söndag 1 juni 2014

Ett år...


... har gått sedan lillfj Lurrvar reste. Idag, söndag, är det precis ett år sedan. På torsdagen för ett år sedan var matte hos stickisen och de gav Lurrvar vatten innanför pälsen och jamade att han hade glimten i ögat kvar. Stickisen jamade dock att det kanske snart var dags? Men med tanke på den där glimten tänkte matte att Lurrvar nog skulle bli kvar någon månad eller kanske hela sommaren.



Hos stickisen två dagar innan. Fortfarande med livsgnista!




Dagen efter hade matte skolavslutning och när hon kom hem låg Lurrvar på balkongen och var alldeles trött. Matte baddade med vatten, men han brydde sig inte. Tant Bm fick komma och titta på honom, och då piggnade han till. Men han svajade när han satt upp och matte förstod att det nog var dags att låta Lurrvar resa. Hon bad om en tid dagen därpå, lördagen den 1 juni.




Enda gången som Lurrvar tilläts äta från full tallrik på bordet var sista morgonen...




Sista dagen ägnades bara åt att vara med Lurrvar och oss. Allt var som vanligt fast ändå inte. Lurrvar åt frukostyoghurt, slog mig vid kvällsmaten och sov på balkongen som han tyckte så mycket om.

Så reste Lurrvar vidare klockan 18.48 på lördagskvällen och matte kunde inte släppa taget, utan blev kvar i stickisrummet med Lurrvar i famnen två timmar efteråt. Dagen efter jamade hon ner världens längsta blogginlägg som fortfarande är bloggens mest lästa. Konstigt att en så liten katt kunde skapa ett sådant stort intresse.



Men idag ska vi inte bara tänka på att Lurrvar har rest utan på så roligt (och jobbigt) det var när han fanns hos oss. Jag tyckte att han var en riktig pina, överallt var han och slåss skulle han...





VAD skulle han i tornet att göra när JAM var där!?!?!





Tränga sig emellan skulle han!





Mycket jamande bild över hur jamsinnigt irriterande lillfjanten var!!






I mitt prinsesstorn skulle han vara, tillsjamans med mig!!!






Bråkig var han, antingen skulle han slå mig eller brottas med "farbror Frank".












Ibland satt han bara och gapade! 





Alltid hade lillfjanten sönder leksakerna!!





Jamarirriterande!







Turligt nog för Lurrvar lyckades bara matte filma en enda gång när han jagade svans, och med den usla blixtraren också. Men visst verkar han lite korkad här?





Fast han såg rätt rolig ut när han bara somnade med huvudet rakt ner...





Och lite spinnande var det ju när han skulle fånga fjäderkotletten! 




Jamarns så rädd han var den första och enda gången matte tog ut honom i sele!



Tänk så lugnt det hade blivit om han hade rymt!  :D




Han var ganska duktig på att hjälpa till med tvätten.






Han kunde få tyst på lillhusse!





Han drack i diskhon fast vi inte får!





Lurrvar Kattsvans
Tre dagar innan...



Du finns fortfarande hos oss!






Det var, hrm, inte riktigt så långtråkigt när lillfjanten var här, jag har liksom mer tid att sova nu...
Hoppas att du har det bra där du är nu. Vi kommer aldrig att glömma dig Lurrvar!











8 kommentarer:

  1. Åååhhhh, lilla söt-Lurrvar! ♥♥♥♥
    Nu blev vi lite blöta i ögat. *torkar med tassen*
    Förstår att ni saknar honom, det gör vi också!
    *nosbuffar*


    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte påjamar att lillfjanten är den sötaste lilla katt hon träffat, men det tycker inte jag.

      Men det var ju ändå tråkigt att han inte fick vara med mer, han blev ju bara 2, 5 år. Det är ju inte gammalt... *torkar morrhåret från en tår*

      Nosbuffar

      Radera
  2. <3 Lurrvar , vi blev också blöta i ögat.
    Vi saknar dig också, en liten katt som lämnat stort avtryck i våra hjärtan
    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att så många tyckte om lillfjanten, han som var så gräsligt irriterande... Fast matte jamar att han var världens gosigaste lilla katt.

      Nosbuffar

      Radera
  3. Finaste Lurrvar ♥.... stort avtryck i våra hjärtan.
    Buff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att ni kommer ihåg honom!

      Nosbuffar

      Radera
  4. det var fint sagt, Linnsen - att livet inte var så långtråkigt när han var hemma! Vi förstår att det tog mycket för dig att erkänna det! Vi saknar också Lurrvar! Jamarns mycket!
    nosgos å gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att någon äntligen förstår mig, Maurice och Kajsa. Ingen verkar kunna ta till sig hur irriterande han var... man tycker ju att han liksom piggade upp en del även om han MEST var irriterande.

      Men matte saknar honom, och härom kvällen tittade hon och lillhusse på bilder på honom och mindes.

      Nosbuffar

      Radera