Idag måste jag, matte, blogga lite om vad jag läste igår. Det blev nämligen en hätsk diskussion i en av alla kattgrupper som finns. Någon hade där lagt upp en bild på två raskatter som skulle has att para sig och då tog det eld i kattgruppen. Diskussionen kom naturligtvis att handla om parning vs alla hemlösa katter som finns.
Det är intressant att läsa vad folk tycker men jag märker mer och mer hur kategoriska människor kan bli när de brinner våldsamt för en sak. Jag har ingen aning om hur marknaden för raskatter ser ut, men att det finns ett enormt överskott av oönskade "bondkatter" är ju ett faktum.
Den i diskussionen som höll på de hemlösa katterna menade att varför ska någon betala 7000 kr för en raskatt när det finns så många hemlösa att ta av på katthemmen. Den som skulle para sin raskatt menade på att hon hade just den här kattsorten för att hon var allergisk mot andra katter, så allting kanske inte är så svart och vitt.
Jag tror att det är vanligt att vara så där kategorisk när man är yngre (även om den arga kombatanten i det här fallet nog är i 50-årsåldern), då är världen antingen svart eller vit. Jag minns att jag i 20-årsåldern var tvärbestämd att jag aldrig någonsin skulle vara tillsammans med en rökare. Nu har jag i och för sig aldrig varit det, men jag ser det inte på samma sätt längre. Rökare är ju människor, precis som alla katter är just katter oavsett ras, och jag kan snarast tycka att det i samhället pågår en hetsjakt på rökare.
Jag kan så tydligt förstå båda sidor i fallet med parning av katt. VARFÖR låta para sin katt när det redan finns så många oönskade djur? Och varför INTE låta para sin katt om man nu väldigt gärna vill ha kattungar ifrån den? Världen är inte svartvit, det finns gråtoner och vem är J A G att döma andra??
Nog skulle jag väldigt gärna ha velat se hur Franks och Linnsens kattungar såg ut (de bodde ju instängda med 40 andra okastrerade katter så jag kan nog räkna med att minst åtta av katterna där var avkommor till "mina" katter). Men samtidigt, om man är lite krass, så är ju ALLA kattungar lika söta, det spelar inte så stor roll vilka föräldrarna är, se bara på bilden här nedan, det skulle ju kunna vara Linnsens och Franks kattungar!
 |
| Bilden tagen av Josefin Johnsson, Örebro Katthems otroligt duktiga fotograf |
Jag tycker med andra ord att man inte ska vara så snabb att döma vad andra människor tänker och gör. Kattvärlden är full av underbara människor, men de kanske måste lära sig att föra över lite av all kattkärlek till sina medmänniskor.
/ Matte
Mycket förståndigt jamat! Det ena behöver inte utesluta det andra tycker jag.
SvaraRaderaDet viktigaste tror vi är att få folk att förstå hur viktigt det är att kastrera ALLA sina katter som inte skall användas inom kontrollerad avel.
*nosbuffar*
Tackjam hälsar matte! :)
RaderaNej, det måste naturligtvis finnas avel, men kanske det ska ske med måtta och tanke. Man kanske ska tänka en extra gång på om man verkligen behöver "ta en kull" på sina huskatter, med tanke på mängden hemlösa som är lika fina.
Däremot som ni jamar ska ALLA katter som inte planeras ha kattungar kastreras så fort det går.
Nosbuffar
Mjau, husse berättade om den diskussionen och jag blev faktiskt lite sur. Vi tycker att de var jättedumma mot den där stackars tjejen. *stampar*
SvaraRaderaMja, vi blev också sura, både för att de var dumma och osakliga, men också för att man måste låta människor ta ansvar för sina handlingar.
RaderaDen här tjejen var säkert medveten om att hon är ansvarig för att alla kattungarna får det bra, annars skulle hon inte ha varit på ett kattforum.
Nosbuffar
Mycket bra jamat! Injamar helt!
SvaraRaderaNosgos
Tackjam hälsar matte! :)
RaderaBra att ni injamar!
Nosbuffar
Raskatten behöver väl inte dö ut för att det finns övergivna katter?Låter ju dumnt.Raija
SvaraRaderaJa, det låter verkligen dumt! Vi är för att INGEN ska dö ut! *stampar*
RaderaNOsbuffar
Det du skriver idag är så klokt och viktigt att det borde bli en artikel!
SvaraRaderaRaskatterna finns därför att människor söker vissa egenskaper hos den katt de vill dela liv med. Nu bortser jag från alla skönhetsaspekterna, även om de är viktiga inom raskattsaveln, och tänker på katternas olika kattsonlighet - för olika raser är väldigt olika som kattsoner. Att jag skaffade Cornish Rex-katter berodde (precis som tjejen i den där diskussionen du talar om) på att jag är kattallergiker och Cornish Rex är den enda ras jag tål bra. Att det sedan också blivit fem husisar (f.d. hemlösa) beror på mitt ömma hjärta och att de bor hos mamma, vilket gör att jag bara utsätts för deras allergener i mindre doser. Jag blir allergisk varje gång jag träffar dem, men det sjunker undan när jag gått hem igen. Och sedan jag väl hade skaffat rexar, blev jag förälskad i rasen därför att rexarna är oerhört sociala och pratsamma - det gillade jag! Husisarna är sociala, men de klänger sällan på mig... rexarna däremot skall helst sitta fastklistrade på mig, vad jag än gör.
Jag är anhängare av att katter som inte används i avel skall kastreras. Men jag anser också att kontrollerad avel har många fördelar - bl.a. upptäckts och forskas kring sjukdomar och genetiska skador.
Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Jag vet inte så mycket om raskatter mer än att Kjelle Bus och Söta Mary är de sötaste birmor jag har sett!
RaderaI övrigt är det väl antagligen som med hundar, man väljer efter kattsonlighet. Jag föredrar tanken med huskatter där man väljer den man tycker bäst om och så får man se vad det blir. Liksom mer överraskning så, mer som livet självt! ;)
Nosbuffar
Väldigt bra inlägg! Allt är verkligen inte svart eller vitt.
SvaraRaderaJag har ju en Ragdollhona på foder som fick ungar och marknaden för Ragdoll verkar inte vara mättad än. När Lunas ungar var 12 veckor hade alla fått trevliga familjer att flytta till.
Jag har ju både huskatt och raskatt men jag kan förstå att man som kattägare vill ha speciella egenskaper hos en katt som finns hos en speciell ras. Har man tur kan ju en huskatt också ha det man efterfrågar men det vet man ju oftast inte eftersom huskatter är så olika. Dock är de självklart underbara, älskar mina två huskatt pojkar enormt!
Säg att man kanske om somrarna reser flera månader med sin husbil, då kanske en huskatt inte skulle klara av konstanta miljöombyten medans en ragoll faktiskt oftast inte har större problem med var den är, bara tryggheten dvs matte/husse är med. Menar dock inte att det inte finns huskatter som klarar av sånt men inte så lätt att veta hur en huskattunge utvecklas medans om man skaffar en ragdollunge så kan man vara relativt säker på att få en rätt lugn men ändå nyfiken katt som gärna hänger med på äventyr i husbilen.
Man skall skaffa katt som passar ens livsstil och familjesituation precis som när man skaffar hund. Inte tusan skaffar man väll en bordercollie som är väldigt aktiv om man själv inte alls är så aktiv. Eller om man är en aktiv person skaffar man ju inte en soffpotatis till hund.
Finns det familjer till alla kattungar är jag helt klart för fortsatt avel, men annars NEJ, kastrering tack! :)
RaderaRaskatter har inte kommit in i min värld annat än att jag ser att de är mer eller mindre vackra. Egenskaperna har jag inte så god koll på. Men det låter väldigt praktiskt som du beskriver det med husbilen. Hur tar Amy Rose det då tro?? ;)
NOsbuffar
Du är klok du! Jag förstår mig inte på den där diskussionen över huvudtaget! Det är ju inte kontrollerad avel, där man är noga med vem man ger/säljer ungarna till, som är ett problem, utan de som har okastrerade utekatter och att man inte kastrerar katter i "kolonier". Det är väl ingen som skulle ens andas om att vi skall sluta föda upp hundar?
SvaraRaderaOm jag har en underbar kisse, vacker och klok, fint temperament och allt det där (och jag vore en annan person, som orkar med ett helt gäng ligister) så skulle jag gärna vilja ha ett par ungar efter henne eller honom. Om den underbara kissen är renrasig eller "bonde", det spelar ju ingen roll.
Om jag skaffar ytterligare en katt, någon gång i framtiden, så kommer det förmodligen att bli en brittisk korthårig katt. Därför att deras temperament passar mig (och därför att jag tycker att de är väldigt vackra). Eller så snubblar jag över min ägare på ett katthem. Eller hemma hos någon som har en kull med bondeungar.
Vi löser aldrig problemet med oönskade katter genom att inte tillåta någon kattuppfödning. De som väljer raskatter är inte sämre kattsambos än de som väljer en katt från katthemmet. Och det gör mig rasande arg när någon blir anklagad för att vara det! Det enda sättet att lösa problemet med oönskade katter är, att försöka förändra människors sätt att tänka, höja statusen på katten (det gick ju att göra med hunden, så varför skall det inte gå att göra det igen?) och att försöka göra livet drägligt för de som antingen kan fångas och leva på katthem/bli adopterade, eller kan fångas, kastreras och släppas ut. Kanske t o m i en "kontrollerad kolloni".
pussåkram
lillie
Mycket bra skrivet. Jag håller med om att alltför många människor är så hårda och kategoriska i sina åsikter, och det gäller inte bara detta ämnet, utan i allför många frågor i samhället. Är det så svårt att förstå att allt inte är svart eller vitt? Man måste kunna kompromissa och lyssna på andra människor. Men det är väl på grund av att många inte kan det som det ser ut som det gör i världen.
SvaraRaderaI övrigt håller jag med övriga kommentatorer och ska inte upprepa allt de skriver, förutom det Carina skrev: det här skulle bli en jättebra artikel! Så matte: börja skriva!!!
Kram och jam från oss :)
Sigge Svamphunds matte här.
SvaraRaderaSom fd raskattuppfödare och utan att ha sett den aktuella diskussionen så jag är kluven. Under alla mina år som aktiv uppfödare så såg jag ofta hur katterna i den världen används som slit och släng varor.
Nä den går inte bra på utställning, nej hanen ska kasteras, nej honan ska inte ha fler kullar. Bort med katterna. När de inte duger så bort med dom från hemmet och uppfödningen. Det finns självklart många uppfödtare som låter katterna ha sitt livslånga hem oavsett utställningmeriter eller avelsduglighet, men alltför många med slit och släng mentalitet.
Numer bor jag tillsammans med fyra katter, gamla honan den allra sista skogkatten från min uppfödning nu 14 år, Askur huskatt som räddades från halshuggning vid 10 veckors ålder, Freja från samma ställe skaffad som sällskap till honom. Så lille Balder Kattvalp som hamnade här får två veckor sen då han endast max 5 veckor gammal dumpats vid en bondgård.
Nu är det inte aktuellt med fler katter här men skulle det vara så skulle jag faktiskt välja en hemlös katt framför raskatten.
Precis som jag valde Sigge som 2 åring redan hade bytt hem ett par gånger. Den dagen det blir en ny hund blir det inte en dyr rasvalp utan en hund som behöver ett nytt hem oavsett ren/blandras.
Bra Jamat Linnsen.
SvaraRaderaVisst är det konstigt att man inte skall få ha ett eget intresse. Tänk om vi alla vore stöpta i samma form vad tråkigt det skulle bli.
Träffar många underbara människor på Kattutställningarna som verkligen älskar sina katter att man sedan önskar att alla de hemlösa katterna skulle få hem är ju en självklarhet men det hjälper definitivt inte att hoppa på Uppfödare om någon sa till mig att jag skulle sluta måla och brodera istället hade jag också gått i taket.
Ta inte ifrån människornas deras drömmar även om Vi väljer en Husis eller två så klart och har ALLTID kastrerat eller Steriliserat våra katter så klart.