Jamningar

Först vill jag jama tack för alla kattentarer igår!
Det ironiska är väl katturligtvis att det var fler besökare på bloggen igår än det har varit på nån månad, men man ska sluta när man är på topp!

Och jag tror ni miss-förstod, JAG tycker att det är kul att blogga, däremot tycker jag inte att jag har så mycket nytt att tillföra, det händer ju inte så mycket i livet som innekatt och då är det bättre att jag inte jamar alls, hellre än att tråka ut er med samma gamla jamningar.

Det var väl bara för det som det faktiskt hände nåt nu, både Frank och jag ska till stickisen idag. Jag för att ta det årliga sticket, Frank också egentligen, men är man sjuk ska man inte bli stucken, och han har fått öronflussiflation och har jamaront och måste få meducin. Det rinner onda saker ur örat... :/


Tills jag har mer att jama om så tänker jag sitta i min katterob och klura! Här är så lugnt och skönt och ingen vet var jag är, matte hann bli hysterisk innan hon hittade mig igår! *fnittrar*




Kattgömma




I det sista inlägget för tillfället tänkte jag jama om jam! *fnittrar*


Det är så att jag har tre sorters jam, nämligen "jag har fångat en mus/päls/boll"-jamet (och det håller jag på med tills nån berömmer eller jag ger upp), "jag har just varit på kattlådan och vill tala om var jag är"-jamet (bara ett jam) och så mitt alldeles speciella ljudlösa jam.

Frank pratar ju mest hela tiden och lillfjanten pratar lite då och då, men jag pratar inte så ofta, men när jag väl jamar brukar det oftast bli lek-jamet eller specialen med det ljudlösa.


Här ska ni få höra på mitt lek-jam:





Det matte tycker är så roligt med det är att jag håller på tills nån lyssnar och för var jam jag jamar drar jag ut mer på dem så att det blir mer och mer "mjaO", "mjaOOOO"... Man måste ju få effekt! ;)


Mina tvåbeningar har alltid varit så fascinerade av det där ljudlösa jamet, det brukar jag svara matte med när hon frågar mig på mornarna om jag vill ha lite mjölk (Frank blir lös i magen av det och lillfjanten brukar ta det jag lämnar), när jag tigger vid bordet eller när vi väntar på att maten ska serveras. Då hör man Frank som jamar oavbrutet, lillfjanten som piper (väldigt sött enligt matte) och så mina ljudlösa "mjau"!

I förrgår när vi skulle få den goda maten satte jag mig bredvid matte för att påvisa att jag var intresserad av att hjälpa henne och då jamade jag tyst. Just den här gången hade matte kameran framme och tänkte att "nu katten ska jag filma det där ljudlösa jamet!"

Men som ni vet så gör ju inte alls vi katter vad våra tvåbeningar förväntar sig av oss, jam menar, inte jamar ni på beställning heller?  ;)

Första filmen blev så här:




Jag råkade jama och gäspa samtidigt så att det blev ett litet pip! Matte kunde inte låta bli att skratta...

För övrigt vill jag påpeka att det är min matte som viskar "mjau" i bakgrunden för att få mig att jama, hehe, som att jag skulle gå på det!!  ;)






I det här filmklippet satte matte på kameran samtidigt som jag jamade (hinner ni se det? Precis när filmen sätts på jamar jag) och sen fick hon ett litet tyst jam när jag inte tittade upp och det dög tydligen inte heller...


Men så slutligen blev matte nöjd:





På den här filmsnutten fick hon både med mitt ljudlösa jam, Franks bedjande pipande om mat, samt sina egna viskmjau!! Hon försökte allt få mig att jama fler gånger, men herre min jamare, man är ju ingen skällis som lyder order, ett jam får vara nog!


Nosbuffar och kärlek! ♥