Rörmokatt

Jag har rörmokatt!  :D

Under vårat sopskåp finns en jamarspinnande hålighet med rör som jag har upptäckt. Första gången jag tassade in i sopskåpet och in under själva skåpet var lillhusse hemma ensam och helt plötsligt var jag borta. Han var yngre då och fick panik och ringde till matte och nästan grät! *fnittrar hysteriskt* Sedan gick han för att kasta nåt i soporna och ut hoppade jag när dörren öppnades!  :D
Nästa gång de såg mig krypa in under blev de livrädda att jag skulle fastna och inte kunna komma upp igen, men man är ju katt och nu har de lärt sig att det inte är någon större fara.

Därefter har jag då och då gjort räder när dörren till sopskåpet har öppnats. Oftast när jag ska in i skåpet blir jag hindrad, av outgrundlig anledning tycker tvåbeningarna inte att jag ska vara där, de påstår att det är otrevligt men det kan ju inte de veta, de har väl ändå inte varit under sopskåpet?

Igår smet jag in när matte tittade åt ett annat håll när hon skulle kasta något! Det är jamarspinnande där under, här ser ni livebilder!  

Här försvinner jag ner i okändheten!

Borta, vilken magi!  :D

Hallåjam, här är jag igen!

Jag tycker att ni OCKSÅ ska undersöka era sopskåp!  :D

Rättvisa?

Jag är den i familjen som dricker mjölk, ja förutom tvåbeningarna då förstås. Varje morgon när matte tar fram frukost är jag där och ber att få min mjölk och matte ger mig gärna eftersom hon säger att "jag är så gräsligt söt när jag tigger!" Jag har ju ett speciellt sätt att jama ibland, ljudlöst, då ser man bara min mun röra sig och så viskar jag mjao, det tycker matte är så rasande sött så då gör jag ju så klart det, för då får jag som jag vill!  :D

Man kan dock fråga sig hur mattes ögonmått är och det vill jag jama att det är omstritt sedan förut, exempelvis om matte och lillhusse ska äta glass, då är ofta den ena biten större.

Tycker ni att bilden här nedan visar på rättvis fördelning??

Matte, det är väl så att du ska ge glaset till mig??

Nu förintar jag dig med min surhet matte, jag tänker INTE
se söt ut på bild om jag inte får glaset!

Nää, katten fick den lilla tallriken idag med...  *suckar*

Matte påstår att jag får lite mjölk eftersom jag får ont i magen annars, men det vet väl ändå jag bäst själv? Jag har minsann sett att mina kompisar får stora tallrikar och glas att dricka mjölk ur.



Sedan vill jag jama om att vattenfontänen överst på bilden är på lagning eftersom kontakten sprack! Dumma kontakt, vi saknar fontänen och den har varit borta i mer än en vecka nu... Vem vill gå ner i standard och dricka vatten ur plastbunke igen?


Idag har jag återigen fått ett exempel på det jag jamade om igår, att min Mjausung MÅSTE ha ett skal!! Matte hade satt den på laddningen och kan ni tro det, hon SNUBBLADE på sladden!!  :O
Det är ett under varje gång som tällefånen startar, sanna mina jam. Och nu har hon kommit på att vi kan inte ha ett skal på tällefånen eftersom matte har ett dyrt (nåja, och fint) fodral till den. Tällefånen får inte plats i fodralet med skal på, det underliga är dock att hon har ALDRIG tappat tällefånen när den ligger i fodralet utan BARA när den är i handen utan fodral... Så om vi överhuvud taget ska ha en Mjausung att lägga i fodralet så måste vi ha ett skal jamar jag!


Till helgen är det kattutställning i vår stad, men vi har kommit fram till att vi stannar hemma i år. Matte kan inte ställas ut för hon är tvåbening, jag kan inte ställas ut på grund av mitt ögonfel, lillfj Lurrvar kan inte ställas ut eftersom han är en minikatt och Frank vill inte. Matte har mycket att skriva också så hon tycker inte att vi har tid. Dessutom påstår hon att hon skulle köpa fler saker åt oss om hon gick och vi behöver inte fler saker jamar hon. Ttsssssst, en katt behöver ALLTID fler saker!  :D

Kom igen alla djur! :)

Idag ska jag jama ett av mina viktigaste inlägg!  :)

Det är som så att i Örebro finns det många stickisar, men ingen som har dygnet runt-öppet. Matte minns att när hon var tvåbeningsunge fanns det ett djursjukhus som låg alldeles rätt över gatan ifrån där Örebro Katthem ligger nu. Tänk så bra det hade varit om djursjukhuset hade legat kvar, katterna hade nästan kunnat promenera till stickisen själva!  :D

Nu är det som jamat att det har dragit igång en jourklinik i Kumla, 2 mil från Örebro. Alternativet är att antingen åka till Strömsholms djursjukhus eller till Karlstad om vi blir sjuka nattetid eller helg. Att köra tio mil med en sjuk eller ett skadat djur framstår ju inte som en dröm.

Den nya jourkliniken har öppet till 8.00-22.00 på vardagar och 8.00-20.00 på helgerna och det är ju alldeles fantass-tiskt i jämförelse med alternativet att resa tio mil!

När matte först läste om jourkliniken tyckte hon att det hela verkade krångligt. Om man blev medlem (1000 kronor/familj) skulle det vara billigare och var man inte medlem skulle det kosta mer och det blev dyrt. Nu har hon läst på igen och nu finns dessutom möjligheten att få betala med autogiro, så för 99 kronor i månaden vet man att en stickis är redo att ta tass om oss på kvällar och helger också, vilken trygghet! 

Finessen med det hela är att ju fler som blir medlemmar desto längre kan de ha öppet, målet är att ha dygnet runt-öppet!  :D

Jag har räknat efter och kommit fram till att jag känner ungefär 15 stycken katter i Örebro-området, om alla de blir medlemmar och så några till så HAR VI SNART SOM ETT DJURSJUKHUS IGEN!!  

Jourklinikens räkneexempelhttp://www.jourkliniken.se/

Jag och matte har fyllt i och skickat in anmälan för att bli medlemmar, gör det ni andra också!  

Kjelle Bus tipsade om ett fint mobiltällefånskal och nu har jag jamat åt matte att hon ska köpa det. Med tanke på att hon tappar MIN Mjausung i backen minst två gånger i veckan så är det nog bäst för henne att hon köper ett skal. MIN tällefån kommer gå sönder annars...  :(

Nu är vi dock lite oense om vilket skal som MIN tällefån ska ha, jag tycker så klart det nedan som Kjelle tipsade om. Det är ju en katt och det är MIN Mjausung.

Jamarstiligt tällefånfodral

Matte tycker att eftersom det är hon som använder tällefånen mest så borde hon få bestämma och hon vill hellre ha det här:

Fult löjligt fodral

Jag tycker att vi röstar om saken (eftersom ni så klart är på min sida!), ska vi ha ett fult fodral på MIN Mjausung eller ska vi ha ett coolt kattfodral?

Gos

Åhhhhhh, så vi har gosat idag!

När matte vaknade i morse och skulle sätta sig gick inte det eftersom benen var upptagna!  :D

*kuuuurrrrrrrrrrrrkurrrrrrrkuuuuurrrrrrrrrrrr*

Tyvärr matte, du får antingen gosa med oss eller köra ner oss!

Dagen började egentligen långt tidigare, redan 5.23, av att matte vaknade av att någon kräktes. Matte for upp som ett jehu eftersom jag oftast sover i soffan just nu och matte inte ville ha rinnande kladdigt kräk där. Katturligtvis hade jag kräkts på stora vardagsrumsmattan, den är ju bäst, så matte torkade och gick och lade sig igen. Efter en stund hoppade jag upp till matte och satte mig på hennes bredvidkudde. Det gör jag inte så ofta just nu, men matte kliade allt vad hon kunde och njöt när jag kurrade allt vad jag kunde. Sedan la jag ner huvudet och så låg vi jamarnära varandra och kurrade och matte önskade att hon hade en filmkamera i huvudet för att spara goset.

Men, så vaknade Frank! På en tiondels sekund hade jag hoppat ner från mattes säng och var framme hos Frank och buffade och matte låg kvar och bara suckade... Sedan somnade hon om och vaknade med oss som ovan, också mysigt eller hur?  :D





Matte ville att jag skulle visa en bild till som hon glömde från intervjun hon gjorde förra helgen med superhjältinnorna. Så mycket gosigare kan det inte vara att jobba!  *kurrkurrkurrr*

Kattungen Dix kurrade hela tiden och somnade i mattes hand... ♥

Igår fick vi en present, en JAMARSALLAD!!   :O
Matte påstår att den inte är till oss, att den är för stor för oss att äta på, men höjden på salladen innebär ju bara att vi kommer att träna på att stå på bakbenen! *fnissar*
Faktum är att vi nu har sallader i varenda fönster, precis så som matte hade innan hon träffade oss.

En JAMARSTOR sallad och en liten vanlig sallad!  :D 

Jobbigt nu...

Usch, det är tradigt här just nu... :/

Vi slåss, jag biter Frank i öronen och Lillfjanten slår både mig och Frank när vi ska äta kvällsmat. Lillhusse är surare än nånsin eftersom han har så mycket läxor (som han inte gör) och matte har gått ner sig totalt i dyn. De håller på med grävande jårnalistik på kursen just nu, och matte ska ta reda på varför självmorden i Örebro ökar. Hon har jamat med anhöriga och de som blev vittnen till ett självmord förra året. Inte ens fast matte har på sig sin grävarmössa som Skruttens och Skorpans matte har lirkat håller hon humöret uppe, hon blir jamardepriderad av det här. Som tur är är det bara en vecka kvar på det här uppdraget.

Igår kom hon hem och muttrade om att hon "avskyr pålitik och grävande jårnalistik" och att hon skulle börja ägna sig åt "riktig jårnalistik istället" och så kastade hon sig i soffan med den här:

Och så ska jag ju så klart jama om för er att jag kanske inte blir kvar här så länge till.
Igår hörde matte att jag kräktes någonstans, hon tittade på alla de vanliga ställena men hittade inget. Sen gav sig matte iväg och lillhusse skulle ta sig nåt att äta och tänk, HAN hittade min spya! Den låg nämligen mitt på köksbordet där han hade lagt sitt nya telefonladdarskal! När han tog upp skalet märkte han att det var kladdigt och så tittade han närmare och då såg han vad det var... :D

Lillhusse är ju lite känslig, så nu vägrar han äta vid köksbordet. Han blev dessutom inspirerad av Sippos och Neas tvåbeningar som tänkte lägga ut dem på Blocket. Skillnaden var att min lillhusse gjorde det!!!  :O

Titta vad han skrev:


"Söt och snäll åttaårig honkatt skänkes gratis så fort som möjligt!

Kräks aldrig på saker, sover tyst på nätterna och stör aldrig tvåbeningar, tigger inte vid bordet, bajsar aldrig utanför lådan när man inte rensat den och har inga som helst önskemål om pälsvård.

Hämtar du henne idag får du med mat, låda och två hörlurskuddar som hon leker väldigt stillsamt med.

/ Bort med kattjäkeln"

Kattjäkeln

Jag blev ju så ledsen när jag såg det att jag grät så att pälsen blev alldeles blöt och luktade unket!  :(

Som tur jam så såg matte annonsen innan den han ligga uppe särskilt länge och tog bort den. Alla mina kompisar som läste det på Catbook ville genast rädda mig, så nu fundilerar jag på om jag kanske ska bo en vecka i taget hos de som jamade. Vad tror ni om det?  :)

Åh, Kidi...

Idag är vi så ledsna för vår vän Kidi ända längst upp i Morrland har lämnat oss och gått till Skaparkatten.

Min fina dubbeltassare Kidi ♥

I nästan 20 år höll han sin matte och lillmatte sällskap, men nu var tiden inne för Skaparkatten att hämta hem honom. Kidi har haft problem med njurarna och blev också blind under vintern och matte Raija kände att Kidi inte längre levde det liv han var skapt för. Lillmatte Tessan skriver på Catbook att det bara tog någon minut innan Kidi hade gått vidare, så säkert hade han gjort sig redo för avfärden.

Vi tänker på hur enormt tomt det kommer att bli hemma nu, Kidi och hans tvåbeningar har levt tillsammans längre än vad många tvåbeningsförhållanden håller. Matte fundilerade på det igår och kom fram till att vi och matte kommer nog inte få så lång tid tillsammans, vi var ju redan fyra år när vi flyttade hem. Istället försöker vi att njuta av varje dag vi har varandra och i morse när Frank och jag kom och gosade ner oss hos matte när klockan ringde bestämde hon sig för att ligga kvar hos oss. Det slutade med att hon kom hela tre timmar försent till skolan, men hon brydde sig inte för vi hade det så mysigt.  :)

Ser ni vad jag och Kidi är lika?  :D

Tack snälla Kidi för den tid vi har fått känna dig och för alla skratt du har gett oss när du har busat med Enzo och jagat honom och försökt ta Söta Mary ifrån honom. ♥♥♥

Superhjältinnor

Matte har varit och gjort två intervjuer de senaste dagarna, bland annat igår. Hon besökte då några som verkligen är superhjältinnor i våra ögon. Väldigt väldigt kort tänker jag berätta vad de har gjort (annars blir matte arg och jamar att jag har stulit hennes räpotasch) för de förtjänar verkligen allt slags beröm.

När matte klev in genom dörren var det genast någon som försökte ta hennes skor!

Den här lille gosingen satt i mattes knä under hela jamtalet. Matte fundilerade mycket allvarligt på att lägga ner honom i handväskan.

Det är varmt och skönt att sitta på datorn

*kurrrkurrrkuuurrrrrrkuurrrrrrrrrr*

Linda och Mia, som superhjältinnorna heter, fick genom Örebro Katthem uppdraget att åka ut till en samlare som hade 25-30 katter och försöka få honom att förstå att det inte var bra för katterna (eller honom) att bo så. Det visade sig vara ett både enkelt, svårt och tungt uppdrag. Enkelt för att farbrorn faktiskt hjälpte till att samla in katterna och sätta dem i burar, oändligt svårt eftersom stugan utan vatten och toalett låg en snöpulsande promenad över en åker, genom en skog och uppför en hal backe 1,5 kattometer från närmaste väg. Tungt eftersom de första besöket BAR med sig fyra burar, en tio-kilossäck med kattmat (som tog slut på fyra dagar i stugan) och diverse fångstredskap...

De berättade om besöken där de två minuter efter att de gått in i stugan på 40-45 kvm fick otroligt ont i huvud och luftrör av stanken av nytt och ingrott bajs och ammoniak över alla golv, hur de kom med julmat och julklapp till farbrorn i december för att hålla honom på gott humör, och hur de badade, torkade bort skabb och klippte klor på alla katter utan att bli det minsta rivna eller bitna. När de berättade om lyckan hos den lilla nybadade katten som, efter att knappt ha nått fram till de smutsiga mattallrikarna med rutten fisk hos gubben, faktiskt la sig i matskålen och åt, då grät matte.


Sammanlagt visade det sig finnas 36 katter, en fågel och fyra fiskar hos gubben. De flesta är kattungar eller ungkatter och de äldsta är ca fyra år. Hälften av dem som räddats hittills har redan fått det som sannolikt blir för-alltid-hem. Tio av katterna är fortfarande kvar och ska bli hämtade snart. För den som undrar är också fågeln och fiskarna räddade. Fågeln som var så skitig att vattnet blev svart när den badade bor nu i en ren bur och har fått en fru och det tog ungefär en vecka och sedan började den sjunga och kvittra igen.


Kommer ni ihåg att jag skrev härom dagen att de som gav bästa tips till hur man lär katter att komma på kommando skulle få varsin kupong på torrfoder och blötmat? Om ni ursäktar så tänker jag hämta ut maten och ge den till Linda och Mia istället, de kommer att mata katter som inte har några tvåbeningar. Vi andra lever redan gott i våra familjer.
Matte har också rensat ur skåpen på handdukar och påslakan och tagit fram en stor hink med VÅRAT godis (blandade Iamspåsar och annat som fåtts på kattutställningar som vi äter som godis) och det ska hon ta med till Linda imorgon. Vi klarar oss ändå.
Arbetet som görs av exempelvis Linda och Mia och andra eldsjälar på katthemmen får de ju inte betalt för annat än i tacksjamhet från räddade katter, men matte tänker på bensinen och den där tiokilossäcken med mat, det får ju antingen räddarna själva eller katthemmet betala och de är ju lika fattiga som vi så vi tycker att det är bättre att hjälpa till med de strån vi kan så de slipper ta av sina egna pengar när de dessutom utför arbetet. Jag tror att det är ok för er?  :)

Precis så här ska man sätta sig i fällan! 

Matte fick också träffa katten som kallas Brum och som har visats bilder på på Catbook, han bor hos Linda. Han var alldeles underbart vacker och hade parkerat sig i sin kattlåda. Matte ville bara hålla om honom och få honom att förstå att tvåbeningar kan vara snälla varelser, men han är ännu inte klappbar. Hans kropp ska nu få läka och förhoppningsvis kommer förtroendet för tvåbeningar att växa under tiden. Tills dess är han i de bästa händer. 

Brum ♥

Allt var inte allvarligt under träffen utan det fanns en del goda skratt också. Matte har fått en ny lärare i skolan och han behandlar just nu ämnet bildjournalistik och matte tycker att det är SÅ intressant! :D

I läxa den här veckan har de fått tio rubriker att ta passande bilder till, lillhusse har bland annat fått ställa upp som skattesmitare, rånare och idag som salmonellasmittad.

När det gällde rubriken "Allt om babylyckan!" som det ofta står i kvällstidningen när någon kändis har fått en tvåbeningskattunge såg matte en bild framför sig hur lillhusse skulle sitta och skina som en sol med lillf Lurrvar i famnen som en bebis. Istället fick hon hjälp av Mia och Linda som spelar läspiskt par med familjens nytillskott! Tycker ni matte lyckades med läxan?  *fnissar*

Superhjältinnor! ♥♥♥

PS För övrigt har vi jamat ikapp på alla kattentarer, vi låg lite efter! DS

Livet är orättvist...

För vissa är livet mer orättvist än för andra och just nu tänker jag på vår tidigare husse.

Först flyttade matte och husse isär och han fick inte längre ha mig och Frank varje dag. Husse började om och adopterade katten Ami från katthemmet. Hon var en väldigt skygg katt och hon låg gärna under sängen när matte och lillhusse kom och hälsade på. Eftersom hon hade mycket gråa färger och hmm, det fanns gråa saker under husses säng skojade matte och kallade Ami för Dammtussen, vilket faktiskt blev vad hon kallades för.

Tyvärr fick Dammtussen juvertumörer och fick till slut lov att gå till Skaparkatten och husse var så ledsen... ♥

Dammtussen Ami

Husse blev därefter akut jourhem till tre nya katter, den svartvite stilige Strindberg och hans två damer, kolsvarta Frida och tigerfärgade Siri. Naturligtvis tog de plats i husses hjärta och blev adopterade av honom.

Cirkuskatten Strindberg

Strindberg var en utomordentligt serviceminded herre när man hälsade på, han var alltid mycket noga med att se till att alla kände sig välkomna. Han var så mysig!

Av olika anledningar har vi inte träffat Strindberg och hans fruar på länge, men nu har Strindberg gått vidare till Skaparkatten och vi är jamarledsna...

Tack för att vi fick lära känna dig, Strindberg!  ♥


Siri och Frida får trösta husse och laga hans hjärta nu.

Lurrvar jamar!

Det är Lurrvar som jamar och Lurrvar är ledsen och tänker flytta!

Prinsessan och farbror Frank har fått post idag, Lurrvar fick ingen post för Lurrvar har inte Catbook. Prinsessan jamar att Lurrvar är för liten, men Lurrvar är stor nu, hela två år.
Det var godis i posten, men Lurrvar fick inget godis...

Lurrvar fick ingen post...

Lurrvar är arg också, Lurrvar har blivit MISShandlad bara för att Lurrvar tycker om att rulla i sanden i badrummet. Matte har dragit i Lurrvars päls, Lurrvar tycker inte OM att bli dragen i pälsen. Lurrvar jamade ifrån och BET matte!







Lurrvar får ALDRIG vara med i Prinsessans blogg, Lurrvar vet att många tycker att Lurrvar är söt, men Lurrvar tänker ändå blunda på bild i ren protasst tills Lurrvar OCKSÅ får Catbook. Lillebror Alfåns har Catbook och han är mindre än Lurrvar och kan inte stava.

Lurrvar blundar hårt! 

På kommando

Idag skulle matte och jag vilja jama om något fruktansvärt allvarligt. :(

När man är tvåbeningsunge i en viss ålder brukar man förstå det där med att folk dör, att hus kan brinna osv. Matte minns från när hon var unge att hon var rädd för att stenvillan hon växte upp i skulle ta eld, men mattes husse försäkrade matte om att "sten kan inte brinna" och att hon kunde sova lugnt. Mattes husse var för en gångs skull pedagogisk, något han inte är känd för, för hade han berättat för matte att allt som är INUTI stenhus kan brinna hade nog matte aldrig sovit mer...

I tisdagskväll brann det i ett hus på mattes skolort. Det allra hemskaste i det hela var att en 18-åring dog. När matte klev av bussen morgonen därpå slog lukten av brandrök emot henne, den hade spridit sig på hela orten, ända in i mattes skollokaler. Många av mattes skolkamrater kom till skolan och grät eftersom de hade känt 18-åringen och matte berördes djupt, tanken på att lillhusse inte är så mycket yngre och att hon tänker på brand varje dag när hon låter lamporna lysa för oss när hon går hemifrån gjorde att matte mådde mycket dåligt den där första dagen.

Mattes skolort är ju så liten att det inte gick att undgå att se huset och på onsdageftermiddagen, nästan ett dygn senare, brann det fortfarande upp ur taket.
När mer information kom fram visade det sig att alla i fembarnsfamiljen hade tagit sig ut ur huset, men att den äldste sonen gått in igen för att rädda familjens tre hundar. De hittades alla senare i hallen...

Jag tror att många hussar och mattar skulle ha gjort samma sak så vi har den största respekt för pojkens beslut. Vi är så ledsna för familjens skull.

 

Det stora problemet med djur är ju att vi ofta gömmer oss vid känsla av fara och matte vet att hon skulle få leta under soffa och säng för att få fram mig och Lurrvar vid brand här hemma och med kolmonoxiden som osynligt sprider sig kan man räkna ut följderna.

Matte har därför bestämt sig för att försöka lära oss att komma på kommando.


Nu skulle jag vilja veta hur matte ska göra för att få oss att komma när hon ropar. Kommer ni när tvåbeningarna ropar?

Jag har två kuponger på Four Friends och en på Gourmet Gold blötmat. Dessa ger jag till de som i kattentarerna lämnar de bästa tipsen på hur man lär oss katter att komma på kommando.

För att det här inte ska bli ett helt nattsvart inlägg vill jag berätta två lite roligare saker.

Mattes kurskompis har en katt som heter Biltema (jo, han heter så!). I slutet av augusti ungefär när skolan började försvann Biltema och kom inte tillbaka. Under hösten skaffade kurskompisen en ny katt, Svea, eftersom det var tomt utan katt. Nu i början av januari kom Biltema tillbaka!!  :D

Han var i fin form och har antagligen övervintrat hos någon som gav honom godare mat. Men hans försvinnande resulterade ju i att också Svea fick ett hem, så slutet gott allting gott!

Nästa trevliga sak är att min grannkatt Tiger om ni minns honom, en ruskigt stilig orange katt *host* ja, i allafall, han börjar ju bli lite äldre och är antingen ute på äventyr eller ligger hemma och sover. Förra året fick han ju en kompis som heter Maja, ett litet sött svart troll. Hon kände sig ensam eftersom Tiger inte hade lust att umgås med henne och nu har vi fått veta att hon har fått en ny lekkompis, en liten röd tigerhane!  :D
Att han bara kostade 100 kronor på Blocket struntar vi i att tänka på just nu och gläds istället över att två katter har fått nya hem istället för att kastas ut i kylan! 

Hmm, jo två saker till som är bra när jag tänker efter är att matte har influnsa och är hemma från skolan och att SAABrina gått igenom besiktningen och överlever ett år till. Hallelujam!

Frijam

Idag är jag stolt som katten!  :D

Matte har nämligen sitt allra största jobb med i tidningen. Anledningen till att jag tänker visa alltihop på min blogg är att artikeln handlar om allas vår Klostermatte Kicki.

Jag har jamat till matte att hon nu är en äkta frijamsjårnalist men hon går inte med på det, för hon jamar att man ska kunna försörja sig på jobbet då. Men faktum är att matte med sina artiklar kan försörja mig och de andra två katterna här hemma, mattes lön hittills räcker till sand och kattmat för ett helt år för oss tre.
Alltså ÄR hon en frijamsjårnalist!  :D

Kicki och Philemon
Foto: Mikael Lindblom

Tyvärr kan jag inte visa bättre bilder än så här idag eftersom artikeln är publicerad i Nya Wermlandstidningen och vi inte har den...  :(
På måndag får vi dock både tidningen och hela artikeln som PDF, men ni får se det nu eftersom vi inte kan hålla oss längre!  *fnittrar* Vi har ju suttit på den här artikeln sedan slutet av november...

Dagens NWT!   :D

Tre hela sidor och precis vartenda ord är min mattes!!!!!!  :D

HÄR är länken till tidningen, men jag lägger upp mattes artikel som vanlig text i bloggen också ifall länken skulle tas bort.


"Carina är gift med Gud

 Hon är jurist, nunna och Sveriges första kvinnliga katolska präst. Syster Carina Carlström berättar hur det går ihop.

Att det ligger ett kloster i Otterbäcken är det inte många som vet, men så är faktiskt fallet. Där huserar en nunna och sju katter. Flera ikoner och radband hänger på väggarna och man känner andligheten även om det är lite rörigt eftersom två rum just nu renoveras.

  Carina kände redan i tonåren att det var Gud hon ville ägna sig åt på ett eller annat sätt. Familjen var inte aktivt kyrkliga, men gick i kyrkan då och då.

- I Svenska kyrkan kände jag mig som en åskådare, jag ville gå upp i gudstjänsten. Inom katolicismen är man mer aktiv, församlingen är lika viktig som prästen och man får använda alla sina sinnen. Jag tyckte heller inte om intoleransen i Svenska kyrkan, flera av mina vänner är homosexuella och de kände sig inte välkomna. Kyrkan ska vara till för alla människor. När jag mötte prästen i min nuvarande kyrka, Liberala Katolska Kyrkan (LKK), så var det annorlunda, och jag konverterade till katolicismen 1997.

Inom LKK arbetar alla idéellt och har civila arbeten och Carina är ursprungligen jurist och har jobbat på ställen som Regeringsrätten och Linklaters advokatbyrå. Att sluta var inget aktivt beslut utan hon blev mer och mer klar över att hon inte skulle klara av stressen som yrket innebär. Något som också bidrog var det som läkarna trodde var en hjärnblödning. En full neurologisk undersökning gjordes eftersom Carina fick enorm huvudvärk och blev tillfälligt blind på ena ögat. Det visade sig i stället vara kronisk migrän som Carina drabbats av. Anfallen kommer tätt och kan vara i upp till fyra dagar. Hon är därför sjukpensionär.

- Det har blivit något bättre eftersom jag nu lever i stillhet. Be kan jag göra hur jag än mår.

Foto: Mikael Lindblom

LKK etablerades i Sverige 1925 och står inte under Vatikanen. De cirka 600 medlemmarna är fria i sina tolkningar av Bibeln, bland annat har man gjort om vigselritualen för att också passa homosexuella par och man har inget celibattvång för prästerna. Kvinnliga präster har alltid varit en brännande fråga inom kristendomen och så även inom LKK. Kyrkan splittrades över frågan om kvinnlig prästvigning och delades upp i två, men 2008 blev Carina Sveriges första kvinnliga katolska präst.

- Det var ett motvilligt beslut att bli präst, men jag kände mig kallad. Gud ville det. I trakten fanns heller ingen präst, och som präst får jag tillgodose alla bitar. Nu kan jag förmedla sakramenten, människor på retreat kan behöva bikta sig eller vilja ta emot nattvarden.

Steget att vigas till nunna tog Carina redan 2004.

- Jag ville ägna mig på heltid åt Gud, få koncentrera mig på det och plötsligt öppnade sig möjligheten. Det fanns inget kloster annat än i Holland, så jag fick helt enkelt starta ett eget. Biskopen håller koll så att allt fungerar. Jag har flera syskon med familjer, så jag känner inget behov av barn för egen del. Jag får ut så mycket av de relationerna.

Att ta emot retreatgäster, människor som vill finna inre stillhet, är vanligt i kloster. Andra lika viktiga attribut är ett kapell och en trädgård där man kan bruka jorden. För Carina är trädgården både ett stort nöje och ett stort aber. Gräsmattan är stor och behöver klippas ofta och nu på vintern blir det mycket snöskottning, men när det är gjort är det desto skönare och hon kan ta en välsignad vilodag.

När man tänker på kloster och nunnor associerar man gärna till svartklädda människor som går upp och ber klockan fem varje morgon, men i klostret i Otterbäcken är det lugnt så dags om inte några av katterna är uppe och leker. Biskopen har gett dispens med tanke på Carinas migrän, men hon följer ett förutbestämt schema när hon mår bra. Jag kommenterar att hon inte bär nunnedräkt, och hon konstaterar att det faktiskt är ganska obekvämt, man blir varm och svettig i den. Men frågan är mer komplex än så. Carina förklarar att hon väldigt gärna skulle vilja bära nunnedräkt, få se ut som en nunna, men inser att det är hennes ego som talar då. Att tänka på hur man ser ut är inte förenligt med nunnans roll, man ska lyssna till det andliga och tiden ges till andra, därför står hon emot viljan att få visa att hon är nunna.

Foto: Mikael Lindblom

Carina för ner mig i källaren där klostrets kapell med altare och församlingens sittplatser finns. I ett fönster har en spindel vävt sig ett hem. Carina berättar att kapellet används alldeles för sällan eftersom hon har svårt att ha ett bestämt gudstjänstschema. Men klostret har en hemsida och där skrivs det ut när det blir gudstjänster.

Kyskhetslöftet är något som ofta ses som svårt i klosterlivet, men Carina menar att just det inte är så svårt.

- Många tror att det bara handlar om att avstå från sex. Det är naturligt att ha sexuella känslor, men vi utövar dem inte. Kyskhetslöftet är så mycket mer än så. Det innebär att man inte ska ha relationer som hindrar ens samtal med Gud. Man ska värdera alla människor likadant, inte se mer till några enstaka utan vara öppen och finnas för alla.

Jag frågar hur hon ser på de olika rollerna, präst och nunna.

- Som nunna stänger jag ute omvärlden för att höra Gud hela tiden, jag är med Gud. Hon förmedlar bilden av hur Maria Magdalena sitter vid Jesu fötter och lyssnar till hans undervisning.

- Prästen lever med Gud på ett annat sätt, är mer av ett Jesu verktyg. De är aktiva och söker sig utåt, medan nunnan arbetar kontemplativt, genom bön. För att vara nunna måste man vara ohyggligt motiverad. Samhället vill ju bygga upp egot, vi ska vara snygga, vältränade och tänka på oss själva. Som nunna får jag hela tiden bekämpa det, min roll är att bli mindre av det där. Jag använder inga smycken eller smink, jag ser till att vara hel, ren och att kläderna inte är alldeles för kattluddiga... Jag känner en lättnad i att slippa det där andra, jag blir tillgänglig för Gud.

 

Dörren till det tysta klostret stängs och jag går ut i omvärlden. En sopbil kör förbi och jag försöker lyssna efter Gud som nyss kändes så närvarande, men kan inte längre höra någonting."

Text: Matte

Foto: Mikael Lindblom

Visst är det GUDOMLIGT fantasstiska bilder!  :D

Elekattricitet

Jag hoppas att ni har socialare tvåbeningar än vi har. Lillhusse har varit på läger och bal med skauterna nästan hela lovet och kommer hem först idag, vi får se om vi tänker kännas vid honom.
Men matte slår rekord i tristhet, igår kom hon hem sent, somnade på soffan och sov tills det var dags att gå upp klockan fem i morse... Vi får vara tacksamma att hon då faktiskt både gosade med oss och gav oss godis, lite service måste man ju kunna räkna med som familjens viktigaste medlemmar. :)


Det är mörkt på vintern och när matte går tidigt på morgonen lämnar hon alltid ljuset på. Oftast blir det lysröret ovanför diskbänken eftersom hon är rädd att en lampa med plastskärm skulle kunna bli för varm och ta eld annars.
Vi katter ser ju utmärkt i mörker och vi har morrhår till stöd, så frågan är om ljuset lämnas på för vår skull eller för att mattes samvete är dåligt för att hon både kommer och går när det är mörkt?
Brukar era tvåbeningar också lämna tänt åt er?

Stålhjärta

Matte hade jamardåligt samvete idag, det var dags att åka ifrån oss igen. Faktiskt är det heller inte mer än rätt att hon mår dåligt, jag ska förklara.

I höstas när matte började skolan brukade hon sätta sig på vardagsrumsmattan och ge oss godis innan hon gick för att liksom stilla samvetet lite för att vi får vara ensamma så länge, vi hade ju aldrig varit det förut. Sedan dess förknippar vi matte på vardagsrumsmattan med att vi ska få mums att äta.

Imorse satte sig matte på mattan och vi kom springande som jagade musar för att få godis så fort som möjligt. Det var bara det att matte ville GOSA med oss, hon tycker inte att vi behöver äta godis varje dag. Har ni hört jamas nåt så dumt förut, visst måste man äta godis V A R J E dag?!  :O

Med andra jam så satt vi där och stirrade på henne utan minsta lust att bli gosade. Frank tog till sin allra sorgsnaste blick och matte kände hur hjärtat vreds om ett varv, men ÄNDÅ gav hon inte med sig! Ett hjärta av stål har hon... *snyftar lite teatraliskt*

Egentligen är det inte SÅ synd om oss, vi blev bjudna på stickisar mitt i natten när matte inte kunde sova, men det hör inte till saken utan det är principipen det gäller. Håller ni inte med?


Hemifrån gick hon i alla fall och rutten kände hon sig, men jag kan slå vad om *fnyser* att det var glömt när hon fick stå med Ögongodis på busshållplatsen och prata i tio minuter för att bussen var försenad och fast de inte träffats sedan i slutet av november kom han självmant ihåg att matte skulle ut på praktik då och frågade hur det gått. Då smalt hon säkert... *fnyser igen*

Så lätt glömmer alltså matte sina sorgsna och svultna katter! *fnyser en tredje gång, knycker på svansen och går och lägger mig*

Extrafunktioner

Kattastrof har kommit hit, vårat modem har gått sönder så att ingenting fungerar. Idag jamar jag från min Mjausung och utan bilder. Jag har därför inte jamat ikapp på kattentarerna, men jag har läst dem!  :)


Jo, det är så att Frank verkar ha en extrafunktion. Om matte kliar eller kammar honom på ryggslutet, ungefär 1 decimeter ovanför svansen, börjar han först ha tungspetsen utanför munnen. Fortsätter matte klia så börjar han gäspa och därefter tvätta saker runt omkring, idag exempelvis filten han låg på på mattes ben.

Har ni också den funktionen? Vad tror ni att den betyder, jag gör ju inte så!
Han ser väldigt söt ut med tungspetsen utanför munnen! *fnittrar*

Frankattiska!

Idag är det onsdag och matte har försvunnit... Hon har rest in i sina pluggböcker fast hennes kropp är här om man jamar. Trist som katten är det, men igår hade vi ett jamarmysigt gos. Vi låg i sängen och matte lade ansiktet mot min mage och jag kurrade allt vad jag kunde! *kurrkurrkurr*

Matte och Bros pluggar! :)

Jag har fått paket idag igen!! Den här gången från mina vänner Bea, Pacha och Corto. :D

Kan ni tänka er att de bor i utlandet, i Franks land! Pacha och Corto kan jama både på frankattiska och på jamiska, är inte det fantasstiskt!

- Titta Prinsessan, paket!  :D

Det var BARA godsaker i paketet, både till tvåbeningarna och oss. Och det finns Dreamies i Franks land också, fast där heter de Catisfaction. Det är ju ganska passande!

Åhhhhh, frankattiska Dreamisar!

Idag fick vi provsmaka Partymixen och jamarns så god den var!! *nomnomnomnomonom*
ALLA borde få äta den, en KATTLIG RÄTTIGHET helt enkelt!

- Jag håller koll så att ingen tjuvar av godiset matte!

Till matte och lillhusse var det choklad, både med och utan sprit i och matte såg i kors ganska fort, hon är ju inte så van att dricka kattkohol. Den fick inte lillhusse smaka på, han är ju dessutom skaut och har givit nykterhetslöfte och höll sig till den andra chokladen som faktiskt luktade jamargott! *sniffar på chokladkakan*


Det var kort med också som det stod på frankattiska på, och jag har tänkt och tänkt men inte kunnat komma på några ord att svara. *letar i Franks huvud* Bånshor Bea! Märsii Pacha ett Corto!
Jag TROR att jag kanske sa hej och tack nu!

Bäst att ta det på jamiska också, TACK så JAMARMYCKET mina franska vänner!  ♥
Och kommer du Bea i slutet av januari så MÅSTE du ta med mera partymix!!! *nomnomnom*

Shats et ojså!

Dessutom ska jag jama om att det står om mig på Hittekatter i Fokus eftersom jag blev lucia. Matte har berättat lite om mig, fast hon har hittat på när hon sagt att jag är bestämd, det är jag inte!!

Här kan ni läsa:
http://hittekatter.ifokus.se/articles/50db284088f4722035001429-linnsen-en-lucia-med-klos

Raketafton

Ja, det är vad man kan kalla natten som var... Jisses vad det smällde och dundrade här, men så bor vi ju ganska nära mitt-i-stan och i ett skjutglatt bostadsområde också...  :/

I vår stad har man raketer vid slottet och matte påstår att det brukar vara jamarvackert.

Raketer och smällare vid vårt sagoslott i natt
Från Nerikes Allehanda

Men nu är det ju så att KATT har man 365 dagar per år, ja andra djur också för den delen, alltså har inte matte varit vid slottet de senaste fem åren utan varit med oss istället. För vi tycker inte om att det smäller!

Jag är ganska cool med det, vi tittade på film igår matte och jag, även om det helt klart var en dålig film... 



- Matte, det var en trist film det här. Vi kunde inte ha valt
Aristocats eller min favorit Pelle Svanslös istället?





Frank är på spänn när det smäller och skjuter, han rör öronen åt alla möjliga och omöjliga håll, men det går att distrahera honom med exempelvis ett godisregn vilket matte gjorde vid tolvslaget.

Lillf... Lurrvar däremot som blir rädd bara lillhusse tittar på honom kan ni ju tänka er hur han reagerade. Han låg med svansen mellan benen under lillhusses säng och darrade. Tyvärr hade grannen också fest igår och hade samlat stadens alla 20-åringar lät det som.

Det underliga är att de inte kan bestämma sig för var de ska vara, alltså är de både ute i trappuppgången och smäller i dörrar så att Lurrvar blir livrädd och inte kan vara i hallen eller på kattlådan, eller så är de på balkongen som ligger precis bredvid lillhusses fönster och röker och skriker och vrålar så att Lurrvar blir ännu räddare under sängen eller så är de nedanför balkongen och skjuter raketer så att Lurrvar kissar på sig av skräck. ##%&##&# IDIOTER, hälsar matte!!

Medan matte var i vardagsrummet med mig och tv:n hade Lurrvar varit på kattlådan och bajsat och tydligen blev han skrämd och fick lov att hoppa ur för hälften hade landat på golvet, det är till och med så att JAG tycker synd om den lille räddharen...  ♥

Jag har i alla fall fått ge matte ett nyårslöfte om att jag ska sluta kalla honom för lillfjanten, det är väldigt svårt för han ÄR ju en lillfj ja... Dagen till ära tyckte matte att jag kunde visa bilder där vi är nära varandra, men då kunde hon knappt hitta några, och det var ju synd! Det beror på att jag har gömt dem!! :D

- Du kan ligga utanför handduken och skämmas! Här sover JAG!!

Bilden här under syns ju tydligt att matte har kattipulerat i fåttåshåpp, så där nära skulle jag ALDRIG ligga!

OBS. Kattipulerad bild!!

Ja, och så den sista och värsta då... *går och gömmer mig längst in i garderoben*

Åhhh stilige Frasse! ♥
*öppnar ögonen* Är det DU lillfjanten!!!!!     :O

Ja, det är klart att matte måste zooma in bilden också!!  :O

Ja, jag har i allafall inte sjunkit så lågt att jag låter lillfj Lurrvar tvätta mig, så som Nea gör med Simba!! USCH!!   :O



Ett fortsatt gott nytt år mina vänner och jag är så glad att ni är så många som kattenterar!  ♥