Gott nytt år! ♥

ETT JAMARGOTT NYTT KATTÅR

♥

VILL FRANK, LINNSEN OCH LURRVAR

ÖNSKA ER!

Vi vill tacka för alla kattentarer, allt stöd och alla nya vänner som vi har fått när vi har börjat blogga! Ni har alla satt tassavtryck i våra hjärtan! :D

Massor av kramar och nosgos till er inför det nya året!

Frank

Linnsen

Lurrvar

Promenadkatt

Idag när det är slut på året tänkte jag visa er bilder på när matte försökte göra mig till promenadkatt.

Det är så att vissa människor verkar behöva något att oroa sig för och matte har utsett mig som sitt "offer". Hon har det senaste året varit tvärsäker på att jag har långtråkigt bara för att jag inte leker så mycket längre. Matte har därför klurat och funderat och hon vet ju hur mycket vi tycker om att vara på vår balkong, därför tänkte hon att jag skulle tycka att det var spinnande att få gå ut på promenad.

Den kloka katten Wikki har skrivit ner råd på hur man borde göra när man lär en katt att gå i koppel. Man ska vänja katten långsamt vid selet, sedan vid kopplet som släpar efter och sist ska man lära katten att stanna när tvåbeningen säger till. Gjorde matte det här??? Nix, absolut inte. Hon testade selet på mig några gånger och jag blev så rädd att jag kröp efter golvet, men matte tyckte att jag var redo och bar ut mig!

Här skulle man alltså kunna kalla in Kattombudskatten (KOK) och anmäla matte för övergrepp på katt, men jag ska inte vara småsint, det var ju trots allt ganska spinnande och jag fick mig en gruvlig hämnd till slut... :O

Första gången jag var ute var på baksidan av vårat hus där inte så mycket händer och jag var så rädd att hela jag skakade och matte trodde att hon aldrig skulle få loss klorna jag hade borrat in i hennes axel när hon bar ut mig... Men matte tyckte att det var succe och gjorde ett nytt försök.

Den här gången gick vi runt huset och jag kröp i buskarna för att gömma mig och komma undan allt farligt som finns där utanför. Sedan började vi gå ut på den stora stora gräsmattan som finns utanför hos oss, det finns också en stor grusplan och en tennisplan och där hittade jag nån som hade hällt vatten som jag kunde dricka och det var ju mysigt!

Oj, en vattenskål utomhus!

Jag vill påpeka att lillhusse har hela tiden varit med på mina promenader men under protest! Han är jamarrädd att jag ska smita och vi kan ju säga som så att lillhusse var väldigt nära verkligheten med den tanken! ;)



Det är tassavtryck bakom mig, nån förföljer mig!!




Den sista promenaden vi gjorde gick vi jamarlångt, det kändes så iallafall, men matte säger att det bara var tiden som var lång, vi var ute i över två timmar. Vi gick runt huset, solen strålade och matte tyckte att "det här går ju jamarbra!"



Min Frank, jag vill gå hem till min Frank!



Det är så att där vi bor ser alla husen nästan likadana ut, de har olika färger bara. Jag vet ju självklart var jag bor och nu bestämde jag mig för att jag ville gå hem, det vara bara det att matte och lillhusse påstod att det var fel port. Men det vet väl jag, jag är ju katt, jag hittar hem! Så jag drog och drog i selen för jag hade bestämt mig för att gå hem till min Frank. Matte och lillhusse höll emot och då tänkte jag att "jag bestämmer själv" och så ormade jag mig ur selen!

I samma ögonblick fick matte tag i mig, men jag skulle gå hem NU, så jag kämpade emot allt vad jag kunde, hela kroppen blev så där ålande ni vet som vi katter kan bli när vi vill nåt helt annat än tvåbeningarna.

Jag är en ganska fridsam katt, bits jag gör jag det jättelöst bara för att poängtera att jag inte vill det matte vill, exempelvis få ögonsalva eller gå in i reseburen. Men nu stred jag för mitt liv, jag ville gå hem på en gång och matte skulle inte få stoppa mig, så jag bet tag JAMARHÅRT i mattes finger, flera gånger bet jag och klöste, men matte höll mig stenhårt och bar in mig i ett järngrepp för det visade sig ju att jag hade tagit fel port, men hur ska jag kunna hålla koll på sånt, jag är ju ingen van utekatt och det var ju bara typ fjärde gången jag var ute.

Dagen därpå fick matte åka till stickisen för jag hade bitit precis i en led där matte böjer sitt finger och det gjorde jamaront och blev svullet så matte var tvungen att få både meducin och en spruta. Av detta kan vi lära oss att man inte ska tvinga sin katt till saker de inte vill...



Hoppsan, bet jag dig matte?



Matte tror fortfarande att jag vill vara promenadkatt, men det tycker jag säger mer om hur dumskalliga tvåbeningar kan vara, för lillhusse är mycket bestämd att jag aldrig mer ska gå ut. Vi får se vem som vinner.

Latsork

Nu har jag lyckats jama matte till att åtminstone tassa ner det jag telekattiserar till svar på alla kattentarer, latsorkiga tvåbening!

Skärp dig nu matte!

Matte säger att hon känner deprederingen komma bara för att lilhusse ska vara borta i fem dagar, men hon har ju oss! Om hon sover i lillhusses säng så LOVAR vi att sova i sängen också eller åtminstone sova i samma rum, fast kanske att vi vill sova i fåtöljen i vardagsrummet... Nja, vi får se! Vi ska i allafall hålla matte i tassen när de smäller där ute eller kanske gömma oss under soffan som lillfjanten lär göra.

Vi känner oss osäkra idag!  ;)

Inställt idag

mol 3

Fyrverkerier

Vad tycker ni andra katter om fyrverkerierna?

Tycker ni också att det är otäckt när det smäller? Här utanför hos oss har de redan börjat med smällandet, jamarotrevligt tycker vi att det är... :(

Många tvåbeningar går ju bort på kalas när det är smällarafton, och här hemma ska lillhusse gå till sin husse för några dagar, men matte stannar hemma hos oss. Hon säger att hon inte känner sig speciellt ensam bara för att det är smällarafton och att man SKA umgås då, hon menar att hon umgicks på julafton och det räcker!  ;)

Vi tycker att det är jamarskönt att ha matte hemma. Hon kommer att spela musik högt så att inte smällarna hörs så mycket.

Hur gör ni andra katter och tvåbeningar på smällarafton?

OM det är flera som ska vara hemma med en ensam tvåbening kanske vi kan träffas och katta allihop på Catbook?  ;)

Catoonizer

Matte och lillhusse har tidigare roat sig med att göra tecknade bilder på oss på sajten http://www.cartoonizemypet.com/catoonizer/

Här är Frank som tecknad:

Här är jag som tecknad:

Eftersom vi har blivit tre katter i familjen måste så klart Lurrvar också bli tecknad:

Visst är vi söta!

Nu behövs bara en tecknad film att vara med i!  ;)

Kattliv

Nu har vi läst vår julklappsKattliv och bestämt att det andra exemplaret går till Mozart och Vincent. I det här fallet var det inget svårt val eftersom de var de enda som hade skickat in nåt svar...! *funderar på hur katten Kjelle Bus gör för att få så många svar*

Iallafall var det två saker som jag fundererade på när jag läste tidningen:

1: Det var en artikel om katter och miljön, där det bl a stod att efter att man har klappat sin katt ska man gå och tvätta händerna (!?). När jag läste det för matte sa hon att då skulle hon ju få tvätta sig hela tiden, hon är ju alltid på och klappar och pussar på oss, gör inte era tvåbeningar det? Eller tvättar de tassarna när de har klappat er?

2: Det var ett porträtt av en tvåbening som hade häst, hund och katt. En av katterna låg ofta på hästens rygg och de var goda vänner.

Min fråga är, hur kattsingen har katten kommit upp på ryggen???

I det här fallet...

 och här kan man ju förstå det...

Men hur katten har den gjort det här????
Hästen är ju lika hög som kattiljoner katter och har dessutom en kattiljard långa och många ben att sparkas med....

För man vill ju inte tänka sig att katten har satt i klorna när den har hoppat upp på ryggen... *ryser vid tanken på den arga hästen*

Det här tycker man ju också är konstigtoch verkar otäckt?

Men annars ser det ganska musigt ut att ha en hästkompis!

Även om det nog verkar tryggare att buffas med Frank, fast ibland har han ju en andedräkt som motsvarar djupet av ett hästgap förstås... ;)



Den här hästen säger matte att hon skulle kunna tänka sig, fast jag vet då inte om jag skulle vilja dela säng med den... Man måste ju tänka på sitt rykte och alla de där kattiljarderna benen...

Bildbomb

Hej, det är Lurrvar som jamar, LURRVAR!

Jag jamar det igen för jag är så stolt över mitt namn och prinsessan kallar mig så ofta för lillfjanten att jag måste säga det ibland för att komma ihåg vad jag heter, nämligen Lurrvar!

Matte och lillhusse har sagt att jag ska lägga upp de här bilderna eftersom de tycker att jag är så jamarsöt på dem! De säger att det är tur för mig att jag är så söt för annars skulle jag få flytta! :O

Bara för att prinsessans svans är så rolig att jaga... Den viftar ju så roligt och min svans också! Och farbror Franks med!

Jag tycker om svansar... och mattor! Jag brukar jaga mattorna också och farbror Franks nya fågelpinne, men han tittade strängt på mig och sa att jag hade haft sönder den... *darrar lite* Men... men det var inte meningen, den var ju så god att bita på och man skulle väl fånga fågeln??

Jag ligger i prinsessans torn också! Och om nån har tappat mat på golvet äter jag upp det direkt och jag tvättar golvet i vattenfallet och så jagar jag min svans!

Matte och lillhusse säger att jag är jamarsöt! ♥

Hallåjam!

Jag har lärt mig att man ska le in i blixtapparaten!



Man blir jamartrött av att posera!



Som sagt JAMARtrött!

Hejdå från Lurrvar

Housecats

Igår kväll satt matte och lillhusse och tittade på ett gammalt avsnitt av tv-serien Desperate Housecats och då uppkom ett moraliskt dilemma som matte och lillhusse fick lov att diskattera senare med en smula skilda åsikter om.

En snabb beskrivning om vad det handlade om:
Det skulle komma en tornado till samhället som det handlar om och mrs McCluskey hade en källare som var orkansäker där hon själv skulle vara och även hade lovat sin väninna miss Greenberg och hennes katt att få vara.

http://www.sonyazeigler.com/Catalog/Cats%204/

Samtidigt kom en av huvudpersonsfamiljerna och frågade om de också kunde få ta skydd i källaren, och det var ok. Men när de kom ner i källaren så visade det sig att maken i familjen var allergenisk mot katter och fick ett astmaanfall. Frun i familjen tyckte då att katten skulle ut, men mrs McCluskey menade på att miss Greenberg och katten var hennes gäster och mådde maken dåligt fick han gå ut i tornadon. Huvudpersonsfrun menade då att katten var ju "bara ett djur", medan hennes make var en människa. Den faktiskt kloka mrs McCluskey konstaterade att för miss Greenberg var katten hennes familj.

Nu struntar vi hur det slutade, men lillhusse frågade matte hur hon skulle ha sett på det.

Matte menar att det i det här fallet är två frågor som måste besvaras i såfall :
1. Vem som blev inbjuden först i huset
2. Vad som är viktigast djur eller människa

Oavsett om  katten försvann eller inte så var ju redan källaren full av kattallergener så för astmaanfallet gjorde det nog ingen skillnad skulle jag tro.

På fråga 1 svarar matte att det var ju faktiskt katten och dess människa som blev inbjudna i huset, alltså borde familjens make ha fått gå oavsett om det var en orkan utanför. För för kattens ägare var ju katten lika viktig som familjens make var för dem.

Vem tycker ni skulle ha kastat ut i orkanen??

På fråga 2 vill matte svara att hon likställer människa och djur, hon säger att hon inte kan se att en människa skulle vara mer värd än djuren, snarare tvärtom i såfall med tanke på hur människan beter sig mot både djur och varandra.

Det enda tillfälle när matte särställer människa och djur är vid skador, hon säger (till sin egen mattes stora förtret) att hon föredrar att lillhusse bryter benet framför att jag eller nån av de andra katterna gör det. Detta inte för att hon tycker mer eller mindre om någon av oss utan för att det kostar ca 250 kr i dagens Sverige att bli sjukvårdsbehandlad som människa, att behandla ett djur med brutet ben kan säkert kosta mellan avlivning och 10.000 kr beroende på var skadan sitter. Det har inte matte råd med. Dessutom är det betydligt lättare att förklara för lillhusse varför han ska ha gips (för att snygga tjejer ska skriva på det) än för oss djur (för att matte vill vara vansinnigt dum och plåga oss!)

Tycker ni att jag hade för djupa frågor idag? Jag känner mig lite djup just nu... :/

Smittsam Catbook

För tillfället har jag problem med min Catbook, den säger att jag har ett virus och att jag inte får skriva eller kattentera på ett par dagar. Men faktiskt är jag ju under behandling, matte och lillhusse har ju hällt klet i ögonen på mig ända sedan i torsdags så så smittsam borde jag väl inte vara? *orolig*
Jag hoppas SÅ att ni vågar vara vänner med mig ändå, för matte säger också att jag inte är så sjuk... Frank och minifjanten har ju inte blivit sjuka så då borde ju inte min Catbook bli det heller? *fundersam*




Men, men jag ÄR inte så sjuk... sorgset*


Därför, om ni vill veta när min blogg är uppkatterad får ni helt enkelt lägga mig i "Favoriterna" och traska hit och titta eller så kan ni trycka på knappen lite längre ner där det står "Följa Katt" och då får ni också på nåt sätt veta att jag har lämnat avtryck!

Förhoppningsvis smittfria buffar!

Stillsam dag

Det har varit ganska stillsamt idag. Dagen började med att jag bajsade på golvet i badrummet och efter det hade jag lillfjanten efter mig konstant och matte fick lov att skälla på honom för att han skulle efter mig hela tiden... Frank ville minsann inte hjälpa till, han låg i fåtöljen och sov och när jag trodde att han skulle komma till undsättning reste han sig upp i fåtöljen, sträckte på sig, och la sig åt andra hållet och somnade om... Hanar! :(

När jag sedan skulle gå på kattlådan igen höll matte koll på mig så att jag verkligen klev ner i den, men genast var lillfjanten efter så att jag fick kliva på kanterna för att undkomma honom och sen skulle jag gå på golvet men då kom matte och jag struntade i det. Till slut gick jag och la mig efter att ha fått fly in under min egen säng för att slippa fjanten, men jag är jättekissnödig!

Matte får ta och göra nåt åt den här fjantiga minikatten, jag vill inte ha honom här!  :O

NU gjorde jag ett nytt försök och genast kom fjanten och skulle ta min svans igen, men då kom lillhusse till min räddning och sa faktiskt irriterad ett fult ord om fjanten, rätt åt honom! Han kan väl jaga sin egen fjantiga minisvans!

Matte har nu ställt en av kattlådorna på en liten pall för att den ska komma upp högre så att svansen ska få vara ifred, men jag är inte nöjd. Han ska bort!


I övrigt har vi vunnit en tävling hos Kjelle Bus, jamarkul! :D

Och så vill jag påminna om vår egen tävling om det senaste numret av Kattliv. Tävlingen går ut imorgon och för att vinna ska man skriva en så passande beskrivning av mig som man kan!

Sedan skickar man sitt svar till lillagosigabrun@gmail.com

Päls...

Tänk, ingenstans sover man så gott som på lillhusses svarta byxor...

Lillhusse som är ständigt redo för att ta bort pinsam och generande kattpäls på kläderna och mer eller mindre sover med sin pälsrulle undrar om dessa någonsin kommer gå att avkattifiera?!?

Jag, i egenskap av katt, frågar mig varför man skulle vilja göra det?  ;)

Lillhusses hjärta

Vår lillhusse må vara en drummel som aldrig städar sitt rum, läser sina läxor för dåligt (när inte jag hjälper honom förstås) och leker alldeles för sällan med oss katter, men han har ett hjärta av guld!

Han rensar vår kattlåda varje dag (matte tycker att det är äckligt med kattskit och lillhusse tycker att det är äckligt med kattmat, så de har delat upp det perfekt!), när matte försökte få mig till att bli promenadkatt följde han med ut och promenerade, fast han är allergenisk följde han ofta med till katthemmet när matte jobbade där, han är ofta med mig och läser kattbloggar och grät precis som vi exempelvis när Snuffe gick till skaparkatten, när vår katt Lusse som vi bara hann ha i 2,5 vecka gick till skaparkatten följde han med och begravde honom fast det bara var massa "katthemstanter" med och när vi katter måste gå till stickisen följer han alltid med som stöd åt både oss och matte (i torsdags hade han glömt sina allergenimeduciner men satt ändå där bland tjugo katter och skällisar och väntade i över en timme innan vi fick komma in). Vi har förstått att det kanske inte är så många 15-åringar som är så här.


Lillhusses "huvudjulklapp" till matte var det här och det gjorde matte väldigt rörd att hon har fått en så empatisk och fin unge:

"Varsågod mamma
Här får du ett bevis på att jag ska sätta in 50 kr på Snuffefonden"

Visst var det en mysig present!

Ser ni att det i hörnet är Snuffe som inte var så duktig på att stava som säger:

Tak föj pengarna, Nu kann jag hjäpla ännu fler kattkompisar

Vi önskar att alla hade en lillhusse som vår! ♥♥♥

Dock kunde han gott leka lite mer med oss! ;)

Julklappar

Vi måste ju berätta lite om julafton, jag och Frank!

Vi var hos Max och Måns på dagen och det var jamartrevligt. Flera av våra bloggkompisar och andra katter var där och det är så kul att träffas! Vi åt fin julmat, delikatt-esser som färsk mus och nyjagad fjäderkotlett*kurrrrrrrrrrrrr*


Sedan kom matte och lillhusse hem efter att ha varit och firat jul med släkten hos mattes kullsyster och då öppnade vi våra julklappar. Det var jamarspännande även om jag, Linnsen, faktiskt var på så dåligt humör att jag inte ens ville vara med på julklappsöppningen. Men vem katten skulle vara glad på julafton med allt klet som de har i ögonen på mig?!? Nu har Neas matte också fått en ögoninfektion, så i hemlighet har jag bytt ut tuben och skickat den med ögonsmet till henne och i min tub är det leverpastej som jag slickar i mig! :D

Äcklig ögonsmörja i ögon och ansiktspäls...

Sedan började Frank att öppna julklappar:

Åh, en burk med godis!

Jag tänker gömma mig i Kattongen hela julafton!



Frank: Flera burkar med godis! Ser du frugan!
Linnsen: Nej, ögonen är fulla med klet!



Vi fick någon sorts konstiga bollar med svans



Jag fick alldeles egna studsbollar! *rusar omkrig som en blixt i rummet av glädje*


Jag, Frank fick fågelpinnar också! De kommer att bli jamarkul att flyga efter och jaga!




Dina och hennes paket ♥


Jag hoppas så att Dina också har fått sitt paket som jag skickade till henne. Har det inte kommit fram än förstår man direkt att postkatten inte har varit inblandad, för då hade paketet kommit fram redan dagen efter att jag skickade det! *morrar*
Men det var så att en dag när frugan skrev om vad vi önskade oss så skrev Dina att hon önskade att hon också hade så fina saker och då blev matte rörd och fick en tår på nosen och frågade mig om jag tyckte att vi skulle skicka en fågelpinne till henne och det tyckte jag absolut. Då visste vi ju ännu inte att Dina snart skulle få en egen husse, men nu får hon göra som hon vill, antingen ta med sig sin fågelpinne och leka med sin nya husse eller om hon vill att kompisarna som är kvar på katthemmet ska ha den.