Farväl!

Jag har fått jama ifrån på skarpen åt matte. Inatt låg hon i sin säng och helt plötsligt började hon andas häftigt och skriva listor och fara omkring. Sannolikt kom detta beteende sig av att Frank inte var hos henne...

Hon jamade att hon har mängder av tvåbenliga saker att göra, resan är inte färdigplanerad (det gör matte vanligtvis klart tre månader i förväg), två kjolar ska sys, en klänning göras om, studenter ska firas, lillhusse ska ha liten grundskoleexamensfest, mattes tass som fortfarande är knölig efter olyckan förra veckan borde gå och genomlysas, det ska gås på kurser, vi ska vaccineras (vilket fallit spårlöst ut ur mattes hjärna, SKÄMS!), över 80 auktioner ska fås pengar för och skickas osv och allt detta inom två veckor... Matte är allvarligt jamat på väg att få ett nervsammanbrott!  :O

Som tur är hörsammade Kajsas och Maurices köksslav mattes hyperventilerande och började jama med matte att ANDAS LUGNT, sedan kickade hon ut sak efter sak som "måste" göras från mattes lista!

Och jag jamar till matte att det viktigaste hon har att göra är möjligtvis att packa och gosa med oss, det andra kan göras nån annan gång. För egen del har jag ju hjälpt till för att få ihop lite pengar genom att jag la ut lillfjanten på Tradera och tänk, jag fick napp! *dansar*
Kidi, långt upp i norraste norr vill ta tass om honom, så jag höll som bäst på att packa in honom i en sån där Jiffy-påse som matte har och trycka på honom ett frimärke när matte kom på mig... :/ 
Istället för att skälla på mig berömde hon mig, inte för att jag sålt Lurrvar utan för att jag igår sa ifrån. Vi hade godisregn på kvällen igen och den lille skiten slår ju alltid efter mig och tar mitt godis, men igår då slog JAG till HONOM och FRÄSTE när han närmade sig och matte blev jamarstolt över mig!! :D
Hon jamar att det kommer att bli bra alltihop bara jag fortsätter att jama ifrån åt honom så han förstår att "Linnsen sätter man sig inte på"! Så det ska jag försöka göra nu.
Och matte ska ta börja ta djupa andetag, hon är inte vidare förtjust i att vara i sådana där metallkotletter högt uppe i luften och jag miss-tänker att det kan vara anledningen till att hon när hon var yngre envisades med att 18 GÅNGER (jama om att ha svårt att fatta!!) ta sig ur dem så fort hon kunde och åka genom luften med ett täcke över sig för att komma ner. Jag har mycket bestämt jamat att nu håller hon sig inuti metallkotletten annars kanske jag inte har någon matte mer, sist hon smet ur en metallkotlett fick hon nämligen åka jambulans med oväsen på... Och titta här så det kan gå! :)

Ojdå, nu tappade jag tråden, det jag försöker jama är i allafall att vi behövs här hemma nu med alla våra krafter. Börjar matte andas så där igen behöver vi elektriseristiskt ladda oss så att vi kan ge henne en elchock så att hon lugnar ner sig, vi behöver stötta henne så att hon klarar att göra de tvåbenliga sakerna och lillhusse behöver tassgriplig hjälp så att han ska få bästa möjliga betyg.
Jag jamar till matte att det är lugnande att borsta katter, så det ska hon göra mycket! För faktiskt känner även vi att det har varit väldigt dåligt på gosfronten på sista tiden, både från matte och lillhusse och allt det här behöver ställas tillrätta!


Därför jamar jag farväl! Jag önskar er allt kurrigt, att Skrutten får en jamartrevlig fest på onsdag, att det går bra för Sippo och Tindra att revira in nya hemmet, att Enzos och Söta Marys underjama kärlek håller i sig, att Ninja får ett hem och att ni andra håller er friska och krya!! ♥
Som ni förstår krävs det jamlig styrka och stor kattcentration även av oss och för att inte distrahera oss med fester och annat roligt stänger vi kattbloggmappen och Catbook helt och hållet. Kommer jag åter ut på nätet är det tidigast i slutet av juni.

På återjamande!
Linnsen med tassistent

Ps. För att hjälpa matte att fokusera om har vi bytt ut skrivbordsbilden på datorn. Från den här underjama bilden:

Till den här och den är också ganska underjam, eller hur? Enligt matte iallafall!   ;)