Frijam

Idag är jag stolt som katten!  :D

Matte har nämligen sitt allra största jobb med i tidningen. Anledningen till att jag tänker visa alltihop på min blogg är att artikeln handlar om allas vår Klostermatte Kicki.

Jag har jamat till matte att hon nu är en äkta frijamsjårnalist men hon går inte med på det, för hon jamar att man ska kunna försörja sig på jobbet då. Men faktum är att matte med sina artiklar kan försörja mig och de andra två katterna här hemma, mattes lön hittills räcker till sand och kattmat för ett helt år för oss tre.
Alltså ÄR hon en frijamsjårnalist!  :D

Kicki och Philemon
Foto: Mikael Lindblom

Tyvärr kan jag inte visa bättre bilder än så här idag eftersom artikeln är publicerad i Nya Wermlandstidningen och vi inte har den...  :(
På måndag får vi dock både tidningen och hela artikeln som PDF, men ni får se det nu eftersom vi inte kan hålla oss längre!  *fnittrar* Vi har ju suttit på den här artikeln sedan slutet av november...

Dagens NWT!   :D

Tre hela sidor och precis vartenda ord är min mattes!!!!!!  :D

HÄR är länken till tidningen, men jag lägger upp mattes artikel som vanlig text i bloggen också ifall länken skulle tas bort.


"Carina är gift med Gud

 Hon är jurist, nunna och Sveriges första kvinnliga katolska präst. Syster Carina Carlström berättar hur det går ihop.

Att det ligger ett kloster i Otterbäcken är det inte många som vet, men så är faktiskt fallet. Där huserar en nunna och sju katter. Flera ikoner och radband hänger på väggarna och man känner andligheten även om det är lite rörigt eftersom två rum just nu renoveras.

  Carina kände redan i tonåren att det var Gud hon ville ägna sig åt på ett eller annat sätt. Familjen var inte aktivt kyrkliga, men gick i kyrkan då och då.

- I Svenska kyrkan kände jag mig som en åskådare, jag ville gå upp i gudstjänsten. Inom katolicismen är man mer aktiv, församlingen är lika viktig som prästen och man får använda alla sina sinnen. Jag tyckte heller inte om intoleransen i Svenska kyrkan, flera av mina vänner är homosexuella och de kände sig inte välkomna. Kyrkan ska vara till för alla människor. När jag mötte prästen i min nuvarande kyrka, Liberala Katolska Kyrkan (LKK), så var det annorlunda, och jag konverterade till katolicismen 1997.

Inom LKK arbetar alla idéellt och har civila arbeten och Carina är ursprungligen jurist och har jobbat på ställen som Regeringsrätten och Linklaters advokatbyrå. Att sluta var inget aktivt beslut utan hon blev mer och mer klar över att hon inte skulle klara av stressen som yrket innebär. Något som också bidrog var det som läkarna trodde var en hjärnblödning. En full neurologisk undersökning gjordes eftersom Carina fick enorm huvudvärk och blev tillfälligt blind på ena ögat. Det visade sig i stället vara kronisk migrän som Carina drabbats av. Anfallen kommer tätt och kan vara i upp till fyra dagar. Hon är därför sjukpensionär.

- Det har blivit något bättre eftersom jag nu lever i stillhet. Be kan jag göra hur jag än mår.

Foto: Mikael Lindblom

LKK etablerades i Sverige 1925 och står inte under Vatikanen. De cirka 600 medlemmarna är fria i sina tolkningar av Bibeln, bland annat har man gjort om vigselritualen för att också passa homosexuella par och man har inget celibattvång för prästerna. Kvinnliga präster har alltid varit en brännande fråga inom kristendomen och så även inom LKK. Kyrkan splittrades över frågan om kvinnlig prästvigning och delades upp i två, men 2008 blev Carina Sveriges första kvinnliga katolska präst.

- Det var ett motvilligt beslut att bli präst, men jag kände mig kallad. Gud ville det. I trakten fanns heller ingen präst, och som präst får jag tillgodose alla bitar. Nu kan jag förmedla sakramenten, människor på retreat kan behöva bikta sig eller vilja ta emot nattvarden.

Steget att vigas till nunna tog Carina redan 2004.

- Jag ville ägna mig på heltid åt Gud, få koncentrera mig på det och plötsligt öppnade sig möjligheten. Det fanns inget kloster annat än i Holland, så jag fick helt enkelt starta ett eget. Biskopen håller koll så att allt fungerar. Jag har flera syskon med familjer, så jag känner inget behov av barn för egen del. Jag får ut så mycket av de relationerna.

Att ta emot retreatgäster, människor som vill finna inre stillhet, är vanligt i kloster. Andra lika viktiga attribut är ett kapell och en trädgård där man kan bruka jorden. För Carina är trädgården både ett stort nöje och ett stort aber. Gräsmattan är stor och behöver klippas ofta och nu på vintern blir det mycket snöskottning, men när det är gjort är det desto skönare och hon kan ta en välsignad vilodag.

När man tänker på kloster och nunnor associerar man gärna till svartklädda människor som går upp och ber klockan fem varje morgon, men i klostret i Otterbäcken är det lugnt så dags om inte några av katterna är uppe och leker. Biskopen har gett dispens med tanke på Carinas migrän, men hon följer ett förutbestämt schema när hon mår bra. Jag kommenterar att hon inte bär nunnedräkt, och hon konstaterar att det faktiskt är ganska obekvämt, man blir varm och svettig i den. Men frågan är mer komplex än så. Carina förklarar att hon väldigt gärna skulle vilja bära nunnedräkt, få se ut som en nunna, men inser att det är hennes ego som talar då. Att tänka på hur man ser ut är inte förenligt med nunnans roll, man ska lyssna till det andliga och tiden ges till andra, därför står hon emot viljan att få visa att hon är nunna.

Foto: Mikael Lindblom

Carina för ner mig i källaren där klostrets kapell med altare och församlingens sittplatser finns. I ett fönster har en spindel vävt sig ett hem. Carina berättar att kapellet används alldeles för sällan eftersom hon har svårt att ha ett bestämt gudstjänstschema. Men klostret har en hemsida och där skrivs det ut när det blir gudstjänster.

Kyskhetslöftet är något som ofta ses som svårt i klosterlivet, men Carina menar att just det inte är så svårt.

- Många tror att det bara handlar om att avstå från sex. Det är naturligt att ha sexuella känslor, men vi utövar dem inte. Kyskhetslöftet är så mycket mer än så. Det innebär att man inte ska ha relationer som hindrar ens samtal med Gud. Man ska värdera alla människor likadant, inte se mer till några enstaka utan vara öppen och finnas för alla.

Jag frågar hur hon ser på de olika rollerna, präst och nunna.

- Som nunna stänger jag ute omvärlden för att höra Gud hela tiden, jag är med Gud. Hon förmedlar bilden av hur Maria Magdalena sitter vid Jesu fötter och lyssnar till hans undervisning.

- Prästen lever med Gud på ett annat sätt, är mer av ett Jesu verktyg. De är aktiva och söker sig utåt, medan nunnan arbetar kontemplativt, genom bön. För att vara nunna måste man vara ohyggligt motiverad. Samhället vill ju bygga upp egot, vi ska vara snygga, vältränade och tänka på oss själva. Som nunna får jag hela tiden bekämpa det, min roll är att bli mindre av det där. Jag använder inga smycken eller smink, jag ser till att vara hel, ren och att kläderna inte är alldeles för kattluddiga... Jag känner en lättnad i att slippa det där andra, jag blir tillgänglig för Gud.

 

Dörren till det tysta klostret stängs och jag går ut i omvärlden. En sopbil kör förbi och jag försöker lyssna efter Gud som nyss kändes så närvarande, men kan inte längre höra någonting."

Text: Matte

Foto: Mikael Lindblom

Visst är det GUDOMLIGT fantasstiska bilder!  :D