Hanar och honor

Inatt när alla sov låg jag och fundilerade lite. Jag tänkte på Lurrvar och mig och att han är så irriterande. Sedan tänkte jag vidare på mina vänner som också har fått småsyskon/påhäng.

Alice och Wilma har småbrorsorna Bosse och Mårrgan
Nea har rödtjutet Simba

Gustav har tjejerna Piff och Puff
Sippo har söta Tindra
Grannkatten Tiger har fluffiga kompisen Maja

Alla damkatterna verkar ha haft problem med att få småbröder/påhäng precis som jag, men de uppräknade hanarna verkar inte ha haft lika stora problem, Sippo och Tindra t.ex, de verkar till och med tycka om varandra och då främst Tindra som gillar Sippo. Gustav och hans tjejer verka komma ganska bra överens så länge de inte är för nära varandra och Gustav går ju också ut när det blir för mycket. Min grannkatt Tiger som jag ska berätta om i ett senare inlägg, verkar vara undantaget, han fräser däremot åt sin kompis Maja och skulle aldrig ligga bredvid henne.

Jag tänker att det kanske är skillnad på att vara hane och få en yngre honkompis i jämförelse med motsatsen mogen dam versus irriterande liten bråkhane?

Frågan är varför det är så? Tycker vi honor mer om kontroll vilket är svårt att ha när ett litet rödtjut far omkring? Skulle vi tycka bättre om att få en liten honkompis?

Trygga farbror Frank och fine lille sjuke Lusse ♥

Och vad är det som gör att hanarna godtar syskon/honkompisar? Min alldeles egen Frank godtog lille Lusse på en gång den lilla tid han bodde här i somras och han verkar ju tycka att det är buskul med lillfjanten, de kan ju ligga och runt på golvet och brottas hur länge som helst. Är hanar kanske bättre på att ta ungkatter?

Hmm, ja det var sånt här jag funderade på i natt, tyvärr har jag inga svar.
Ska sova en stund nu! :)