Tassar och stöld!

Hallåjam, det är Frank!

Hallåjam!

Man kan katturligtvis inte lita på frugan, det var ju massor som hon glömde att jama om igår... :/

Igår var lillhusse på det stora stickhuset och fick sin tass och arm undersökt. Det har gått fyra veckor sedan lillhusse halkade och nu sa stickisen att lillhusses arm var så pass frisk att han inte behöver ha sånt där hårt på den mer. Lillhusse blev jamarglad!  :D

Men vet ni vad matte och lillhusse kom hem med? Jo, en bild på lillhusses tass. Påstod de alltså... För det ser ju vilken katt som helst, att så där ser INTE en lillhussetass ut!!! Den där saken, det jamar jag helt säkert, skulle ALDRIG få klia på min mage!  :O



Lillhusses tass?!? Nä nä, aldrig!

Däremot när jag tittar lite närmare på bilden så ser jag att det är ju bild på ett lejons nos och morrhårskuddar, ser ni det också om ni tittar? Frugan ser det också säger hon! För säkerhets skull, för katter som inte ser så bra har jag ringat in det och skrivit så blir det lättare att se.
Det enda jag inte förstår nu när jag har klurat ut bilden är varför de säger att det är en bild på lillhusses tass, när jag så tydligt ser lejonet?!? Konstigt...

Så ska jag berätta något skandalartat: matte STAL EN HEL GODISBURK för oss i förrgår och gav bort!! *chockskadad* Hon tog en burk och började skramla med och vi kom ju springande fortare än en Dentis åker ner och TRODDE ATT VI SKULLE FÅ GODIS, men då tog den dumma tvåbeningen och SLOG IN VÅR BURK I ETT PAKET!!!!

Här nedanför har jag en bild på hur ledsen jag blir när jag tänker på vår stulna godisburk...

Jag tuggar på tassen av sorg för godisburken... *jamar ledset*

Det enda som kan förlåta mattes beteende är att hon gav burken till Klosterkatterna. Nu får de också smaka vårt engelska godis! Och matte säger att de tyckte om MITT godis! :D


Idag har vi haft besök av Wikkis matte och husse, de skulle lämna nåt till matte och SÅKLART titta på oss skönheter! Jag tror att de tyckte att vi var fina, iallafall satte de igång att jollra med lillkatten som matte fick hålla i för att han inte skulle smita, pfft, inte kunna uppföra sig som en katt!
Wikkis matte förstod nu varför det pratas om att han är så liten, hon sa också att han såg ut att vara bara fem-sex månader gammal, och så liten och söt ska han alltså alltid vara pga att han är inavlad vad nu det är... Suck, för att bli stor katt när kattungar är så söta... :/
Här ser ni en jämförelse mellan mig och lillkatten:

Mini- och megakatt

Jam, iallafall så var Wikkibeningarna här och matte hade ju förvarnat att kommer det ett finger inom fyra kattimeters avstånd så passar jag på att tugga på det. Inte för att jag är elak utan för att jag tycker att det är så trevligt bara! :D
Mitt på min molnvita mage har jag en orange prick och det är på den man trycker när man vill att jag ska starta kurrililatorn, så Wikkis matte tryckte, men jag var inte alls på humör för att bli tryckt just där, så jag BET!!! :D
Det konstiga var att matten inte ropade AJ eller nåt sånt, hon "var van från Wikki" sa hon. Pyttsan, det vet väl jag att Wikki inte bits! ;)
Lillhussse säger dock att jag måste säga förlåt för att jag bet gästen, så förlåt, men det var ett så inbjudande finger!  *kuuurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*

Lillhusse kom hem mitt i alltihop och det visade sig att han och Wikkibeningarna hade jamarmycket gemensamt förutom katter, nämligen spel och annat, så de pratade och pratade, och när de hade gått satte lillhusse igång att sortera sina kort som han samlade på för flera år sedan, han vill nämligen att Wikkibeningarna ska komma tillbaka och titta på dem ordentligt eftersom de också gillade sådana kort. Lillhusse lade upp korten i olika högar, men så gick matte och han ut en sväng och jag ville katturligtvis hjälpa lillhusse med sorterandet när jag nu (enligt honom) hade varit dum och bitits.

Här ser ni hur jag sorterar:

Jaham lillhusse, nu har jag lagt korten i olika högar som du ville,
VA, ÄR DET FEL PÅ MINA HÖGAR?!?!  :O

Ska det vara så så kan du sortera själv, gnälliga tvåbening!

Hur man än gör för att hjälpa till så duger det inte åt tvåbeningarna... Suckjam!

Trötta...

Idag är vi alldeles slut hela familjen. Vi katter var ju på releaseparty hos Wikki igår! Det var fullt av katter vi kände och enormt mycket god mat och drinkar. Så klart dansade vi och lekte roliga lekar också. Faktiskt dansade jag en tryckare med Sören när Frank inte såg, men jag såg allt att han höll sig framme också, han dansade med både Nea och Smulan! Lurrvar lekte med de andra småkatterna Bosse, Mårrgan och Simba och verkade också ha kul!

Det roligaste av allt var att matte och lillhusse inte visste att vi skulle på party, så lillhusse som åkte iväg samtidigt som matte, märkte när han kom hem att inte minsta katt syntes nån skymt av och hade vi inte skrivit en lapp och lagt fram hade han inte haft en aaaaaning om var vi var!  ;)

Så här känner vi oss idag:

Trött katt

Trött katt

Trött katt

Som ni läste på bloggen igår så försvann ju matte tillsammans med Wikkis matte och husse till Klosterkatterna i Otterbäcken. Matte har jamat att de hade jamartrevligt och Klosterkatternas matte Kicki beskriver på facebook besöket mycket träffande: "vi har fikat och pratat och ätit och pratat och pratat och skrattat... och gosat katt, förstås!", det stämmer precis med mattes beskrivning av besöket! Det var fika och det var mat och det var gos med katt och katt och katt och... ja, ni förstår! Det finns ju hela åtta stycken katter att välja på hemma i Otterbäcken. Och så pratade alla tvåbeningarna oavbrutet allihop! Matte vill tacka så mycket för att de fick komma, hon hälsar att hon gärna ses snart igen! ♥


Jag får ju inte glömma att jama om att matte och lillhusse (som sedan blev avsläppt för att umgås med mera jämnåriga tvåbeningar) fick träffa den världsberömda Wikki också! Det gjorde ju alla vi bloggkatter också och har gjort massor av gånger så för oss är det ju inte en så stor sak, vi har ju vant oss vid celebriteter, men matte och lillhusse tyckte att det var jamarspinnande att träffa henne! Nova var lite blyg så henne fick de bara se en skymt av, men hon var ju verkligen med och partade på eftermiddagen och kvällen som ni andra också märkte, då fanns ingen blyghet!!  ;)

Här kommer lite bilder från gårdagen:




Lurrvar väntar på att matte och lillhusse ska åka
så han får gå på release-party hos Wikki!  :D





Wikki och lillhusses högra tass



Wikki fluffboll ♥

Wikki tänker på de sista detaljerna inför partyt... ;)

Wikkis matte Miriam, Klosterkatternas matte Kicki samt det finaste som ska vara på bordet, nämligen Majsan!

Wikkis husse, Silver, demonstrerar en konstig fyrkant för Klosterkatternas gammelmatte Gittan! ;)



Assar och Rafael kommer ner och hälsar





Philemon kurrar i sin korg



Den högaktliga och visa abbemissan Imma

Jultrollet Rafael

Katthjälp

Tänk vilken hjälp tvåbeningarna har av oss katter! :D

Om inte matte hade lärt känna svarta Balder och han inte hade försvunnit, då hade matte aldrig vetat att Örebro Katthem finns och börjat jobba där och lärt känna oss och tagit hem Frank och mig som jourkatter för att sedan adoptera oss och så småningom börjat läsa på kattbloggar och i höstas "låtit" mig starta min egen blogg så jag lärde känna flera katter och tvåbeningar och så matte kunde åka upp på Stortorget när det var Hindersmässa i januari och träffa Klostermattarna bland annat...

Med andra ord, hade inte en svart katt funnits från några år sedan och dragit igång hela kedjan, då hade inte matte just nu tillsammans med Wikkis matte och husse varit på resa till Klosterkatterna i Otterbäcken.




VARSÅGOD MATTE!



Kärlek efter döden

Matte har kommit upp i den åldern att hon tycker att det är intressant att läsa dödsannonser. Intressant för att man kan se hur gamla tvåbeningarna var när de dog, vad symbolen i annonsen står för, man kan gissa vad de dog av och om det står vackra ord och dikter om den döde.

Många gånger är det bildsymboler på djur överst i annonsen, oftast katter och hundar, ibland, istället för en djursymbol, ett foto på den dödes djur.

Det matte har reflekterat över, och nu kanske mina läsares tvåbeningar sätter i halsen och tycker att matte är morbid (det vet jag inte vad det betyder, men matte sa att jag skulle skriva det och hon hoppas att era tvåbeningar älskar er tillräckligt för att inte bli rädda över att diskutera döden och husdjur), är trots att det är ett djur överst i annonsen så står det aldrig med några djurnamn. Matte tänker sig att den döde har haft en katt eller hund och då får en symbol överst i annonsen symbolisera att den döde tyckte mycket om den sortens djur. Men varför står aldrig djuren med i annonsen?

Matte har endast sett det två gånger, den ena gången var det en matte som hade dött och i annonsen, under alla tvåbeningsnamn, stod ett namn på ett djur och så ett dödsdatum inom parentes, några dagar efter att dess matte hade dött. Mattes första tanke var då att den dödes efterlevande måste ha avlivat djuret när dess matte hade dött. Fanns det ingen annan som kunde ta hand om djuret? tänker matte. Med tanke på att det fanns efterlevande nog att sätta in annonsen kunde väl någon ha tagit hand om djuret... Eller ville inte djuret leva utan sin matte... :/

Den andra gången som matte såg ett djur stå med i annonsen var härom dagen i den här annonsen (vi har bara med den översta delen):

Sannolikt var det en sådan sorts hund som matten hade haft och djurets namn stod också med i annonsen. Det här gjorde matte glad, för för många tvåbeningar är ju husdjuren så enormt viktiga, kanske till och med den bästa vännen, därför tycker matte att det är konstigt att det inte står med fler djur i dödsannonser. Det kanske ses som annorlunda och otraditionellt att skriva med djuren i en dödsannons, men många gånger kanske det är djuren som sörjer mest när en älskad husse/matte går bort. Naturligtvis kan man ju kattstatera att djuret (sannolikt) inte läser tidningen, men matte tänker sig att djuret skulle stå med av respekt för kärleken mellan tvåbening och djur.

Matte vill minnas att Wikki någon gång har skrivit om att man ska skriva ner något om vad man vill ska hända ens husdjur om man skulle dö oväntat, och det finns ju något som heter Vita Arkivet att fylla i om man vill vara med och berätta vad man vill ska hända med en när man dör.

Vad tänker era mattar och hussar om det här?

Matte har iallafall talat med lillhusse om oss katter och vad som ska hända om matte skulle dö före lillhusse och hon vill absolut att det överst i hennes dödsannons ska vara en bild på oss eller nån annan trevlig katt. Naturligtvis ska vi stå med i annonsen likt den på bilden, vår matte är ju den enda och bästa vi har! Och vi och lillhusse är ju det bästa hon har! ♥♥♥

Tvättdag!

Nu har vi kommit så långt att Lurrvis tvättar både Frank och lite på sig själv! ;)



En stor stund att se Lurrvar "bonda" så med farbror Frank! :D

Kärlek

Precis som man hittar så mycket tråkigt som står i tidningen som man blir ledsen av, så läste vi idag något som gjorde oss jamarglada!

Vi blev såklart inte glada över innebörden av annonsen nedan, bilden är dålig för jag har återigen blixtrat med min iMjao, så jag ska skriva vad som står så ni ser:





Hittelön 1000 kr

19/1 försvann Caesar
i vattentornsområdet i
Hallsberg. Han är svart, brun
& vit. Hittelön 1000 kr.



Annonsen, under rubriken FÖRLORAT låg bland andra rubriker som SÄLJES, HITTATS och ANNAT, var insatt i vår lokala tidning flera dagar i rad och innehöll bilden på katten Caesar som försvunnit i mitten på januari och så en beskrivning. Annonsen avslutades med orden "Hittelön 1000 kr" och det var det som drog mina och mattes blickar till sig.

Här fanns alltså en familj som älskar och saknar sin familjemedlem så mycket att de är villiga att betala stora pengar för att få tillbaka honom! Detta till skillnad från de familjemedlemmar som över natten blev nerställda i nätbur i femton minusgrader utanför Örebro Katthem...
Vi blev så glada att se att det finns människor som älskar sitt djur så mycket att de betalar för att människor ska vilja hjälpa till att leta efter honom, det är KÄRLEK! ♥

Eftersom matte ville veta om det har slutat bra för katten och den kärleksfulla familjen så ringde hon och frågade om Caesar hade fångats in än, men det har han tyvärr inte gjort. Familjen är ute och letar varje dag och några trodde att de hade sett honom, men han var väldigt skygg och gick inte att få tag i. Matten sa att de skulle betala alla pengar i världen för att få tillbaka sin katt som verkligen var en familjemedlem! :)

Nu hoppas jag allt vad jag kan och håller alla tassar och klor för att Caesar vill bli fångad och få komma hem till sin familj igen!

Gladsvans

Det finns så mycket man kan bli glad och ledsen för här i världen.

Idag läste vi återigen i tidningen om en man som hade 73 katter och 2 hundar i hemmet med bajs och kiss liggandes i drivor överallt. Länsstyrelsen var där ifjol somras, jag vet inte om det är sommaren -11 som menas, och då hade mannen för många djur och förbjöds att ha fler än 9 stycken, vilket uppenbarligen inte gjorde minsta nytta... I januari kom man tillbaka eftersom grannar klagat på lukten och då räknades 73 stycken inavlade katter och två sjuka hundar in. Vår fundering är - hur lever man själv i det här?

Det hem som Frank och jag levde våra första 4 år i bestod ju av ca 40 stycken katter som levde instängda i köket. Vi hade gröt och smutsigt vatten att leva av. Där levde tydligen de som höll oss gisslan på övervåningen med några speciella katter.
Men mannen som det nu står om har levt i detta i en trerumslägenhet... :/ Han har nu blivit fråntagen djuren och arbetet med att ta hand om och försöka hjälpa dem läggs nu så klart på olika idéella katthem och vi upplever det som fruktansvärt orättvist att vanliga kattälskande människor får städa upp gratis där myndigheter inte har räckt till och de får absolut inget för det, ja annat än kärleken från djuren, men jag undrar om det är nog när förtvivlan över hur djuren har levt kommer över en?



Det som gör oss så glada idag, trots att vi har läst den här hemska nyheten, är istället posten som kom idag och då menar inte matte elräkningen... ;)

Nej, matte fick ett vykort i brevlådan idag skickat av mina fina vänner Smulan och Ingalill. Det gjorde henne så glad att hon fick tårar i ögonen!
Tack snälla snälla Smulan och Ingalill för att ni gjorde min matte så glad! ♥ ♥ ♥

Jag känner inte alls Smulan och Ingalill annat än från min blogg och senare från Catbook och det är det som är så fascinerande med kattbloggvärlden (även om just Smulan och Ingalill inte bloggar, men de hör till ett gäng som alltid kattenterar och har hjärtat på rätta stället!). Ingalill var en av flera flera stycken som erbjöd sig att hjälpa till med pengar när jag hade problem med mitt ena öga strax före jul. Hon skrev bl. a så här till mig "Behöver du hjälp med det ekonomiska så kan jag stå till tjänst med några hundralappar." och det gjorde att både matte och lillhusse faktiskt grät glädjetårar här hemma, liksom när jag i våras behövde gå till en specialstickis eftersom den vanliga trodde att jag eventuellt kunde ha en hjärntumör (det var inget farligt som tur var, läs mera här ), då ringde Wikkis Stora matte och erbjöd sig att starta en auktion för min skull och då grät matte och lillhusse igen över att det kan finnas så fina människor! ♥♥♥

I den stora stora världen skrivs så mycket om onda och dumma människor, men så sällan om de goda... Det finns så mycket man kan göra för att glädja andra människor, som i vårat första exempel, att tala om att skänka en okänd människa pengar var ju helt exceptionellt, vi var redan så otroligt tacksamma för stödet vi fick i form av kattentarerna på bloggen, men att också kunna tänka sig att skicka pengar var ju helt fantass-tiskt, vi är faktiskt fortfarande i en smula gladchock över det! Och de senaste dagarna när matte har jamat på min blogg om att hon har varit ledsen, då har flera stycken kattenterat och försökt trösta och så nu, att skicka ett vykort till en depriderad människa, det behöver egentligen inte vara mer än så för att glädja någon! :D


TACK SNÄLLA ALLA MINA FINA VÄNNER FÖR ATT NI FINNS! ♥♥♥

Stackars...

stackars Lurrvar...

Det är faktiskt lite synd om honom för han är väldigt lättskrämd. Till viss del kan man nog fortfarande kalla honom en skyggis. Så fort man rör sig hoppar han en halv meter upp i luften eller springer sin väg. Matte tyckte att Frank var lättskrämd, men sen hon har lärt känna lillfjanten så inser hon att Frank är lugn som en sköldpadda i jämförelse.




Liten lättskrämd katt

Härom morgonen hade den stackars lillfjanten det extra jobbigt:

Matte hade gått in för att väcka lillhusse och då brukar vanligtvis alla vi katter komma också, man är ju lite sällskapssjuk på morgonen och så brukar matte dela ut lite morgongodis och då gäller det ju att hålla sig framme!  ;)

Lillhusses väckarklocka är från mattes barndom. Eftersom det inte var något fel på den så sparade matte den och nu har lillhusse den i sitt rum. Den låter RYSLIGT!
Lillhusse som ju är tonåring vaknar inte om det så kommer en jätte och trampar på honom, därför har han den här klockan på högsta volym, plus tre andra klockor.

Den här morgonen satt Frank och jag på sängen och gosade med matte och Lurrvar satt på golvet nedanför. Han har blivit mycket modigare med att hoppa upp på sängar och sådant när vi är där, men det räcker med en blick från mig så hoppar han ner!  ;) Nu satt han i allafall på golvet och plötsligt var klockan 7.05 och lillhusses väckarklocka satte igång
TUT-TUT-TUT-TUT-TUT-TUT
och den stackars lillfjanten for iväg som ett skållat skinn efter golvet... Jag vill påpeka att detta sker antagligen varje morgon när alarmet går och han har ju bott här i 4 månader och borde ha vant sig men inte...




Stilla, fortfarande lugn liten katt på fönsterbrädan



Sedan skulle lillhusse gå till skolan, matte hade placerat sig i soffan för att läsa tidningen och Lurrvar satt på varma fönsterbrädan i godan ro, men hux flux utan någon som helst anledning flög persiennen i fönstret bakom honom ner! Ni kan ju själva räkna ut vilken fart han hade när han for iväg över soffbordet och flög ner på golvet... *fnittrar i smyg*

Efter det här kan man ju förstå att den stackars katten var en smula uppjagad så senare när matte gick till badrummet kom han efter. Matte har stulit, hrm, lånat en sådan där dragbar kundvagn från en affär i närheten att dra tvätten i. Det tvättas ständigt mattor här eftersom jag någon kräks ner dem och matte får ont i ryggen av att bära all tvätten, därför finns nu en, hrm, lånad vagn att dra tvätten i till tvättstugan. Lurrvar kommer alltid när matte går på kattlådan, han har väl insett att då sitter hon still och är ofarlig, och så även denna gång, det var bara det att matte rörde sig när hon skulle lyfta upp honom och då for tvättvagnen, som har alldeles excellenta hjul, iväg på badrumsgolvet... Stackars minikatten bajsade ju nästan på sig av skräck vid det här laget, en gigantisk röd vagn kommer rullande emot honom!

Man kunde ju ha tyckt att detta var nog, men medan lillfjanten satt och pustade ut på dörrmattan så kom brevbäraren, som för att sätta en prick över i:et, och kastade ner posten rakt på golvet bredvid Lurrvar!!! *fnittrar högt*

Jag lovar att jag faktiskt var snäll emot honom resten av dagen! :D



Hallåjam!

Här är vi igen!

Jag har jamat svar på alla kattentarer sedan flera dagar tillbaka och tänkt ut nya inlägg!

Matte mår lite bättre nu, mycket tack vare all värme och spinnhealing som strömmade in på bloggen från er och era tvåbeningar, kärleksvärme är nog det som botar mest av allt, men också lite tack var de elchocker som vi har fortsatt att ge matte dessa dagar. Så fort hon klappar oss passar vi på att ge henne en elstöt! Och se, nu är hon på benen igen! Världen skulle inte klara sig en dag utan oss katter! :D

Har varit och läst på lite olika bloggar och jag ser att under vintern är det ganska många katter vars tvåbeningar har varit under isen, som min matte. Men hon säger att hon tycker att hon kan börja skönja våren utanför fönstret och det gör det lite lättare, även om mattes depridering inte är årstidsbunden. Nog om det!
Men nu ropar matte att hon vill tacka för allt stöd, hon säger att mina vänner är världens bästa och det visste ju jag redan! ♥

Vi katter har det bra även om matte är ganska trist att umgås med just nu, vi äter och sover och så leker vi lite ibland. En stor sak som har hänt är att lillfjanten faktiskt har slutat att jaga svansar hela tiden, äntligen får jag ha den ifred! Men härom kvällen låg lillfjanten och Frank på den varma fönsterbrädan (den har ett vrålvarmt element under sig och är därför skön på vintern) och så började lillfjanten jaga Franks svans och när matte tittade dit såg hon en liten katt med en stor orange svans som stack ut på varsin sida om munnen, hon skrattade för att det såg så roligt ut!

Imorse hoppade vi upp och väckte matte klockan 6 (med tanke på att hon nu för tiden somnar klockan 9 på kvällarna får man ju ändå säga att det var dags att gå upp då) och matte låg och klappade oss i mörkret. Så stack matte fram fingret för att klappa mig på nosen, men i mörkret är ju alla katter grå, så det var Franks nos hon stack fram det till och då fick ju matte ett uppvaknande som heter duga, för ni kan ju gissa vad Frank gjorde när ett finger stacks inom räckhåll... BET, så klart!  ;)

Matte läste om någon stickissköterska som har skrivit en bok om vad tvåbeningar som väntar på att få gå till Skaparkatten önskar att de hade gjort mer av i livet. Matte frågade vad Frank och jag skulle ha velat göra mer av och hon säger att hon känner sina katter väl, för vi svarade exakt vad hon hade trott!

Frank: Jag skulle ha velat buffas och bitas mer!
Jag: Jag hade velat gosa mer med Frank!


Vad hade ni velat göra mer av?

Ensjamt...

Matte fnittrade faktiskt lite när hon såg den här bilden... Och tänker att på ett sätt kanske det är skönt att vara schizofren för då är man ju i allafall inte ensam... ;)

Hon ska gå iväg med sin matte och fika nu, då kanske hon känner sig lite bättre, jag hoppas det.

Matte säger att det är ett ensamt liv att vara sjukskriven/arbetslös och dessutom depriderad. Många kanske tycker att det är ok, men det gör inte min matte, hon säger att hon känner sig osynlig, och hon tycker heller inte att vi katter är tillräckligt sällskap... :(

Kanske vi kompisar kan starta en Kattens hjälplinje, varje dag ringer det en katt och jamar med matte så att hon känner sig lite mindre ensam... ;)

Dåligt

Jag kan inte få matte att hjälpa mig att jama på min blogg... Jag tror att hon slutligen har blivit en katt, hon sover både dagar och nätter, men inte för att det är skönt som vi, utan för att hon tycker att livet är så tråkigt... Hon säger att hon struntar i alltihop och inte ens idag, när vi har fått pengar igen, har matte lust med något...

Jag jamar åt matte att hon ska tänka på allt roligt hon har gjort i livet, men hon menar att det spelar ju ingen roll om man inte har råd och lust att göra nåt igen... Matte har rest väldigt mycket, hoppat ut från flygplan massor av gånger, varit länge i andra länder för att lära sig språket, gjort en tidning med vår tidigare husse då hon fick bo på fina hotell och intervjua massor av kändisar, hon älskade att blixtra med kameran och hon slukade böcker... NU tycks det inte finnas en film eller bok som kan göra henne glad och sedan kameran gick sönder i höstas har hon inte velat blixtra trots att hon har fått den tillbaka och det bara är att sätta igång igen...

Jag har massor av blogginlägg som jag vill telekattisera till matte, men hon säger att hon inte kan förmå sig att skriva ner dem åt mig nu... :/

Matte äter några slags piller, men de hjälper inte, hon blir inte alls lycklig av dem, men jag är en väldigt klok katt, jag är ju prinsessa, och jag har läst att man kan ge depriderade tvåbeningar elchocker och både Frank och jag hjälpte till imorse med det, matte klappade oss i mörkret och det bara blixtrade och vi fick ont i öronen för där blixtrade det mest, men det hjälpte inte, matte är inte gladare för det... Och nu såg hon dessutom att lillhusse, fast det är -10 grader idag, har gått till skolan utan att sätta på sig vantar...

Min matte är en sån där som funderar för mycket och just nu funderar hon rasande mycket på Lurrvar. Han har börjat krafsa på dörrar, fönster och balkongdörren och när matte öppnar balkongdörren vill han ju såklart inte gå ut, vem vill det? och nu är matte absolut tvärsäker på att han vantrivs... Hon hade trott att han skulle pigga upp sällskapet här, men nu verkar han lika depriderad och matte tänker att han nog faktiskt skulle ha det bättre hos någon annan som vill leka med honom hela tiden, för det vill inte matte och Lurrvar är fortfarande för rädd för att gosa annat än i undantagsfall.

Nej, det är inget bra här just nu... och vi vet inte vad vi ska göra åt det... :(
Matte säger att det nog var dumt att börja blogga med tanke på att ingen av oss jamar nåt här just nu.

Bergsbestigning

Har inte brytt mig det minsta om att blogga idag.

Jag har ett högt berg att bestiga! :)

Ett klädberg!! Bäst att skynda mig innan de rena kläderna ska vikas!

Ursäkta bildkvalisorten, matte blixtrade med min iMjao och den är ingen toppblixtrare precis.  ;)

Hade egentligen massor jag ville jama om, men jag är inte på blogghumör idag. Bestiger jag inte berg så sover jag!

Vilken kväll!

Tänk vad vore livet utan kompisar? Så fantass-tiskt kul det var igår kväll att träffa alla igen och samtidigt vara lite kattkulturell och se en film tillsammans! :D *dansar runt på klospetsarna*

Röda mattan innan alla katter hade börjat gå in i filmsalen

Vissa hade blingat sig mer...

... andra kom lite mer som de var i nyputsad päls!

Katten Pelle från Örebro Katthem kliver just ut på röda mattan
efter att ha åkt limousine till Kattjamarsvik

Vaktmästaren ville absolut vara med på bild med några av de mysiga 
katterna från Södertälje Katthem

In i biosalen lyckades han tydligen också smyga in, det var den enda skandalen
under kvällen vad jag vet... Här pratar han med Kjelle Bus
och till höger katten Tuss från Örebro Katthem

Här är självaste Mästerkatten på väg in i filmsalen med min kompis
Kitty vid tassen! Jamarns vad stilig han var! :)



Här har vi några av kompisarna på Södertälje Katthem på Röda mattan!

Alla ville så klart se Mästerkatten och det var så mycket katter som hade
kommit för att se honom att alla inte ens fick plats... Den här fina katten hade
gjort sig så fin och så kom han inte in utan fick stanna utanför kattallstaketet... :/




Tänk till och med en skällis hade kommit för
att se Mästerkatten! Han blev så klart inte insläppt!  ;)






Ett filmteam var där och filmade Kattpremiären, det var nämligen den första i hela världen! Såklart lyckades den där dumma vaktmästaren komma med också... *fräser*

Vilken mat vi fick att äta!

Så klart fanns det popcorn, dentisar, myntagodis och
annat smaskigt att mumsa på under filmen!

Min tassograf från Mästerkatten!

Goodiebag-ryggsäcken full av leksaker och godis!  :)

Idag är vi alldeles slut... Men glada är vi! :D

Ojojoj...

Nu är det jamarspinnande! Vi har putsat pälsar och jag har faktiskt satt på en liten rosett på svansen! :) Vad har ni gjort för förberedelser? Jag vet att Nea håller på att måla ögonen just nu!


Sammanlagt blir vi över 100 katter som åker iväg på Kattpremiären av Mästerkatten i stövlar i Kattjamarsvik, det är ju alldeles fantass-tiskt! Förutom alla er vänner så sa jag åt Blitz på Södertälje Katthem att han gärna fick ta med sina kompisar och igår kväll föreslog Wikki att alla de på Örebro Katthem också skulle få följa med. Det blir lite trångt, alla kommer att få dela säte, men eftersom nästan alla vi katter kommer ifrån eller på ett eller annat sätt har att göra med katthem runt om i landet, så är jag nästan säker på att ni inte har något emot det. :)

Har ni förberett var ni vill ha tassografen av Mästerkatten? Jag funderar på ett papper eller om jag ska be honom att sätta den i örat som inte är ID-stämplat, det vore väl coolt! ;) När man har träffat en kändis så där brukar man ju vilja spara mötet!

Min väninna Kitty som har ordnat biljetterna till föreställningen har jamat att de håller på att duka upp en jamarstor buffe (jag jamar på min iMjau och den har inget streck att sätta över eet!) med massor av godsaker till oss! Det blir fiskar av alla de slag, skaldjur, nötfärs, musar och kycklingsnittar har jag hört, så ni behöver inte äta kvällsmat idag! ;)

Nu kommer snart limon och hämtar oss, sen åker den vidare och hämtar Wikki och Nova och så till vårat katthem, därefter ut runt i hela Sverige och hämtar kompisar! Maten börjar serveras klockan 8 så vi hinner äta i lugn och ro och så börjar filmen klockan 9. Mästerkatten kommer såklart upp på scenen och presenterar filmen först! :)

Vi ses om en stund mina kära vänner! :D *studsar upp och ner av spinning*