Ja, glad lucia då...

Matte jamar att har man en blogg då måste man önska glad lucia med nya bilder, man kan inte bara återanvända de gamla även om de är tävlingsvinnare och allt. Hon kom inte hem igår så vi har inte behövt fira lucia på hela dagen, men ikväll kom hon med en ny tomteluva till Frank och allt. Tror ni han blev glad?


Det blev nästan som en liten film när Frank blev tomte... *fnittrar*

Jag ser intresserat på och vet vad som kommer hända! *fnissar*

Frank duckar...

... och blir lägre...

... men förlorar slaget...

Linnsen: - Jag tror att han måste räddas innan han backar längre, lillhusse!

Frank: Jag tycker inte O M att vara tomte!! Jag vill vara lucia som frugan i så fall...

Jam så klart, jag får ställa upp för familjen och representera som vanligt...

Jam vet att jag är jamarsöt! 

Det kliar i öronen, matte. Skynda dig!

Jam, en enda bild till då. Jag ligger still i en tusendels sekund!

GLAD LUCIA

från oss!

Frank orolig

Idag jamar jag ihop två inlägg, det andra kan ni läsa HÄR!

Nu är det snart lucia och som några av oss känner till alltför väl tycker vissa tvåbeningar om att klä ut oss katter. Ett tydligt exempel är ju min luciabild som jag vann en tävling med förra året.

Ibland kan det dock vara trevligt att klä ut sig lite lagom, som när vi var på "makejad" hos lillebror Ajfåns på Catbook.

Spåtant Linnsen

Skaut-Frank

Nu är dock Frank lite orolig. Det var nämligen så att för något år sedan hittade matte en bild på ett lejon som hon tyckte var nåt så förjamarns söt. Så söt att hon skulle vilja ha bilden i större upplösning och ha den på väggen!

Lejon i djungeln - sötchock enligt matte

När ni nu ser bilden kan ni kanske tänka er en mig väldigt närliggande katt som, enligt matte, skulle passa perfekt i den där manen. *stirrar sorgset på den oskyldigt sovande Frank*

Blivande lejon?

Jag råkar veta att Frank nog skulle tycka att det var extra hanligt att ha man och skutta klättra i träden, men han skulle ABSOLUT INTE vilja ha den där, säkert kliande, saken på huvudet för att bli ett lejon. Han skulle bli alldeles musterisk hysterisk och få panik!  :(











Men matte letade på nätet och hittade dessutom en bild till med samma lejon och blev ännu kärare. Så en kväll ropade lillhusse från sitt vårt rum att matte skulle kolla på en länk han skickat. Han hade nämligen hittat affären där man odlar lejonmanar till katter!   :O
Där fanns bilder på andra katter som råkat ut för ödet att bli lejon, fast de var inte lika söta som lejonet på bilden med texten eller som matte tänker sig att Frank skulle vara som lejon i ett träd.

För att inte ni ska behöva drabbas av det öde som Frank fasar för nu lägger jag INTE ut länken, man måste vara medkattlig.

Ibland får man dock glädjas åt saker som kanske egentligen inte är så roliga, i det här fallet tänker jag på tomheten i mattes plånbok. Hon KAN inte köpa någon lejonman till min Frank och SÅ GLADA VI ÄR FÖR DET!   :D

Även en katt måste ha tur ibland!  *fnittrar förtjust och tvättar Franks huvud UTAN att få massa lejonludd i munnen*

Hälsa till gammelmatte Gitte!

Idag jamar jag ihop två inlägg, det andra kan ni läsa HÄR!

Jo, som många vet så har ju Klosterkatternas gammelmatte Gitte fått flytta in på det Sjuka huset igen. Hon har legat där jaaaaaaamarlänge (två veckor) och man vet inte när hon får flytta hem igen. Hon har en trasig kropp som inte alls vill göra det som gammelmatte själv vill.

Den här bilden togs första gången som matte träffade Klostermattarna, det är snart två år sedan.
Fr v. Wikkis Stora matte, marknadskatten Sörens matte Nalle, Klosterkatternas matte Kicki och så sittande, gammelmatte Gitte. Det var i januari och alldeles fruktansvärt jamarkallt ute, därför ser alla lite ansträngda ut.

Nu är det så att Gitte känner sig ensjam i det Sjuka huset. Det kan man ju förstå, alla är ju sjuka där och det är fullt av stickisar som hela tiden drar i gammelmatte. Gitte saknar så klart alla sina katter, hon saknar klostermatte Kicki som åker dit så ofta hon kan, och så saknar hon alla sina vänner som hon vanligen träffar på Catbook och andra ställen.

Gitte, lillhusse och Frank jamar om viktiga saker.

Matte ringer till gammelmatte då och då och så hade hon tänkt att åka och hälsa på tillsjamans med Kicki i helgen, men så kom den där dumma Sven som gjorde att matte knappt tog sig hem från Morrtala igår. Nu har det blivit bättre, men överallt på vägarna är det fullt av snö.

Gitte på Kattens dag för ett år sedan.

I rubriken har jag jamat "Hälsa till gammelmatte Gitte!" och med det menar jag två saker. Både att vi önskar att Gitte ska få sin hälsa förbättrad, men också att man kanske vill hälsa till henne!  :D

Picknick i Medevi

Jam tänkte som så att alla kanske kan jama ner en hälsning till Gitte i kattentarerna och sen skriver matte ut det på måndag och skickar till Gitte så att hon själv kan läsa att vi tänker på henne och att hon finns med oss fast hon inte är med i bloggar och på Catbook och jamar just nu. Vad tror ni om det?


Kanske kan man också jama nåt trevligt, som vilken leksak man just nu tycker är roligast att leka med, om man har fått extra mycket godis i helgen eller något annat skojsigt som kan få tiden att gå lite fortare på Sjuka huset. Gammelmatte orkar nämligen inte läsa så mycket böcker och sånt, men små hälsningar tror jag att hon orkar!  ♥

Uppjamerat:
Matte har jamat med gammelmatte Gitte på tällefånen ikväll och hon lät inte alls lika glad som hon brukar göra fast hon är på ett Sjukt hus. Hon var ledsen för att hon inte mådde bra och inte fick åka hem. Jam tror att det är extra viktigt att hon får post från oss alla nu!

Lillmatte?

Nu har lillhusse tjatat J A M A R L Ä N G E om att jag ska jama om när hans flickvän var här, så det är väl bäst att göra det.

Jo, det var så att skauterna hade ett jamarstort möte i vår stad. Det var så mycket skauter att det bara kryllade av dem överallt.

Eftersom lillhusses flickvän också är skaut var hon så klart också här och sov hemma hos oss. Hela helgen jamades det om saker som vilken färg man skulle ha på tälten, om man ska grilla korv, hur man ska använda snören och sånt JAMARVIKTIGT! *fnyser* Om jag hade fått vara med och bestämma hade jag föreslagit rosa tält, men det var så klart ingen som lyssnade på vad jag hade att jama om. *fnyser igen och går iväg* Jag har ju dessutom ett alldeles EGET tält, där släpper jag minsjam inte in vare sig lillhusse eller Frank! *knycker på svansen och lägger mig i tältet*

Mitt alldeles EGET tält!

Det visade sig att lillhusses flickvän var snäll, hon klappade både mig och Frank mer än vad lillhusse NÅNSIN har gjort *fräser åt lillhusse* Flickvännen har ju också katter, men de är bara ute och är inte så gosiga som vi är, så jag tror att hon tyckte om oss, även fast Frank bet henne lite! Lillhusse påstår att hon bara fjäskade, men sånt känner vi katter!

*kurrrrkurrrrrkurrrrkurrrrrr*

Vet ni, varje gång när lillhusse och flickvännen var hemma från mötena ville Frank och jag vara med och vi FICK det!   :D Det tyckte VI var det bästa med flickvännen!

Nu har hon varit här två helger och vi fick vara med andra gången också. Hon har inte förstått att hon ska ta med godis och presenter till oss än, men eftersom hon gosar med oss så gör inte det så mycket... Vi tycker om henne ändå!

Vi får vara med!
Ps. Lillhusse har tvingat mig att sensurrera bilden... 

Nu har jag frågat matte om vi ska kalla flickvännen för lillmatte, men kan ni tänka er, då fräste MATTE!!!  :O

Hon jamar bestämt att oavsett vem som kommer in här så heter de sina namn, INTE husse eller lillmatte. Hon påjamar att endast om lillhusse skulle få några syskon nånstans ifrån kommer de att vara lillmattar och hussar, inte annars.

Ser ni, de ser likadana ut! *fnittrar* 

Kattens dag

Idag är det Kattens dag och det på flera sätt!

1. Det står i kattlendern

2. Vi har blivit borstade

3. Matte har sålt blixtapparaten


Det där sista är ju på ett sätt det allra bästa, för nu får vi äntligen lugn och ro, inget jagande mer med en blixtrande matte efter oss!  :D
Matte själv är dock inte så glad, hon säjer att vi bättre behövde pengarna än blixtapparaten just nu. Allt blev lite dyrt den här månaden när jag fick lov att gå till stickisen två gånger. Inte nog med det, lillhusse fick OCKSÅ gå till ögonstickisen och nu har han glasbitar i ansiktet precis som matte! Varje gång som Frank buffar honom är han jamarrädd att glasbitarna ska gå sönder... *fnittrar*



Alla bilder som visas i bloggen nu kommer att vara gamla bilder eller så är de halvdåliga. Matte har tappat min Mjausung så många gånger i backen att linsen (inte Linnsen) har blivit repig. Är det bra bilder, då har matte fått låna lillhusses Ajfån (kommer aldrig ske).

Så här såg det i alla fall ut idag när Frank blev borstad. De första fem sekunderna brukar han tycka om det och kurra, men sen börjar han rulla fram och tillbaka och då borstar matte på egen risk...

Mmmmjau, borsta mer matte!

Sa jag inte just att jag ville att du skulle sluta borsta!

Nu slår jag dig om du inte lägger av, matte!

Jam känner mig bitig nu!

Jam tänker bita DIG om du ens petar på mig, matte!

Jo, just det, jag hade en sak till att jama om! Härom dagen när matte och lillhusse övningskörde så gick bilen till en affär. Precis när matte och lillhusse stod i kassan så såg matte nåt i ögonvrån, nämligen en M U S!!!!!   :D  Matte, som inte går att ha bland folk, blev så till sig att han ropade ut i hela affären "EN R Å T T A!!!" fast det bara var en mus... Sen var hon tvungen att sätta sig och titta efter den för att den var så söt. *fnyser*

Lillhusse skämdes för henne och menade att den affärens kunder blev bortskrämda av både mattes vrål och av vad hon ropade ut, och V I skäms över att hon är så jamarns tanklös, VARFÖR tog hon inte hem den till oss??? Vi vill ju också få ha lite roligt nån gång... *surar*

Myntaaaaaaaaaaaaaaa...

Jamar anamma, det vill jag jama!

Vi beställde myntakuddar av Pelle Boman, till förmån för Södertälje Katthem, och dem var det drag i!!  :D

Matte hade inte tid på flera dagar att hämta mitt paket, så Pelle var lite orolig att effekten gått ur dem, men det kan jam försäkra att den inte gjort. Frank blev alldeles hög och yr och så flög han på mig som vanligt. Matte påjamar att vissa inte tål dråger så bra utan blir aggressiva av dem och min Frank tycks höra till den sorten, varenda gång han har kommit i närheten av mynta ska han slåss... *skakar på huvudet*
Tur att jag är snabbtassad så jag hinner undan!  :D




















Samtidigt som vi myntar oss här hemma så är vi ledsna över att en riktig dam har rest ifrån oss, Klosterkatternas abbemissa Imma blev kallad av Skaparkatten i fredags som ni vet. Vi är också oroliga över hur deras gammelmatte Gitte mår, hennes hjärta är bråkigt igen. Vi håller tassar och tummar för att hon ska bli piggare snart och få komma hem till sina katter!

Makt!

Maktprinsessan!

Efter stickisen i måndags har jag inte varit riktigt på topp. I tisdags när lillhusse försökte gosa med mig så slog jag efter honom med tassen och tänkte riva honom, och i förrgår när matte kom hem efter att ha sovit borta sprang jag direkt och gömde mig under soffan när hon närmade sig. Trots att jag så gärna ville satt jag kvar fast matte tog fram borsthandduken och jamade att hon skulle borsta. Om jag inte nappar på borsthandduken vet matte att det är illa, så hon har inte ens försökt att ge mig klet i ögonen sedan i tisdags.

Det är så att matte påstår att hon just nu har mycket i skolan, så mycket att hon sover borta. Eftersom jag har koll råkar jag veta att matte i tisdags minsjam var upp hela natten med några hussar och det dracks många tvåbeningsniptinis. GJORDE hon verkligen skolarbete då?? Nä, det går jag inte på... *fnyser och knycker på svansen*

Igår så gjorde matte sig redo att packa övernattningsväskan igen för att dricka massa nya niptinis sova borta över natten. Det här tyckte jag katturligtvis inte om utan insåg att det var ett mycket lämpligt tillfälle att gå och sätta mig under soffan, så det gjorde jag. Matte vet, att sitter under soffan gör jag bara när jag är rädd eller mår dåligt. Ligger Frank och jag undangömda i vårt lekrum (garderoben) däremot så vet tvåbeningarna att vi vill ha lugn och ro, men är vi under soffan blir hon orolig.

Så som jamat, jag kröp ilsnabbt in under soffan så att matte såg, och vilken effekt!  :D
Helt plötsligt var hon också nästan inne under soffan för att jama med mig och hon kastade in godis som jag katturligtvis inte låtsades om och hon fjäskade som katten. Eftersom hon hade en tid att passa var hon till slut tvungen att åka och jag satt envist kvar. Direkt när hon åkt kom jag fram och la mig i soffan istället!

Det där gjorde i alla fall matte så nervös att hon förmanade lillhusse att hålla stenhård koll på oss under kvällen och natten. När matte var klar med sin intervju vid nio på kvällen åkte hon till sitt sovställe och skulle börja dricka niptinis skriva, men så kom hon att tänka på mig där under soffan, "tänk om jag var svårt sjuk?". Helt plötsligt var hon så jamarstressad att hon inte KUNDE dricka niptinis skriva utan satte sig i brummisen och åkte raka vägen hem för att vara hos mig om jag mådde dåligt!


Och med det här vill jag bara jama, att vilken M A K T jag har!!!   :D
När hon kom hem så var det allehanda fjäsk, godis och borsthandduken kom fram, och jag var glad för jag hade fått som jag ville, matte var hemma igen och jag har sluppit att få nåt mer klet i ögonen! Stickisen jamade ju faktiskt att det inte var nödvändigt med ögonkletet, utan att jag kunde få det bara för att det är "skönt". *fnyser så att en hörlurskudde flyger iväg*

Så för att citera katten Enzo på Catbook:

Det är J A G som B E S T Ä M M E R!   :D

Så därjam matte, borsta på!

Lite mer upp på huvudet, tack! 

Mmmmm, det här är livet! *kurrrkurrrrrrrrr*

Idag har matte jamat att jag får leka tyst om jag ska leka, för hon har ett sexsidigt räpotash som ska vara klart på måndag och hon ska börja skriva nu. Jag har katturligtvis lovat att vara tyst, men i hemlighet har jag korsat klorna för nu vet jag ju hur jag ska göra för att få matte dit jag vill.
Det är bara att krypa in under soffan så att hon ser, jag har redan varit där en gång idag!
Man ger inte sin Linnseprinsessa klet i ögonen och sen åker ifrån henne utan straff! *fnittrar så jag ramlar omkull*

Hos ögonstickisen

Jam, igår var jag hos ögonstickisen. Att besöka stickis två gånger på en halv vecka är minst tre gånger för mycket...

Jag blev alldeles svettig om tassarna hos stickisen...

Det var en snäll men dum stickis jag fick träffa. Jag träffade honom för 2,5 år sen också och då kastade han omkring på mig och tappade mig bara för att se om jag hade några reflekser (han kollade om Linnsens reflexer fungerade så att hon inte hade någon hjärntumör, mattes kommentar). Det förstår ju vilken katt som helst att man har reflekser när nån gör så med en, BITREFLEKSER!!!!










Igår var han faktiskt inte lika våldsam, men han var ändå otäck. Han lös med starka lampor in i ögonen på mig så att jag nästan tappade ögonen, petade i dom och så det värsta av allt. HAN STOPPADE PAPPER INNANFÖR MINA ÖGON!!!!!! Och kan ni tänka er, matte den förrädaren var med på det, hon höll mig under hakan! (Veterinären stack in två papper under ögongloberna och lät dem sitta 1 minut för att se om tårflödet fungerade som det skulle). Det förstår ju vilken katt som helst att man blir gråtfärdig vid ett sånt svek, speciellt som den dumma stickisen dessutom höll IGEN ögonen på mig under tiden, vilken miss-handel!

I alla fall när han tog ur papprena så såg han att jag hade massor av gråt i mig, jamarmycket faktiskt för att vara katt, och extra mycket i ena ögat. Både matte och stickisen var nöjda med resultatet.

Så släppte han ner mig på golvet för att testa om jag var uppmärksam. Han tog två vita saker (bomullstussar) och släppte runt omkring mig, men det struntade ju jag i för jag ville gå därifrån! Han släppte och släppte runt omkring mig, men jag letade efter dörren och struntade i hans saker. När jag hittade dörren satte jag mig där och väntade på att få gå, men då blev jag upplyft igen.

Sen ställde han massa frågor om jag kliar mig mycket i ögonen och sånt, det gör jag väl om jag vill! *fräser*
Matte jamade att det gör jag faktiskt inte och det tyckte han var bra. Han jamade också att för att få de ärrvävnader jag har över hela ögonen måste jag ha haft svåra och upprepade ögoninfektioner i barndomen i mitt första "hem" och det visste jag ju redan. Så slutligen jamade stickisen att allt är så bra som det kan bli med mig, det vet jag väl, och att matte gärna fick fortsätta droppa i vätska i mina ögon för att det är skönt för mig. Då tänkte jag för mig själv att om han tycker att det är bekvämt att bli nedtvingad på rygg, fasthållen och sen pluppad i ögonen så att det blir alldeles suddigt en stund, då kan HANS matte göra det på honom, jag AVSTÅR tackjam!

Stickisen avslutade det hela med att lyfta upp mig i famnen och gosa med mig och då var han ganska okej. Han tyckte att jag var en nyfiken fin katt som hade promenerat till dörren, om han bara visste att jag gjorde det för att jag hade tänkt att rymma! *fnittrar*

Kan du jama åt honom att släppa mig, matte?
(Ögonspecialist Erik Kjellgren)

Så fick matte betala flera papper och hon var så tårig själv att hon inte tyckte att det gjorde nåt, hon var så tacksjam över att jag mådde bra! Så åkte vi hem de sju milen, det hade blivit mörkt ute då och det tyckte jag var ganska skönt efter att ha blivit så lyst i ögonen. När jag kom hem gick jag ett varv för att titta så att allt var okej här hemma och att inget hade förändrats, sen fick vi kvällsmat och så satte jag igång att leka jaga som vanligt. Matte tyckte att jag var fantasstisk som lekte jagade efter det äventyret! <3
HON däremot var så slut efter alltihop att hon somnade i sängen klockan sju och sov hela natten... *fnyser*

Nu kör vi, matte! 

Bett i tänderna!

Idag ska jag jama lite till om stickisbesöket i torsdags.

Eftersom min matte är lite trögtänkt och blir stressad när det är drop in hos stickisen kommer hon alltid på frågorna som hon borde ha ställt i efterhand. När vi hade pustat ut på kvällen började matte att fundera på VARFÖR Frank har tappat alla framtänder utom en? Är det FORL som Frank har fått?
Det kanske kan vara intressant för någon mer katt att veta, så jag lägger upp stickisen Karins svar här:

Med andra jam verkar det inte akut med Franks tänder just nu och det är skönt.
Däremot ställde Alice en mycket bra fråga i en kattentar:

Men hur går det för Frank att ägna sig åt sin favoritsyssla nu med bara en framtand? Får han något bra bett i fingrarna med den?

Och så här jamade jag tillbaka:
Det är en mycket relevant och klok fråga du ställer, Alice! Som tur är har Frank alla huggtänderna kvar och det är ju för väl. Skulle inte Frank kunna bitas skulle han bli depriderad och det vill jag ju inte. Han bet faktiskt matte härom dagen när hon inte var uppmärksjam och matte förundrades över att det inte gjorde så ont, men det berodde nog mest på att mattes finger hamnade emellan huggisarna och de bakre tänderna, hihihi.


För min del så har matte köpt den där salvan och det går ganska så bra. Första kvällen höll matte mig och lillhusse droppade, men nu fixar matte och jag det själva. Jag får ligga på rygg i mattes famn så där som Lurrvar gjorde och så tittar vi varandra i ögonen och så PLUPP kommer det nåt som gör att det blir alldeles suddigt. Så kliar matte mig en stund och sen får jag hoppa ner.

Jag brukar smita i alla fall en gång bara för att visa att det är jam som bestämmer, men matte fångar in mig. Idag blev jag borstad som belöning!

Så här ligger jag i mattes knä när hon ger mig salva i ögonen. Här passade hon dessutom på att klippa klorna, man tycker ju att det räcker med en OND sak i taget! 

*kurrrkurrrrrrkurrrrrrrr*

Nu ska vi få skinka! *nomnomnomnomnomnom* Har jag tur är Frank långsam och så hinner jag ta  hans skinka också! Men det är rättvist för han stjäl alltid mina dentisar så det så! :D

Nybesiktade

Jag ligger alldeles förjamligt mycket efter i bloggandet, jag har flera saker att jama om, men sekreteraren har haft så ont i huvudet så hon har inte varit speciellt hjälpsam.

Idag ska jag i alla fall jama om att vi har varit hos stickisen. Jag förstod direkt när matte började skramla med burar att det var dags att gömma mig under soffan, men Frank låg lugnt kvar.

Matte vet, att ska vi till stickisen gäller det att först få in mig i en bur, för annars totalvägrar jag, då ligger jag platt på golvet under soffa eller säng och blir tung som en sten. Idag provade hon att försöka locka fram mig med godis, Frank blev ju glad och åt, men jag gick inte på det. När hon däremot tog fram borsthandduken så var jag ju fast. FY, SÅ ELAKT ATT LURAS MATTE!!

Jag tycker att man helt enkelt borde vara artig och fråga sin katt om han/hon vill följa med till stickisen, och jamar vi nej borde det vara bra så, men inte då, här ska tvingas...

– Släpp ut oss matte!

Vi fick i alla fall åka iväg till stickisen och Frank blev förjamligt åksjuk och YLADE i bilen. Jag däremot har lärt mig att är jag väl intvingad i buren finns inget mer att göra så jag ligger bara där helt stilla. När vi kom fram fick vi vänta i kattiljoner timmar eftersom det var drop in. Frank fortsatte att yla och fick därför komma ut och sitta i mattes knä. Alla klappade honom och sa att han var stilig!

Sen fick vi komma in till vår stickis som är jamarbra. Hon heter Karin, precis som matte, och hon kommer ihåg alla sina patienter bara av att se vem de kommer med! Hon var den som träffade Lurrvar vid hans första stickisbesök och det var hon som kattstaterade att han inte alls var 5-6 månader utan ett helt år gammal och inavlad. Det var också hon som jamade att vi skulle kolla upp om jag hade en hjärntumör, vilket jag ju inte hade utan "bara" nystagmus och kronisk keratit i mina ögon. Jag hade inte börjat blogga då än, men Wikki var snäll och jamade ihop en blixtauktion för mig, för det blev dyrt det där. Så här sa stickisen i april 2011 om mina ögon.

Nu jamade stickisen att jag såg väldigt torr ut i ögonen, de är inte glansiga som de ska vara. Så matte ska ringa imorgon och beställa tid för mig hos ögonspecialisten och tills jag får komma dit ska jag få ögondroppar morgon och kväll för att det inte ska skava i ögonen när jag blinkar. I övrigt tyckte stickisen att jag såg perfekt ut för min ålder (nio år) och jag hade samma vikt som förra gången (4,2 kattogram). Så fick jag ett stick i nacken och så hoppa ner i buren igen.

– Jag vill inte ha nåt stick i nacken, jag går nu!

Frank hade också samma vikt som sist (5,2 kattogram) och kan ni tänka er, han hade bara EN framtand kvar!!! Var har alla de andra tagit vägen?
Matte vet att han tappade en i juni förra året, men de andra har inte Frank jamat något om. Stickisen tror att de helt enkelt har ramlat ut när Frank har ätit. Hon tog honom i kindpälsen, gosade med honom och jamade att han är en jamarstilig katt ändå och att han klarar sig utmärkt med sin enda framtand och sina huggtänder. Stenar i tänderna hade varken Frank eller jag som tur var! Så fick Frank också ett stick i pälsen och så fick vi åka hem. JAMARS vad kissnödiga vi var då båda två!

Farligt att kela katter :O

Så lyder rubriken på en artikel som matte hittade på en sida från det ryska landet. Fortsättningen av texten lyder så här:

"Forskare tillråder ägare av sällskapsdjur att varje gång tänka efter innan man kelar sitt älsklingsdjur. Vid kelning brukar katter utsöndra kortisol (stresshormon), vilket kan medföra allvarliga följder.

Omåttlig kelning kan få en katt att bli överviktig, något som också leder till sönderfall av musklerna. Vid sidan av detta blir katten på dåligt humör av kelning. En undersökning visar att inte en enda katt faktiskt tycker om kram och kelning, fastän många accepterar denna form av uppmärksamhet."

När matte läste upp texten för Frank och mig blev jag faktiskt argare och argare och kände att "HÄR MÅSTE DEMENTERAS!!!"

Vi blir INTE på dåligt humör av att bli gosade, och vi tycker V I S S T om att kramas!! Inte blir vi heller tjocka av att bli gosade, snarare känner vi oss omåttligt älskade! *stampar med baktassen*

I en annan artikel jamas det lite bättre om katten, men även här blir jag upprörd, lyssna:

"Speciellt hedrar man katter i Storbritannien där de är i tjänst hos Hennes Majestät drottning Elizabeth II: de vaktar British Museums skatter från möss. Här på museet har musjägarna sin egen uniform och bekväma små hus."

Tror ni, mina vänner, att vi katter skulle gå med på att gå omkring i uniform på MUSeum hela dagarna? Nä, det tror inte jag. Inte med uniform i alla fall.

Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2012_03_01/67249335/
Matte jamar att jag inte ska uppröras så, utan att det nog är någon som är lika dålig på svenska som matte är på att översätta ryska som har skrivit texterna.


Något som jag däremot redan visste står faktiskt i den andra artikeln:

"– En katt räddade en gång hela människosläktet. När Noa hade placerat alla djur i arken, somnade de genast. Men en mus som var hungrig började gnaga på en av arkens väggar. Katten vaknade av detta oväsen och åt den här musen. Det är tack vare den katten att arken inte sjönk."



Tänk att vi har räddat hela tvåbeningssläktet från att dö ut! Och ändå jamar många att det är skällisen som är tvåbeningens bästa vän. *fnyser ljudligt* Där fick de!

Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2012_03_01/67249335/

Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/news/2013_10_09/Farligt-att-kela-katter-8796/

Dagens drama!

Det är ett jamars skrikande runt omkring just nu. Matte och lillhusse skriker åt varandra, för lillhusse är stressad och matte sur. Jag och Frank skriker åt varandra, för han är bråkig och jag vill vara i fred... Men värst av alla skrek just grannkatterna Bumlan och Jasmin, jamarns alltså!!

Jo, det var så att matte var i väg med tvätten och på tillbakavägen träffade hon Bumlan som bor på hörnet från oss till. Hon satte sig ner och gosade en stund för det var ett tag sedan de sågs. Så ville Bumlan följa med in i trapphuset och det fick hon för matte. Matte ställde upp dörren och så gosade de en lång stund, Bumlan kröp upp i knät och kurrade så att mattes öron nästan ramlade av. Men så kom vår dumma granne som spelar musik högt dygnet runt, han gick bara rakt förbi matte och Bumlan och så sparkade han igen dörren. Av detta beteende ansåg matte det bäst att släppa ut Bumlan istället för att ställa upp dörren och låta henne gå ut när hon vill. Det var bara det att i samma sekund som matte öppnade porten och släppte ner Bumlan flög en brunsspräcklig pil in, nämligen Jasmin som ju bor i vår trappuppgång.
" – OOPS!" tänkte matte när Bumlan flög som en jagad mus efter, upp för trapporna.

Det började höras fräsanden och såna där ljud som tas i ända nerifrån magen ute i trappan och Frank och jag lyssnade intresserat innanför vår dörr. Ända upp på tredje våningen hade de hunnit ta sig och matte sprang efter. I ett hörn satt Jasmin uppburrad och fräste så att spottet yrde och en meter framför stod Bumlan redo att hoppa på henne. Matte trodde nu att Jasmins tvåbeningar skulle öppna dörren och släppa in henne, för ingen kunde undgå att höra vad som pågick, men inget hände.

Det gick ju inte att lämna dem där tyckte matte så hon motade ner Bumlan en våning och bar sedan ut henne. Jasmin följde efter en våning och fräste ut henne! *fnittrar*
Med tanke på att inte alla gillar katter ville inte matte lämna Jasmin inne även om hon bor här. Jasmin fräste åt matte först, för de känner inte varandra så väl, men sen fick matte lyfta upp henne också, och när hon kom till porten så var inte Bumlan kvar som tur var. Matte själv kom undan med en skråma på halsen, men båda katterna är okej!  :D

Så här har vi setat hos matte ända sedan jag bloggade sist. Vi vill vara med henne HELA tiden! 

För övrigt har jag glömt att bloggen firade T V Å ÅR den 21 oktober. Tänk så länge jag har bloggat! Och tänk så mycket som är annorlunda mot för två år sedan, lillhusse har blivit stor och matte har nästan blivit jårnalist och vi... ja vi är katter precis som vanligt och det är ju alltid bäst!  :D

Höstlov

Vi har haft höstlov den här veckan. Matte och lillhusse har varit lediga och hemma hos oss, eller nja, matte smet till det den stora staden i det danska landet över en natt. Istället kom en ny tvåbening som har varit här hela veckan, nämligen lillhusses flickvän, men det ska jag jama om i ett annat inlägg.

Lillhusse har haft hemflyttelsedag också, han har bott hemma hos matte i hela 17 år nu! :)


Jag har fått en award av snygge Pelle, han har angett att jag får den för att jag är söt som socker!!  *kurrar ljudligt*
Tack kära du! Jag vill ge den vidare till alla mina hankompisar!  :D

Dessutom är det här mitt femhundrade blogginlägg, oj så jamarmånga!!!  :D


Idag tänker jag jama lite om det där med sällskap. Det heter ju att vi är husdjur eller sällskapsdjur, alltså borde man förstå att vi vill ha sällskap. Nu är det så att matte ska ha praktik till våren, elva veckor på en tidningsredaktion nånstans i världen. Den här praktiken är jamarviktig, för den leder till sommarjobb och kanske vidare sedan, så matte är något stirrig som ni förstår (mattes kurskompisar också, än så länge är det bara fyra av femton som fått).
Matte vill ju helst ha praktik så nära oss som möjligt, men det kanske inte blir så eftersom vår tidning ska flytta och de runt omkring var upptagna och så vidare.

Matte vet att hon får lov att börja titta runt efter tidningar i Ståkkhålm nu, men dit går inte att åka varje dag. Lillhusse säger att han och vi kommer att klara oss utan matte i elva veckor. Jag vill nu att ni tittar på bilder från den senaste veckan:

Frank och matte vid datorn

Frank och matte i soffan

*buff matte*

Matte och jag i soffan 

Gosestund

Bara för att visa att vi tycker l i t e om lillhusse också...
Så här umgicks vi tidigare idag

Hallåjam!

Ser vi ut att klara oss utan matte i elva veckor?  :O
Nä, just det... Matte jamar dessutom att HON skulle inte klara sig utan OSS... Lillhusse kan hon ringa till, men oss kan hon inte jama med i Mjausungen...
Därför är hon lite låg nu och det kanske inte kommer nåt inlägg förrän det har ordnat sig.