LINNSEN FYLLER ÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!

IDAG ÄR DET MIN

H E M F L Y T T E L S E D A G !

 

♥♥ HURRJAM FÖR MIG ♥♥

 




Tecknad Linnsekatt

  



Idag är det hela fyra år sedan jag fick ett alldeles eget hem, och vi räknar därför också detta som min födelsedag. Jag fyller å t t a år!  :D

Min älskade lilla Linnsen

Från det halvår som jag jobbade på katthemmet innan du flyttade hem till oss har jag bara tre minnen av dig. Jag minns att jag bar in dig i din bur en sen kväll när det var stängningsdags, en gång satte du igång att jama i högan sky för att du hade fångat en leksak (precis så som du gör här hemma varje dag) och det hade man aldrig upplevt med dig tidigare på katthemmet. Och så på midsommarafton det året när jag och tidigare husse hade med oss 2 kilo räkor till er 35-40 katter, ni skulle ju OCKSÅ ha en mysig dag! ♥


Vad jag med min kräkfobi inte visste, var att katter som inte har fått något så gott på länge kastar i sig det och sedan får det följder. Jag skalade räkor och exet delade ut faten i burarna. Alla katter som var lösa ute på golvet var naturligtvis på mig för varje räka som skalades och när jag så skulle räcka över det färdiga fatet att ställa in i nästa bur så var det en brun katt, du Linnsen, som inte kunde se någon anledning att vänta längre. Du tog helt enkelt chansen och slog till med tassen under fatet och räkorna flög som ett himmelskt regn över dig. VILKEN FEST LINNSEGUMMAN! :D


Men så helt plötsligt började du kräkas floder av halvtuggade räkor, och så började nästa katt och nästa osv... Till slut stod 7-8 katter runt om mig och kräktes räkor och jag flydde därifrån...
Att ta hem katthemmets kräkigaste katt var väl inte så genomtänkt för en kräkfobiker, men nu har jag som tur är vant mig (så länge som spyorna inte är kroppsvarma när de tas upp  *ryser*).

Du var inte en av de katter jag lade märke till på katthemmet, ni var så många och några blir favoriter. En efter en flyttade ditt kompisgäng. Frank hem till oss, Konrad för att bli ålderdomshemskatt osv och du blev ensam kvar. Fyra dagar efter att Frank kommit ringde katthemsförståndaren och sa att vi var tvungna att hämta dig också för du var så ledsen och grät!

På katthemmet hade du varit lugn och stillsam men när du flyttade hem till oss blommade du upp.
Vi hade fått lära oss att en ny katt släpper man ut i närheten av kattlådan så att den ska veta var den finns. Vi gjorde det med Frank och han for som en kanon ur buren, såg ingen låda överhuvud taget, och upp på övervåningen och låg under soffan i tre dagar. Med dig var det en helt annan sak. Du smög långsamt ut ur buren, ner i kattlådan och sen ut i ditt nya hem. Din lillhusse är ju kattallergiker och det var egentligen ett test att ta hem Frank för att se om det skulle funka med allergin. Det verkade det göra, men vi hade bestämt att inga katter fick vara i hans rum, så vi ställde för en 1 meter hög "dörr" så att ni inte skulle gå in där.

Jo pyttsan, varenda natt fick jag hämta dig där inifrån 4-5 gånger, jag hörde hur du rumstrerade på diskbänken, du var i taket och hängde upp och ner osv... När du hade varit hemma hos oss i fyra dagar åkte jag hem till min syster och storgrät. Jag var ju van att ha kontroll och DU VAR ÖVERALLT!
Eftersom systern med familj inte är kattmänniskor sa de naturligtvis att vi skulle "lämna tillbaka" er, men det ville jag inte. Så småningom vande jag mig vid att du ägnade nätterna åt att undersöka allt, leka med studsbollar hela nätterna och hoppa in till lillhusse. Till slut tog vi bort den där "dörren", den gjorde mer skada än nytta.

 

Nu har du varit hos mig i fyra år och jag älskar dig så enormt.
Linnsen, du kan se in i min själ på något underligt sätt. Du ser mig rakt i ögonen med dina dimmiga ögon, jamar ljudlöst till mig, och jag smälter. Jag älskar er alla lika mycket men kanske är det så att jag känner en speciell ömhet för just dig. Kommer man till katthemmet vill man ha en frisk katt och ditt fel är ju mycket synligt, det sitter i ögonen.  Ingen tingade eller var intresserad av dig under det halvår som gick innan du flyttade hem till oss och det gör mig så ont eftersom du är den mest underbara katt som finns. 

Linnsebusan leker med kamerasnodden

I början var du så enormt busig, du lekte jämt. Du rusade över mattorna och jagade pinnen, du lekte med bollar och vi spelade tassboll tillsammans. Vart efter åren har gått har du blivit lugnare och det sörjer jag. För att du skulle få det roligare än med Frank som är en sovkatt så tog jag hem först Lusse och sedan Lurrvar som lekkompis till dig. Jag är ledsen att det blev så fel, förlåt mig för att du har blivit jagad och påhoppad under snart ett år. Jag trodde att det skulle bli så bra...

Jag hoppas att jag ska få ha dig hos mig länge Linnsen, på ett sätt är du lite av den dotter jag aldrig fick. Du kräver att bli borstad, du ska gosas på dina villkor och det är du som bestämmer. Det är så tydligt att du är damen i familjen och att vi andra ska veta vår plats. Man får jobba lite för att få din kärlek och det tycker jag om hos dig. För när du väljer att lägga dig på kudden bredvid mitt huvud och kurra så högt du kan, då känner jag mig utvald. Du har valt mig och jag är för alltid din!

Tack för att du finns hos mig, mitt hjärta! ♥ ♥ ♥

Din matte



Linnsen åtta år idag!