Ledsna idag...

Idag har jag inte så mycket att jama om, vi är trötta efter Kjelle Bus party, som var fullt av goda vänner, god mat och andra roligheter. Men det var långt att gå, så vi har lite ont i tassarna idag och lite värk i pälsen av alla de goda Niptinis som vi lapade i oss... :)

Matte har kommit fram till att vi har spenderat för mycket tid på Catbook och kattbloggar, för just när vi väckte henne i morse drömde hon att hon och flera stycken till var hemma hos Sippo! De hade jamarkul och precis när vi kom och väckte matte skulle hon köpa ett lektält till Sippo i en affär! Det konstiga var att Sippo eller Tindra inte syntes till i drömmen...
En annan sak som var konstig var att när matte i drömmen var inne i affären så kom hennes farmor och farfar, de har varit hos Skaparkatten i massor massor av år, och i drömmen blev matte så glad över att träffa dem, för där var de inte döda, och matte kramade dem jamarhårt! När Frank sedan väckte henne genom att kliva på henne hade hon först en glad känsla i kroppen, men så kände matte att hennes släktingar inte finns mer och då blev hon ledsen och blötte ner Franks päls... Stackars matte! :/

Idag har lillhusse en kompis hemma och hon sade när hon såg Lurrvar att han hade blivit stor, pyttsan det har han väl inte! Han är fortfarande lika "liten och söt som en kattunge" och det är orättvist, för igår när matte och lillhusse pratade om oss, så sa lillhusse att han tyckte att lillfjanten var 1% sötare än Frank bara för att han är så liten!!  :O Vilket förräderi mot oss originalkatter!
Jag tycker att det är ett stort fusk att minikatter ska vara så söta...

Matte säger att det förvånar henne att så många tvåbeningar gör sig av med söta kattungar på de grymmaste sätt, men det måste bero på att dessa tvåbeningar är okänsliga för kattens underbara natur och de borde alltså inte ha haft katt från första början!
Och så blev vi förtvivlade när vi läste om katterna som lämnats utanför Södertälje katthem, hur tvåbeningar kan vara så enormt grymma mot sina djur, att sätta dem apatiska och skadade i en bur utanför ett katthem för att man har fått (skapat sig?) problem med katterna. Vi känner att vi har inte kraft efter att ha läst det... *tårar på nosarna*

För övrigt kan vi fortfarande inte kattentera hos Klosterkatterna och katterna på Södertälje Katthem, kan ni andra det?

Nysningar

Första gången när matte och lillhusse såg den här videon för flera år sedan så skrattade de så att de grät och igår fick de se den igen och de tycker fortfarande att den är lika rolig! :D

Fast egentligen är den ju inte "roligt" rolig, det är ju det att filmen är så rasande söt! Mamma Panda sitter i godan ro och äter och så nyser Bebis Panda till så att hela Mamma Panda nästan välter omkull av förvåning (och ljudchock kanske)... Det är liksom så sött att man svimmar...  ;)





Matte säger att hon vill ha en panda, och en koala också. Koalan skulle vi kanske klara av, den sover ju ungefär lika mycket som Frank hrm väldigt mycket, men jag undrar om pandan verkligen skulle gilla att äta svensk björk?





Sedan vill matte ha Kjelle Bus, Maru, en blåval och en späckhuggare också, det är hennes drömdjur förutom oss.

Kjelle Bus och Maru skulle ju kunna bo i lillhusses VÅRT rum tillsammans med Frank och mig, det vore trevligt. Och så kunde ju lillfjanten roa späckhuggaren i barnpoolen här utanför! ;)


Blåvalen däremot kanske vi får lov att parkera i Hjälmaren... Undrar om de gillar Hjälmargös? *funderar*

Undrar om VI gillar Hjälmargös? "- Matte!" *ropar och springer iväg*...




Hjälmarens nya invånare!
(Dock tror jag inte att matte någonsin skulle våga bada igen)



Själv skulle jag nog helst vilja ha några musar att springa och jaga här på golvet, så där som Max och Måns har, och Frank han önskar sig Kanariefåglar att hoppa efter! :D

Lillfjanten, sa ni?? Hmm, honom är ju späckhuggaren upptagen med!

Turdag

Idag vaknade matte och hade förfäääärligt ont i huvudet, så hennes dag spenderades i soffan med nacken på en värmedyna och så en varm vetekudde på pannan, inte så roligt.

Detta gjorde att jag idag miss-ade drop in-tiden hos stickisen. Jag skulle ju ta det där blodprovet som inte blev taget före jul om ni minns. Nu är jag alldeles förfäääärligt ledsen för att jag inte fick gå till stickisen, få benet rakat och sen en nål instucken i frambenet, förfäääääärligt ledsen!




Förfäääärligt ledsen ostucken katt!


Vi får ju verkligen hoppas att matte inte har ont i huvudet nästa torsdag så jag kan få gå till stickisen då! ;)

Nu ska vi sticka (tihi) iväg på party hos Kjelle Bus som firar sin ettåriga bloggdag just idag och det väntas fullt av katter dit!

Buff på er!

Jihoo, jihoo!

Idag har matte fått meddelande av en gammal klasskompis att hon har hämtat en av de fyra kattungar som matte körde till ett jourhem efter att deras mamma blivit påkörd i början av november. Han har fått namnet Dexter! ♥

Jihoo, jihoo, en av kattungarna har flyttat hemifrån!!



Kan det vara den här lilla kattungen som har fått ett hem?



Här kan ni se de tidigare inläggen om kattungarna:
http://prinsessanlinnsen.blogspot.com/2011/11/mattes-raddningsaktion.html
http://prinsessanlinnsen.blogspot.com/2011/11/kattungebesok.html

Favoriter

Igår på Catbook var det tal om mattor och kräkningar, och även Skrutten och Skorpan tog upp ämnet.

I vår familj är det jag som står för kräkningarna, Lurrvar sköter hostandet och Frank är lite mitt emellan. När man då är storkräkare som jag får man ju vissa favoritmattor! Vi bor i två rum och kök enligt tvåbeningarnas sätt att räkna, vi katter räknar ju garderober och sådana trevliga ställen också, men det jag skulle säga var att matte på så pass liten yta har lyckars få in många mattor och det känns ju skönt eftersom vi katter alltid vill ha något mjukt att kräkas på.

Skrutten och Skorpan kattstaterade att deras matte försöker rädda mattorna när en kräkande katt är i närheten, det har vår matte gett upp. Hon har insett att har jag sett ut en matta så tänker jag kräkas på den och då är det bara för matte och lillhusse att antingen torka bort eller tvätta hela mattan...
Med andra ord så tvättas mattor här vid varje tvättillfälle.

I mattes minililla sovrumsdel av vardagsrummet finns en rosarandig trasmatta, den är alltid mitt första mål! Den brukar kräkset gå igenom så bra på, så matte har helt enkelt vant sig vid att den mattan har hon 1-2 dagar sen får den ligga på balkongen i väntan på nästa tvätt...

Nästa matta som jag satsar på är den vita mattan under soffbordet, den brukar gå ganska bra att torka av, så den brukar få ligga kvar ett par omgångar tills de bruna fläckarna efter kattmaten syns för mycket. ;)

Sedan har vi stora vardagsrumsmattan som från början var lilarosa och vitrandig. När jag hade kräkts ett par gånger för mycket på just de vita ränderna tvättades den, det var bara det att det lilarosa färgade av sig till det vita, så nu tycker matte att den inte är lika fin längre, men jag påminner henne om det praktiska, kräkningarna syns inte lika lätt nu på de tidigare vita ränderna, bra va! :) Tänk vilken hjälp tvåbeningarna har av oss katter.

Vardagsrumsmattan som från början var vit och rosalilarandig...

Den stora vardagsrumsmattan brukar tyvärr också användas av Frank de gånger han har fått nåt under "svansen" och då brukar den få åka direkt på tvätt! Jag vet inte hur ni gör om ni får nåt under svansen? Själv brukar jag faktiskt inte få så, matte har aldrig sett mig eller Lurrvar "dra svansen" mot mattan.

Hallmattan är mörkblå och köksmattan är svart och de är inte vidare kul att kräkas på, för där syns det ju inte. Ibland om jag har kräkts när tvåbeningarna har varit ute då ser de inte geggamojjan på mattan och så kliver de i det, det brukar göra succé!

Köksmattan - meningslös att kräkas på

Sist men inte minst har vi mattan i lillhusses rum, det är en handvävd persisk matta som matte har fått i arv från sin husses matte. Den kräks jag inte på så ofta av respekt för mattes släkting. Jag tror inte att hon skulle tycka om det, för när hon fick ett arv köpte hon massor av persiska mattor för 50.000 kr och la i sitt hem och hon hade nog aldrig tänkt sig att en liten katt skulle kloa och kräkas på den... I ärlighetens namn ska jag erkänna att vi har en jamarstor persisk matta ståendes ihoprullad i källaren också och den tycker matte att vi har förstört. Förutom att det var den roligaste matta jag har lekt på så var det min favoritkräkarmatta när vi bodde i förra lägenheten och Frank tyckte hrm, också att den var bra, så till slut tyckte matte inte att den kändes fräsch mer... Den är så stor att den inte går att tvätta, den lilla persiska mattan trycker matte in i tvättmaskinen då och då och det tror jag gör att mattes släkting mår dåligt uppe hos Skaparkatten...

Persiska mattan i lillhusses rum, jamarmjuk och skön.

Vad har ni andra trevliga katter för kräkvanor?

Jamningar i natten

I morse påpekade matte att någon av oss hade jamat i sömnen. Eftersom jag är en diskret och rar katt påjamade jag inte för henne att från hennes rum hörs det värre brumningar än från en skadskjuten björn. Och som om inte brumningarna vore nog, hon gnisslar tänder högre än det låter från en stråkorkester förstärkt med rytmsektion.

Men värst av alla var nog vår förre husse. Han hade den egenheten att han skrattade i sömnen... När då vi och matte låg där i vår bästa Törnrosa-sömn kunde husse helt plötsligt sätta sig rakt upp i sängen och brista ut i ett

HA HA HA HA HA

...och matte och vi vaknade skräckslagna och undrade vad katten det var som hänt?!

Men så såg man husse sitta där med håret som ett ormbo på huvudet skrattandes rakt ut och då förstod man... Jag kan avslöja att det var vid fler än ett av dessa tillfällen som matte allvarligt funderade på att kväva honom med kudden...

Jag slår vad om, att om jag påminner henne om det då kommer hon att uppskatta våra små stillsamma nattjamningar. ;)

Jamars också...

Hallå alla jamare!

Det är en sur Linnsen här. Jag har inte slutat blogga om ni tror det, jag har bara inte orkat med det nu, för det är surt som katten här.

Mattes husse (Katthataren) har varit här, för det behövs minst två veckors idog städning av en städfirma för att det ska duga åt honom och hans tant, och de kom oförhappandes vilket matte INTE tog vidare bra och stackars lillhusse har brutit handen och har ett stort vitt paket på den och ojar sig oavbrutet och kan inte göra ett dugg nu och matte halkade igår och har ont i benet... Tvåbeningarna är sura så det bara stänker här.

Lillhusses brutna hand... :(

Jag tror att de här två bilderna speglar stämningen i hemmet ganska bra just nu:

Vi katter försöker att hålla oss uppe här så gott det går, men det är inte lätt i detta sällskap...

Lite mer ang Katten Lisa

Så här svarade Lisas tvåbeningar Tigers matte när hon konfronterade dem angående att Lisa kunde ha fått bo hos henne:

"De visste inte var jag bodde!"

Detta trots att hon lämnade ett brev och att grannar hade pratat med dem innan de avlivade Lisa och sagt att de skulle gå och prata med Tigers matte och visat på hennes balkong med kattrapporna. De hade dessutom berättat att Lisa ofta var uppe hos Tiger på hans balkong och att hans matte kanske kunde ta hand om Lisa....

Men Lisas tvåbeningar svarade alltså "De visste inte var jag bodde!"

Detta trots att det endast är tio meter emellan och att varje gång de går ut ur sin port så stirrar de rakt mot Tigers kattrappa... säkerligen hade de, liksom vi, hört Tiger varje kväll när han har kommit med byten. Så att säga att de inte visste var Tigers matte bodde var ren lögn.

De ville helt enkelt avliva sin katt, det är den enda slutsats jag kan dra, de ville inte att hon skulle leva och ha det bra hos någon annan. Ett liv var inte mer värt än så.

Tigers matte säger: "Jag tänker ofta på att den katten inte fick leva, det gör mig både ledsen och förbannad..."

Bokrecension

Den senaste tiden har matte och jag lyckats enas om att läsa en gemensam bok "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. Så här ser den ut.

Här ger vi våra olika åsikter om boken.

Matte: Den var faktiskt bra, ganska så förutsägbar, men inte för kärlekstramsig. Hög igenkänningsfaktor för oss i "kattbranschen".

Linnsen: Jam alltså, det intressanta här var ju ämnet, boken utspelar sig på ett skällisräddningsställe. För alla oss som har bott, varit eller jobbat på ett katthem så är ju storyn högaktuell. Man känner direkt igen sig i de hemska historier som skällisarna har varit med om, för vi katter upplever ju tyvärr ofta samma saker innan vi blir räddade av ett katthem. Och nu kommer jag till själva kärnpunkten i min kritik: det här handlar ju om skällisar och vilken katt är intresserad av att läsa om det??? För jag menar, boken är väl ändå utgiven för att man ska känna igen sig?

Så nu har jag hjälpt matte med hennes bok för att göra den mer intressant, jag har rättat till framsidan så att den blir mer attraktiv och inuti boken har jag mycket noggrant gått igenom och strykit varje gång det står "skällis" och skrivit "katt" istället. På så sätt kan ju både katt- och skällisälskare läsa den här boken och känna samhörighet.



Jag måste erkänna att matte efter ett tag blev lite irriterad varje gång jag var där med pennan, hon påstod att det inte blev samma flöde som om hon hade läst boken ensam, men det har jag svårt att tro. För det ska sägas att i den 453 sidor långa boken hade de skrivit "skällis" onödigt många gånger.

När jag, efter att matte och jag hade läst hela boken, räknade hur många överstrykningar jag hade gjort så blev det sammanlagt 1462 stycken och det verkar fullkomligt onödigt att skriva ordet "skällis" mer än tre gånger per sida, det tenderar att bli tjatigt. Det hade ju varit en helt annan sak om det hade stått "katt".

Jag fick allt lite ont i tassen av allt arbete, men jag lovar att mattes exemplar av boken är betydligt mera läsvänlig med mina överstykningar än den var i original.

Är det någon som behöver nåt att läsa så kan jag varmt rekommendera mattes nya bok "Ensamma hjärtan och hemlösa katter".

Katten Lisa



Det var en gång en kattflicka som hette Lisa. Hon var en underbar liten katt, med rosarött halsband till sin alldeles kolsvarta päls, som sprang omkring och busade här på vår gård och lyste upp tillvaron. Hon var precis som Lurrvar är nu, en busig kattunge som helt plötsligt bara skenade iväg för att hon hittade något roligare än att bli klappad eller blixtrad av vår matte! ;)

Lisa sitter på sin balkong och väntar på att bli insläppt...

När vi först såg henne ute var hon så liten, kan inte ha varit mer än ett par månader gammal och vi tyckte att hon var alldeles för liten för att vara utekatt. Vad tiden led så blev hon lite större och tuffare, vi hörde henne slåss med Tiger och vi tänkte att ”nu hittar man bara slamsor av henne”, men Lisa kämpade på.

En dag såg vi från vårat fönster hur Lisa var på väg upp för Tigers fina kattrappa till hans balkong. Vi undrade hur det skulle gå med tanke på hur mån Tiger är om sitt revir. Men det vi fick se var hur Tiger och Lisa var vänner, de satt och pratade och umgicks på hans balkong.

 

Lisa och Tiger till höger på balkongen




Men så en dag träffade vi Tigers matte och hon frågade om vi hade hört att Lisa var död? Nej, det hade vi verkligen inte hört!  

Jo, det var så att hon hade fått höra på omvägar att Lisa skulle bli avlivad. Hennes matte och husse hade ganska nyligen fått en bebis och skulle därför byta lägenhet och flytta till 3:e våningen i samma hus, istället för som nu, bo på 1:a våningen där Lisa kunde gå in och ut som hon ville från balkongen. Tigers matte skyndade sig då att skriva ett brev till dem där hon erbjöd att Lisa kunde få flytta in hos henne och Tiger. 

Tigers tidigare kompis hade dött några år innan och hans matte hade faktiskt funderat på att skaffa en ny kattkompis åt honom så att han inte skulle vara ensam och då passade ju Lisa perfekt eftersom de redan var vänner! 

Varför vill matte och husse inte ha mig längre??

Men det erbjudandet struntade alltså Lisas ”så kallade” husse och matte i, de valde att avliva henne istället!

De brydde sig inte alls om att den lilla underbara kolsvarta katten med det rosaröda halsbandet kunde få flytta in i grannporten och få både kompis och egen utetrappa, eller att det ju faktiskt finns ett stort katthem här i Örebro som man kan lämna in katten hos om det inte finns någon annan möjlighet...

Vi är glada att berätta att Tigers matte gick ner och skällde ut Lisas familj när hon fick höra att de avlivat henne, trots att möjlighet till ett nytt hem fanns bara en port bort. Och som både vi och Tigers matte har gråtit över att man kan göra så mot en liten katt… *tårar rinner på nosen*

 

Lisa fick alltså sluta sitt liv ca 1,5 år gammal för att hennes familj inte ville ha henne mer när bebisen kom, kanske tyckte de inte att hon var lika söt när hon blev lite större, eller så tyckte de att det var besvärligt att ha katt och bebis och beslutade avliva den ena... Men varför valde de Lisa? De hade ju valt att skaffa henne ett par månader tidigare precis som de valde att skaffa bebisen... Hur gjordes valet att just Lisa skulle bort? 

Förhoppningsvis så hade hon inte ont eller förstod vad hennes så kallade familj skulle göra med henne när hon avlivades, vi hoppas också att hon avlivades ordentligt hos en veterinär och inte fick dö på nåt annat plågsamt sätt. Men med så lite kärlek till sin katt kan man nog inte vara säker på att de lade pengar på att avliva henne.

Nu springer Lisa omkring med de andra katterna uppe hos Skaparkatten, hon busar och gör likadana kattungeskutt och racingar som hon gjorde här på jorden, men nu behöver hon aldrig mer bli sviken av människorna! *snyft*

 

Kungariket Tusenskönan

Två gånger har nu lillie, Maurices och Kajsas betjänt, kallat Lurrvar för prins och det vill jag å det bestämdaste dementera. Han är ingen prins och han kommer aldrig att bli det!


Däremot har hon alldeles rätt i att här bor inte bara en prinsessa, utan också en kung, nämligen Frank. Det var nåt som kattstaterades redan när vi flyttade hem till vår familj att Frank var av kunglig börd, det syntes direkt. Tydligt kunde man också se att jag var en prinsessa (Linsessa), men inte av lägre rang utan jämbördig med kung Frank. Inte katten skulle jag kunna sägas vara en drottning, de sitter ju bara på en tron och är tråkiga.

PrinsessKattong

Eftersom vårt kvarter där vi bor heter Tusenskönan är alltså mitt rätta namn:

Hennes Kattliga Höghet
prinsessan Linnsen von Kattsvans
av Tusensköna



Lurrvar däremot, den dumma svansjagande sönderbitande lillfjanten, han kan möjligtvis få vara narr.

Blixtar...

Nu har matte fått tillbaka sin riktiga kamera som varit på lagning och ni kan tänka er vad det skulle blixtras då! Det var så att vi blev blinda allihop! Matte tycker inte om att blixtra med blixt men hon har insett att för att kunna blixtra Lurrvar behövs blixt, han är nämligen inte stilla tillräckligt länge för att bli skarp!

Blixtapparaten kom i en liten Kattong som matte tänkte att vi kunde ha våra leksaker i, vi har redan en men den här passade bättre, men den blev full ganska snabbt och nu tror jag inte att det får plats några leksaker i den!  ;)

Höstfärgad katt ♥

Sedan tog matte en serie bilder på lillfjanten när han lekte med min orangea boll som lillhusse gjort till mig på scouterna. Den är väl snart söndertuggad den med... *uppgivet*

Tuggmonster

Tiger och Maja

Nu har jag berättat om Balder (ja, matte då) och Tassen, idag ska jag berätta för er om grannkatten Tiger!


När vi bodde tillsammans med husse (prick 1 på kartan) hade vi utsikt åt Tassens port och när vi flyttade ifrån honom för två år sedan flyttade vi bara några portar bort (prick 2 på kartan) och då fick vi istället utsikt åt Tigers balkong och fönster från lillhusses fönster.

Här är en karta över just vår lilla del av världen:
Klicka på den om ni vill ha den större!



När vi hade både husse och matte bodde vi på prick nr 1.
Nu bor vi på prick nr 2!

  
Under alla år som matte har varit "medveten" om att det finns katter har Tiger bott här. Han är en orange kattherre i sina allra bästa år. Han har precis samma färgteckning som Frank och Frank är absolut övertygad om att Tiger är hans storebror, men det är alltså något som bara Frank vet!  ;)

 

Stiliga Tiger
Matte lekte här fotostudio med Tiger och till slut morrade han åt henne, heja!! ;)



Tiger är lite speciell, hans ansikte ser lätt lite buttert ut och när han jamar, vilket han gärna gör, låter han morrig. Därför vågade sig matte inte närmare än ca en meter till en början, för då jamade Tiger och då blev matte rädd för att bli attackerad... (stackars katt att bli oskyldigt anklagad!)
Men hon har ändå under alla år gärna gått fram och pratat med honom "på  behörigt avstånd"!

Som ni förstår så var varken Tiger, Tassen eller Balder några vidare goda vänner. Deras gårdar är ju bara några meter ifrån varandra och det var liksom upplagt för kattslagsmål. Och eftersom Balder bodde på våningen under vår så höll ju matte på honom. När sedan Balder försvann blev ju Tassen mattes närmaste katt, men så flyttade han och vi flyttade till Tigers gård och nu är det bara Tiger och katten Bumlan som ni också ska få läsa om, kvar av alla utekatterna.

Tiger på sitt tak

För ett år sedan blev matte och Tiger äntligen vänner.

Det är så att Tiger bor på första våningen, han har därför två stegar upp till sin balkong. Som ni ser på bilden ovan står det siffran 60 och ovanför sitter en lampa och det är Tigers lampa! Där sitter han när han vill gå in och då brukar matte passa på att prata med honom. Matte har känt på lampan och den är som tur är ganska varm, så att Tiger inte behöver frysa ihjäl när han väntar... 

Förra vintern var det ju rasande kallt, massor av minusar, och då en natt när matte sov i lillhusses rum (hon gör det när han är borta) såg hon hur Tiger satt på lampan timme efter timme, klockan blev 2, den blev 3... Men när klockan var 3.30 stod matte inte ut längre. Hon tog helt enkelt och hällde upp en skål med blötmat och traskade ut till Tiger på lampan. Till en början var han tveksam, men efter en liten stund klättrade han ner och följde efter matte in i vår trappuppgång där han slukade maten! Medan han åt passade matte på att klappa honom för första gången och det gick alldeles jamarbra för en frusen och hungrig katt! När Tiger hade fått värma sig en liten stund smet han raskt ut till sin lampa igen och matte kunde lägga sig nöjd efter att ha gjort en god gärning. Sedan dess är matte och Tiger goda vänner, och detta har också spillt över så att även lillhusse får gosa med honom!





Trött Tiger på "sin" lampa



Det är mysigt med alla utekatter som har bott här, men samtidigt är matte alltid rädd för att de ska bli överkörda. Så sent som härom dagen följde Tiger med matte och lillhusse till parkeringen och det är absolut ingen plats som de vill att han ska vara på. När det är vinter och kolmörkt är det ju också svårt att se en liten katt som går över parkeringen eller korsar några av vägarna runt omkring, motorvägen ligger inte allt för långt bort och vi har en tysk affär med stor parkering, som man kan bli påkörd på, ganska nära. Så några dagar efter att matte och Tiger hade blivit vänner var matte på en affär där de reade ut kattsaker och då köpte hon en reflexväst till Tiger! Eftersom matte ännu inte hade lärt känna Tigers matte lade hon bara ner västen med ett brev i deras brevlåda, men tyvärr vägrade Tiger ha den på sig berättade hans matte senare.

Sedan matte lärt känna Tigers matte har hon förstått att hon litar fullständigt på att Tiger klarar sig i trafiken, men matte ryser ändå vid tanken på alla utekatter som bor för nära vägar... :/
 

Tiger som visade sig heta Sickan när matte lärde känna hans matte!

Tiger är en alldeles vansinnigt duktig jagare. Lillhusse hör honom komma jamandes nästan varenda kväll med ett byte i munnen. Man kunde ju tycka att vi skulle bli intresserade av att titta, matte t.ex. tycker att vi stora katter tittar alldeles för lite ut genom fönstret, men vem katten blir glad av att se en annan katt komma gående på andra sidan glaset med en mumsig måltid i munnen? Sådant där förstår inte tvåbeningar...

Tigers matte har berättat att han kommer med alla sorters fjäderkotletter, musar och också harungar, men efter ett tag lärde hon sig att när det är harungesäsong, då får Tiger stanna inne. Tänk att tvåbeningar alltid ska lägga sig i! :/
Tydligen, till skillnad från exempelvis Max och Måns, så äter inte Tiger upp sina byten utan han tar bara med dem upp till sin matte, men då ska jag jama om världens otacksammaste matte. Tigers matte hör nämligen också när Tiger kommer med presenter till henne på kvällarna och då skyndar hon sig fort att stänga balkongdörren! VA?! Har ni nånsin hört så otacksamt?!? Få present och så nobba den! Det kan bara vara tvåbeningar till sådant...

I somras precis när matte hade gått ut kom Tiger med lördagsgodis i munnen, en fjäderkotlett! Hon hann precis blixtra med det som är min iMjau nu och den tar inte så bra bilder, men visst ser ni hur smaskigt lördagsgodiset ser ut! :)



Fjäderkotlettsgodis!



Trött jagare efter fångst...

Nu är det så att Tiger har fått en tjejkompis, Maja. Från början hade han en stor grårandig kompis som vi döpte till Bumling eftersom han såg ut som en stenbumling, men han dog för några år sedan. Så småningom blev Tiger kompis med Lisa som ni får läsa om imorgon. Och nu har hans matte tagit hem den kolsvarta långhåriga katten Maja. Hon ser ut som ett troll och brukar sitta på taket ovanför Tigers lampa för hon vågar inte gå ner och deras matte säger att Maja verkar vara nöjd med att sitta på taket.

Den här dagen när Tiger hade fångat fjäderkotletten satt Maja på taket och vägrade flytta sig , hon ville ju också titta! Och Tiger är inte så förtjust i Maja, han smäller till henne om hon kommer för nära (precis som jag med lillfjanten, skillnaden är att Tiger kan gå ut om han vill), så till slut fick Tiger ge upp försöket att lämna kotletten till matte...

Mysiga Maja som ser ut som ett litet troll!

Maja är en jamarmysig katt som ni ser på sitt och Tigers tak här ovan. Hon promenerar omkring där och ligger och spanar på saker. Hon har också fått en egen kompis, Bumlan, som ni ska få höra om om några dagar. Varje gång man stannar och pratar med Maja jamar hon med stängd mun och så börjar hon rulla sig mot taket! Matte är livrädd att hon ska ramla ner (det är ju bara 2 meter, men ändå), men Maja är ju en katt och vi ramlar ju inte ner, möjligtvis att vi HOPPAR ner!  ;)



Rullande Maja


Tigers och Majas matte har berättat att hon är överlycklig över vår fjäderkotletts-TV i lillhusses fönster. Hon sitter på sitt lilla tak och spanar på fjäderkotletterna precis som vi gör på insidan av fönstret!


Avslutningsvis ska jag bara jama om att matte och lillhusse träffade Tiger utomhus igår, det var flera minusar ute, och han hade jamartjock päls, definitivt uppgraderat till vinterfluff 2.4! Han var jättemjuk (och stilig jamar jag, han är ju sååååå lik min Frank!).

Falsk bild

Det här kan man tycka ser ut som en jamarmysig bild, men det kan jag lova att det inte är.

Strax innan den där bilden togs bet Dummvar nämligen sönder Franks andra julklappsfågelpinne!! *morrar högt*



Påkommen tuggande dum katt...



Fågelpinnerester...

Det är absolut inget synd om Dummvar för att jag kallar honom dum, för han ÄR ju det!! Man tycker ju att pinnen skulle kunna gå att laga, men tyvärr har fästet varit det första han har bitit sönder varenda gång han har bitit sönder fågelpinnar och då går inte fjädrarna att sätta dit mer... Dumma kattunge! :(