torsdag 14 november 2013

Nybesiktade


Jag ligger alldeles förjamligt mycket efter i bloggandet, jag har flera saker att jama om, men sekreteraren har haft så ont i huvudet så hon har inte varit speciellt hjälpsam.

Idag ska jag i alla fall jama om att vi har varit hos stickisen. Jag förstod direkt när matte började skramla med burar att det var dags att gömma mig under soffan, men Frank låg lugnt kvar.

Matte vet, att ska vi till stickisen gäller det att först få in mig i en bur, för annars totalvägrar jag, då ligger jag platt på golvet under soffa eller säng och blir tung som en sten. Idag provade hon att försöka locka fram mig med godis, Frank blev ju glad och åt, men jag gick inte på det. När hon däremot tog fram borsthandduken så var jag ju fast. FY, SÅ ELAKT ATT LURAS MATTE!!

Jag tycker att man helt enkelt borde vara artig och fråga sin katt om han/hon vill följa med till stickisen, och jamar vi nej borde det vara bra så, men inte då, här ska tvingas...




– Släpp ut oss matte!




Vi fick i alla fall åka iväg till stickisen och Frank blev förjamligt åksjuk och YLADE i bilen. Jag däremot har lärt mig att är jag väl intvingad i buren finns inget mer att göra så jag ligger bara där helt stilla. När vi kom fram fick vi vänta i kattiljoner timmar eftersom det var drop in. Frank fortsatte att yla och fick därför komma ut och sitta i mattes knä. Alla klappade honom och sa att han var stilig!

Sen fick vi komma in till vår stickis som är jamarbra. Hon heter Karin, precis som matte, och hon kommer ihåg alla sina patienter bara av att se vem de kommer med! Hon var den som träffade Lurrvar vid hans första stickisbesök och det var hon som kattstaterade att han inte alls var 5-6 månader utan ett helt år gammal och inavlad. Det var också hon som jamade att vi skulle kolla upp om jag hade en hjärntumör, vilket jag ju inte hade utan "bara" nystagmus och kronisk keratit i mina ögon. Jag hade inte börjat blogga då än, men Wikki var snäll och jamade ihop en blixtauktion för mig, för det blev dyrt det där. Så här sa stickisen i april 2011 om mina ögon.

Nu jamade stickisen att jag såg väldigt torr ut i ögonen, de är inte glansiga som de ska vara. Så matte ska ringa imorgon och beställa tid för mig hos ögonspecialisten och tills jag får komma dit ska jag få ögondroppar morgon och kväll för att det inte ska skava i ögonen när jag blinkar. I övrigt tyckte stickisen att jag såg perfekt ut för min ålder (nio år) och jag hade samma vikt som förra gången (4,2 kattogram). Så fick jag ett stick i nacken och så hoppa ner i buren igen.




– Jag vill inte ha nåt stick i nacken, jag går nu!




Frank hade också samma vikt som sist (5,2 kattogram) och kan ni tänka er, han hade bara EN framtand kvar!!! Var har alla de andra tagit vägen?
Matte vet att han tappade en i juni förra året, men de andra har inte Frank jamat något om. Stickisen tror att de helt enkelt har ramlat ut när Frank har ätit. Hon tog honom i kindpälsen, gosade med honom och jamade att han är en jamarstilig katt ändå och att han klarar sig utmärkt med sin enda framtand och sina huggtänder. Stenar i tänderna hade varken Frank eller jag som tur var! Så fick Frank också ett stick i pälsen och så fick vi åka hem. JAMARS vad kissnödiga vi var då båda två!




14 kommentarer:

  1. Skönt att det inte skramlade omkring stenar i era tänder! Tycker verkligen att det är upprörande, att mattar och hussar är så lömska när det gäller vettisbesök. Är det inte torrisar, lockar de med gottisar eller något annat som normalt är roligt. Det är bara det, att den här gången innebär det skojiga att bli inburad. :-( Verkligt trevlig vettis ni har! Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, usch och fy för stenar i munnen! Jag förstår inte att de ska vara så lömska, för vem vill bli inburad? Skinka och godis ska man ha som ursäkt!

      Nosbuffar

      Radera
  2. Men fyjam, har ni också en sån elak lurig matte? Undrar om alla mattar är såna?
    Hoppas det inte är något allvarligt med dina torra ögon.
    Vad konstigt att Frank har tappat tänder utan att jama något om det. Men vi jamar som Stationskatterna att det var skönt att ni inte har skramlande stenar mellan tänderna. Matte går ofta och rensar sina och hon säger att det gör jamaront att ta bort dem.
    Men hur går det för Frank att ägna sig åt sin favoritsyssla nu med bara en framtand? Får han något bra bett i fingrarna med den?
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det något speciellt med mattar? Kan hussar vara likadana?

      VARFÖR har er matte stenar i munnen, det skulle ju inte ens en skällis vilja! Jag äter hellre mat än sten. :)

      Det är en mycket relevant och klok fråga du ställer, Alice! Som tur är har Frank alla huggtänderna kvar och det är ju för väl. Skulle inte Frank kunna bitas skulle han bli depriderad och det vill jag ju inte. Han bet faktiskt matte härom dagen när hon inte var uppmärksjam och matte förundrades över att det inte gjorde så ont, men det berodde nog mest på att mattes finger hamnade emellan huggisarna och de bakre tänderna, hihihi.

      Nosbuffar

      Radera
  3. Vilken tur att ni gick igenom besiktningen utan körförbud :)
    Håller tassarna för att ögondropparna ska hjälpa dina vackra ögon Linnsen !
    Nospussar och Tassklappar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om man skulle få LEKFÖRBUD om man inte går igenom besiktningen!!! :O
      Usch, vilken hemsk tanke...

      "Dina vackra ögon", oh Kjelle, du vet då hur man tjusar honor! *blinkar med ögonfransarna*

      Nosbuffar

      Radera
  4. Det är alltid skönt när det årliga vettisbesöket är avklarad! Vår vettis kommer hem till oss för att fika med matte å sen kikar hon på oss med när vi kelar. Sticket i nacken märker vi oftast inte, hon är jätteduktig vår vettis!!!
    Lycka till hos ögonvettisen Linnsen, vi håller tassarna för att allt är OK :)

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju jamarsmart att stickisen kan komma till er, då slipper ni ju det som nästan är värst, brummisresan! Jag ska genast önska mig en sån stickis! :D
      Tack så jamarmycket!

      Nosbuffar

      Radera
  5. Anonym15:44

    Åh så nu har ni också varit till stickis och fått stick, jamar Kassia och Silvana. Vad vi är duktiga och lite spännande var det också. Lite jobbigt med ögondropparna eller går det bra tycker du Prinsessan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu var det dags för oss... *suckar* Men vi ska beställa en sån stickis som Smulan och Amanda har, då behöver vi inte åka iväg igen!

      Det var flera skällisa hos stickisen, men den som lät mest var faktiskt Frank! *fnittrar* Han jamade oavbrutet tills matte släppte ut honom ur buren! :)

      Nosbuffar

      Radera
  6. Verkar som om ni är i mycket fint skick båda två, gratulerar! Vikten är ju imponerande låg, Frasse vägde betydligt mer <3 Men hans efterträdare Simba och Tasse är definitivt inga tungviktare - välkommen in och träffa dem i dagens inlägg! :-)
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tihihi, jam matte tyckte att det var bra att vi höll vikten. Frasse vägde ju lite mer, men så var han ju en katt med stolt kostym att bära och ett stort hjärta! ♥

      Jag har inte hunnit in på bloggen än, det har varit fullt upp att kurra bort mattes huvudvärk, men jag har minsjam sett på Catbook att de har flyttat in. Tasse ser ju precis ut som Frasse och Lurrvar! :D

      Nosbuffar

      Radera
  7. Skönt det gick bra, trots mattes lurerier.
    Såna där snälla vettisar borde det finnas fler av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, hon är så snäll våran stickis, det dumma är ju att hon alltid hittar fel på mig och vill skicka mig till specialist. :(
      Matte jamar dock att det är bra att vettis Karin ser saker innan de går för långt och inte går att bota!

      Nosbuffar

      Radera