tisdag 22 oktober 2013

Tung dag


Det är alltid jobbigt att få veta när ett djur går vidare, men extra ont gör det hos oss när det är någon som vi känner väl och som dessutom är bloggkollega. Idag fick vi veta att katten Frasse har rest vidare, matte brast ut i ett högljutt "Nej nej nej!!" på tåget och så grät hon... Frasse reste tyvärr redan i fredags eftermiddag och vi förstår om matte Gunilla inte har orkat blogga om det hemska, för när sorgen är som störst är man inte sig själv.





Allra finaste Frasse och hans matte Gunilla
Foto: http://gunillaofrasse.allas.se/ 






Återigen hamnar man i det där som folk jamar, "det är bara en katt", men så Ä R det ju inte för oss! Det finns många tvåbeningar som, precis som våra, tycker att katter och andra djur kan vara bästa vänner. Både lillhusse och matte kattstaterar när de är sura på varandra att Frank och jag definitivt är familjens trevligaste medlemmar. Och det har de ju rätt i!


Frasse har varit en av alla de där katterna som griper tag lite extra, ni vet ju hur lätt det är att få favoriter. Han är så vän, klok och stilig vår vän Frasse, jag jamar är för det är han ju fortfarande, bara det att han är lite längre bort nu. Både matte och Frasses matte Gunilla har kattstaterat att Lurrvar och Frasse var väldigt lika. Hade Lurrvar inte varit inavlad och fått växa till en stor katt tror jag att de hade sett alldeles precis lika ut! Titta:


Frasse som kattunge?






Lurrvar som stor katt?
Foto: 
http://gunillaofrasse.allas.se/ 






































När matte googlar min blogg efter nån speciell bild ibland då kommer det också upp bilder på Frasse och om matte bara snabbtittar brukar hon inte reagera, men så ser hon att det är ju inte Lurrvar, det är Frasse! Och nu har Frasse och Lurrvar fått träffas där de är nu...  ♥♥♥


Frasse har alltid sett ut att vara en väldigt välmående livsnjutarkatt, vi tänker främst på såna här bilder:



*nomnomnomnom*
Foto: 
http://gunillaofrasse.allas.se/ 



Ännu mer *nomnomnom*
Foto: 
http://gunillaofrasse.allas.se/ 





Frank och jag är både lite avundsjuka och så glada för Frasses skull att han fick så mycket mumsigt i sitt liv. Vi skulle aldrig få äta från samma tårtbit som matte eller lillhusse, det visar på vilka excellenta tvåbeningar Frasse har!  :D

Han har levt ett gott, kärleksfullt liv, Frasse, och vi är speciellt ledsna över att han var tvungen att resa nu när hans husse hade flyttat till stan och bodde granne med Frasse och sin mamma. När de äntligen skulle få träffas oftare...




Husse och en älskad Frasse
Foto: 
http://gunillaofrasse.allas.se/ 






Vi är så ledsna att du var tvungen att resa, men också så tacksjama att vi har fått känna dig, Frasse. Vi ses när vi kommer och hälsar på på andra sidan kompis! Se gärna till att få lite ordning på lillfj Lurrvar tills dess, han behöver en vuxen katt som håller koll på honom och både vi och matte är glada att det är just du! *vinkar hejdå med vita näsdukar och svanshonnörer*










14 kommentarer:

  1. Saknad. Vi är så ledsna, alldeles för tidigt för både Frasse och Lurrvar att tassa över Regnbågsbron. Nu har de varandra där och vi är kvar med saknaden och alla fina minnen.Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är konstigt det där, för det är a l l t i d för tidigt för en älskad att resa vidare... och vi förstår inte varför man prompt måste göra det, kan inte alla bara få vara kvar?

      Men jag tror att alla som har förlorat en älskad tycker att det är värt smärtan som man känner när den älskade har gått, just för att man har upplevt så mycket tillsjamans. Så känner i alla fall vi.

      Nosbuffar

      Radera
  2. Vi är så ledsna här också! Det väcker många känslor till liv, det är nästan exakt 1 år sen Wilma vandrade vidare (2/11). Vi hoppas och tror att de har varandra på andra sidan och leker svanskull.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina Wilma! ♥

      Visst väcker det minnen och känslor när en vän reser vidare, men jag tror att det är det som är emkati, för då f ö r s t å r vi hur den som just har förlorat känner och kan trösta.

      Jag hoppas också att en massa bloggkatter och kompisar mötte Frasse och visade honom runt. Man känner sig ju alltid bortkommen som ny.

      Nosbuffar

      Radera
  3. Jag och matte blev ledsna vi med när vi såg på FB att Frasse tassat över bron :(
    Vilket fint blogginlägg ni gjort och visst är Lurrvar o Frasse lika varandra ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så många som är ledsna idag... :´(
      Men vilken fin kattvärld vi har som både kan glädjas och sörja med varandra! ♥

      Ja, hihi, Lurrvar och Frasse var nästan tvillingar, fast i olika åldrar! :)

      Nosbuffar

      Radera
  4. Tack för det underbara inlägget om vår älskade Frasse ♥ Tänk, tack vare honom har jag fått förmånen att lära känna vänner som ni ♥ Vilken tröst att ni finns kvar nu när tomheten ekar och sorgen värker...
    Många, många kramar och tassklappar från mig och Frasse ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fantasstiskt vilka vänner vi blivit allihop tack vare oss katter! Och det är klart att vi finns kvar hos dig Gunilla även om Frasse har rest vidare.

      Sorgen kan verkligen värka. Igår visade lillhusse matte några bilder på Lurrvar som han hade i sin tällefån och då värkte sorgen igen...

      Nosbuffar

      Radera
  5. Åh vad härligt skrivet! Vi minns alla Frasse med stor glädje och värme, så som han har berört oss alla! Saknaden är stor av dig Frasse och de andra som vandrat över bron till regnbågslandet. Jag har två av mina finaste kattvänner, som jag växte upp med, på andra sidan bron. Ta väl hand om dem och hälsa dem att jag fortfarande tänker på dem <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frasse var en jamarfin och stilig katt och vi tyckte så mycket om honom! <3

      Nosbuffar

      Radera
  6. Det är så sorgligt! Förunderligt hur lika de var, Frasse och Lurrvar. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi förstår inte varför så många måste resa, kan de inte få stanna här på jorden?

      Frasse och Lurrvar var nog tvillingar fast i olika ålder! <3

      Nosbuffar

      Radera
  7. Så glad och rörd jag blev när jag öppnade ert brev med de hembakta kakorna. Är bara ledsen över att jag inte tänkte på att ta en bild på dem innan jag åt upp dem! Men de var ju så vanvettigt goda att jag bara kunde tänka på en enda sak när jag såg dem - nämligen att stoppa dem i munnen :-)
    Tack för allt stöd och alla fina ord och jam i vår blogg, käraste vänner <3
    Kramar och klappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att kakorna var goda, vi ville ge lite tassgriplig tröst fast vi var så långt borta. ♥
      Matte jamar att det är bättre att njuta av saker än att blixtra dem! :)

      Nosbuffar

      Radera