Utan snöre!

Jag och Frank har verkligen ansträngt oss för att hjälpa till att jaga i sommar. Det var i juli som jag en dag sprang ut när matte öppnade dörren. Matte hämtade genast in mig igen och jamade ifrån att om jag vill gå ut får jag ha snöre på mig!

Vi satte oss på golvet och hon krånglade på mig selen så hårt att jag knappt kunde andas men då blev jag alldeles platt... Matte förstår inte att jag kan inte GÅ om jag inte kan andas!

Hon släppte i alla fall ut mig i trappen igen och jag SPRANG upp för trapporna så fort att blixtsaken knappt hann med att fånga mig, sen lade jag mig ner och där låg jag.

– Jag S P R I N G E R, matte!

– Nu KAN jag inte gå mer... 

– Jam, här ligger jag... 

Det här selen och snöret som matte tvingade på mig har både jag, Frank och Lurrvar lyckats rymma ur trots att den har snören både på magen och ryggen och framför och mellan och under och bakom benen, ja, det KÄNNS som att den har det i alla fall. Just för att vi inte ska rymma så drar matte åt så att man nästan svimnar... Med andra jam så är det inte bekvämt och matte jamar att om vi ska gå ut utanför trappen får vi investera i en ny riktig rymningssäker sele.


Efter min promenad i trappen insåg Frank att friheten fanns bakom dörren. Både matte och jag är helt tvärsäkra på att det är Frank som har skrivit Kattens Dagbok som finns spridd på nätet.

Valda delar låter så här:
"Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. /.../ Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias..."

Frank har ju gjort allvarliga rymningsförsök tre gånger, en gång ut genom fönstret när matte tvättade det och fick tag i Franks svans, en gång ut i trappen när han sprang ner tre våningar och ut genom ytterdörren som stod öppen och så ut på gården till det otäckt vita (matte sprang efter bartassad och fick precis tag i honom när han tvekade efter att ha satt ner tassen i det vita och bar honom som ett paket under armen uppför trappen. Tydligen sprattlade Frank, men matte märkte det inte för hon var så fokuserad på att Frank skulle IN, för tröjan och hennes sida var strimlad när hon släppte ner honom. Lillhusse tog emot i lägenheten och han grät och grät för han var säker på att Frank aldrig mer skulle komma tillbaka...) och så den gången han tog sig ur kopplet och sprang och gömde sig under en stor buske på gården. *darrar med tårarna rinnande*

– Nu drar jag!!

Varje gång som matte går någonstans nu är vi beredda när hon kommer hem. Vi står redo vid dörren så fort vi hör nyckeln i låset och fast matte snabbt sätter för benet klämmer sig Frank ut och så SPRINGER han så fort han kan N E R F Ö R trapporna till ytterdörren!  :O
Jag är lite mer stillsam så jag promenerar omkring på vårat våningsplan eller så går jag upp, medan matte fort far efter Frank. För det matte och lillhusse är så rädda för är att någon precis just då ska komma och öppna ytterdörren och SWISCH så är Frank ute alldeles på egen tass i världen. *darrar på morrhåren*

–Hej då frugan, matte och lillhusse, nu drar jag till friheten och egenfångad mat!  :D 

– Matte flytta på dig, jag väntar på att någon ska öppna ytterdörren nu!

Matte är dock slug, efter att ha sprungit efter Frank och mig femtitolv gånger så gick hon helt sonika in och tog fram matskålen och ställde ner på diskbänken och tänk DET ljudet kan man aldrig höra fel på, så i ett nafs var både Frank och jag inne i lägenheten igen! Vi skulle ju få MAT!  :D

Nu har matte bytt taktik, hon har helt enkelt ställt en påse kattgodis på hatthyllan vid ytterdörren och så fort hon har öppnat ytterdörren utifrån och jag och Frank trängt oss ut, då skakar hon med påsen och vem vill vara i trappen när det bjuds godis? Inte ens Frank, för några musar i trappen fanns det då inte...