Rysare ikväll...

Strålande väder, avslutad utbildning, dags att ta premiärdoppet, gosa massor med katterna och sedan sätta sig på balkongen och chilla och läsa ikapp tidningar som inte hunnit läsas. Allt det försvann när jag kom hem och Lurrvar låg på balkongen och inte reagerade. Först när jag var ute hos honom rörde han på öronen och jag förstod att nu har nåt hänt. Han ville inte dricka och när lillhusse kom hem berättade han att Lurrvar legat likadant på eftermiddagen men att han inte hade fått tag i mig.

Inatt kräktes Lurrvar häftigt flera gånger, det kanske blev för mycket för hans lilla kropp med nya mediciner och uppvätskning igår.

Dålig Lurrvar på eftermiddagen...  :/
Pälsen baddad med vatten utan att han brydde sig eller försökte slicka i sig det.

Jag gick och hämtade ett glas kallt vatten och så strök jag långsamt lite vatten på Lurrvars päls och han brydde sig inte. Trots att han fått i sig 2 dl vätska vid uppvätskningen igår så måste mycket försvunnit när han legat hela dagen i solen på balkongen. Vi baddade hela Lurrvars päls och han låg kvar och brydde sig inte ett skvatt. Då gjorde vi i ordning vätskeersättning och gav honom i tre små sprutor. Efter en stund började han tvätta bort det blöta i pälsen. Därefter tog vi fram kvällsmat för att se om han ville ha. Trots att det var utan alla gårdagens mediciner så nobbade han maten och gick ut på balkongen igen.

Inte alls på topp idag...

Plötsligt föll huvudet bara ner och Lurrvar somnade...  ♥

Så jag kontaktade bästaste kattvakt Bm för att se vad hon tyckte om Lurrvars mående. Emil och jag gick ut och satte oss hos honom och pratade med honom och plötsligt blev han alldeles gosig igen, strök sig emot handen som vanligt.

 Dock syntes det på ögonen att han inte riktigt var med, de stirrade ut i fjärran liksom. När han dessutom började vingla i kroppen gick jag in och ringde till jourkliniken och sa att det var dags och vi skulle få komma på en gång. Medan jag pratade kom Lurrvar gåendes in i köket och började äta, sedan drack han länge och väl och så åt han lite igen och såg ut ungefär som vanligt. Bm var nu på väg, men jag ringde till kliniken och bad att få vänta tills imorgon eftersom Lurrvar kommit och ätit självmant.

Trött liten sötnos som sover på svansen... 

Så kom Bm och plötsligt var allt som vanligt igen, Lurrvar gosade och lekte med Bm, slogs med Linnsen, hoppade upp på diskbänken och drack vatten och stod på två ben och åt godis... Vi förstod ingenting.

Plötsligt ville han äta igen och hoppade upp på diskbänken och drack vatten i diskhon...

Men... eftersom Lurrvar har blivit lite vinglig och inte riktigt har varit med i blicken under kvällen, han jamar också om man lyfter upp honom, kanske att det har börjat göra ont inuti, så har vi sagt att för hans skull är det kanske bäst att det sker någon av de närmsta dagarna. På tisdag reser jag bort och Bm tror inte att han klarar sig tills jag kommer hem, jag vill heller inte att han ska behöva lida och självdö eller vänta på mig för att få gå till Skaparkatten om hon har kallat.














Är han pigg som ikväll känns det rent för djävligt att avliva honom, det känns som att leka Gud och stjäla liv ifrån honom. Är han däremot som tidigare idag när han inte var riktigt med och blev vinglig då känner jag att Lurrvar mår bäst av att gå på en gång även om jag inte är redo.

Jag förstår bara inte hur det kan ändras så fort, jag väntade mig en månad till allra minst. Han var ju så pigg i morse och satt på köksbordet och tiggde yoghurt som vanligt och sov i min säng inatt... Så många tårar och så mycket känslor. Jag är inte redo, fast jag har varit förberedd, men blir man någonsin det??

Linnsen och Frank samsas i fåtöljen ikväll, de har alltid varandra!  ♥

En liten uppdatering om hur Lurrvar mått idag. Tack för alla kommentarer och tankar, det värmer! ♥