Begravning

Just nu är matte och lillhusse på begravning... Idag begravs katten Lusse, och flera andra katter som har gått till Skaparkatten, från Örebro Katthem.

Jag ska berätta för er om min vän Lusse. Det är så att vår matte är en hönsmamma, som hon säger. Jag förstår inte riktigt ordet, jag menar, jag vet ju att hon är mamma till lillhusse, men nåra höns har vi då rakt inte här hemma... Fast det kanske vore trevligt? ;)

Men det verkar som att vissa tvåbeningar alltid oroar sig för saker, kanske tycker de om det? Min matte oroar sig i allmänhet väldigt mycket för lillhusse och oss katter så att vi ska ha det bra, och i synnerhet för mig eftersom hon anser att jag har genomgått en kattsonlighetsförändring det senaste året. När jag kom hem för tre år sedan var jag världens busigaste katt, ena stunden hängde jag i taket, nästa var jag i garderoben och jag lekte jättemycket med mina bollar och leksaker. Men så för ca ett år sedan slutade jag med det, jag leker ju fortfarande ibland, men inte som tidigare. Matte förstår inte att jag har blivit äldre, i tvåbeningsår är jag ju faktiskt betydligt äldre än henne och hon leker ju inte mycket! ;)

Jag har ju min Frank, och han är världens bästa, men han är en sovkatt. Matte är absolut säker på att han är släkt med en katt som heter Gustav och då inte blogg-Gustav, utan en annan berömd katt om ni känner till honom?

Så hon beslutade att jag behövde en lekkompis och det var då Lusse kom in i våra liv. Han var en busig katt från Örebro Katthem som behövde ett hem.

Lusse kom i mitten på juli och både jag och Frank accepterade honom snabbt. Okej, jag erkänner, jag tvingade honom att kalla mig för "Prinsessan Linnsen" så att han skulle veta sin plats och han var nog alltid lite rädd för mig. Men han älskade verkligen Frank som han genast började kalla för "Farbror Frank" och som en liten svans var han efter honom hela tiden. Men som ni ser på bilden nedan så lät jag honom faktiskt vara med även om jag såklart ligger närmast Frank!

Men så blev Lusse sjuk efter några dagar, ögonen grodde igen och han fick fullt av snor under nosen och han blev svag. Matte med hjälp av massor av änglar från katthemmet gav honom penicillin och ögondroppar så att han skulle bli frisk, men han blev bara svagare och orkade inte äta och dricka. Så när han hade varit här i ca 2,5 vecka fick matte en veterinärtid och beskedet att hon nog skulle förbereda sig... vi katter hade ju såklart redan känt att Lusse var på väg bort.



Matte och Lusse sista dagen ♥



Fredagen den 5 augusti åkte matte och Lusse iväg till veterinären tillsammans med katthemmets kloka Sandra och B-M. Det räckte för veterinären att bara titta på Lusse så visste han besked, den dödliga kattsjukdomen FIP. Lusses öron och gom var bleka, buken var alldeles full av vätska och alla de inre organen var på väg att sluta fungera, det fanns bara en sak att göra, att låta Lusse gå och möta Skaparkatten... :(
Lillhusse var borta på läger, så vi ställde ju såklart upp och var stödkatter till matte som var så ledsen. 

Och idag har alltså Lusses kropp lagts i jorden, vilket inte är så viktigt för oss katter, vi har det ju redan så bra hos Skaparkatten, men det verkar vara viktigt för tvåbeningarna att göra fint även för kroppen.





Alla vi katter i en rejäl gosig tvätthög!

Det här är bästa bloggkatten Wikkis inlägg från när Lusse gått till Skaparkatten:
http://metrobloggen.se/wikipedia/lusse-liten-och-fabiola-r-i-p/