksjamensarbete. Då är hon hemma hos oss ordentligt även om hon bara skriver.

Ibland går det upp för henne att vi alla är Skaparkattliga, att vi inte alltid kommer finnas kvar. Sånt händer exempelvis som nu när vi har varit hos stickisen eller om lillhusse har varit med om nåt otäckt. Då bestämmer hon sig för att i fortsättningen äta på den älskade Katt Kattson-servisen istället för att vara så rädd om den att den får stå i skåpet, att det gör inget om jag faktiskt vill gosa på kudden en hel timme när matte egentligen hade tänkt att gå upp eller att vi ligger i tvätthögen och pälsar ner precis ALLT!!!  :D

Då blir inte matte SÅ irriterad när Frank välter papperskorgen för tredje
gången bara för att hon har slängt en tom kattgodispåse där... 

Då kan hon ligga kvar i sängen en timme längre bara för att jag behöver extrakli under hakan... 

" – Ja, jo, matte... "

" – Jag ÄR väldigt söt, men du kan väl fortsätta klia nu..." 

" – Leka, sa du?"

" – Nä, fortsätt klia istället!" 

" – Jaså, jag är INTE i vägen idag? Jag har lite idéer om eksjamensarbetet!" 

Det är skönt att vara älskad!  ♥



PS. Nu på påminde matte att jag skulle fråga vilka njurfoder mina kompisar äter. Vi har förstått att det finns Royal Canin, Specific och Hills, något mer? Vilket är godast för Frank och mig? För Frank får också äta njurfodret i fortsättningen även om det blir väldigt mycket dyrare, men vi är ju lika gamla så det kanske är bra för honom också!

Repris?

Matte här:

Linnsen och Frank har varit på seniorkontrollen idag och allt såg bra ut från utsidan. Frank hade bara två framtänder kvar, men han bits ju lika bra ändå. Han reagerade inte när vettisen böjde och sträckte på hans ben, men han fick utskrivet metacam så får vi se om han blir hoppigare igen. De ska också börja äta Seraquin så att leder mjukas upp.

Linnsen hade lite tandsten, i övrigt var hon fin. Vettisen kände extra noga på juvren så det inte skulle finnas någon juvertumör, men ingenting fanns som tur var.

Sen åkte vi hem och allt kändes bra ända tills vettisen ringde med provsvaren. Alla Franks prover var bra, men Linnsen hade förhöjda njurvärden och sedan hörde jag inget mer...  :'(

Nu ser jag bara hela scenariot med Lurrvar framför mig och gråter...
Normalvärde på krea är 212 och Linnsen hade 289. Hon ska tillbaka på måndag och ta urea och de andra proverna.

Vettisen som hörde att jag blev stirrig försökte lugna med att Linnsen såg pigg och fin ut, men det var exakt vad som sades om Lurrvar på torsdagen, på lördagen gick han vidare...

Men visst finns katter som lever länge med njurproblem? Vår norrländske vän Kidi blev ju 18-19.

Just nu står Linnsen och dricker vatten ur mitt glas och i vanliga fall skulle jag ha sett det som "mitt vatten" och puttat bort henne, men inte idag. Nu vet jag ju att om hon har njurfel måste hon dricka mycket och så måste vi ha njurmat och alltihop igen. Vilken enorm tur att vi gick iväg!!

Vi får se om Linnsen rapporterar senare, just nu är jag så ledsen och ville bara berätta för er.

Linnsen och Lurrvar.
Mer gemensamt än de trodde...

I blöt?

Ofta jamar lillhusse om att vi är i vägen. Det där "i vägen" är ett ofta förekommande uttryck har vi förstått på andra kattkompisar. Jag skulle vilja jama att står Frank eller jag i hallen och lillhusse kommer rusande med sina Yeti-tassar (storlek 49), då gäller det att ta skydd, alla svansar inom en mils avstånd är i fara!! Men sjamtidigt... OM nu Frank och jag stod där först, VARFÖR ska då vi flytta oss?? Borde det inte snarare vara så att lillhusse får gå runt OSS?

Ibland jamar han att vi ska vara tysta, men vi måste väl också få jama vad vi tycker? Kanske att han tycker att vi lägger nosen i blöt om vi inte tycker samma som honom?
Bara för att bevisa att vi är överallt och lägger både svansar och nos i blöt har han lurpassat på oss med blixtraren, det tycker jag var fräckt!

Titta!

Frank lägger svansen i blöt! 

" – Men Frank, vad GÖR du?!?"

Lillhusse påjamar att de här är bevis för att jag alltid lägger nosen i blöt, men är inte det min kattliga rättighet?! 

Lillhusse, man blixtrar inte sina katter i utsatta positioner! Bara för att jag blev lite blöt om nosen när jag åt...

Jag har vunnit paket!
Pelles syster Maja Gräddnos firade ett år och jag råkade gissa bäst i tävlingen. Jag älskar att få paket! Till och med lillhusse brukar bli nyfiken på vad jag får och jama att det är fint!   :D

Det låg post i från Maja!
Hon hade varit duktig och jamat ut hela min titel på framsidan av paketet,
Prinsessan Linnsen Kattsvans af Tusenskönan, men jag tror att det skapade problem
hos dem som delar ut paketen. Först lillhusse och sen matte fick gå och
be om att få paketet, men kanske att de inte visste att det bor en prinsessa i området?

*kurrrrrrrrrrrrkurrrrrkurrrrr*
Jag fick en bild på Pelle som är så jamars stilig! Han ska sitta ovanför våra matskålar
där jag också har bilder på Kjelle Bus och Sören Fernström. 

Frank: " – Men frugan, jag är väl också stilig?"
Linnsen: " – Jajaja, tyst med dig, Frank!" 

Titta så mycket spinnande!  :D
Abborrar, godis och massa skojsigt!

Pelles matte trodde att det här var en vattenskål, men jag kände direkt att det var en godisskål!

" – Jag får inte tag i nåt, frugan!"

" – Men ta med tassen jamade jag ju!"

" – Tassen, Frank!!"

Jag vill ha ett eget paket så jag får bestämma själv om godiset... 

I paketet låg två små tavlor att sätta på det kalla skåpet. Den här stämmer ju precis på Frank mig! 

Tack snälla söta Maja och vackra Pelle! Det var en jamarfin vinst! :D

I helgen hade matte och lillhusse nåt som heter Loppis. De bakade massor och sålde saker.

Förra gången när matte bakade kokoskakor fick de stå kvar på köksbordet och bli kalla. När matte kom in i köket stod det en liten söt brun katt och slickade på alla kakorna, en efter en fick de varsin slick. Det måste vara rättvist och jag ville ju se så att alla var lika goda!
Stackars lillhusse som har lite fobi för allt som har med kattmat, kattbajs och kattungor att göra fick ett anfall och skrek! Ni kan ju gissa hur fort jag blev nedschasad... Jag som bara ville kattrollera dem!  :D

Den här gången hade tyvärr matte och lillhusse full koll, men Frank och jag fick smaka varsin!

*nomnomnomnom*

Ursäkta om vi kladdar på din säng, lillhusse...

Tyvärr fick matte och lillhusse pengar för att sälja Franks och mina kakor, så imorrn ska vi få gå på den där sänniårkåntrållen. Eftersom det kostar många pengar tänkte matte först låta bara Frank gå, men så tänkte hon att om jag inte skulle få gå förrän nästa år och de hittar nåt som inte är bra då, då kommer hon att må dåligt. Så jag slapp inte undan... *snyftar* Vi ska bli stuckna i tassar, dragna i och klämda på... För att inte jama om, vi ska åka brummis! *springer snabbt och gömmer mig under soffan*

Ni får hålla tassarna för att Franks ben inte är några fel på, att han inte har fått sån där artrås.