Omlån

Wikki skrev om Lurrvar härom dagen:

"Varje katt är ett lån från SkaparKatten. Och varje lån är exakt lika långt: 

En livstid, från sin början till sitt slut!” 

Det är alldeles rasande klokt jamat av henne, för det är ju självklart att alla lån är lika långa fast man inte tänker på det, alla är ju en livstid! 

Lurrvars livstid blir lite kortare än vi hade väntat oss, men vet ni, eftersom Lurrvar är ett lån från Skaparkatten så har vi bett om att få ett OMLÅN!  :D

Vanligtvis brukar ju omlån vara på ungefär en månad, så det är vad vi planerar för nu. Om Lurrvar fortfarande är stark då så frågar vi Skaparkatten om vi kan få låna honom en månad till!  :)

Lurrvar och matte hos stickisen i onsdags

För egen del funderar jag lite på om Lurrvar, ja, har ni sett, jag kallar honom för Lurrvar nu. Jag lovade ju Skaparkatten det om vi fick ha honom kvar och han är ju här även om det bara är för ett tag till (jag har frågat matte om jag inte kan få kalla honom åtminstone lill-Lurrvar, hur ska ni annars veta att det är jag som jamar? Men matte säger att nu håller vi våra löften och så hoppas vi på att Skaparkatten vill ge mer tid). 

Jo, jag skulle ju jama om vad jag funderade på. Två gånger har Lurrvar varit uträknad. Först alldeles i början när han kom till oss och stickisen såg hur liten han var och att det var fel på hans njurar, då sa han att Lurrvar kanske bara skulle leva tre veckor till. Då gick matte hem och grät...

När det kom in för många skällisar borrade Lurrvar ner huvudet i mattes famn

Andra gången var förra sommaren när Lurrvar hade en urinvägsinfektion och var hos en jamardum stickis i Askersund som sa att "ÄR HAN BARA EN KATTHEMSKATT ÄR HAN INGET ATT SPARA PÅ"!

Det gjorde matte alldeles stum ända tills hon kom hem och jamade ner ett argt blogginlägg om hur Lurrvar behandlats, och det upprörde massor av tvåbeningar och är fortfarande vårt mest lästa blogginlägg.

Nu har alltså Lurrvar blivit uträknad för tredje gången, men jag börjar tro att han kanske har fler än nio liv? Innan han hittades vet vi ju att han överlevde den obehandlade urinvägsinfektionen och att nästan bli ihjälhackad av skatorna (hittarna såg att skatorna var på honom), borde inte det vara tecken på extraliv?

Här hemma försöker vi nu förhålla oss till läget. Lurrvar äter meducin varje dag och det går bra hittills. Matte stoppar in den halva tabletten i en bit stickis och första gången tuggade Lurrvar och spottade ut samma  tablett ur två stickisbitar, men nu har matte lärt sig att vara beredd med fler stickisbitar så att han inte ska tänka på att det var konstig smak på den första. Stickisen jamade att Lurrvar kunde bli illamående av meducinen och sluta äta och kanske att han småäter lite mindre nu men han verkar okej. Om tio dagar ska han börja få en hel tablett och så ska vi på återbesök om två veckor för att se om det har blivit någon förändring av meducinen. 

Lurrvar, Frank och vatten med räka i.

Jag måste jama att det fjäskas en hel del här och då menar jag inte för mig och Frank. Nä, för Lurrvar ställs det nu fram vatten överallt, men Lurrvar tycker inte att det smakar. Matte undrar och funderar, om det är ett pälsstrå i vattnet och Lurrvar går sin väg går matte och hämtar nytt, står Lurrvar och tvekar och sedan går sin väg så hämtar matte en annan sorts vattenskål osv. Möjligtvis om matte står med och klappar honom, då kan Lurrvar tänka sig att dricka lite, lite ur fontänen men annars så har han inte lust. Kanske är det det att vattnet inte smakar räka mer?

Matte la ju en räka i vattnet förra helgen och ni skulle sett vad snopen han såg ut, för Lurrvar ville hellre ha räkan än vattnet och hade svåra problem med hur han skulle komma åt den... 

På morgonen när matte vaknade var vattnet äntligen slut och då KASTADE matte räkan!!!  :O  Då tyckte till och med jag synd om lill oj, Lurrvar, menar jag.

Matte fick dåligt samvete och bjöd oss både på keso, kalkon och räkor senare och då glömde minsjam Lurrvar att vara skygg och lättskrämd, han klättrade över hela matte för att komma åt mer! :) 

Kan ni tänka er att matte till och med godkänner att Lurrvar dricker vatten i diskhon bara för att få honom att dricka... *surar* Det får INTE Frank och jag göra. :( 

Matte accepterar att åka in och vätska upp Lurrvar så länge han accepterar det, men hon önskar så att han ska vilja dricka av sig själv, för hans egen skull.

Jaha jam, det här har vi ALDRIG tillåtits göra, matte!!

Utöver det så har Lurrvar ett gott liv. Han hjälper matte att skriva ute på balkongen, han njuter av värmen som har kommit och ibland bara somnar han så där med huvudet rakt ner...

Lurrvar ser en fjäderkotlett!

Den flög förbi...

Det gosas...

Lurrvar: "– Lurrvar vill inte ha vatten, Lurrvar tycker att vatten smakar otäckt!"

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

 Men en sak är precis som vanligt. Har Frank lagt sig på balkongdynan för att sola så tillåts INTE Lurrvar att komma och tränga sig ner! Frank kan möjligtvis gå med på att han ligger längst ut på kanten i skuggan... *fnittrar* Någon måtta får det ju faktiskt lov att vara!

Frank: "– Nu ligger JAG här!"

Nu vill tydligen matte jama något.

Hej hej!
Angående Omega 3 så är det något som heter Grönläppad mussla som Lurrvar ska äta, det ska tydligen vara bra mot allt möjligt. Jag hoppas att det är något som kommer att läska honom! Att han inte vill dricka vatten just nu är något som oroar mig lite.

På något sätt känner jag en viss själslig frid. Inte med att Lurrvar får en kort livstid så klart, utan för att jag vet att han vet att han är djupt älskad. Han vet att han har tassat hårt in i mattes hjärta för att stanna där för alltid.

Plötsligt kan jag se att saker har en speciell mening. Jag fick inget sommarjobb som reporter vilket jag hade hoppats. Istället bestämde jag mig för att gå en kurs i redigering under sommaren. Nu vet jag att det var helt rätt val, både för att jag har betydligt större chans att få jobb om jag också kan redigera, men mest för att jag nu kommer att ha tid och ro att vara med Lurrvar den här sista tiden och det är viktigt för mig. 

Jag har varit på praktik i 2,5 vecka och jag har fått både framsidor och löpsedel på Karlskoga Tidning. Nu är det en vecka kvar på praktiken, men på nåt sätt känns det inte så viktigt mer. Karriär och grejor är underbart, men viktigast är ändå de som står en närmast! ♥