Igår, den 1 juni, på dagen exakt 1 år och 8 månader sedan han hittades och flyttade in så gick Lurrvar vidare...
Under dagen var Lurrvar ungefär som vanligt. Han mötte mig på morgonen sittandes på köksbordet, redo att direkt hugga in på min yoghurt och tre gånger fick jag lyfta ner honom och han var uppe igen på sekunden för att sticka ner sin lilla tunga igen... ♥
Lurrvar: " -Lurrvar kan ta yoghurt själv, Lurrvar vill inte vänta!" |
Lurrvar: " -Matte kan inte hindra Lurrvar, Lurrvar är uppe och äter igen!" |
Lurrvar: " -Nu väntar Lurrvar på sin tallrik, Lurrvar vill inte bli blixtrad! |
Lurrvar: " -Lurrvar får massor av yoghurt idag!" *nomnomnomnom* |
Lurrvar: " - Lurrvar slickar lillhusses tallrik också!" :D |
Hans absoluta favoritplats den sista tiden var på balkongen, han älskade värmen, och han spenderade dagen mestadels ute på sin dyna. Ville man gosa med honom fick man gå ut till honom. Två gånger lyfte jag in honom och satte mig i soffan med honom och två gånger buffade han lite artigt och gick sedan ut på balkongen igen och brydde sig inte det minsta om mattegos inomhus.
Fortfarande under gårdagen funderade jag och jag pratade med flera vänner och vi kom fram till att det kanske var lika bra att göra det, så jag ringde till kliniken och vi fick tid 18.30.
Lurrvar: " -Lurrvar vill vara på balkongen, Lurrvar tycker om värmen!" |
Lurrvar: " -Lurrvar vill gosa på balkongen idag!" |
Mestadels gick dagen åt till gråt och gos på balkongen, Lurrvar var törstig men ratade glaset med vatten så lillhusse var smart och hämtade två pingisbollar och la i en bunke och genast blev vattnet gott! :D
Eftersom vi fick tid ganska sent på dagen bestämde vi oss för att äta före och så klart skulle Lurrvar också få mat. Jag tänkte på det där som kan hända när reflexerna släpper i kroppen, men det fanns inte på kartan att bry sig om det utan det var självklart att Lurrvar skulle få kvällsmat tillsammans med de andra. Lillhusse och jag åt tacos och så gott det luktade i Lurrvars lilla tvåfärgade nos med köttfärsen när den stektes! Han började prata och jag hämtade kameran och fick med några av hans söta jam. Han hade ju en så söt röst...
Allt var precis som vanligt när maten lades upp, Lurrvar gick runt och slog till Linnsen exakt som han brukar och jag kunde inte låta bli att fnittra lite tyst åt att även sista dagen fick stackars Linnsen åka på smällar, vilken kaxig katt Lurrvar var trots sin storlek. Skyggade absolut inte för att ge både Linnsen och Frank smällar när det handlade om mat och godis och båda lärde sig att Lurrvar var snabb och smidig när det gällde att ta godiset först! Lilla hjärtat ♥
Kvällsmaten ställdes ner och den sista tiden har Lurrvar bara druckit upp vattnet och såsen, men igår var han hungrig och åt både i sin skål och i de andras och vandrade sedan iväg direkt till torrfodret. Lurrvar åt alltid torrfoder direkt efter blötmaten, kanske att det var efterrätten?
Efter maten var det direkt ut på balkongen igen och lillhusse tänkte att Lurrvar kanske ville leka en sista gång och få chansen att tugga sönder Franks fågelpinnar men Lurrvar tackade nej och gick ut till sin balkongkudde och sträckte ut sig igen. Vi gosade med honom där och han kråmade sig och vände och vred sig så att han skulle bli kliad där det var som skönast. Lurrvar gosade ofta så mycket även längst upp i tornet att man var rädd att han skulle ramla över kanten, vi var alltid beredda med handen för att fånga upp honom och likadant var det igår.
Så var det dags att åka. Lillhusse valde att stanna hemma, han kände att han inte skulle klara att se Lurrvar gå, så de fick en stund när de gosade och lillhusse berättade för Lurrvar att han var lillhusses mest älskade katt. Man ska inte favorisera, men Lurrvar, precis som Linnsen och Frank, hade ju sina speciella egenskaper och sidor och så många har fallit för honom. Kanske var Lurrvar extra söt för att han var så liten eller så var det hans söta ansikte, jag vet inte, men alla som har träffat honom har omedelbart blivit kära i honom. Alla har de också sagt när de sett honom "Oh, jag förstod inte att han var så liten!", men jo, så liten var han. Jag träffade en 10 veckors kattunge i förra veckan och det första jag reagerade på var att hon var inte mycket mindre än Lurrvar... Man kunde lätt lyfta upp Lurrvar med ena handen när han gick förbi och hoppade han upp i sängen så märkte man det ofta inte förrän han stod precis framför en. Han var så lätt att madrassen knappt tyngdes ner...
Lurrvar var skygg när han kom, hade säkert aldrig haft några människor tidigare så det har varit en process som har fortgått sedan den 1 oktober 2011. Till en början sprang han ju om man skulle ta upp honom, men långsamt blev det bättre och bättre. Ganska snabbt lärde han sig att jag inte var farlig, jag spenderade ju mest tid med honom, men länge länge var Lurrvar otroligt rädd för lillhusse Emil. Det sista halvåret var det dock aldrig några problem för lillhusse att bara gå fram till honom och lyfta upp honom. De sista månaderna kunde lillhusse också gå förbi i köket när Lurrvar åt kvällsmat. Tidigare flydde han lång väg när lillhusse närmade sig köket, men han lärde sig att fast lillhusse hade stora och tunga steg var det ingen fara, han kunde lugnt äta vidare tillsammans med Linnsen och Frank.
Lillhusse följde oss till bilen och Lurrvar grät när dörren stängdes och jag grät också... Det kändes skönt att åka iväg ensam med Lurrvar, jag tror att jag behövde det. Jag visste att kattvakt Bm gärna skulle ha följt med, hon har varit med på alla Lurrvars resor till veterinären och hon har tagit hand om katterna varje gång vi har varit bortresta. Näst efter Emil och mig är underbara Bm den som känner mina katter bäst. Bm träffade Lurrvar på fredagkvällen och hon hjälpte mig att förstå att det nog var dags för Lurrvar att gå innan han började må mycket sämre.
När vi åkt ut på motorvägen blev Lurrvar alldeles tyst, jag såg hans lilla huvud röra sig ibland och öronen klippte och jag grät och grät, det var omöjligt att förstå att han inte skulle finnas mer.
Innan Lurrvar och jag gick in på kliniken satt vi kvar en stund i bilen, jag ville få gosa med honom lite till. Jag tog upp honom ur ryggsäcken och vi buffade och han tittade sig omkring. Istället för att lyfta in honom i buren bar jag in honom i famnen och han satt kavat på min arm och tittade på hundarna i väntrummet medan jag fyllde i papprena om hans avlivning med ena handen...
Vi fick gå in i ett rum som var fint i ordningsställt med ett fårskinn och en kudde på undersökningsbordet. Lurrvar och jag satte oss i soffan och han tittade sig lite omkring innan han la sig och vi gosade. Han började kurra och så kloade han ett stort hål rakt ner i soffan och jag fick lov att ursäkta till veterinärassistenten, men hon sa att det gjorde inget.
Vi pratade lite och jag hade behövt höra henne säga att det var dags nu för Lurrvar, men hon hade ingen koll utan fick lov att läsa i datorn och konstaterade att "bättre blir han ju inte".
Eftersom hon såg att jag var tveksam sa hon att jag kunde ju vänta några dagar och komma tillbaka, men jag visste att hade jag tagit mig dit var det lika bra att göra det. Hon sa också att om Lurrvar skötte sig och åt rätt mat och drack vatten som han skulle, så kunde han säkert leva ett par månader till och det var INTE vad jag ville höra just då, det gjorde ju att jag kände mig som en mördare som ville att Lurrvar skulle dö just NU! Kanske hade hon inte varit med om det här så många gånger, men jag upplevde att hon sa fel saker och det hade känts bättre om en veterinär varit där.
Lurrvar darrade lite så jag tog upp honom i famnen, men för att sticka så behövde assistenten att Lurrvar var på soffan, så hon stack in nålen i magen och Lurrvar gnydde till lite.
Därefter tog jag upp honom igen och han låg i min famn som han brukar göra, men det gick så fort, så fort... Vi såg varandra i ögonen och efter några sekunder blev pupillerna större och jag såg i ögonen att min Lurrvar hade försvunnit, men han andades några gånger, gjorde några små pustningar och sedan blev han tyst. Under tiden upprepade jag för honom att jag älskade honom, så det sista han hörde och kände var min röst och mitt hjärta som slog fort, älskade lilla katten.
Sekunden efter att Lurrvars och mina ögonen har skilts åt.. |
Vårt rum hade en dörr så man kunde gå ut den vägen efteråt och det blev så varmt, så med Lurrvar i famnen gick jag för att öppna och då kände jag hur svansen ramlade neråt, alla muskler hade slappnat av och Lurrvars lilla kropp var lealös. Jag fick lov att lägga ner Lurrvar på bordet för att kunna öppna dörren, och det blåste så skönt så jag lyfte upp Lurrvars lilla kropp och vi gick ut en liten stund och det fick blåsa i Lurrvars päls, jag tror att han hade tyckt om det, det var ju en så fin kväll och hade vi inte varit hos veterinären så hade han ju legat på balkongen och njutit.
Veterinärassistenten kom in och lyssnade några sekunder på Lurrvars hjärta och konstaterade att han var borta och sa att jag fick stanna så länge jag ville. Jag skulle bara lämna Lurrvar där så skulle hon ta hand om honom. Och det kände jag var det svåraste, jag kunde inte lämna honom! Så med Lurrvar i famnen gick jag omkring där inne, gick ut lite och så la jag försiktigt ner honom på bordet och kliade honom och pratade med honom.
Lilla hjärtat... |
När nästan två timmar hade gått ringde Bm och pratade om några praktiska saker kring det hela och jag insåg att det kanske var dags att lämna Lurrvar. Under de där timmarna så märktes förändringen på Lurrvars kropp, blinkhinnorna kom längre och längre fram och när jag till slut lämnade över honom i veterinärassistentens famn så hade han blivit lite stel i kroppen och var inte lika lealös längre, men jag tror att jag kanske behövde få se det. Däremot är jag glad att Emil inte behövde se det, för när blinkhinnorna kom fram så såg det lite otäckt ut och det var inte längre Lurrvars fina ansikte.
Lurrvar en liten stund efter, han har fått frid och är frisk igen |
Efteråt åkte jag och hämtade upp Emil och vi åkte och tog ett snabbdopp på vår favoritbadplats, jag behövde det efter det som varit. Emil hade varit så himla omtänksam att han hade tagit med vatten och gjort tunnbrödsrullar och tagit med, han visste ju att jag skulle vara förstörd. Jag berättade för honom hur det gått till och han fick se den första av bilderna jag tog precis när Lurrvar hade gått och lillhusse tyckte att han såg fridfull ut, lika söt som vanligt. Därefter pratade jag med Linnsen och Frank även om de så klart redan visste. Linnsen satt i min famn och gosade och kurrade en timme och det var fint och välbehövligt. Med ögon igensvullna av gråt fann jag inte ork att blogga igår utan gick och la mig.
Klockan fyra i morse vaknade jag av att det lät som en synth-trumma från 80-talet i örat. Det var Linnsen som låg på kudden bredvid och kurrade på högsta volym! ♥
Medan jag har skrivit har Linnsen legat framför mig på skrivbordet och kurrat och när filmklippen har tagit tid att ladda upp har jag haft Frank i knät. De njuter av att ha mig hemma i lugn och ro, det har varit så hektiskt de sista veckorna. Kanske hade Lurrvar kunnat vara med i några dagar till, men oron för att han skulle behöva uppleva att bli sämre gjorde att det kändes bäst att göra det nu.
Tack alla som har tyckt om Lurrvar, han har ju nästan haft en egen fan club av mattar som har älskat bilderna på honom... ♥
Det har varit guld värt att känna all värme och alla tankar. Jag kände mig som att ni var med mig allihop i Lurrvars sista stund!
Bm smsade just och skrev att idag är himlen grå som Lurrvars päls och jag tycker att det känns skönt att solen inte lyser just idag, för Lurrvar kan inte vara på balkongen mer. Men nu bär jag honom med mig för alltid, den lilla kavata katten som var så enormt älskad!
Lurrvars sista stund på den älskade balkongen... |
Nu flyger lilla Lurrvar på sina änglavingar, frisk och pigg bortom Regnbågen
SvaraRaderaJa, det gör han och nu är han inte sjuk mer! ♥
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Gråter här nu. Men vad skönt för Lurrvar.
SvaraRaderaKarin, även om Lurrvar klarat av en tid till med sina sista krafter så hade det inte varit ett värdigt liv med en kropp som sakta fylls med gifter som inte njurarna klarat av att ha hand om.
Han har fått det bästa livet han kunde få hos dig. Älskad och omhändertagen in i det sista.
Vila i frid lilla sötaste Lurrvar. Du är saknad.
Ingen har svaret på frågan hur länge han hade klarat sig och jag ska försöka att inte älta det. :/
RaderaAtt ge honom dropp hade känts okej om Lurrvar hade tyckt att det var okej, men däremot att spruta in vatten i munnen på honom som i fredags kväll, det är inte värdigt någon, så hade jag inte velat att Lurrvar skulle ha det. Då var det bättre på det här sättet...
Ja, jag älskade honom så, nu måste jag gråta igen...
Nosbuffar och kramar
matte
Så fint du skriver. Här sprutar tårarna. Ha det bra i regnbågslandet Lurrvar. Xantippa
SvaraRaderaTack snälla... ♥ Mina tårar har runnit mest hela dagen, en mycket älskad familjemedlem har ju lämnat oss.
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Åh Lurrvar... Du fick ett kärleksfullt hem och du fick somna in med hedern i behåll och matte vid din sida. Vi fäller alla våra tårar för dig, men vi vet att vi en dag kommer att ses igen - på andra sidan Regnbågsbron.
SvaraRaderaKära Sippo, jag ser verkligen fram emot att träffa honom igen på andra sidan Regnbågsbron! Tills dess bär jag honom i hjärtat... ♥
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Sitter och gråter... orden har liksom tagit slut.
SvaraRaderaKram
/Julia
Det känns fint att Lurrvar har varit så älskad ♥♥♥
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Ett så vackert och stämningsfullt avsked du delade med Lurrvar, både hos veterinären och här i bloggen! Vi känner alla med dig i din sorg och bär dig, lillhusse och Lurrvar i våra hjärtan. Om du behöver oss, så vet du var vi finns! Kanske kan vi ses när du kommit hem från din resa?
SvaraRaderaEn stor, varm kram från klostermattarna.
Ja, vi hade det fint Lurrvar och jag även om det gick så fort. Men Emil frågade så klokt när jag kom hem att skulle Lurrvar ha legat där i fem-tio minuter med fulla kroppen med gift innan han gick? Och nej, det hade jag ju inte velat...
RaderaJag börjar plugga igen direkt när jag kommer hem, men då och då finns det nog tid! ♥
Nosbuffar och kramar
matte
åhhhh, vilken lyckligt lottad liten kisse - och vilken lyckligt lottad familj! Och även om vi gråter idag, så är vi lyckligt lottade som fått lära känna honom. Nog hade lillie gärna velat borra in näsan i hans päls, men det känns som om hon faktiskt gjort det. Nu bor världens sötaste lurventuss i säkerhet och trygghet, utan att bli trött och utan att må dåligt, i matter och Lillhusses hjärtan. Och i våra hjärtan! Och där kommer han att förbli! I Egypten finns det ett talesätt: så länge som någon uttalar ditt namn, så är du inte borta. Vi glömmer aldrig bort Lurrvar Löwengren - han är inte borta!
SvaraRaderaTack älskade Karin för att vi fått lära känna honom!!
Maurice, Kajsa och lillie :'(
Hade jag inte varit hemma när telefonen ringde och Lurrvar precis fångats in hade han hamnat hos någon annan och jag är så enormt tacksam och lycklig över att det var till just oss han kom.
RaderaTrots att han gick alldeles för tidigt så har vi haft honom hans bästa tid, det är jag säker på och trots att det gör så enormt ont nu och jag saknar honom så förtvivlat så hade jag inte velat vara utan tiden med honom... ♥
Lurrvar Löwengren kommer för alltid att vara en stor del av vår familj!
Nosbuffar och kramar
matte
Har inte kommenterat förut men följt ett tag, är ytterligare än kattälskande matte till tre små kissar. Tänker på er! Det gör så ont när ens lilla katt måste lämna en, men nånstans är det ju ändå skönt att lille Lurrvar har det bra nu! Väldigt fint skrivet, mina kinder är alldeles genomblöta.
SvaraRaderaTa hand om er, kram!
Tack så mycket och vad roligt att du har hittat Linnsens blogg! :)
RaderaJa, nu gör det ont, men att ha få ha upplevt Lurrvar var värt det. ♥
Nosbuffar och kramar
matte
Åååå, allra käraste, goaste Lurrvar...nu är du pigg och busig igen, springer som vinden över ängarna och busar med alla de som gått före dig..glöm inte att nospussa Emma, Fonsi, Molly och Nanne...och om du vågar, ge även en till skällisen Gerry från mig. Du ser, nu känner du namnen på flera andra vänner där du är nu...du är inte ensam och du är inte glömd. Kommer för alltid att hålla dig nära mitt hjärta...eller är det så att det är en bit av mitt hjärta du tog med dig. Från stunden du kom, så har du fått en otrolig värme och kärlek från dina två-beningar. Jag har fått äran att lära känna dig och du gillade mig och uppskattade att jag kom, du sökte min närhet när jag var kattvakt.
SvaraRaderaSpring nu och ha roligt en stund, tids nog..så kommer du träffa oss igen <3
Karin och Lillhusse Emil...Super-duper-stora tröstekramar från en tårtorkande Bm
Åhhh Bm, Lurrvar var din katt också, du är ju den som har träffat honom mest efter oss! Och du var Lurrvars tant Bm, dig var han inte rädd för och du fick honom att leka med dina snören så sent som i fredags... ♥
RaderaTack snälla du för allt! ♥♥♥
Nu får du trösta Linnsen och Frank när jag är borta!
Kramar och kärlek
Det är klart de ska få tröst...vi ska gosa, prata, äta godis i soffan, mysa och bli borstade....glöm inte att lägga fram borsten, så jag ser den :)
RaderaJa, han tyckte inte jag var så farlig, inte ens i början. Han kände nog att jag tyckte han var den finaste Lurrvar i hela världen :)
Kramisar
Ja, det visste Lurrvar! ♥
RaderaKram bästa Bm
Tack snälla Karin för att du orkar dela med dig av er sista dag tillsammans på ett så fint sätt! Här har vi läst inlägget i omgångar för tårarna skymmer sikten.
SvaraRaderaUnderbara fina söt-Lurrvar, du hann stjäla många hjärtan i ditt alltför korta liv!
Skickar över massor av tröstkramar till er alla 4!
Om det är ok lånar jag en bild eller två till kvällens inlägg hos mig.
*nosbuffar*
Jag behövde nog skriva ner det också för min egen skull och i efterhand är jag glad att nästan hela Lurrvars tid hos oss finns dokumenterad på bloggen! Nu var han ju inte lika busig som när han kom för 1,5 år sedan, men jag ser fram emot att så småningom gå in och läsa Linnsens arga inlägg om hur han jagade hennes svans i början... *fnittrar mitt i gråten*
RaderaDet är klart att du får låna bilder! ♥
Nosbuffar och kramar
matte
Vi tänker på er och tårarna rinner..Små katter sätter stora avtryck. Tänk vilka fina 1 år och 8 månader han fick med er. Älskad,Tröstbuffar
SvaraRaderaTack snälla! ♥
RaderaLurrvars små vita tassar har satt enorma avtryck här i familjen. Jag hoppas att han kände det i hjärtat.
Nosbuffar och kramar
matte
"Grå som Lurvars päls"...
SvaraRaderaJamars fint jamat.
Lurvar har det bra där uppe nu.
Jättefint skrivet.
Nosbuff
Tack snälla! ♥
RaderaJa, nu är han busig igen! :)
Nosbuffar och kramar
matte
Så sorgligt...så vackert...så mycket kärlek...*gråter*
SvaraRaderaTack! ♥
RaderaSå enormt mycket kärlek... och så enormt stor sorg och tomhet nu...
Nosbuffar och kramar
matte
Vinkar med stor svart lurvig tass och gnolar en liten vänlig vovvesång till er som behöver det, och som "hejdå" till lillekissen <3 <3 <3
SvaraRaderaTrasslavovven
Så fint du gnolar Trassla! ♥
RaderaLurrvar vinkar skyggt tillbaka, det känner jag! :)
Nosbuffar och kramar
matte
Finaste lilla Lurrvar, så stort tomrum du lämnar efter dig. <3 Tänker på din matte och lillhusse och sänder kurr och försiktiga nosbuffar. Kurr och burr.
SvaraRaderaTack snälla Stationskatterna! ♥
RaderaNosbuffar är välbehövliga nu...
Nosbuffar och kramar
matte
Så sorgligt och så starkt. Jag skulle aldrig kunna återge nån av mina katters sista timmar på detta sätt. Jag skulle bara inte orka. Men jag tror det var det bästa beslutet du kunde ta. Sorgen blir inte mindre för att man väntar en dag eller två när man ändå vet att slutet är här.
SvaraRaderaJag fann en glädje i att berätta om Lurrvars sista dag, för han hade det så fint ute i solen och han fick äta sig mätt och dricka pingisbollsvatten. Jag återupplevde dagen lite till och fick ha honom hos mig för ännu en stund när jag berättade om honom. *gråter igen*
RaderaJag känner en viss bitterhet för att Lurrvar skulle bli så sjuk fast han var så ung, men det är ju risken man tar med en katt vars tidigare liv man inte vet något om. Man vet inget om dem, men man kan nästan säkert säga att man kan kommer att bli desto mer älskad för att man har gett dem ett eget hem.
Jag vet att jag var Lurrvars tvåbening, jag var nummer ett för honom, och på ett sätt var han nummer ett för mig också. Linnsen och Frank har alltid varandra, lillhusse har sitt liv och kvar blev Lurrvar och jag att älska varandra så mycket vi kunde! Och det gjorde vi! ♥
Nosbuffar och kramar
matte
Tack för att vi fick följa Lurrvar till bron. Så sorgligt och så starkt. Sov gott lille Lurvetuss. ♥
SvaraRaderaVäl bekomme, det har varit så skönt att ha ert stöd! <3
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Men så sorgligt :(
SvaraRaderaLilla söta Lurrvar =^.^=
Nu vilar han sina tassar bortom regnbågens land
Nu är han frisk igen, och leker med sina kattänglar
Tasskramar
Ja, jag hoppas att han är frisk nu! Det är han värd! :)
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Här sitter man och tårarna rinner.Kände sådant sorg när han gick bort.Vet precis hur svårt det var för dej Karin.Men det var det bästa för Lurvar.Du orkade göra som jag gjorde.Varifrån tror du vi fick den kraften?Du kan vara stolt över dej själv nu.Han hörde sitt älskade mattes röst och hjärta in i slutet.Kram <3 Raija
SvaraRaderaTack Raija! <3
RaderaDet kändes fint att han somnade i min famn, han låg ju alltid så när jag var på toa, så såg vi varandra djupt i ögonen! Lille gubben...
Nosbuffar och kramar
matte
Åh kan inte annat än gråta när jag läser inlägget! Vad skönt för den lilla sötnosen att få en så fin dag som sin sista! <3 Det kan ju vara skönt för er också att slippa se han i sämre skick, utan att ni får ha honom i minnet så som han är på de sista bilderna. Nöjd och lycklig. Själv skulle jag nog aldrig klara det ni gjort! Ni är fantastiska!
SvaraRaderaKram <3 Sandra, Dexter, Leo och husse
Ja, jag är glad för Lurrvars skull att solen sken och det var så varmt, han var en riktig friluftskatt precis som Linnsen! <3
RaderaDu skulle klara det Sandra, för vi älskar våra katter och vill inte se dem lida.
Nosbuffar och kramar
matte
Såååå fint du skrivit om lilla söta Lurrvar , Karin !
SvaraRaderaDu gjorde alldeles rätt som lät han gå till regnbågslandet innan han blev sämre.
Min matte gjorde det samma för sin katt Sixten som bodde här innan mig , han hade fel på Sköldkörteln.
Många tassklappar och kramizar från mig och matte <3 <3 <3
Tack snälla Kjelle och Camilla!
RaderaJag trodde nog inte att jag kunde göra det, men dels ville jag inte att Lurrvar skulle må sämre, dels var jag självisk och ville få vara med under Lurrvars sista stund. Det kändes heligt! <3
Nosbuffar och kramar
matte
Det enda som blir kvar är en oändlig saknad och jag vet precis vad du har gått igenom. Man säger att priset för kärlek är sorg och det kan ligga något i det där. Jag är oändligt tacksam för alla människor som verkligen vill och kan ta hand om djur och ge dem kärlek. Ett tack till dig som gav oss en bit av den tråkiga och trista verklighet som kommer med att älska ett djur.
SvaraRaderaTack själv!
RaderaDet är klart att kärlek kostar och det är dyrt. Man får betala med ett hål i hjärtat och oändlig sorg, och ändå tycker jag att det är värt det. Jag har fått uppleva något magiskt, både Lurrvars liv och hans sista andetag. Jag hade inte velat vara utan varken det ena eller det andra för det har berikat mig.
Nosbuffar och kramar
matte
Lilla fina Lurrvar, som var så lik Frasse... så gripande du skriver om honom, vilken underbar hyllning till er älskade lilla kisse <3
SvaraRaderaMen hur sorgligt det än är att Lurrvar har tassat över bron så vet ni att att han fick leva med er kärlek och omsorg ända från inflyttningsdagen och fram till nu. Och nu lever han vidare i era hjärtan <3
Många, många tröstande kramar och tassklappar från oss <3
Tack snälla Gunilla och Frasse!
RaderaJa, som en ung Frasse såg han ut och Frasse är så stilig! <3
Jag är så oändligt tacksam att jag har fått uppleva Lurrvar... :)
Nosbuffar och kramar
matte
Så tråkigt, tårarna rinner. Beklagar er förlust.
SvaraRaderaBascos matte
Tack snälla!
RaderaNosbuffar och kramar
matte
Nu har vi berättat om Lurrvars bortgång i bloggen. Hoppas det var ok att vi lånade en bild.
SvaraRaderaOm ni klickar på länken så kommer ni direkt till inlägget:
http://gunillaofrasse.allas.se/var-van-lurrvar-har-lamnat-oss/
Tänker på er ♥
Många kramar och tassklappar ♥
Så klart att det var okej, bilderna är ju offentliga när de är i bloggen.
RaderaVilket fint inlägg det var! <3
Nosbuffar och kramar
matte
förstår att ni alla i din familj grät när lurvar dog den dagen. vår katt fick inte den smärtlindringen eftersom vi inte var smarta nog att vara på veterinärmottagningen när vår lussan fick sin dödsdom. spridd cancer h. Har så dåligt samvete i bland när jag ser på kort på våran älskade katt. dom sista tre dagarna av plåga för henne får mig att finna ångest att minnas!. Hon var liten med svartpäls med gula ögon...den vackraste katt jag någonsin mött. känner av hennes närvaro när jag är hemma hos pappa i bland för det var där hon bodde sina 13 år
SvaraRaderaElin, ni fick 13 år tillsammans och Lussan visste nog att ni gjorde så gott ni kunde för henne!
RaderaNosbuffar och kramar
matte