Gladsvans

Det finns så mycket man kan bli glad och ledsen för här i världen.

Idag läste vi återigen i tidningen om en man som hade 73 katter och 2 hundar i hemmet med bajs och kiss liggandes i drivor överallt. Länsstyrelsen var där ifjol somras, jag vet inte om det är sommaren -11 som menas, och då hade mannen för många djur och förbjöds att ha fler än 9 stycken, vilket uppenbarligen inte gjorde minsta nytta... I januari kom man tillbaka eftersom grannar klagat på lukten och då räknades 73 stycken inavlade katter och två sjuka hundar in. Vår fundering är - hur lever man själv i det här?

Det hem som Frank och jag levde våra första 4 år i bestod ju av ca 40 stycken katter som levde instängda i köket. Vi hade gröt och smutsigt vatten att leva av. Där levde tydligen de som höll oss gisslan på övervåningen med några speciella katter.
Men mannen som det nu står om har levt i detta i en trerumslägenhet... :/ Han har nu blivit fråntagen djuren och arbetet med att ta hand om och försöka hjälpa dem läggs nu så klart på olika idéella katthem och vi upplever det som fruktansvärt orättvist att vanliga kattälskande människor får städa upp gratis där myndigheter inte har räckt till och de får absolut inget för det, ja annat än kärleken från djuren, men jag undrar om det är nog när förtvivlan över hur djuren har levt kommer över en?



Det som gör oss så glada idag, trots att vi har läst den här hemska nyheten, är istället posten som kom idag och då menar inte matte elräkningen... ;)

Nej, matte fick ett vykort i brevlådan idag skickat av mina fina vänner Smulan och Ingalill. Det gjorde henne så glad att hon fick tårar i ögonen!
Tack snälla snälla Smulan och Ingalill för att ni gjorde min matte så glad! ♥ ♥ ♥

Jag känner inte alls Smulan och Ingalill annat än från min blogg och senare från Catbook och det är det som är så fascinerande med kattbloggvärlden (även om just Smulan och Ingalill inte bloggar, men de hör till ett gäng som alltid kattenterar och har hjärtat på rätta stället!). Ingalill var en av flera flera stycken som erbjöd sig att hjälpa till med pengar när jag hade problem med mitt ena öga strax före jul. Hon skrev bl. a så här till mig "Behöver du hjälp med det ekonomiska så kan jag stå till tjänst med några hundralappar." och det gjorde att både matte och lillhusse faktiskt grät glädjetårar här hemma, liksom när jag i våras behövde gå till en specialstickis eftersom den vanliga trodde att jag eventuellt kunde ha en hjärntumör (det var inget farligt som tur var, läs mera här ), då ringde Wikkis Stora matte och erbjöd sig att starta en auktion för min skull och då grät matte och lillhusse igen över att det kan finnas så fina människor! ♥♥♥

I den stora stora världen skrivs så mycket om onda och dumma människor, men så sällan om de goda... Det finns så mycket man kan göra för att glädja andra människor, som i vårat första exempel, att tala om att skänka en okänd människa pengar var ju helt exceptionellt, vi var redan så otroligt tacksamma för stödet vi fick i form av kattentarerna på bloggen, men att också kunna tänka sig att skicka pengar var ju helt fantass-tiskt, vi är faktiskt fortfarande i en smula gladchock över det! Och de senaste dagarna när matte har jamat på min blogg om att hon har varit ledsen, då har flera stycken kattenterat och försökt trösta och så nu, att skicka ett vykort till en depriderad människa, det behöver egentligen inte vara mer än så för att glädja någon! :D


TACK SNÄLLA ALLA MINA FINA VÄNNER FÖR ATT NI FINNS! ♥♥♥