Förbjudna molnmagar

Igår morse gosade matte med Frank och riktigt borrade in ansiktet i hans molnmage, det hör till det bästa matte vet (och Frank har oftast inget emot det)!

Frank med molnmagen

Medan matte njöt av att få känna på den underbart mjuka magen så tänkte hon på hur det var i början när vi flyttat hem, då var det kraftigt bitstraff på att över huvudtaget tänka på Franks mage. Faktiskt var det så att på katthemmet, där vi bodde i ett halvår, kunde man ännu inte lyfta Frank utan att han blev hysterisk, så det har det tränats på under åren vi har bott hemma och nu är det inga som helst problem att lyfta honom eller gå omkring med honom i famnen.

Lika lite som man kunde lyfta Frank kunde man hålla fast honom och klippa klorna på honom, ja ni känner ju till att Frank "nöjesbiter", men om han i början blivit fasthållen och dessutom kloklippt tror jag att det som hade varit kvar av mattes hand hade fått amputeras, så det första året blev Frank faktiskt sövd när han skulle få klorna klippta (numera har matte och Frank lärt sig att komma ganska bra överens om det där som tur är. Det betyder att matte klipper snabbt för att slippa bli allt för hårt biten och Frank spjärnar emot och försöker dra tillbaka tassen så fort han kan. Det går bättre och bättre för varje gång. Att godisutdelning alltid sker efteråt behövs kanske inte nämnas (till både matte och katt!)).

När Frank sövdes första gången hade våra tvåbeningar varken sett döda eller sövda katter, så det blev en jamarchock! Både matte och lillhusse grät så att tårarna sprutade när de lyfte ut den lealösa kroppen ur transportburen och höll honom, hela Franks mjuka mage blev alldeles blöt i mattes famn... De var så rädda för att han aldrig mer skulle vakna och varje gång de ens tänkte på det de där timmarna tills Frank var sig själv igen sprutade tårarna! Jag visste ju så klart att Frank inte hade gått till Skaparkatten, det skulle han aldrig göra utan att säga till mig, men jag nosade på honom och även jag tyckte att det var jobbigt att Frank inte rörde sig det minsta.

Man får väl säga att vår dåvarande husse var lite mindre blödig, för han tyckte att vi helt enkelt skulle lägga ner sovande Frank på några handdukar (ifall han skulle kräkas eller kissa) i sin fåtölj så att han fick ro och det var då matte gjorde det där förbjudna...

Matte hade drömt om den där underbara molnmagen och längtat efter att få röra den, så både matte och lillhusse kände försiktigt på allt det vita. Men så frågade matte lillhusse om de inte skulle passa på att sticka in ansiktet och gosa med magen när nu Frank inte kunde säga ifrån, men det sa lillhusse, som då bara var 12 år, bestämt att det skulle de INTE göra, för det skulle Frank inte vilja!

Men matte kunde inte hålla sig, utan stack snabbt in ansiktet och gosade runt, och det tänkte hon på igår morse när hon nu faktiskt FÅR göra så. Lite skäms hon fortfarande för att hon struntade i att Frank inte skulle ha tyckt om att få magen gosad med, men matte tröstar sig med att han ju gör det nu och därför nog har förlåtit henne! :)