torsdag 22 november 2012

Kärlek


Matte här:
Den här veckan har varit så obeskrivligt rolig! Jag upptäcker mer och mer hur mysiga vissa av mina kursare är, jag har gjort kul intervjuer och artiklarna som skrivits därav har blivit bra, jag har ätit både underbart god mat och fantastiska desserter. Jag har varit till 420 procent mentalt närvarande och haft så kul!



När jag kommer hem känner jag hur allt det där världsliga försvinner... Här finns grundtryggheten i mina katter och jag känner hur mycket jag innerst inne har saknat dem under dagen.
Även om jag har åkt min väg tidigt på morgonen och knappt har haft tid att klappa dem så möts jag av en Linnsekatt i dörren, strykande längs mina ben. Frank kvittrar och kommer springande redo att buffa mig och försiktigt försiktigt närmar sig Lurrvar och nosar på min hand och låter sig strykas över ryggen.



Kärleken till ett djur är så enkel, ren och ofärgad av svek och ilska som kan finnas med i kärleken till en människa. Att älska sina djur förbehållslöst är underbart men det kräver mod eftersom det kommer göra enormt ont i hjärtat den dagen de går över bron. Men jag tror man måste våga för att vinna samma förtröstan och kärlek tillbaka. Äkta kärlek är underbar OCH gör ont.





Åh, vad jag älskar mina katter!













Saknar ni era katter när ni är på jobbet/ i skolan?




Ps. Jag älskar min son också men det skriver jag sällan om i bloggen, för den handar ju om katter!  ;)  Ds



15 kommentarer:

  1. Anonym22:04

    Oj, vad kärlek det strömmar ur orden :)
    Jag håller med dig....kärleken som ett djur ger, är så otroligt läkande, värmande och bara helt underbar. Trots man är borta i timmar i sträck, är splittrad av olika saker, hinner knappt gosa eller leka. Men, kommer man hem...så är de där, välkomnar en varmt med en nospuss, en buff och snurr runt benen...underbara goingar!

    Kram på er 2-beningar också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vilka underbara djur katter är! ♥♥♥

      Kramar

      Radera
  2. Saknar! Massor. Och har dåligt samvete de dagar vi båda är hemifrån många timmar i sträck. Men som tur är finns en katt att klappa på jobbet också. En svart skönhet, född skyggis men numera gärna knäkatt om jag hinner sitta en stund. Hon visar att hon gillar mig, springer och hälsar, pratar och gosar direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att fler går hemifrån med dåligt samvete, inte bara jag. Vi har en skolkatt som promenerar runt huset ibland, den gör mig glad när jag ser den! Jag hoppas få klappa den innan kursen är slut.

      Kramar

      Radera
  3. Dina vackra ord om kärleken till dina tre små troll är underbar!
    Katternas kärlek tillbaka är så enkel och villkorslös.


    Kram
    /Julia å tjejerna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, jag tyckte inte att jag skrev så mycket, men jag var alldeles varm inombords när jag skrev, kanske att det syns? :)

      Kramar

      Radera
  4. Så härligt att du trivs och har hittat en bra balans, tänk att du funderade på att Lurrvar inte hade det tillräckligt bra..Vi vet att matte och husse längtar efter och saknar oss när de är borta på jobbet men det är skönt att vi är två.
    Det är verkligen en underbar kärlek att älska sina katter.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så otroligt kul, det roligaste jag har haft tror jag! :D

      Nog funderar jag fortfarande på om Lurrvar skulle få leka mer hos nån annan, men det värsta släppte när jag såg hur han tvättade så på Frank den där dagen för ett tag sen.

      Det är allra bästast att vara minst två! :D

      Nosbuffar och kramar

      Radera
  5. Kära vän! - du skriver så fantastiskt att man blir alldeles varm i hela bröstet. Att skriva är verkligen din grej. Du kommer att bli en jättebra journalist, tjejen.

    Kram från gammelmatte Gitte (som saknar dig).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snällaste gammelmatte! ♥

      Jag saknar allt er också och tänker att jag ska ringa, men så är det dags att åka till skolan igen... Dags att ses snart igen kanske?

      Kramar

      Radera
  6. Min matte saknar både mig och husse när hon är på jobbet säger hon i alla fall :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, det tror jag nog att hon gör, men mest dig!! ;)

      Kramar och nosbuffar

      Radera
  7. Jag saknar mina katter, när jag är inne i stan och handlar. Vart jag än befinner mig, så saknar jag mina pälsbollar. Katterna blir så glada när jag kommer hem igen.

    Tasskram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag med, de är med mig i hjärtat var jag än är! ♥♥♥

      Kramar

      Radera
  8. Alice matte20:50

    Jag känner så väl igen mig i det du skriver! Det finns inga som kan göra mig så glad som mina katter. Kommer man hem efter en dålig dag på jobbet så räcker det med en välkomstkommite på 3 katter som är glada att se en och ett par välkomnande nosbuffar för att man genast skall må bättre.
    Det är så härligt när man håller på att fixa med något hemma och nån av katterna tar en omväg förbi en och stryker sig mot benet innan de går vidare, bara för att tala om att de gillar en för den man är. Eller när man ser dem sova totalt avslappnade och trygga.
    Jag skulle aldrig vilja leva utan att vara kattägd. De skänker så otroligt mycket glädje och kärlek. Baksidan är absolut när man måste ta det svåra beslutet som man ibland är tvungen att ta om de blir sjuka, som med vår Wilma för ett par veckor sen. Man får verkligen sitt hjärta krossat. Men fördelarna uppväger absolut och har man tur får man många härliga år med sina pälsklingar.

    *nosbuffar från missarna*

    SvaraRadera