Tassistenten har sagt upp sig!

Måste jama att det verkligen är kattastrof här hemma nu!  :O

Inget är som det ska och allt är så klart mattes fel. Hon har till slut bestämt sig för att hon inte ska vara hemma hos oss så som hon har varit ända sedan vi flyttade hit. Jag har protesterat genom att bajsa på golvet och jag lämnar spyor på de mest oanade ställen, som i garderoben och i mattes fotända på sängen. I morse halkade hon i en spya, men ÄNDÅ ser hon lika glad ut!? *stora ögon*

Jag har dessutom använt mig av känslomässig utpressning, det bästaste knepet som ALLTID fungerar, som ni, kära kattkollegor, vet. Igår morse gick jag envetet bakom benen på henne, hon var uppe redan kvart över fem och insåg att världen betedde sig underligt och kom efter fem minuter på att hon i tröttheten glömt att ta på sig glasögonen, ja ni förstår ju min tanke med det hela, matte, som påstår att jag gick framför fötterna på henne, puttade till mig!
Jag sprang katturligtvis med lite så att det skulle se ut som att jag flygit över hela köksgolvet, för jag vet ju att då blir hon så blödig och måste gosa förlåt i femtioarton timmar! Hon jamade förlåt en kattilljard gånger och kramade mig och pussade på mig och när hon skyndade i väg för att inte missa bussen hade hon tårar i ögonen och totalt glömt bort att jama hejdå till Frank och lillfjanten... 
Men inte ens det höll henne hemma alltså, vilket fick mig att inse att slaget är förlorat.

Om jag visste att hon kom hem gosade och borstade mig resten av kvällen skulle det kunna godkännas, men se, det gör hon INTE. Antingen sätter hon sig i soffan och läser i en tråkig bok eller så sätter hon sig vid datorn och skriver och det är inte för att jag har telekattiserat till henne att det är bloggdags. Nej, hon har varit så trött att hon inte ens har h ö r t när jag har försökt att telekattisera något till bloggen och det har gjort mig verkligt ledsen och jag känner det som att hon inte är MIN matte längre.

Nu har hon jamat att hon vill säga upp sig som min tassistent. Hon påstår att hon inte hinner hjälpa mig och det tycker jag är oerhört fräckt med tanke på att jag, Linnsen, är ljuset i hennes liv!




 

Mattes ljus och styrka
(och dåliga samvete)






Ja, nu vill hon jama något här också, här kommer svikaren:


Hej allihop, matte här!
Jag har börjat plugga journalistik i letandet efter min "Inre Katt" och det är rasande roligt. Kursen är ett år lång och om jag var rädd att det bara skulle vara flum så kan jag efter femte dagen konstatera att det är precis tvärtom. Hittills har vi haft två kapitel att läsa, skriftlig sammanfattning på det och så en betraktelse eller intervju att skriva, och detta varje dag! Det går i en faslig takt och jag har knappt hunnit andas, men belöningen är att jag nu känner mig levande för första gången på flera år. Som hastigast träffade jag Kattvakt Bm igår och hon sa att jag såg annorlunda ut, pigg på ögonen på ett nytt sätt! :)

Tyvärr drabbar det främst katterna som är vana att jag finns här jämt. De är redan andra veckan ett stort och svart dåligt samvete, och jag känner att jag måste ransonera tiden när jag inte gör läxor. Det viktigaste är att Linnsen, Frank och Lurrvar mår bra (ja, och lillhusse, men han är glad att slippa mig jämt och föreslog direkt att jag kunde flytta in ett år på skolans internat med förklaringen att "han klarar sig själv, han är ju femton år"! *skrattar* Skulle inte tro det va!). Bloggen kommer därför att skötas när det hinns med, kanske främst på helgerna, och de jamar...förlåt, jättelånga inläggens tid är nog förbi. Jag hoppas att ni tycker att det är ok och att ni fortsätter besöka oss här ändå.

Just nu är framför allt Linnsen sur som en citron, hon stirrar mig stint i ögonen när jag kommer hem så att jag känner hur hjärtat skrumpnar ihop, Frank, som är nöjd bara han får äta, sova och ett gäng nosbuffar om dagen, bryr sig inte speciellt och allra sötaste Lurrvar bara tittar med sina stora ögon och kastar sig över mig om jag sätter mig på golvet för att gosa. Det kommer att bli en hård kamp för samvetet att fixa det här.

Det känns lite så här: 

Hej så länge!



NU är det jag, Linnsen, igen *morrar* ser ni, matte struntar i mig och hon erkänner det också!
Jag är jamarsur på henne för det här och jag får hädan efter försöka tassa ner mina blogginlägg bäst jag kan, och det kommer att ta tid att sitta med tassarna på tangentbordet, ni vet ju att det går mycket fortare med en tassistent.

Jag är lite rädd att jag inte får vara med i bloggfamiljen längre, men jag vill att ni ska komma ihåg att ALLT ÄR MATTES FEL!!!!!!!!!!!!!    :O


 Slutligen måste jag jama om Klosterkatternas Gammelmatte Gitte. Hon bor hos tvåbeningsstickisen just nu för att hennes hjärta har gått sönder. Jag undrar om det kan vara så att all kärlek och omtanke hon har om alla kan ha trängt ut allt det där som matte jamar m å s t e finnas i hjärtat och gjort att det gått sönder? Trots att vi bara har känt Klostermattarna i ett halvt år, så apterade, hmm ja, jo så heter det, de mig ganska snabbt. Varje gång som jag inte har haft lust att jama nåt i bloggen då ringer tellefånen och det är gammelmatte som påjamar att "nu har det varit samma rubrik på bloggen länge"! Efter att vi har jamat en stund och hon har stuckit till mig några dentisar genom luren då har jag plötsligt känt att jag behöver gå och blogga. Hon kan dessutom konsten att göra matte stum och det är inget som vem som helst klarar av. Matte tycker inte att hon är något som kallas "pryd", men ibland kan Gammelmatte säga saker som gör att t.o.m matte rodnar och blir tyst, så det är något magiskt med gammelmatte!  ♥



Gammelmatte gnager på köttben! :D





Nu spinner jag för henne hela tiden för att de ska hitta en NY plats att lägga det där nödvändiga, jag vill ju inte att de ska sy ihop gammelmattes hjärta och göra det mindre, för då kanske inte all kärlek får plats i det.
Matte, lillhusse, jag, Frank och lillfj Lurrvar skickar dig massor av nosbuffar och kramar Gitte!

Allra sötaste och bästaste Gammelmatte Gitte ♥

Nyblixtrade

Matte har inte använt blixtapparaten sedan hon var på konsär med Bros i juli, vi har haft det sååå lugnt och skönt. Man orkar ju liksom inte med det där att man ska ha en kattarazzi-blixtrare efter sig och alltid se perfekt ut på bild. Idag var det slut på friden dock, matte laddade blixtapparatbatteriet och så var det bara att anstränga sig och se så fin ut man bara kunde.

Så här ser Frank ut alldeles idag:

Jag FÅR väl godis efter det här matte? Du SA det!

 Nyblixtrad lillfjant:

Och så jag då::

När matte såg den här bilden fick hon tårar i ögonen, för hon jamar att det är precis så jag tittar på henne när jag ser rakt in i hennes själ. Känner ni att jag tittar in i era också nu?  ;)

Lördagsbuffar på er ♥

Som vanligt igen!

Tänk jag visste det, idag ÄR matte hemma igen!  *dansar runt av glädje*

Säkert att det där bortresandet bara var något tillfälligt.

Vi har jobbat hårt på att visa vår uppskattning att allt är som vanligt igen, jag har kurrat extra högt och Frank la sig hos matte tidigt i morse och gosade allt vad han kunde och när matte efter en stund somnade om tog han ett REJÄLT bett i mattes tass. I vanliga fall tar han ju fingrarna, men nu kunde Frank välja och vraka var han skulle bita eftersom matte låg stilla, så han tog sats och satte ett par rejäla huggtänder rakt i huden ovanför tummen! :O
Matte fick ett häftigt uppvaknande (han är bättre än vilken väckarklocka som helst!!  :D ) och har nu två runda hål rakt in i handen. Hon borde ha lärt sig vid det här laget att man somnar inte ifrån Frank ostraffat, och han ville ju faktiskt bara visa sin glädje över att matte var hemma och umgicks med honom, för av glädje kvittrade han frenetiskt under tiden och inte ens fast matte vrålade gick han därifrån. Konstigt nog uppskattades väckningen inte alls utan Frank puttades otacksjamt bort i ren morgonilska, men nu är de sams igen som tur är.

Lillkatten å andra sidan är ju lite av en skyggis men igår kväll satt han bredvid mattes säng och tittade och så hoppade han upp. Det brukar han göra lite då och då, men han stannar aldrig länge, möjligtvis att han kan lägga sig vid mattes baktassar en stund. Men igår använde lillfjanten matte som motorväg och traskade omkring på henne och så lade han sig på MIN vid-sidan-kudde och gosade en stund.
Redan då tyckte matte att det här var storartat, men när han sedan klev upp på henne och la sig och matte fick klia och gosa hela honom var hon jamarlycklig. Lillfjanten la huvudet i mattes tass och så höll han om mattes framben med sina tassar och så somnade de! Jag tror att både lillfjanten och matte var lyckliga då och jag godkänner det bara för att jag är så glad att matte är hemma igen!  ♥


Att vi bara fick EN stickis att dela på alla tre igår jamar matte att det berodde på att det bara fanns en kvar, pffft dåliga bortförklaringar jamar jag, en RIKTIGT BRA matte hade så klart sett över förrådet och aldrig låtit det komma till denna miss-är.
Hur många stickisar brukar ni få att äta?

Mystisistiskt

Något har hänt med matte, hon beter sig mystisistiskt!


Hon har börjat gå hemifrån direkt efter frukost och det har hon ALDRIG gjort förut. Vi är vana vid att matte är hemma jämt. Hela natten och hela dagen ska hon vara redo att gosa med oss. Att vi sen sover är ju en annan sak, matte SKA vara hemma och ständigt vara i vår tjänst!

Det finns ju de som tror att katter är mer korkade än skällisar, men det stämmer inte alls. Vi har jamarkoll på matte så vi vet att slasar hon omkring här hemma i samma gamla kläder då är hon vår och är med oss.
Om hon däremot gör som igår, kastar sig in under vattenfallet och gör streck i ansiktet, då vet vi att hon ska gå ifrån oss.

Redan när klockan ringde igår, det gör den ALDRIG annars, förstod vi ju att något var fel, så vi skyndade oss fram för att försöka få matte att lägga sig ner och gosa med oss.





Linnsen: " -Du och jag, Frank!"
Frank: " - Ja, du och jag frugan!"




Men det hjälpte inte ett dugg. När hon gått upp förföljde jag henne och höll koll på henne men hon gick sin väg i allafall... :/



Idag ringde klockan ännu jamartidigare och jag for upp i mattes säng som en jagad musling!


Titta så gosigt vi hade och hur jag njöt:





*kurrrkurrrrrkurrrr*



*kurrrrikurrrrikurrr*

*kurrrfrrrrfrrrrrrfrrrrrr*

Men matte gick upp ur sängen ändå...  :/

Frank och jag var henne hack i tassarna och när hon skulle gå satte vi oss vid dörren och tittade på henne så där ledset som bara Frank kan. Lillhusse var i vattenfallet just då och matte sa att hon inte KUNDE gå om vi tittade på henne så där, men lillhusse som antagligen har ett hjärta av stål sa " -Det är bara att smälla igen dörren på nosarna på dem!", har ni någonsin hört så fräckt?!?!?!?
Nu vet vi ju vem vi INTE ska sova hos de närmsta 466 dagarna!
Matte såg ut som att hon skulle börja gråta och sa försiktigt hejdå och smög ut genom dörren.


När vi hade väntat vid dörren i en kattiljard timmar (ja ni vet ju att vi så klart låg i vår säng och sov men det behöver ju inte matte veta) så kom hon till slut hem. Vi blev jamarglada och svassade kring benen på henne! Hon satte sig på golvet och så fick vi dela på EN stickis och så klappade hon oss lite, sen sa hon att hon måste göra läxor. Jag vet inte vad det är men matte har suttit hela kvällen vid skrivbordet och skrivit och läst och ibland jamar hon för sig själv " -två kattitel och femtonhundra ord tills i morgon!!", jag vet inte vad hon menar med det. Inte ens fast Frank helt resolut hoppade upp i knät på henne slutade hon ...

Läxor???

Kan det vara så att matte inte gillar oss längre, eller har hon inte TID med oss mer?? *snyftar och snörvlar*

SÄKERT ska hon vara hemma hos oss som vanligt i morgon! :D

Ta ställning



Matte jamar ibland med oss om hur vi sover, hon trodde att katter skulle ligga mysigt ihoprullade som en liten boll, men det gör vi faktiskt inte speciellt ofta.

Idag tänker jag visa er några av våra sovställningar.

Ungefär så som matte trodde att katter skulle ligga, kanske något mer ihoprullade

Ligger jamarskönt i mitt torn!

Det här ser inte alls bekvämt ut enligt matte, vad tycker ni?

Ahhh, hörnet på soffan är perfekt format för en kattkropp!



Kurr i lillhusses säng



Jamarbekvämt enligt Frank

Ibland vill man inte riktigt synas



Frank i rejält avslappnad sovställning på balkongen






Och så den som matte och lillhusse är så fascinerad av. Jag har inte hittat någon bild på där den är perfekt intagen, men jag tror att ni känner igen och också använder er av den skönaste av alla, nämligen den som hemma går under beteckningen
N A C K B R Y T A R S T Ä L L N I N G E N !!

Nackbrytarställning light  ;)

När vi ligger i nackbrytarställning med kroppen åt sidan och huvudet rejält uppvridet då vet matte och lillhusse att vi sover riktigt riktigt gott. Hur många av er har den som favoritsovställning?



Härom dagen jamade jag på Catbook om att tvåbeningar tydligen kan sova i nån ställning som heter "sked". Frank och jag sover "svans" ibland och det är jamarmysigt.

Vi sover svans!

I morse hittade matte oss så här och då gjorde hon märkliga associationer till några siffror och parning och sånt, jamarskumt tycker jag.

Varför får du konstiga tankar av det här matte?

Slutligen ska jag jama att det har skett ett under: lillfjanten är i ONÅD!!
Har jag tur så får han flytta nu!  :D

När matte och lillhusse flyttade för att bo själva med oss för snart tre år sedan behövde matte köpa en soffa och den var tvungen att vara liten för att få plats. Hon tittade på något ställe på nätet och hittade i Linnseköping eller nåt annat köping en blommig sak som hon absolut ville ha. Eftersom det var fullt med otäckt vitt ute ville ingen av de matte känner som har släp på brummisen hjälpa till att hämta soffan, och mattes husse (Katthataren) hävdade med bestämdhet att soffan inte skulle få plats i vår brummis. Då bestämde matte att hon SKULLE ha soffan och att den SKULLE in i Saabrina, så matte och lillhusse åkte fast det yrde vitt och soffan kom med hem och den är matte mycket kär.

Nu har någon som brukar göra kraftiga rivstarter gjort det några gånger för mycket!   :O

Det där ser ju inte så kul ut och matte vet inte vad hon ska göra för att laga det...

Rivstartsplats

DUMMA LILLFJANTEN!!!  :(

Missehandel!

Det är Lurrvar som jamar.

Lurrvar jamar!

Jag kräktes upp en hårboll igår. Matte har missehandlat mig idag, hon har dragit mig i pälsen.

Titta:

Massor av Lurrvarpäls

Jag tycker inte OM att bli dragen i pälsen!  :(

Jag hämnades!

Mattes tassled

Jag nosbuffar alla som har tänkt på mig. Jag kan kissa bra nu! :)

Lyckan i ett skåp

Jag har de senaste dagarna förundrats över hur vi katter orkar med våra tvåbeningar.
Hör hur några av oss har haft det bara d e n  h ä r helgen:

Kjelle Bus jamar att hans matte är lika hopplös som en överkörd groda. Han fick minsann sitta ensam hemma medan tvåbeningarna roade sig för fullt... :(
Sippos husse stinker och beundrar en nätt fjäderkotlett som sitter på staketet till reviret, han ropar INTE på Sippo att det är mellanmål eller tar med den in... :(
Max och Måns husse lämnar ytterdörren öppen för okända skällisar att bara vandra in i hemmets lugna och, inte längre så, trygga vrå... :(
Neas matte vet inte skillnaden på nos och mun och jamar på Catbook att hon sitter och proppar Simbas nos full med godis!! Jag började ju gråta vid tanken på att Simba skulle kvävas... :(

Jag bara skakar på morrisarna och jamar, HUR STÅR VI UT ALLIHOP? Det är en stor tröst att ha den här bloggen och er vänner som har det likadant, men det står klart för mig att Kattens tålamod måste vara oändligt sedan den dag vi bestämde oss för att domesticeras och leva bland tvåbeningarna...

För egen del förundras jag över matte. Igår hade hon inget för sig på dagen utan bestämde sig för att det var dags att röja på skrivbordet. Vi bor inte så jamarstort, vi har vardagsrum, vårt rum, lekrummet (garderoben, mattes kattentar) och så köket. Varken matte eller lillhusse har egna rum, utan lillhusse sover i vårt rum och matte har fått en inhägnad hörna i vardagsrummet. Förutom sin hörna har matte ett skrivbord med min dator på och en liten byrå med lådor där hon ska få plats med viktiga saker, papper och annat onödigt. Detta resulterar i att det oftast är en enda röra på skrivbordet och det där tröttnade hon på igår och släpade fram en liten hurts från vårt lekrum. Nu ska hon sortera i lådorna så att allt inte behöver ligga på skrivbordet, men innan detta skedde så revs allt ner på golvet.
Mitt i alltihop kom lillhusse hem från sin senaste illegitima frånvaro och det bestämdes att det var baddags eftersom det var så fint väder. Alltså lämnade de oss här i röran... :(

Vi katter har ju dock en speciell överlevnadskraft så i morse när tvåbeningarna gick upp så var jag försvunnen, men så såg lillhusse mig och sa med den där mjuka rösten han hade förr i tiden "nä men, heej på dej!" :D

Mitt nya sovrum!  :D



" - Hej hej lillhusse, här ligger jag!"





Det fina med mitt nya rum är att det går att låsa!! Lillfjanten har ju stulit mitt prinsesstorn och på det här sättet får jag ett nytt, eget revir. Vill jag inte vara där själv kan jag alltså gömma hemliga saker, som godis och bollar, undan från lillfjanten!  :D

Nu ska jag bara försöka freda mitt skåp för matte, hon kan väl fortsätta ha sin röra på skrivbordet, det har hon ju haft så länge så då kan hon väl ha det i fortsättningen med?

Dumma barn och inre katter

Jag var sur på matte hela dagen igår för att hon jamade att jag luktade skit, sånt ska man inte behöva höra som älskad katt tycker jag! Som hämnd la jag ner en rejäl kräkblaska på den nytvättade vardagsrumsmattan. Jag vet att matte gillar det extramycket eftersom den är så stor och KUL att tvätta!  ;)

Matte ägnade dagen åt att, istället för att gosa med sina riktiga gosedjur här hemma, leta efter sin inre katt. Det mystisistiska var att hon gick ut i duggregnet och letade efter den, man tycker ju att matte efter att ha haft oss i snart fyra år borde ha lärt sig att vi inte är vattendjur...

Den inre katten var så klart inte där ute även om matte faktiskt såg ut att funnit nåt när hon kom hem, däremot var det en yttre katt som behövde fredas. Jag tror att många tvåbeningar som har djur hemma även bryr sig mycket om hur andra djur har det för min matte har utsett sig till något slags "alla djur och barns försvarare".

I just det här fallet handlade det om grannkatten Kasper som behövde hjälp mot tre klåfingriga ungar.
Området där vi bor har en stor pool som minisar ska plaska i och precis när matte gick förbi skulle ungarna bada Kasper!!  :O

Nu är det så att Kasper är bara 4-5 månader (och för liten för att vara utekatt i vårt område, enligt matte) och lika liten som lillfjanten (fast SÖT), därför tror han fortfarande att livet är ett äventyr. Matte trodde dock inte att han skulle ha tyckt det efter ett dopp i en klordoftande (inte klor utan klååår) pool utan satte stopp för det...

Eftersom barnen (i 7-9årsåldern) fortsatte släpa omkring på Kasper hur som helst så ansåg matte att här behövdes en lektion om hur man beter sig mot djur och spände blicken i dem. Det är svårt att veta om tvåbeningar är okunniga eller illvilliga, men här kändes det som att det fanns ett sting av det andra så matte påpekade att Kasper bara är en liten unge, men att blir han rädd eller arg så har han väldigt vassa klor som han kan klösa bra med och att alla djur måste behandlas med respekt för att de är levande varelser med känslor. Vi hoppas att något gick in för efter att det där med klorna var sagt så fick faktiskt Kasper vara i fred!  :D



Det behövs ju ofta inte så mycket för att få oss katter att kurra, Frank t.ex behöver man bara titta på så börjar han kurra och trampa med tassarna. Jag tror att det egentligen kan vara samma sak med tvåbeningarna, det behövs inte så mycket för att få dem att kurra heller, kanske en tanke eller ett vykort. För från att matte var jättedeppig under dagen gick det till att hon var så glad och stark att hon under kvällen kunde stötta en vän som, trots att hon har världens finaste katt, var väldigt ledsen och grät. När de lade på tellefånen var tvåbeningen inte ledsen mer och idag fick matte ett sms att vederbörande skulle leva länge på samtalet! ♥♥  Det kändes jamarfint och varmt i mattes hjärta då.
Att matte mådde så mycket bättre på kvällen berodde på att hon kom på nåt viktigt under regnpromenaden, att min myster (= mattes syster) ringde och jamade om all möjlig hjälp som hon kommer ställa upp med om matte tar sitt stora steg, och att någon, som matte nog inte ens har betraktat som vän pga vissa egna klantigheter, ringde och svarade på frågor och peppade.
Tack SNÄLLA du!
För dig kanske det inte var så mycket men för matte var det stort, både att det var du och vad du jamade! ♥ Att matte i efterhand kom på 400 saker till som hon skulle ha frågat är en helt annan sak...
Och du ser, jag kan jama ner *host* GANSKA korta inlägg!  ;)


Mycket har det blivit om den inre katten nu, jag tycker inte att det är svårt att lyssna på henne, men för tvåbeningar är ju allt så svårt. Jag har en bekatt som heter Strindberg och han jamade en gång så klokt att det är synd om tvåbeningarna och det håller jag verkligen med om...


Idag kommer för övrigt lillhusse hem efter att ha varit i ett konstigt land som bara heter Ö.
Imorgon tar han också ett stort steg och börjar gymnasiet på mattes gamla skola, han är stor nu vår lillhusse, kanske att han bara borde kallas husse i fortsättningen?

Lägga ner?

I morse vaknade matte av en som hon tyckte oangenäm doft. Det var nämligen så att jag kom tassande fram till kudden och matte jamade direkt att jag luktade... SKIT!!!!  :O

Strax bakom mig kom Frank och gick också fram till mattes kudde och på grund av det tycker jag inte att matte kan döma ut mig sådär bara. Att jag satte mig med svansen mot henne och hon tydligt kände lukten ger henne inte heller bevis för att det var mig det luktade om, det kanske var hon?!?!

Matte låg där och nosade omkring sig och så småningom gick hon upp, fortfarande med lukten i nosen. Så gick hon omkring här som en spårskällis och nosade. Igår städade hon badrummet och diskade våra lådor, så därifrån borde det inte lukta tyckte hon, men när hon tittade ner i dem gjorde hon två fynd, nämligen i varsin låda varsin hög med bajs som låg oövertäckt. Hon rensade snabbt lådorna, men fortfarande går hon omkring med spårnosen framme, tittar i alla hörn och sen misstänksamt på mig... Som att JAG skulle bajsat utanför!?!?


Vi katter kan ju telekattisera och jag kan höra vad matte tänker. De senaste dagarna har jag många gånger hört henne tänka just orden "lägga ner..." Jag har ingen aning om vad det handlar om, lägga ner godis? lägga ner min blogg? eller kanske bara helt enkelt att hon ska lägga ner SIG?

Jag förbereder mig iallafall mentalt genom att spara ner min blogg ifall matte hastigt skulle få för sig att radera den och jag skulle bli en obloggande katt igen.


Jag tror att hon går runt och letar efter sin inre katt, det är det som är felet på henne. Jag tror dock inte att hon kommer hitta katten, för jag är inte helt säker på att hon har någon.

Mer presenter

I mitt senaste inlägg visade jag vad vi fick för presenter när matte och lillhusse hade varit i det Spanska landet. Nu ska jag fortsätta jama om presenterna som vi har fått när matte och lillhusse har varit på sina andra utlandsresor!

Innan lillhusse föddes hade matte det ganska gott ställt och var ute och flängde ofta, mest till de Ryska och Isländska landen, de är hennes ål tajm fejvåritts!
Nu är ju lillhusse nästan stor och man kan tro att matte försöker smitta honom med någon resbacill, för sedan matte och lillhusse skiljde sig från husse reser de till andra länder hela tiden, åtminstone 10 dagar per år och det är ALLDELES för mycket när man sköts om av katter! Nu frustar matte här bredvid och jamar att det inte ALLS är mycket, men jag bara frågar "Är det hennes eller min blogg?"
Just det, det är min, alltså avgör JAG att de reser för mycket! *stampar*

Eftersom vi är hemma och vaktar huset när de roar sig tycker man ju att det inte är för mycket begärt att man får presenter när de kommer hem.

Innan någon börjar gnälla om att lillfjanten inte får en enda present i det här inlägget så vill jag påjama att han knappt var född och ännu inte hade trängt sig in i mitt revir när dessa presenter utdelades!

Första resan för matte och lillhusse gick till det Engelska landet!
De hade ju inte köpt kattpresenter från ett utländskt land tidigare så vi var tacksamma att vi fick något, även om det inte var några vidare kul saker...

En ynkligt liten påse blötmat till oss båda och så en nalle till Frank.

Ett studsande ägg till mig. Jag har aldrig någonsin lekt med det...

Frank döpte genast sin nalle till "Lalle" eftersom han var från en stad som heter Lånndånn och de sov tillsammans ganska mycket i början. Om det var för att Frank själv ville eller för att matte och lillhusse la upp honom hos Frank förtäljer inte historien.

Andra resan gick också till det Engelska landet!
Detta för att matte på första resan blev sjuk i båda sina baktassar. Hon fick två bakterier som heter staffnånting och streppnånting vilket gjorde att baktassarna och benen var lika stora som Frank och resan slutade hos tvåbeningsstickisen istället för hos oss. Eftersom matte och lillhusse inte kunde se allt de hade tänkt bestämde de sig för att överge oss igen och åka tillbaka.
Den här gången kunde vi haft tur med presenterna, för matte och lillhusse umgicks nämligen tätt ihop med mat!

Förrätt

Huvudrätt och tilltugg bredvid

Efterrätt

Men inte hundan ställde de upp för sina katter och tog hem maten... Nej istället gick de och tittade på kläder åt oss!  :O

Hallåvinklänning till mig *ryser*

Regnrock till Frank

Som ni förstår var vi ganska tacksamma för de två matskålar som de hade köpt åt oss med tanke på att vi hade kunnat få kläder!!!

Jag fick ett alldeles eget garnnystan också, för just då lekte jag mest med två orangea garnbollar som lillhusse hade gjort i skauterna och matte tänkte göra fler garnbollar åt mig vilket hon aldrig har lyckats lika bra med som lillhusse gjorde. Mattes bollar trillar bara isär... *fnittrar*
Nu har jag bara en av mina garnbollar kvar för den andra skickade jag till Sippos kompis Snuffe att leka med när han var så sjuk. Tyvärr hjälpte inte det, men kanske att Tindra leker med min garnboll nu?

Två matskålar och ett fint garnnystan från andra resan

Tredje resan för matte och lillhusse gick till det Italienska landet!
Där har man ju hört jamas att det finns god mat och många musar, men inte fick vi det.

Matskål med Hello Kitty på (matte samlade fortfarande)



Mat som var så äcklig att vi vägrade äta den



Fjärde resan gick till ett Polskt land och matte åkte ensam med en kompis och lillhusse fick stanna hemma!

Här fick matte kämpa för att hitta något bra och vi får faktiskt jama att hon lyckades!  :D

*nomnomonom*





Matte köpte också de här att hänga i julgranen eller påskriset.
Ni ser att de nedre föreställer mig och Frank va?
De övre gav matte till Wikki att ha i ett Tasseri.






Jaham, det var alla resor de gjort sedan vi kom. Ja, lillhusse var ju på klassresa till det Spanska landet två veckor innan matte och han åkte dit, men av honom fick vi så klart ingen present. :(


Ni kanske tittar på bilderna och tycker att vi har fått många presenter vid resorna, men det är nu vi kommer till det där jag jamade om i det förra inlägget, att matte och lillhusse är de allra största snåljåpar som någonsin har haft katt.
Jag förstår om ni totalt kommer att vända er emot våra tvåbeningar, men kom bara ihåg att vi är offer i det hela, vi är de drabbade... Matte och lillhusse fick Frank att se så här ledsen ut när de kom från den andra resan... :/

JAMARBESVIKEN Frank...

Det här är nämligen vad matte och lillhusse hade med sig hem efter den andra resan:

Inte lätt att hitta våra små ynkliga presenter bland allt annat som matte och lillhusse köpte, eller hur?
Nu håller ni väl med om att två matskålar och ett garnnystan var ganska magert, minst TVÅ ekorrar borde de ha kattpenserat oss med för det här sveket!!   :O

När matte och lillhusse ser den här bilden börjar de alltid fnittra och förundras över hur de fick med sig allt i varsin kabinväska, och till sitt försvar vill nu matte jama till er att de hittade en sportaffär som hade rea på nästan allt och därifrån kom mycket saker billigt, men jag tycker ändå inte att det förklarar varför matte fick med sig fyra par skor till sig och lillhusse tre par T-shirtar när vi bara fick ett garnnystan och två matskålar som sprack väldigt fort...



Snåljåpar!

Presenter

Nu ska jag jama om presenter för det är ALLTID viktigt att få när ens tvåbeningar har varit bortresta.

 Jag ska börja med att visa vad vi fick för något när matte och lillhusse hade varit i det spanska landet i juni och tills imorgon ska jag leta på vad vi har fått de andra resorna och så ska jag också visa er varför Frank och jag (lillfjanten är ju nykomlingen och har bara varit här under en utlandsresa) anser att matte och lillhusse är de absolut största snåljåparna som någonsin har haft katt! Jag lovar att ni kommer att få en helt ny syn på mina tvåbeningar om ni någonsin har tyckt att de verkar trevliga...


Alla vet ju vad katter tycker om, GODIS, så det borde ju inte vara SÅ svårt att ge sina allra mest älskade små pälsklingar en present eller fyra. Matte tycker dock att det är roligare att ge oss något som vi kan använda och påstår att det var lättare att ge oss presenter tidigare för då lekte jag exempelvis med studsbollar och pinnar, numera leker jag bara med mina egentillverkade pälsbollar.
Lillhusse ska vi knappt jama om, han som är borta på läger minst 8 dagar i veckan. Han menar på att det inte är så lätt att hitta presenter på ett skautläger, pffft säger jag bara, jag vet att han inte ens har försökt!! Vi skulle ju bli jamarglada om han bara grävde upp en rejäl grästuva och tog med hem till oss, det är ju dessutom gratis, så vad har han att skylla på!?!?!

Från det Spanska landet fick vi i allafall presenter och ni ser tydligt på min min vad jag tycker!






Matte: " -Titta Linnsen, du har fått en boll!"



Linnsen: " - Tror du att jag är dum eller?? Det är en illaluktande appullsin!"

Frank: " -Nej matte, jag är inte heller nöjd!"



Men sedan blev det bättre!  :D

Lurrvar: " - Titta matte, det är en Kattong!"

Frank: " - Åhhhh, det här luktar gott!"

Frank: " - Fram med godiset då frugan!"

Vi har aldrig ätit Friskies förut så DET gjorde de riktigt bra! :D

 

*nomnomnomnom*