lördag 7 september 2013

Utan snöre!


Jag och Frank har verkligen ansträngt oss för att hjälpa till att jaga i sommar. Det var i juli som jag en dag sprang ut när matte öppnade dörren. Matte hämtade genast in mig igen och jamade ifrån att om jag vill gå ut får jag ha snöre på mig!

Vi satte oss på golvet och hon krånglade på mig selen så hårt att jag knappt kunde andas men då blev jag alldeles platt... Matte förstår inte att jag kan inte GÅ om jag inte kan andas!

Hon släppte i alla fall ut mig i trappen igen och jag SPRANG upp för trapporna så fort att blixtsaken knappt hann med att fånga mig, sen lade jag mig ner och där låg jag.




– Jag S P R I N G E R, matte!




– Nu KAN jag inte gå mer... 



– Jam, här ligger jag... 




Det här selen och snöret som matte tvingade på mig har både jag, Frank och Lurrvar lyckats rymma ur trots att den har snören både på magen och ryggen och framför och mellan och under och bakom benen, ja, det KÄNNS som att den har det i alla fall. Just för att vi inte ska rymma så drar matte åt så att man nästan svimnar... Med andra jam så är det inte bekvämt och matte jamar att om vi ska gå ut utanför trappen får vi investera i en ny riktig rymningssäker sele.


Efter min promenad i trappen insåg Frank att friheten fanns bakom dörren. Både matte och jag är helt tvärsäkra på att det är Frank som har skrivit Kattens Dagbok som finns spridd på nätet.

Valda delar låter så här:
"Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. /.../ Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias..."





Frank har ju gjort allvarliga rymningsförsök tre gånger, en gång ut genom fönstret när matte tvättade det och fick tag i Franks svans, en gång ut i trappen när han sprang ner tre våningar och ut genom ytterdörren som stod öppen och så ut på gården till det otäckt vita (matte sprang efter bartassad och fick precis tag i honom när han tvekade efter att ha satt ner tassen i det vita och bar honom som ett paket under armen uppför trappen. Tydligen sprattlade Frank, men matte märkte det inte för hon var så fokuserad på att Frank skulle IN, för tröjan och hennes sida var strimlad när hon släppte ner honom. Lillhusse tog emot i lägenheten och han grät och grät för han var säker på att Frank aldrig mer skulle komma tillbaka...) och så den gången han tog sig ur kopplet och sprang och gömde sig under en stor buske på gården. *darrar med tårarna rinnande*




– Nu drar jag!!




Varje gång som matte går någonstans nu är vi beredda när hon kommer hem. Vi står redo vid dörren så fort vi hör nyckeln i låset och fast matte snabbt sätter för benet klämmer sig Frank ut och så SPRINGER han så fort han kan N E R F Ö R trapporna till ytterdörren!  :O
Jag är lite mer stillsam så jag promenerar omkring på vårat våningsplan eller så går jag upp, medan matte fort far efter Frank. För det matte och lillhusse är så rädda för är att någon precis just då ska komma och öppna ytterdörren och SWISCH så är Frank ute alldeles på egen tass i världen. *darrar på morrhåren*





–Hej då frugan, matte och lillhusse, nu drar jag till friheten och egenfångad mat!  :D 




– Matte flytta på dig, jag väntar på att någon ska öppna ytterdörren nu!



Matte är dock slug, efter att ha sprungit efter Frank och mig femtitolv gånger så gick hon helt sonika in och tog fram matskålen och ställde ner på diskbänken och tänk DET ljudet kan man aldrig höra fel på, så i ett nafs var både Frank och jag inne i lägenheten igen! Vi skulle ju få MAT!  :D

Nu har matte bytt taktik, hon har helt enkelt ställt en påse kattgodis på hatthyllan vid ytterdörren och så fort hon har öppnat ytterdörren utifrån och jag och Frank trängt oss ut, då skakar hon med påsen och vem vill vara i trappen när det bjuds godis? Inte ens Frank, för några musar i trappen fanns det då inte...







12 kommentarer:

  1. men så besvärligt ni har det med dörröppningen. Matte kanske kan titta på små hund(jam, jag vet) selar. De är lite mera robusta. Jag har en sån, röd, lik sån som Kjelle-Bus har.
    (matte, en låg skiva av något slag i dörröppningen förhindrar utbrott. Hakas fast med lämplig tyngd på insidan. Man kan lätt kliva över den själv.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. SKÄLLIS-SELE?!?!?! Pelle, det där måste din matte ha jamat att du ska skriva!

      Matte jamar att en skivan innanför dörren kan vara en bra idé. Jag lovar att sitta på svanslängds avstånd och fnittra när de snubblar varje gång de kommer hem!! :D

      Nosbuffar

      Radera
  2. Matte nickade instämmande när hon läste det där om att din matte fick tag i Franks svans när han var på väg ut genom fönstret, för det var så hon fångade Sagge när han försökte rymma från balkongen på övervåningen här hos oss! Och katter som tar chansen att smita ut när en matte är på väg in, känner hon också igen, säger hon. Fast då tänker hon inte på mig, för jag sticker ingenstans... men Jenny och Philemon kallar hon "rymningsbenägna" och håller extra koll på. Kanske en hel dräkt med handtag i ryggen kunde vara ett alternativ till sele?

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frank får absolut inte rymma *darrar på hakan* jag kan ju inte leva utan honom... *snyftar*

      Så du Imma menar att matte helt enkelt ska ta en påse, klippa hål för tassarna så vi sticker ner dem, sedan hålla handtaget så att vi har lagom avstånd till marken och kan gå. Så när vi vill springa vår väg lyfter hon bara upp påsen och där hänger vi i luften, är det SÅ du menar, Imma?!?!?! :O
      Näe, det går jag INTE med på!!

      Sura nosbuffar

      Radera
  3. Tänk vad luriga mattar kan vara med gottisar! Här censurerade matte hela inlägget för Bosse. Hon muttrade något om att en rymningsbenägen misse inte skall få för sig något eller få fler tips.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, ibland behövs censur!! Det är konstigt att de luras jämt och att vi går på det... *skakar på huvudet*

      Nosbuffar

      Radera
  4. Så busiga ni är! Matte får nog fästa upp ett kompostgaller innanför dörren. Då blir det svårare att smita och ni får nöjet att se matte kliva stooooorkliv när hon skall in! (Lillhusse är väl så långbent att han älgar in ändå...
    nosgos å gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihihi, när vi flyttade hem så hade matte och dåvarande husse gjort precis en sån anordning som Pelle jamar om längre upp och satt i dörren till lillhusses rum. Eftersom han är allergenisk var det meningen att vi skulle hållas utanför hans rum. Det vara bara det att varje natt när alla sov så ville jag ju in och undersöka, så matte vaknade av dunsen och fick gå och hämta mig femtisjutton gånger per natt...
      Problemet med den där anordningen var att matte har lång överkropp och små korta ben, så hon fastnade alltid på hälften... *fnittrar hysteriskt*

      Lillhusses ben däremot är så långa att när han och matte är ute och övningskör i vår minililla brummis så sitter han med knäna under hakan för att ha rätt avstånd till ratten, så han skulle bara behöva lyfte en kattimeter på benet så vore han över medan matte skulle få stå där och ta sats! Hihihihiiii...

      Fnittriga nosbuffar

      Radera
  5. Matte ska göra så här....en liten plastburk, några godisar i, stoppa burken ner i väskan och ta upp den INNAN matte öppnar dörren, rassla med burken och fånga uppmärksamheten med ett "siiiitt" och så får den en eller två godisar...matte har då hunnit stänga dörren. En ny ritual har skapats...hepp !!!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vi är ju inga skällisar, tant Bm. Vi VILL inte bli hutade åt... men godis vill vi ha!

      Nosbuffar

      Radera
  6. Vilka busungar ni är !
    Jag rymmer då aldrig ut när min ytterdörr öppnas !!
    Kan ju bero på att jag aldrig vet när någon av grannens lösspringande hundar kan tänkas dyka upp ?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Kjelle, du behöver ju inte rymma, du får ju gå ut i snöre! Du vet ju redan vad det finns för spinnande utanför dörren.

      Lösspringande skällisar?!?! *springer in under soffan*

      Nosbuffar

      Radera