Trist nu...

Om ni visste hur tråkigt det är här precis just nu. Matte har stirrat på tällefånen i snart två veckors tid, och varje gång den har ringt har hon kastat sig över den och så har hon sagt med oerhört sur röst "Jaham, var det bara du!" Igår slutade matte att vänta och la sig istället i soffan och var depriderad och lillhusse som skulle vara på läger i helgen åkte hem för att han inte mådde bra. Idag vaknade vi alla och gosade och så tittade vi på nånting på tv där de pratade om en prinsessa men sa fel namn hela tiden, så att jag fick rätta och jama "Prinsessan LINNSEN!" åt tv:n.

Sen tittade matte på sin Catbook och det var då ilskan kom. Istället för att vara depriderad svär hon nu så att det fladdrar och ryker i våra öron. Eftersom hon inte har borstat mig på sisådär två veckor ska jag skvallra om vad det handlar om:
*viskar jamartyst* Matte blev kallad till en jamställningsintervmjau på en tidning i förra veckan. Allt gick jamarbra, och matte hoppades och hoppades även om hon var realistisk och tänkte på att hon ju faktiskt bara har pluggat ett halvår och det finns en kattiljard arbetslösa jårnalister som har större chans att få jobbet. I vilket fall har inte tällefånen ringt fast chefen sa att hon skulle höra av sig så matte inser att jobbet gått till nån annan. Om ett tag när besvikelsen har lagt sig ska hon vara stolt över att hon faktiskt fick komma så långt som till intervmjau, men som jamat, inte nu. På sin Catbook fick hon nu läsa att en av kurskamraterna (han som sa att jag är ful!!) som också varit på intervmjau, fast på en radiokanal, bland 150 sökande fick jobb. Matte blev då sur och ilsken och miss-unnsjam. Hon skulle inte vilja ha det jobbet, för kurskamraten hade praktik där och satt då i radio och jamade om "samlagsställningar och skit" och det är inte matte intresserad av, men hon är ändå sur och arg nu. För att trösta har jag jamat att av två sökta jobb fick hon komma på jamställningsintervmjau på ett och det är fantass-tiskt. På skarpen har jag jamat åt henne att ta tag i borsten och borsta mig och sedan skicka in fler jamsökningar. Vi får se hur hon gör.

Jag har, för att försöka undkomma de fula orden, gått ut och lagt mig på balkongen och lillfjanten följde efter, så där har vi legat tysta och tittat på varandra. Solen värmer oss och snart är det nog vår så att även Frank vill komma ut. Han är ju en solkatt och tycker att det är för kallt nu.