Lyckan i ett skåp

Jag har de senaste dagarna förundrats över hur vi katter orkar med våra tvåbeningar.
Hör hur några av oss har haft det bara d e n  h ä r helgen:

Kjelle Bus jamar att hans matte är lika hopplös som en överkörd groda. Han fick minsann sitta ensam hemma medan tvåbeningarna roade sig för fullt... :(
Sippos husse stinker och beundrar en nätt fjäderkotlett som sitter på staketet till reviret, han ropar INTE på Sippo att det är mellanmål eller tar med den in... :(
Max och Måns husse lämnar ytterdörren öppen för okända skällisar att bara vandra in i hemmets lugna och, inte längre så, trygga vrå... :(
Neas matte vet inte skillnaden på nos och mun och jamar på Catbook att hon sitter och proppar Simbas nos full med godis!! Jag började ju gråta vid tanken på att Simba skulle kvävas... :(

Jag bara skakar på morrisarna och jamar, HUR STÅR VI UT ALLIHOP? Det är en stor tröst att ha den här bloggen och er vänner som har det likadant, men det står klart för mig att Kattens tålamod måste vara oändligt sedan den dag vi bestämde oss för att domesticeras och leva bland tvåbeningarna...

För egen del förundras jag över matte. Igår hade hon inget för sig på dagen utan bestämde sig för att det var dags att röja på skrivbordet. Vi bor inte så jamarstort, vi har vardagsrum, vårt rum, lekrummet (garderoben, mattes kattentar) och så köket. Varken matte eller lillhusse har egna rum, utan lillhusse sover i vårt rum och matte har fått en inhägnad hörna i vardagsrummet. Förutom sin hörna har matte ett skrivbord med min dator på och en liten byrå med lådor där hon ska få plats med viktiga saker, papper och annat onödigt. Detta resulterar i att det oftast är en enda röra på skrivbordet och det där tröttnade hon på igår och släpade fram en liten hurts från vårt lekrum. Nu ska hon sortera i lådorna så att allt inte behöver ligga på skrivbordet, men innan detta skedde så revs allt ner på golvet.
Mitt i alltihop kom lillhusse hem från sin senaste illegitima frånvaro och det bestämdes att det var baddags eftersom det var så fint väder. Alltså lämnade de oss här i röran... :(

Vi katter har ju dock en speciell överlevnadskraft så i morse när tvåbeningarna gick upp så var jag försvunnen, men så såg lillhusse mig och sa med den där mjuka rösten han hade förr i tiden "nä men, heej på dej!" :D

Mitt nya sovrum!  :D



" - Hej hej lillhusse, här ligger jag!"





Det fina med mitt nya rum är att det går att låsa!! Lillfjanten har ju stulit mitt prinsesstorn och på det här sättet får jag ett nytt, eget revir. Vill jag inte vara där själv kan jag alltså gömma hemliga saker, som godis och bollar, undan från lillfjanten!  :D

Nu ska jag bara försöka freda mitt skåp för matte, hon kan väl fortsätta ha sin röra på skrivbordet, det har hon ju haft så länge så då kan hon väl ha det i fortsättningen med?