Från älskad familjemedlem till värdelös Katthemskatt på 3 sekunder...

Lurrvar fick åka till veterinären akut idag, vi befarade urinstopp och det är ju inget att leka med!

Det första som upprörde mig var att alla veterinärer i staden utom en har semesterstängt och detta i Sveriges 7:e största stad! Borde de inte ha mera kontakt med varandra och kanske planera in för patientsäkerheten?
Men det är ju "bara djur" vi talar om och om de blir tvungna att åka 10 mil för att få hjälp så gör ju inte det någonting... :(

Vi fick alltså en tid i Askersund trots att de redan hade fullt och det ska de ha en eloge för. Jag ringde också till Hallsberg som också hade fullt men de kunde inte göra plats för en katt med urinstopp trots att det kan vara livshotande.

Jag ska lite snabbt dra Lurrvars historia. Han fångades in och kom till oss 1 oktober förra året, han blev kastrerad några dagar senare och enligt veterinärens bedömning av tänderna är han inavlad eftersom han är liten som en 6 månaders katt fast han då i själva verket var ungefär 1 år.

Några veckor senare befarades urinstopp och vi fick åka akut till en veterinär här i Örebro som var helt underbar, han kallade Lurrvar för "lilla älskling" och klappade honom så fint. Tyvärr visade sig Lurrvar ha urinvägsinfektion och fel på njurarna. Vi förbereddes på att det kunde gå åt helt fel håll även om han fick Vetrimoxin. Lurrvar som är en liten kämpe ville fortsätta leva och när vi kom tillbaka några veckor senare konstaterades att njurvärdena blivit sämre men att han i övrigt var en frisk och glad katt.
Under året har vi gått och tagit njurprover och de försämras lite för varje gång, men fortfarande visar Lurrvar inga som helst symptom på att vara sjuk, han är snarare pigg och busig som en kattunge! ♥


Vi togs emot fint på kliniken, fick komma in på en gång och Lurrvar tittades på av veterinärassistenten. Livrädd som han var hoppade han tre gånger frivilligt ner i buren...
Jag satte honom försiktigt på handduken igen på bordet och han klamrade sig fast vid mig!  ♥
Han fick en lugnande spruta och somnade i min famn och så kom veterinären in.

Sovande Lurrvar ♥

Hon tittade på honom och så skulle de ta urin. Det fick klämmas och klämmas men till slut kom lite lite. När assistenten gick iväg för att ta prov på det rann det plötsligt ut rött urin på bordet och veterinären konstaterade att "dammluckorna" kanske hade öppnats, för det hade aldrig hänt på de tusentals katter hon klämt på... Jag blev så klart nervös över blodigt kiss men veterinären sa inget mer och totalt utlämnad som man är är det ju bara att lita på att veterinären gör bra saker.

Så bad veterinären att få veta Lurrvars historia och jag berättade att han tillhör Örebro Katthem, men att han är bokad av oss. Direkt sa hon "JAHA, ÄR HAN BARA EN KATTHEMSKATT ÄR HAN INGET ATT SPARA PÅ"! Jag är ju en mes så jag kom mig inte för att säga nåt, men så pratade hon vidare att Katthemmet ska ju inte sälja sjuka katter utan friska katter!

Jag kände mig som att jag fick lov att försvara både vårat katthem och Lurrvars hela existens för när Lurrvar fångades in och kom till oss var det ju inte bestämt att han skulle stanna hos just oss, det var helt enkelt vi som hade plats just då, och ingen kunde veta att han var sjuk, men jag förklarade att vi blev kära i honom och därför bor han nu hos oss och är en älskad familjemedlem precis som våra andra två katter.
Inte heller när han togs till veterinären var det från Örebro Katthems sida tal om att han skulle avlivas för att han var sjuk, utan snarare bedömde veterinären att han kanske skulle komma att må så dåligt av njurarna att han blev tvungen att somna. Katthemmet har aldrig gjort några anspråk på vare sig att just VI har hand om deras sjuka katt eller att han ska avlivas för att han är just sjuk och "inget att spara".
 

Jag finner det mycket underligt att en veterinär står och dömer ut en katt just bara för att han tillhör ett katthem, skulle han vara mindre värd bara för det? Lurrvar har ju aldrig ens varit inne på Katthemmet, är han lika värdelös ändå? Det tyder ju alltså på att Katthemskatter ligger ännu längre ner på skalan än vad Katter i sig gör i jämförelse med till exempelvis hundar. Nästan alla vi Kattbloggare har ju tidigare hemlösa katter som nu älskade familjemedlemmar, är våra djur värda minst av alla alltså???  Det här kan jag känna gör mig oerhört arg!!

Vad tycker ni??

Älskad familjemedlem eller värdelös Katthemskatt?

Om vi då talar om hur Lurrvar mår så hade han skyhöga vita blodkroppar och veterinären TRODDE att han hade en urinvägsinfektion och han har nu fått Vetrimoxin för 10 dagar. Han hade inga kristaller i urinen som tur var. Han fick en uppiggande spruta och vi åkte hem och nu bara sitter han här... Jag vet inte om han fortfarande är trött efter sprutan, den var ju bara lugnande, men han verkar inte alls hänga ihop, min lilla älskling. Jag har varit i kontakt med Katthemmet och vi ska avvakta till imorgon så får vi se om något mer ska göras.