Min vän Lusse

I söndags var det ett år sedan min vän Lusse hämtades av Skaparkatten. Jag har skrivit om honom tidigare, både här och här och här och här. Idag vill vi nog bara minnas honom lite.



Lusse var en sån där liten katt som Lillfjanten, skillnaden var att jag accepterade Lusse ganska fort. Han togs hem speciellt till mig för att jag skulle få en lekkkompis, Frank sover ju jämt och jag kände mig ensam. Tillsammans med Örebro Katthem gick matte igenom alla katter som skulle kunna tänkas passa till mig och visst hör man redan på katthemmets beskrivning att Lusse skulle passa in:
"Hane, röd med vit krage och vita tassar, har en cirka 1 dm lång svansstump. Född uppskattningsvis i augusti 2009. Dök helt plötsligt upp på Kvarntorp Gård utanför Askersund i början av december där han sökte sig till huset för att få mat. Var skygg, men har nu utvecklats till en gosig och mycket busig kisse. Vill ha en busig kattkompis att fara runt med. Sover gärna i sängen om natten."

 


Lusse som frisk katt på Örebro Katthem ♥

 



Gosig, busig och röd, låter inte det som en katt för mig?  :D
Så Lusse flyttade hem hit och bodde i lillhusses rum. Matte har på film hur jag sitter utanför dörren och försöker titta in på vem som var där inne och faktiskt så var det jag som lockade ut honom från under sängen till slut! Titta här:

18 juli, andra dagen 

Linnnsen lockar ut Lusse från under sängen för första gången och Frank godkänner honom.

Matte fortsätter berättandet:
Jag är så tacksam för Facebook för när Lusse kom till oss i juli 2011 lade jag upp bilder på honom nästan varje dag så att de på katthemmet skulle se hans framsteg. När jag på hösten skulle säkerhetskopiera över alla bilder från datorn så gick något fel och helt plötsligt stod jag utan bilder från hela förra sommaren! Jag slet mitt hår, för viktigast var ju bilderna på Lusse eftersom han inte fanns mer och då kom jag på alla bilder som jag lagt upp och det är jag så tacksam för idag. De flesta bilderna är dock av usel kvalitet eftersom de är tagna med en iPod (lillhusse åkte på scoutläger och hade med sig den riktiga kameran), men de är trots allt bilder! Filmerna som jag spelade in precis när han kom hit finns också kvar eftersom jag tydligen varit klok tidigare under sommaren och säkerhetskopierat dem och jag blir så rörd när jag tittar på dem.

Tyvärr kan man på Facebook också se bakslagen som kom så fort och inget hjälpte. Vi visar Lusses korta liv hos oss och hur han satte ett tassavtryck i våra hjärtan för alltid! ♥

17 juli, första dagen 

Lusse var jamarrädd när han skulle fångas och tvingas in i en bur... Kanske var det det och stressen med att flytta till ett nytt ställe som gjorde att FIP bröt ut?
Redan här kan man se lite mörkt under ögonen.

18 juli, andra dagen

Lusse är redan så modig att han har vågat komma ut ur lillhusses rum och han har börjat följa farbror Frank överallt!
Här kan man också se hans lilla svans, vi fick aldrig reda på vad som hänt med den, han
berättade för Linnsen och Frank men de lovade att inte jama om det.

18 juli, andra dagen

Ute i vardagsrummet och undersöker!
Linnsen i sitt torn på betryggande avstånd.

19 juli, tredje dagen

Lusse undersöker balkongen försiktigt

 

21 juli

Vänner!
Men matte och lillhusse får ännu inte klappa eller komma för nära.

Lusse och farbror Frank som han verkligen tydde sig till och kände sig trygg med, på balkongen.
När den här bilden togs hade jag fått klappa honom försiktigt över ryggen när han åt godis, men det fanns inte minsta chans till att man skulle få torka honom lite under ögonen...



22 juli, femte dagen

Alla får vara med, även om Linnsen betonar att hon hör ihop med Frank mest!







Gos i tvätthögen på lillhusses säng!

 

På min födelsedag fick jag faktiskt lyfta upp Lusse! ♥

Jag tror att han helt enkelt blev så chockad att han inte kom sig för med att sprattla...  ;)

24 juli

Lusse hade "fnyst" ända sedan han kom till oss, "en liten förkylning kanske" tänkte vi, men nu insåg
vi ju att det behövdes medicin för en ögoninflammation och han sattes genast på behandling.



Linnsens tält blev Lusses tält.
Nu hade han kommit så långt att han testat att sova hos både matte och lillhusse på natten!



Lusse och farbror Frank ♥



28 juli

Lusse ser förskräcklig ut med allt det intorkade i ansiktet, det är stenhårt och när vi
försöker torka bort med varm blöt handduk blir Lusse nästan skinnflådd... Lille gubben... ♥



28 juli

Lusse under en filt i min säng för att han inte ska smita, och faktiskt blev han alldeles stilla,
kanske kände han att vi försökte hjälpa honom när vi torkade bort det hårda stela i ansiktet och gav honom medicin?
Så här skrev jag på FB:
"Har kallat in experthjälp XX idag så att Lusse kan få tillbaka sitt ansikte och börja se ut som en katt igen! Gjorde en raid inatt och charmade honom så att han kurrade och sen slog jag till!!! :O Kastade en handduk om honom så att han inte skulle kunna sprattla så och hann torka lite innan han försvann som ett jehu in under sängen... :/"



3 aug

Lusse blir inte bättre och man kan se att han har smalnat av i ansiktet...

5 aug, sista dagen

Tillsammans med sina två nya vänner ♥

5 aug, sista dagen

Citat från Fb: "Sitter här och väntar... Kan omöjligt koncentrera mig på nåt, Lusse har fått veterinärtid kl 20 och det är tal om att det kanske blir den sista resan... :(
Han blir inte bra och är nu så svag så svag, nyss försökte han hoppa upp på balkongstolen men ramlade baklänges ner eftersom skuttet var för litet...
Jag fick sitta med honom i famnen en stund istället!
Be för att Skaparkatten gör det som är bäst för Lusse, antingen botar honom eller låter honom få komma i lugn och ro till regnbågsbron... :/"



Eftersom jag antingen är korkad eller väldigt naiv så förstod inte jag att Lusse var så dålig att det inte gick att hjälpa honom. Jag gladdes istället sista dagen åt att han faktiskt gick omkring lite, han låg på hallmattan och jag fick sitta och gosa med honom, jag fick ha honom i famnen en lång stund och det sista vi gjorde tillsammans var att vi satt på lillhusses säng och myste, jag fick klappa honom så mycket jag ville och borsta honom försiktigt och han bara låg där. I efterhand förstår jag ju att han var för svag för att orka flytta sig, han var ju trots allt lite av en skyggis som dessutom var nyinflyttad och svårt sjuk.
Den sista dagen hade han också blivit rundare över buken och den som vet lite mer om sjukdomar förstår naturligtvis vad det betyder (fullt av vätska), men jag tänkte bara på att "vad bra, han har blivit lite tjockare, då mår han bättre!"...

När sedan en tjej på katthemmet kom för att hämta mig och Lusse för resan till veterinären så såg hon ju direkt det jag inte kunde se, han var döende... :/



Lusse i mattes famn



På väg till Nora där vi fått tid låg Lusse så stilla och fint i buren och jag var både glad och ledsen. Den som har vårdat en sjuk anhörig eller katt kanske förstår mina tankar, på ett sätt tyckte jag att det vore skönt att få slippa det enorma ansvaret med att jaga en stackars rädd katt runt lägenheten för att få i honom medicin 2 gånger per dag men samtidigt fick ju inget hända min Lusse! Hade jag vetat att vi reste på sista färden hade jag bönat och bett för att få försöka göra honom frisk ett tag till bara jag fick ha honom kvar hemma.



Sista gosstunden på sängen



Veterinären behövde bara lyfta upp Lusse och titta lite för att ge sin dom, FIP. Han sa också att det inte fanns något att göra, hela Lusses buk som jag varit så glad för att den blivit rund var fylld av vätska, gommen var gul och han hade multiorgansvikt, varje organ i kroppen höll på att lägga ner.

Eftersom jag var jourmatte så vände sig veterinären till mig med frågan om jag förstod att det bästa för Lusse var att låta honom gå, men hur kunde jag förstå det? Det var ju Linnsens nya lekkompis, farbror Franks lille kompis och lillhusse var i andra delen av landet på läger!!

 

På väg till veterinären

Lusse bara låg där på veterinärbordet med sina svarta ögon alldeles stilla, han var inte ens rädd... och jag svarade "ja" även om jag inte förstod... Det förklarades att han skulle få en lugnande spruta och sedan en avslutande i hjärtat och jag stod på andra sidan bordet och hade handen på honom, jag var inte beredd, jag hade velat hålla honom i famnen, men Lusse dog redan av den första sprutan, han var så slut...  ♥♥♥

Jag gick runt bordet för att lyfta upp Lusses lilla kropp i famnen en sista gång och det var då jag förstod, för när jag bara rörde vid honom började det rinna ur munnen, blodblandad slemmig vätska fyllde bordet runt hans huvud. Det var när jag såg det som jag förstod att vi gjort Lusse en tjänst som hjälpt honom vidare. Han skulle aldrig ha kunnat bli bra, FIP är obotligt och alla symptomen på våt FIP stämde in på Lusses sjukdom. 

 Nu har ett år gått och vi saknar fortfarande Lusse. Åker vi till ett köpcentrum lite utanför stan stannar vi ofta och hälsar på Lusse eftersom djurkyrkogården ligger åt samma håll. Han finns också med i vardagen, för om jag ber lillhusse att stänga till balkongdörren en svanslängd kommer alltid frågan "En Lusselängd eller en Linnselängd?" ♥


Vi kommer alltid minnas den lilla röda katten som följde efter Frank som en liten kopia!



Lusse 2009-2011



Den fjärde om helgen! ;)

Jag har av Linnsen fått tillåtelse att berätta om hur JAG upplevde helgen!
Linnsens version av katt-träffen läser du här:
http://prinsessanlinnsen.blogspot.se/2012/08/tre-om-helgen.html



Från början var det ju bara Bruce Springsteen jag skulle se till helgen, men vart efter man lär känna människor utvecklas saker vidare. :)

Jag skulle bo hos bekanta i Mölndal och jag hade sett att Facebook-kompisen Söta Mary och hennes matte Viktoria också bor i Mölndal, så jag föreslog en träff. Under våren lärde jag känna katten Enzos matte Maria och så Ingalill och Smulan som jag har haft kontakt med längst eftersom de var med och läste Linnsens blogg redan från början och har hörts av både när det har varit stor nöd och stor glädje på bloggen. Slutligen tillkom också katten Mistor Helmer och hans matte Jennie och det hade blivit till en hel gruppträff! Det var endast Ingalill och Jennie som hade träffats i verkligheten tidigare. :)


Jag hade biljetter till båda de två konserter som Springsteen gjorde i helgen och många undrar varför man vill gå på två konserter och för det första sprider Springsteen en sån enorm glädje att man kan leva länge på den och då vill man ju gärna få uppleva det flera gånger. För det andra så har jag hört Brucebekanta varenda gång när han har varit här på turné och jag bara har haft råd att gå på en, att "den andra konserten var mycket bättre, osv" så nu tyckte jag att det var MIN tur! Och så slutligen det faktum att ingen konsert är den andra lik. I det här fallet byttes 19 av cirka 32 låtar ut emellan fredag och lördag, två nästan helt olika konserter med andra ord! Dessutom satt jag långt upp på läktaren på den ena konserten och stod 15-20 meter från scenen på den andra och det är en enorm skillnad eftersom man är med på ett helt annat sätt när man har ståplats.

I jämförelse med de som bodde i tält utanför Ullevi veckan innan för att komma längst fram närmast scenen så är jag ingen större nörd. Så långt är jag inte beredd att gå, ÄN. ;)



Tältbyn



Fredagen kom med fantastiskt väder, solen strålade och jag hade enorm spänningshuvudvärk... Men i exakt samma ögonblick som Bruce klev in på scenen var den totalt bortblåst och allt var underbart!  ♥
Nu ska jag inte sitta här och mala om hur bra det var för jag försöker komma fram till att jag också träffade massa kattmänniskor! Men jag visar några bilder!

Perfekt Ulleviväder med Bruce och luftballong!
Bruce är den vänstra röda pricken bredvid den stora skärmen
och den stora ringen i mitten är var vi stod dagen därpå, ca 20 meter från scenen.

Allra bäste Bruce i fredags!
Lillie, ser du nu att han har RYNKOR i pannan, INTE botox!!!!
Foto: Brucebekant

På lördagen mötte jag Enzos matte Maria och Söta Marys matte Viktoria nära Ullevi. När det berömda ösregnet kom så satt vi turligt nog på restaurang och skrattade och åt.




Det diskreta ösregnet som jag nämnde på Linnsens Fb
Foto: Brucebekant som blev betydligt blötare än vi... ;)



När man aldrig har träffats förut känns det ju väldigt nervöst, men vi klickade direkt allihop!



Maria och Viktoria, kattmattar, innan ösregnet!





Konserten som skulle börja klockan 8 kom inte igång förrän klockan kvart i nio, då hade regnet slutat men jag var redan dyngsur rakt igenom, vilket möjligtvis kan vara anledningen till att jag kraxar värre än tio kråkor nu när jag pratar. Hmm, kanske bidrog det LITE att jag sjöng ganska mycket också. Men det var det värt!

Lördagens konsert och ståplats

Under konserterna har Bruce för vana att samla in skyltar med önskelåtar som publiken längst fram håller upp, men det hålls också upp humoristiska såna, exempelvis den som Bruce visade kameran: "Is your ass really as tight as it looks?"!!  :D
Det och mycket mer kunde vi se när han klädde av sig, för han är en enormt vältränad 62-åring som springer fram och tillbaka över scenen i nästan fyra timmar, gör hoppsasteg och hänger upp-och-ner i mikrofonstativet, otroligt! :O

Upp-och-ner!

Läste just den här kommentaren på en blogg och skrattade högt för det är en så perfekt beskrivning:
"For real, I get tired just watching him. I honestly don't understand how he does this stuff for 2.5-3.75 hours a night. He's not the only one in the band, about three years ago Nils Lofgren, one of his guitarists, got so excited during a guitar solo that he did a somersault in the middle of it. Had hip replacement surgery a few months later. Dude's only a few years younger than Bruce. I don't know what kind of crack this band uses."  :D





Nog om Bruce, på söndagen träffades vi först hemma hos Söta Mary och Viktoria och åt och försökte prata av oss det värsta Brucet och gosade med Mary som verkligen var enormt söt. Busig är inte ett ord som räcker för henne, inte en sekund var hon stilla så fotografera var nästan omöjligt!  :D





Maria och Mary

 


Matte Viktoria och Mary




Därefter åkte vi vidare till Mistors matte Jennie och träffade också Ingalill som var precis lika mysig och underbar som på Fb!  ♥

Vi blev bjudna på fantastiskt god mat och tårta och hade jättetrevligt medan vi såg på när Mistor lekte och for runt. Jennie har varit orolig för att Mistor, som har varit svårt sjuk under våren, skulle bli sämre av att leka, men det sa vi att snarare var det tvärtom, han kommer att må MYCKET bättre, en katt känner ju när det är dags att vila och då la sig Mistor ner en stund och sedan var det full fart igen!  :D







Fr.v Smulans matte Ingalill, Maria, Viktoria och Mistors matte Jennie







Jennie fick presenter!




När kvällen hade blivit mycket skjutsade jag hem Ingalill och Maria, och Ingalill tyckte att vi skulle passa på att hälsa på hennes Smulan också, så det gjorde vi och hon var jättemysig, en bestämd sköldpadda precis som Linnsen!  ♥







Smulan, Ingalill och deras fantastiskt fina duschdraperi
som vi också vill ha ett nu! :)




Därefter skulle Maria till hotellet och vi blev sittandes pladdrandes i bilen ända till klockan var 5 på morgonen när jag var TVUNGEN att åka hem eftersom bilen skulle lämnas tillbaka och jag skulle på ett trist möte på förmiddagen. 30 mil känns j-ligt långt när man är lite trött, även om Bruce höll sällskap på hög volym och det faktiskt var vackert solsken större delen av resan.

Efter två timmars körning insåg jag dock att jag började se mer av ögonlocken än vägen och att halsen totalt hade gett upp så jag körde in till Klostermattarna och väckte dem, deras telefon hade gått sönder och jag trodde att de var vakna eftersom det tutade upptaget.

Stackars syster Kicki hade haft migrän och där kom jag instormande (nja, det gjorde jag nog inte, snarare släpande) och bad om thé innan jag var tvungen att resa vidare...

Goda vänner som de är så gick de upp och jag blev kvar en stund och pratade (ja, där också).  :D





Trött gammelmatte Gitte





Leende abbemissan Imma blir gosad under hakan av matte Kicki



 

Jag kände redan under kvällen på lördagen att det här var den bästa konsert jag har upplevt och sammantaget tror jag att det är en av de trevligaste helger jag har upplevt i livet, fullt av fantastisk musik, Bruce och goda vänner!  ♥

Tack ni få som orkade läsa igenom hela inlägget!  ;)


Tre om helgen

Eftersom vi absolut inte upplevde helgen på samma sätt, får matte, Frank och lillfjanten också jama lite, men för egen del tycker jag ju att min version är mest intressant!  :)


Min helg:
Jag har alltså skött hemmet och lillhusse i helgen! Jag har bl.a sett till att lillhusse har skött lillfjantens meducinering. Det var jamartrist. Det enda som var roligt i helgen var att tant Bm kom, men hon tittade ju bara på lillfjanten... :/

Och matte har varit iväg på släktträff i helgen. Hon har träffat MIN Catbook-släkt! 
DET ska jag jama om nu!  :D



Först var matte och Enzos matte Maria hemma hos min tvillingsyster Söta Mary och hennes matte.
Mary var en fantass-tisk värdinna och kom och mötte upp direkt i dörren, hon blev så klart jamarglad att känna lukterna av sin syster, mig, och Enzo som ju är Marys pojkvän.

Mary undersöker mattes tassväska

Katten Enzo är en riktig gentlekatt, jamarromantisk till skillnad från min Frank, och kallar Mary för "sin lilla Snöflinga" och hon var verkligen som en snöflinga fast kanske under svår storm!  ;)
Mary var nämligen jamarbusig, matte som naturligtvis hade förberett sig med blixtapparaten tog ungefär fyratusensjuttiofyra kattiljarder bilder på henne men hon fladdrade bara omkring på bilderna!  :D

Mary öppnar presenter

Mary var så mjuk och gosig och matte och Maria blev jamarkära i henne och Mary tyckte om alla! De bara satt där i hallen och gosade och gosade och jag har allt hört matte jama att hon ville ta med Mary hem, men *host* bara för att jag skulle få leka med henne så klart!  ;)

♥  Mary  ♥

Eftersom Mary var väldigt ivrig att gästerna skulle trivas så tänkte hon kanske inte på det där med klorna och det här skäms jag verkligen för, matte har nu fått besöksförbud hos mina vänner, om Mary hade telekattiserat det här till mig direkt hade jag beordrat hem matte omedelbart, för gästerna och Marys matte bestämde att hon behövde klippa klorna!!!!!!!!

Eftersom Mary tycker om att springa runt så hinner antagligen hennes matte inte ikapp henne för att kapa hennes klor (RUN MARY RUN!!!  :O ), det krävdes tre personer för att hålla henne och klippa! 
*startar hejaramsa* HEJA MARY, FORTSÄTT SPRINGA! HEJA MARY..."
Tänk att matte kan tänka sig att begå övergrepp mot värdinnan, jag är svårt chockad! *gömmer ansiktet och skäms* 


 



Man ser ju direkt likheterna mellan oss, enda skillnaden är att jag föddes ca 7 år tidigare!

Sen ville Marys matte Viktoria att Mary skulle visa sina gymnastiska konster i klöstornet, men ni vet ju alla hur det går att hålla sig fast när nån har kapat klorna!! Mary fick ju inte grepp och kom knappt upp ordentligt på toppen... Och det både filmades och matte blixtrade! *generad å Marys vägnar*



Mary kom bara halvvägs i hoppet...



Nu nämner vi aldrig mer det och fokuserar istället på hur rar Mary var för hon var ändå storsint och satt i famnen på matte innan alla tvåbeningarna skulle åka vidare.

Bara för att få er på andra tankar ska jag jama att Mary faktiskt inte är ensamkatt, hon bor ihop med en TIGER!! Han heter Rani och är, som tur är, snäll. Han äter olja och tigermat, inte katter turligt nog! Eftersom Rani är just en tiger är han ju tuff och kom fram och träffade mattarna. Han vara jamarstilig och STOR! Matte har aldrig träffat en tiger på så nära håll och fick klappa honom, han var mjuk! :D

Fina Rani!

Matte jamar att om hon skulle ha en märkeskatt skulle hon vilja ha en birma, men jag jamar att jag vill bara ha mina kompisar Kjelle Bus och Mary i så fall och de finns ju redan! :D
Och vilken tur det är att de är hane och hona för då behöver man inte fundera på vem som är sötast av dem! De är ju sötast BÅDA TVÅ!!  ♥♥♥♥♥

Därefter åkte Marys, Enzos och min matte hem till min lillebror Mistor Helmer. Där mötte de också min andra syster Smulans matte Ingalill och Mistors husse Charlie.

Mistor var en lika härlig katt som Mary, enda skillnaden var att hans matte sa att Mistor inte tyckte om att leka, men OJ så fel hon hade!  :D



Mistor Helmer ♥♥♥



Så väl har vi ju i allafall uppfostrat våra tvåbeningar att de hade med sig presenter till både Mary och Mistor, och Mistor fick bl.a en vippa och tre musar. Och SOM HAN LEKTE!! Han for som en raket över golven och jagade musarna, han sprang med dem i munnen och han hoppade efter vippan, han hade så roligt!! Och alla mattarna blev så glada när de såg hur roligt Mistor hade, t.o.m Mistors husse jamade att han aldrig hade sett Mistor leka så, så där ser man vad de rätta leksakerna kan göra med en katt!
Matte hade också med sig Dracaena-sallad till både Mistor och Mary och Mistor visste direkt vad man skulle göra med den, ÄTA! *nomonomononom blörp*



Mistor tar en lekpaus... OJ, där for han iväg igen!  :D

När alla mattarna hade umgåtts i kattiljoner timmar och glatts åt hur kul Mistor hade det så var det dags att skiljas, så matte som skulle åka hem till oss efter det här skjutsade hem Smulans matte Ingalill och Enzos matte till hennes hotell. Det var bara det att Ingalill frågade om de ville följa med in en liten stund och hälsa på Smulan? Och ni som själva har mattar kan ju räkna ut hur liten den stunden blev...

Men matte fick alltså träffa alla mina Catbook-syskon i helgen och de var ju jamartrevliga allihop, men det visste jag ju redan!  :D

Min syster Smulan ♥♥♥

Smulan visade upp sina konster med röda pricken när mattarna var där, men inte lyckades hon fånga den... :/  Hon var nära flera gånger, men hur hundan kan den vara så snabb??
Hemma hos henne fanns nästan som en egen bio och matte visade upp vilken fåtölj som var Smulans och vilken som var mattes. Vi katter förstår ju så klart att båda fåtöljerna var Smulans men att hon låter matte låna den ena, vi katter är ju frikostiga (ibland).

Ta den Smulan, du kommer att lyckas!  :D

Innan jag jamar vidare så skulle jag vilja kattstatera att besöken hos de olika katterna var lite olika. Besöket hos Mary var ett besök hos just Mary, mattarna åt och pratade också men Mary var hela tiden i fokus, därför så har jag jamat mest om henne. Hemma hos Mistor var det maten och bjudningen som var huvudsaken, medan Mistor klarade av att ta plats ändå genom att han for omkring som en raket i lägenheten. Smulan visste ju inte ens att att det skulle rasa in ett gäng mattar mitt i natten, men då var de så igång med pratandet att stackars Smulan fann det bäst att lägga sig under fåtöjen en stund, men hon kom ändå fram och lekte så att det hann blixtras på henne.

Jag vill inte känna av någon syskonrivalitet här!  ;)

När så matte slutligen åkte hem från Göteborg var klockan 5 på morgonen, jag missetänker att hon hade kunnat stanna där ännu längre om det inte hade varit så att hon skulle på ett möte klockan 10 på måndagförmiddagen, sina katter verkade hon ha glömt...  :/

Iallafall så när matte hade kört 20 mil tyckte hon att hon behövde en kopp thé och stannade därför till hos mina vänner Klosterkatterna. Hon hade nogsamt ringt och kollat om de var vakna, klockan var ju bara sju, och det tutade upptaget hela tiden så matte åkte dit. Det var bara det att ÅSKAR hade tagit telefonen och att alla i Klostret sov!!!  :O

Men matte fick komma in ändå. Philemon har beskrivit att det stapplade in en tvåbening som bara kraxade och det stämmer nog, för det var precis så hon såg ut och lät när hon kom hem ett par timmar senare...

 

Philemon Klosterkatt!  :D

Lurrvars helg:
Den Otäcke (Lillhusse, min kattentar) har varit jamardum, han har satt klet på nosen på mig och hållit fast mig, jag tycker inte alls om det. I lördags kom tant Bm och tittade till mig och hon SÅG att Den Otäcke höll fast mig och gav meducin, tant Bm är snäll och borde säga åt honom!
Igår följde matte efter mig när jag gick på kattlådan, jag bajsade och det sa matte var jamarbra. Är det inte bra annars när jag gör det? Idag har jag kissat mycket och matte är jamarglad, jag också! :)


Franks helg:
Jag har sovit och lillhusse kallar mig för bratwurst...  :/


Mattes helg:
Den får ni höra om i ett inlägg strax för nu är det här redan jamarlångt...
Titta in om en stund igen så berättar matte om alla mattar hon har mött!  :D

Inställt!

Jag skulle blogga om presenterna från det Spanska landet idag, men min tassistent är indisponibel! :(

Hon ligger i soffan och stirrar framför sig med ett fånigt leende och inte verkar hon höra när man jamar till henne, kanske att den där Bros gav henne tassituss? *misstänksam min*

Inte har jag fått se bilderna hon tog på MINA vänner Katten Mistor och Söta Mary i helgen heller...


*lommar besviket ut på balkongen igen*

Vinnare

Det blev ju ett sånt jamarns ståhej med lillfjanten och matte som tog över bloggen, men nu tar jag tillbaka den för att jama om hur det gick i min Sommartävling!

Av de katter som var med och tävlade gissade ju Roxy, Amanda och Nea rätt, alltså var jag tvungen att ha utslagsfrågor. Jag tänkte så det knakade och så kom jag på de allra klurigaste frågor, det fina med dem var nämligen att de kunde ha flera svar!  *fniss*

Amanda tyckte att frågorna var luddiga och det var ju precis vad de var, Roxy blev jamarnervös av frågorna, men Nea hon bara svansdansade av glädje över att kunna vinna! :D


Här är frågorna och svaren som de tävlande angav:

1. Vad är det jag älskar mest?
Amandas svar: Du älskar Frank
Roxys svar: Måste vara stilige FRANK!!
Neas svar: Frank så klart! Du älskar Frank mest av allt.
Det var ju alldeles solklara svar! Men jag hade också godkänt "att bli borstad" som svar, för det älskar jag mest jämte Frank.


2. Vad är det egentligen för fel på lillfjanten?
Den här frågan känns lite elak just nu, men jag kunde ju inte veta i söndags att han skulle bli sjuk och att det skulle vara så synd om honom... :/ Så frågan kvarstår!
Amandas svar: Han är offer för inavel
Roxys svar: Hissen går inte ända upp??? (fast han är SÖT!!)
Neas svar: Jag tror att han också föddes med ett fel som gjort att pälsen växt inåt i huvudet så han också har lite ludd i hjärnan, precis som Simba.
Det var bra och rättframma svar, de jag hade tänkt var just att han är inavlad och att han är en dum retsticka, så de godtar jag. Neas förklaring gillar jag bäst, hon har ju tyvärr också erfarenhet av luddhjärnor!  :/


 3. Vad är det jag inte tål?
Amandas svar: "Lillfjanten"
Roxys svar: Utan att kika i bloggen?...gissar fisk!
Neas svar: Räkor. Har bestämt för mig att du inte tål räkor. Och Lillfjanten och när lillhusse är sur så klart.
Här hade jag två svar som jag tänkte godkänna, nämligen lillfjanten och räkor som jag älskar men börjar kräkas av nästan bara jag tänker på dom... Amandas och speciellt Neas svar är klockrena, däremot har Roxy svarat fisk och det tål jag ju, åt vitfisk så sent som i förrgår...

Vinnare i Linnsens Sommartävling blir alltså NEA och AMANDA! 

HURRJAM HURRJAM HURRJAM!

De klarade frågorna om vem som skulle ha vilket av de fula halsbanden och de klarade alla de svåra utslagsfrågorna!  :D
Undrar om de läser min blogg väldigt väl eller om jam är så förutsägbar? *fundilerar*

Amanda och Nea kommer att få varsin guldpokal med den oemotståndliga maten hem i brevlådan! Skicka era adresser så kommer priset med posten!

Eftersom jag är enväldig domare tycker jag nog att fisk och skaldjur hör ihop, de är ju liksom släkt eftersom de alla trivs bra i kattmagar, så jag anser att tröstpris ska delas ut!  :D

Tröstpris i Linnsens Sommartävling går till Roxy som kämpade väl!

HURRJAM HURRJAM HURRJAM!

Om du skickar din adress så kommer ett tröstpris i brevlådan!

Vilka värdiga vinnare och oh så spinnande det var!

Tack alla tävlanden!  ♥

Årets Kattskit!

Nu kommer en liten Lurrvar-uppdatering igen!

Jag såg honom gå på kattlådan flera gånger igår, men idag var jag med och kollade och det kommer bara en liiiiiten liiiiten mängd kiss och för första gången sen Lurrvis kom hit har jag idag sett honom bajsa!! *hurrar och funderar på när han har gjort det under alla månader*
Det kom i allafall en liiiiiten liten klutt som han krafsade över och jag gick iväg, men så tittade jag efter honom och då har på golvet ramlat av ännu en liten klutt som jag gick för att ta upp och då kände jag att den var stenhård, och då menar jag bokstavligt, den gick inte att klämma sönder (ja, djurmänniskor är underliga!) ... :/

Man kan alltså konstatera att han fortfarande kissar dåligt och nog kan kallas förstoppad. Detta måste lösas (!!) på något sätt.
Lurrvar vill också jama att den leversmak som det står att Vetrimoxinet har, den känner han INTE, men han är ändå snäll och tar sin meducin. ♥
Angående kisset kanske det är så att meducinen ännu inte har fått sin fulla verkan? Han har ju bara fått tisdag kväll, onsdag och så en gång idag. Hmmm...
Kattmänniskor, kom med råd! :)



När klockan slog 24 inatt hade 104 stycken varit inne på bloggen under gårdagen och det är det högsta besökarantalet Linnsens blogg har haft någonsin!
Nu när jag tittade in på bloggen har lika många till varit inne redan idag!
Sammanlagt 331 (trehundra trettioen) stycken har läst inlägget om Lurrvars besök hos den empatilösa veterinären, jag säger bara WOW!!  :D
Jag hoppas att ringarna på vattnet kommer att synas i hennes fortsatta besöksstatistik!


Många intressanta saker sägs också i kommentarerna, någon skrev att  "Den här veterinären borde nomineras till utmärkelsen "Årets Kattskit"."

ÅRETS KATTSKIT!

Det fick mig att skratta gott åt benämningen, men det stämmer ju faktiskt perfekt! *stampar*.

Det har också sagts att vi borde skriva ett brev med allas underskrifter och påpeka hur man uppför sig som veterinär. Det är rasande klokt.

Flera har påpekat att vi måste skriva ner dem på olika omdömessidor. För ja, kliniken finns med på både Rejta.se  och Reco.se. Eva har fått både ros och ris och jag misstänker att hennes ris kommer att öka nu.

Full storm! :D

Vilket protasst-tåg vi har dragit igång!  :D

Matte skrev av sig i ilska på facebook innan hon åkte ifrån stickisen igår och när hon kom hem och tittade så hade det blivit full storm av inlägget, vi jamar bara WOW!!

Det är mycket tydligt att kattägda håller ihop och dem retar man inte upp! Vi tycker att precis så ska det vara och är otroligt glada över diskussionen som blev både här och på Facebook.

Många jamar att vi ska hänga ut veterinären, men det får man inte göra enligt Personuppgiftslagen, däremot kan vi jama att vi aldrig ska åka till Askersund för att behandla något djur mer och vi tycker heller inte att någon annan ska göra det förrän VD:n som har varit veterinär i 23 år har lärt sig vad orden empati och patientbemötande betyder! Där fick ni ledtrådar och den som söker ska finna både namn och bild!

Fru VD var ju som ni förstått en sort för sig, men även assistenten som var väldigt vänlig behöver nog en kurs i vad man berättar för nervösa kunder med sjuka djur. Att komma in och säga med glad stämma att man måste byta rum därför att det ska "ske en avlivning där" är INTE lämpligt! Speciellt inte medan Lurrvar fortfarande låg på bordet och skulle få lugnande...
Jag kan med nästan 100 % säkerhet säga att INGEN djurägd vill höra ordet avlivning i samband med att man är hos veterinär, oavsett om det gäller ens eget eller andras djur.
Jag gick det fortaste jag kunde ut ur rummet och hoppades att hon skulle visa de ledsna djurägarna mer känsla än så.


Här är några andras jam om Lurrvars stickisbesök:

http://www.neathecat.se/2012/07/24/bli-bra-lurrvar/

http://klosterkatterna.blogspot.se/2012/07/imma_24.html

http://metrobloggen.se/wikipedia/hall-din-tass-over-lurrvar/

http://pellepressar.wordpress.com/2012/07/25/taskiga-veterinaren-forolampade-min-kompis/

http://metrobloggen.se/wikipedia/min-svans-min-flagga-min-protest/


Vi håller svansen högt och är stolta över att vara Katthemskatter och att vi håller ihop! *stampar* Och ni märkeskatter, ni får gärna vara med i protasstmarschen!  :D

Lurrvar-uppdatering

För att spinna vidare på gårdagens inlägg om Lurrvar och veterinären visar jag idag några bilder som har tagits sedan Lurrvar kom in i värmen i oktober.

Jag ska också berätta att när jag gick och la mig vid 5-tiden *host* så hade Lurrvar både ätit, druckit lite och varit på kattlådan. Jag vet inte vad han gjorde i den eftersom jag inte ville rusa fram och skrämma honom, men som någon klok människa/katt skrev på facebook så kommer kanske inte kissandet igång på en gång, med tanke på urinvägsinfektionen och att han inte drack något på hela tisdagen. Men jag väntar envist och är beredd att åka till veterinär om jag ser minsta lilla försämring!

Det var skönt att se hur förorättade ni blev å Lurrvars vägnar, det värmer när man själv blir alldeles tyst och liten vid sådana tillfällen. Ingen ska någonsin få avliva Lurrvar om det inte är för hans eget bästa!
Dock kanske vi ska förbereda oss lite på att han kanske inte lever ett långt kattliv med sina njurproblem, men hur förbereder man sig på sånt? Vi får ta dagen som den kommer och verkligen njuta av och med Lurrvar så länge han finns! ♥




Den här bilden togs dagen efter att Lurrvar fångats in och kommit till oss, ryggkotorna
stack upp som en bergskedja, han vägde bara 1,6 kg och hade fästingar så det bara
drösade om honom (vilket jag tyckte var rasande äckligt eftersom jag innan det bara
hade sett EN enda fästing)
Men varje gång man tittade på honom log han så här med ögonen och kurrade ♥

 Lurrvar har särskild tass med Frank, jag var rädd för hur han skulle stå sig mot en katt som till en början faktiskt vägde mer än tre gånger så mycket, men inte ens Frank sätter sig på Lurrvar! Han smäller till den som kommer för nära och både Frank men framför allt Linnsen skyr hans högersvingar... 

Kung av varma fönsterdynan under vintern, Frank får ligga på fönsterbrädan... :D



Och Frank är uträknad...




Lurrvar har också speciell tass med människor som träffar honom, de faller direkt!



Så lycklig Nalle ser ut över att hålla Lurrvar!



En favoritbild!
Den är så varm och innehåller så mycket kärlek ♥



Wikkis stora matte Inger kunde inte heller hålla sig ifrån Lurrvisen





Kattvakt Bm är favorit hos Lurrvar och jag är ganska säker på att han är lika stor favorit hos tant Bm!  ;)

Ska vi pussas tant Bm?

Kärlek... ♥

" -Matte, tant Bm anfaller!!!"

Den här bilden skickade tant Bm till oss i Spanien och gissa vilka som genast ville gå och tatuera sig?  ;)
Bm hade lekt med bilder i olika mobilfotoprogram!

En bild till som tant Bm tog när vi var borta som hon skickade och som fick både mig
och lillhusse att tappa andan!



Busiga Lurrvar!

Min favoritbild ♥ ♥ ♥

Och så slutligen en film där Lurrvar kryper som en kräfta över golvet när han jagar en pinne. Det visade sig att många katter gjorde så, men lillhusse och jag hade aldrig sett något liknande förut och skrattade så att vi grät när vi såg det...

Jag hoppas att Lurrvar snart är tillbaka i toppform, han hälsar så mycket och tackar för all spinnhealing, alla  tankar, tassar och tummar som hållits och alla kommentarer och blogginlägg som skrevs om honom.
Hans värdighet har återbördats av er och han är nu en STOLT Katthemskatt! :D

PS. Man kan ju göra gödselbomber, kan man göra kattbajsbomber också?
Kanske ska vi göra en bautastor bomb och skicka till veterinären så hon får känna på hur oerhört värdefulla Katthemskatter är när de slår sina kattbajspåsar ihop?  ;)

NU lämnar jag tillbaka bloggen till Linnsen!  :)

/ Matte

Från älskad familjemedlem till värdelös Katthemskatt på 3 sekunder...

Lurrvar fick åka till veterinären akut idag, vi befarade urinstopp och det är ju inget att leka med!

Det första som upprörde mig var att alla veterinärer i staden utom en har semesterstängt och detta i Sveriges 7:e största stad! Borde de inte ha mera kontakt med varandra och kanske planera in för patientsäkerheten?
Men det är ju "bara djur" vi talar om och om de blir tvungna att åka 10 mil för att få hjälp så gör ju inte det någonting... :(

Vi fick alltså en tid i Askersund trots att de redan hade fullt och det ska de ha en eloge för. Jag ringde också till Hallsberg som också hade fullt men de kunde inte göra plats för en katt med urinstopp trots att det kan vara livshotande.

Jag ska lite snabbt dra Lurrvars historia. Han fångades in och kom till oss 1 oktober förra året, han blev kastrerad några dagar senare och enligt veterinärens bedömning av tänderna är han inavlad eftersom han är liten som en 6 månaders katt fast han då i själva verket var ungefär 1 år.

Några veckor senare befarades urinstopp och vi fick åka akut till en veterinär här i Örebro som var helt underbar, han kallade Lurrvar för "lilla älskling" och klappade honom så fint. Tyvärr visade sig Lurrvar ha urinvägsinfektion och fel på njurarna. Vi förbereddes på att det kunde gå åt helt fel håll även om han fick Vetrimoxin. Lurrvar som är en liten kämpe ville fortsätta leva och när vi kom tillbaka några veckor senare konstaterades att njurvärdena blivit sämre men att han i övrigt var en frisk och glad katt.
Under året har vi gått och tagit njurprover och de försämras lite för varje gång, men fortfarande visar Lurrvar inga som helst symptom på att vara sjuk, han är snarare pigg och busig som en kattunge! ♥


Vi togs emot fint på kliniken, fick komma in på en gång och Lurrvar tittades på av veterinärassistenten. Livrädd som han var hoppade han tre gånger frivilligt ner i buren...
Jag satte honom försiktigt på handduken igen på bordet och han klamrade sig fast vid mig!  ♥
Han fick en lugnande spruta och somnade i min famn och så kom veterinären in.

Sovande Lurrvar ♥

Hon tittade på honom och så skulle de ta urin. Det fick klämmas och klämmas men till slut kom lite lite. När assistenten gick iväg för att ta prov på det rann det plötsligt ut rött urin på bordet och veterinären konstaterade att "dammluckorna" kanske hade öppnats, för det hade aldrig hänt på de tusentals katter hon klämt på... Jag blev så klart nervös över blodigt kiss men veterinären sa inget mer och totalt utlämnad som man är är det ju bara att lita på att veterinären gör bra saker.

Så bad veterinären att få veta Lurrvars historia och jag berättade att han tillhör Örebro Katthem, men att han är bokad av oss. Direkt sa hon "JAHA, ÄR HAN BARA EN KATTHEMSKATT ÄR HAN INGET ATT SPARA PÅ"! Jag är ju en mes så jag kom mig inte för att säga nåt, men så pratade hon vidare att Katthemmet ska ju inte sälja sjuka katter utan friska katter!

Jag kände mig som att jag fick lov att försvara både vårat katthem och Lurrvars hela existens för när Lurrvar fångades in och kom till oss var det ju inte bestämt att han skulle stanna hos just oss, det var helt enkelt vi som hade plats just då, och ingen kunde veta att han var sjuk, men jag förklarade att vi blev kära i honom och därför bor han nu hos oss och är en älskad familjemedlem precis som våra andra två katter.
Inte heller när han togs till veterinären var det från Örebro Katthems sida tal om att han skulle avlivas för att han var sjuk, utan snarare bedömde veterinären att han kanske skulle komma att må så dåligt av njurarna att han blev tvungen att somna. Katthemmet har aldrig gjort några anspråk på vare sig att just VI har hand om deras sjuka katt eller att han ska avlivas för att han är just sjuk och "inget att spara".
 

Jag finner det mycket underligt att en veterinär står och dömer ut en katt just bara för att han tillhör ett katthem, skulle han vara mindre värd bara för det? Lurrvar har ju aldrig ens varit inne på Katthemmet, är han lika värdelös ändå? Det tyder ju alltså på att Katthemskatter ligger ännu längre ner på skalan än vad Katter i sig gör i jämförelse med till exempelvis hundar. Nästan alla vi Kattbloggare har ju tidigare hemlösa katter som nu älskade familjemedlemmar, är våra djur värda minst av alla alltså???  Det här kan jag känna gör mig oerhört arg!!

Vad tycker ni??

Älskad familjemedlem eller värdelös Katthemskatt?

Om vi då talar om hur Lurrvar mår så hade han skyhöga vita blodkroppar och veterinären TRODDE att han hade en urinvägsinfektion och han har nu fått Vetrimoxin för 10 dagar. Han hade inga kristaller i urinen som tur var. Han fick en uppiggande spruta och vi åkte hem och nu bara sitter han här... Jag vet inte om han fortfarande är trött efter sprutan, den var ju bara lugnande, men han verkar inte alls hänga ihop, min lilla älskling. Jag har varit i kontakt med Katthemmet och vi ska avvakta till imorgon så får vi se om något mer ska göras.