Jobbigheter

Ibland är det jobbigt i livet, man upplever sånt som man inte riktigt hade tänkt sig... :/

Igår t. ex la jag upp ett inlägg på min Catbook om att matte inte var riktigt riktig i huvudet, men att hon är ganska okej ändå. Min mycket stilige gode vän katten Enzo gav sig då in i jamtalet och frågade om det kanske var så att mattes hjärna var stukad? Det stämde ju precis överens med symptomen och vi kom gemensamt fram till att mattes hjärna behövde gipsas. :D




Katten Enzo
Ni ser att han är ganska lik min Frank, va??  ;)



Det har visat sig att Enzo förutom att han är rasande stilig är sjukvårdskunnig, hans matte har epulapsu, det vet jag inte ALLS vad det är, men tydligen trycker då Enzo på en knapp och då kommer jambulansen och hämtar matte. Vad som händer med Enzo när matte blir hämtad vet jag inte, det framgick inte, men allra minst tycker man ju att han borde tilldelas en hel Dentisask.
Men iallafall, jag litade alltså fullständigt på Enzos kunskaper i detta fall och gjorde exakt som han jamade: jag började med att duscha matte så att hon blev alldeles ren, sedan fyllde jag långsamt hennes öron med gips, ända inifrån och ut, jag fortsatte med att kleta igen ögonen och på Enzos vidare instruktioner fortsatte jag med munnen och han påpekade mycket allvarligt att jag inte fick slarva när jag genomförde det här.

Medan jag spottade och fräste, jag fick ju i munnen och det kletade mellan klorna, stoppade jag hela mattes mun full av gips och lyssnade efter vidare instruktioner. Enzo jamade att det var mycket viktigt att man gjorde det hela i rätt ordning, så jag fortsatte vidare med näsan men där missförstod jag, jag fyllde båda nosborrarna med gips medan jag i själva verket bara skulle ha fyllt den ena så där fick jag bakläxa och fick dra loss massor av det stelnade gipset med klorna, jag fick nog med lite av insidan på mattes nos också för det var alldeles rött gipset...

När jag var klar med allt det här skickade Enzo Johan med en slang som jag skulle använda. Vi märkte tydligt här att mattes hjärna ännu inte hade påverkats i rätt riktning av behandlingen, FAST hon hade fulla munnen med gips lyckades jag, medan jag fick öronen pepprade med gipsflagor, höra att hon frågade om "Johan var snygg?", vilket fick Enzo att strängt påpeka att det i det här fallet var POSTILjohan det var tal om!

När så Johan hade kommit med slangen satte jag med munnen fast ena änden i kranen, och här varnade Enzo mig för att det skulle komma att bli otrevligt eftersom mattes hjärna skulle smälta av det kokheta vattnet!!!  :O

Jag litade som sagt på Enzo och körde upp den andra änden av slangen i mattes lediga nosborre och det började bubbla. Vid det här laget började matte se lite underlig ut och det stank, vilket fick mig att undra om det i själva verket hade varit så att mattes hjärna var RUTTEN?! Mitt i denna process ringde det på Enzos dörr!! Han sprang och öppnade och var tyst länge och där stod jag medan mattes hjärna rann ut i sanden så att jama... :/

När han kom tillbaka jamade jag att det kändes som att något kanske hade gått fel i processen, men Enzo var lugn och undrade om jag verkligen trodde det, men så började han kolla noggrannare på instruktionerna. Kan ni tänka er, när han läste på ordentligt stod det att man skulle ge TIPS inte använda gips!!!!!!  :O

Jag kände så klart full panik nu, och Enzo läste vidare och det visade sig att det inte var en slang man skulle använda utan man skulle ge tips med positiv KLANG!!!!   :O

Nu började Enzo låta väldigt vag i sina instruktioner och helt plötsligt var han alldeles försvunnen!! *snörvlar ohämmat över matte* Han lämnade mig ensam i soppan, för som ni förstår började ju gipset blötas upp och blandas med den ruttna hjärnan... Ett tag kände jag att det fanns inget att göra, men jag testade att gräva ut gipset ur mattes mun och hälla ner glass bland gipsresterna samt att sätta på hennes favoritmusik och hon rörde sig lite!!

När jag utan förtröstan gick ut och la mig på balkongen med tanken att matte var D Ö D kom Apotekatt Smulan till min hjälp! Först åt vi ett rejält lager glass, sedan petade Smulan i både mig och matte massor av vitaminer, för det är nyttigt jamade hon. Därefter petades i Alvedon i matte, men inget mer hände med henne och vi kom gemensamt fram till att vi skulle hänga ut henne på tork på tvättsnöret på balkongen över natten, kanske att hjärnan skulle torka då!  :D

Vi jamade godnatt och jag gick och la mig... Jag tittade in på Catbook på min Mjausung en sekund innan jag somnade och såg att Enzo minsann letade efter mig, jag jamade till honom att jag aldrig mer ville jama med honom och nu satt han med pistolen mot huvudet och eftersom jag var så arg tryckte jag av och gick min väg!!! :O
Han ropade att det var hans mattes fel alltihop och att jag inte fick skvallra för hans flickvän Söta Mary att han äter pizza i sådana krissituationer, men det GJORDE han ju faktiskt!  :O

I morse när vi vaknade, ja matte med, det var ju inte så kallt under natten på balkongen, och hon pratar nu och verkar någorlunda sig själv, kanske liiiiite friskare, så såg jag att Enzo hade lagt in det här på min Catbook:

Frågan är nu när den värsta krisen är över:

tycker ni att jag ska förlåta Enzo??

Han är ju så stilig en god vän, även om det nu blev lite fel med mattes hjärna...

Jag är långsint, det får matte och lillhusse erfara varje gång de åker ifrån mig, då ignorerar jag dem tills det behagar mig att kännas vid dem igen. Tycker ni att jag ska ge Enzo samma behandling eller ska jag bli vän med honom igen? Det var ju en väldigt fin sång han hade lagt i min logg och jag visste inte att jag betyder SÅ mycket för honom!  ♥