Lurrvars vara eller icke vara

Matte här:

Idag har Lurrvar varit hos veterinären och det blev inte alls så som jag hade tänkt...

Anledningen till att jag ville att han skulle undersökas var ju att han verkar ha gått ner i vikt och jag tänkte då att njursjukdomen har förvärrats. Eventuellt är det så mycket värre än så.

Lurrvar är instängd, Lurrvar vill inte vara i ryggsäcken!

Underbara tant Bm följde med oss och Lurrvar blev vägd när vi kom in. När han var hos veterinären i juni för ett år sedan vägde han 2,3 kg, så Emil och jag funderade och sa att mindre än 2 kg kan han ju inte väga. Men på vågen stod 1,7 kg!!   :O  Han väger alltså lika mycket nu som när han hittades för 1,5 år sedan... 600 grams viktminskning för någon som redan är så liten är inte bra.

Lurrvar tycker inte alls om det här!

Han blev rakad om benet och fick lämna blodprov och det gick fint, massor av blod hade Lurrvar. Så kom veterinären och kände igenom Lurrvar och konstaterade att han var uttorkad, detta trots att han både äter och dricker så mycket. Dessutom kände veterinären en knöl på den ena njuren och han förklarade att det antingen är en tumör eller nefrit. Det gjorde ont på Lurrvar att bli klämd där.

Lurrvar vill gå hem nu!

Lurrvar blev ordinerad dropp och istället för att han skulle få sitta i en bur och få det valde jag att stanna kvar och ha honom i famnen de timmar det tog, jag vill inte att han ska bli ännu räddare om det inte behövs. Lurrvar skulle dessutom få lämna urinprov när han fått dropp eftersom det inte fanns något kiss att trycka ut.

Lurrvar är rädd, Lurrvar vill vara hos sin matte.

Vi blev lämnade i rummet och vi gosade och Lurrvar kurrade allt vad han kunde. Eftersom han böjde benet fick vi krångla lite så att benet skulle vara rakt annars blev det stopp i droppet. Så kom veterinären in igen och visade provsvaren och de var dåliga rakt igenom, allt var fel. Eftersom ett av värdena, jag minns inte vilket, skulle vara mellan 80-200 och Lurrvar hade 753 så sa veterinären att det tyder på en tumör. Han konstaterade att det var onödigt att ta urinprov på Lurrvar efter det, det skulle bara göra honom illa i onödan. Jag grät så att tårarna sprutade...  :/



Plötsligt började Lurrvar skruva så på sig och så satte han sig rakt upp i famnen på mig och så stirrade han mig i ögonen på ett mycket underligt sätt. Jag kände att nu är det något konstigt här, nu får han en hjärtattack eller nåt, så jag for gråtande upp och ropade ut genom dörren och frågade efter hjälp. Men så kände jag nåt konstigt på magen och det var Lurrvar som kissade!  :D
Alldeles jättekissnödig var han och vettisen konstaterade att det var utsökt för honom, han fick i sig hela 3,5 dl dropp så det var klart att det skulle komma ut!

Så blev Lurrvisen frånkopplad droppet och nerstoppad i buren och vi fick en tid till ultraljudsspecialist på onsdag om en vecka. Han kommer då kunna tala om exakt vad det är som sitter på Lurrvars njure.

Lurrvar sitter fast i en slang, Lurrvar vill inte!

Är det "bara" nefrit så får han en månadslång behandling och blir förhoppningsvis bättre, är det en tumör så förstår ni själva...  :(


Jag frågade vettisen om Lurrvar då måste "gå vidare" på en gång eller om man kan vänta tills han mår sämre, men han ville inte svara på det utan att ha sett ultraljudet.

Lurrvar är mattes katt, det visste Lurrvar redan här, andra dagen efter att han kom! 

Lurrvar buffade matte hårt på benet andra dagen!
Då visste matte att Lurrvar hade stulit mattes hjärta för alltid!

Tant Bm känner ju Lurrvar väl och vi pratade på vägen hem och hon som  "kattexpert" bedömde inte att han verkar ha ont och han äter ju och dricker och hoppar upp i prinsesstornet och han springer som vinden. Kanske, om det är en tumör, att man kan vänta någon månad innan Skaparkatten kommer och hämtar honom, förutsatt att han inte mår dåligt under tiden. Det beror ju helt på hur veterinären bedömer honom.
Att leva utan Lurrvar känns omöjligt, han ska ju finnas här!


Så, så är läget just nu. Veterinären sa att Lurrvar kommer må jättebra de närmaste dagarna eftersom han är så uppvätskad, men vi ska försöka tuta i honom så mycket vatten det går, så jag har sprutor med hem. Lurrvar hade förutom att han kissade på mig också passat på att kissa i nya transportryggsäcken på vägen hem, men ärligt talat, vem f-n bryr sig? Jag är så tacksam att han KAN kissa trots njursjukdom!  ♥

Lurrvar Lejonsvans ♥♥♥

Nu har han ätit kvällsmat med Prinsessan och farbror Frank och han har redan dängt till Linnsen så allt är som vanligt för några dagar tills vi får veta mer. Tack för alla tum- och tasshållningar, vi behöver dem definitivt nästa onsdag igen!