tisdag 7 augusti 2012

Min vän Lusse


I söndags var det ett år sedan min vän Lusse hämtades av Skaparkatten. Jag har skrivit om honom tidigare, både här och här och här och här. Idag vill vi nog bara minnas honom lite.



Lusse var en sån där liten katt som Lillfjanten, skillnaden var att jag accepterade Lusse ganska fort. Han togs hem speciellt till mig för att jag skulle få en lekkkompis, Frank sover ju jämt och jag kände mig ensam. Tillsammans med Örebro Katthem gick matte igenom alla katter som skulle kunna tänkas passa till mig och visst hör man redan på katthemmets beskrivning att Lusse skulle passa in:
"Hane, röd med vit krage och vita tassar, har en cirka 1 dm lång svansstump. Född uppskattningsvis i augusti 2009. Dök helt plötsligt upp på Kvarntorp Gård utanför Askersund i början av december där han sökte sig till huset för att få mat. Var skygg, men har nu utvecklats till en gosig och mycket busig kisse. Vill ha en busig kattkompis att fara runt med. Sover gärna i sängen om natten."

 

Lusse som frisk katt på Örebro Katthem ♥
 



Gosig, busig och röd, låter inte det som en katt för mig?  :D
Så Lusse flyttade hem hit och bodde i lillhusses rum. Matte har på film hur jag sitter utanför dörren och försöker titta in på vem som var där inne och faktiskt så var det jag som lockade ut honom från under sängen till slut! Titta här:


18 juli, andra dagen 

Linnnsen lockar ut Lusse från under sängen för första gången och Frank godkänner honom.



Matte fortsätter berättandet:
Jag är så tacksam för Facebook för när Lusse kom till oss i juli 2011 lade jag upp bilder på honom nästan varje dag så att de på katthemmet skulle se hans framsteg. När jag på hösten skulle säkerhetskopiera över alla bilder från datorn så gick något fel och helt plötsligt stod jag utan bilder från hela förra sommaren! Jag slet mitt hår, för viktigast var ju bilderna på Lusse eftersom han inte fanns mer och då kom jag på alla bilder som jag lagt upp och det är jag så tacksam för idag. De flesta bilderna är dock av usel kvalitet eftersom de är tagna med en iPod (lillhusse åkte på scoutläger och hade med sig den riktiga kameran), men de är trots allt bilder! Filmerna som jag spelade in precis när han kom hit finns också kvar eftersom jag tydligen varit klok tidigare under sommaren och säkerhetskopierat dem och jag blir så rörd när jag tittar på dem.

Tyvärr kan man på Facebook också se bakslagen som kom så fort och inget hjälpte. Vi visar Lusses korta liv hos oss och hur han satte ett tassavtryck i våra hjärtan för alltid! ♥





17 juli, första dagen 

Lusse var jamarrädd när han skulle fångas och tvingas in i en bur... Kanske var det det och stressen med att flytta till ett nytt ställe som gjorde att FIP bröt ut?
Redan här kan man se lite mörkt under ögonen.




18 juli, andra dagen

Lusse är redan så modig att han har vågat komma ut ur lillhusses rum och han har börjat följa farbror Frank överallt!
Här kan man också se hans lilla svans, vi fick aldrig reda på vad som hänt med den, han
berättade för Linnsen och Frank men de lovade att inte jama om det.






18 juli, andra dagen






Ute i vardagsrummet och undersöker!
Linnsen i sitt torn på betryggande avstånd.





19 juli, tredje dagen

Lusse undersöker balkongen försiktigt





 
21 juli

Vänner!
Men matte och lillhusse får ännu inte klappa eller komma för nära.



Lusse och farbror Frank som han verkligen tydde sig till och kände sig trygg med, på balkongen.
När den här bilden togs hade jag fått klappa honom försiktigt över ryggen när han åt godis, men det fanns inte minsta chans till att man skulle få torka honom lite under ögonen...



22 juli, femte dagen

Alla får vara med, även om Linnsen betonar att hon hör ihop med Frank mest!





Gos i tvätthögen på lillhusses säng!
 





På min födelsedag fick jag faktiskt lyfta upp Lusse! ♥

Jag tror att han helt enkelt blev så chockad att han inte kom sig för med att sprattla...  ;)





24 juli

Lusse hade "fnyst" ända sedan han kom till oss, "en liten förkylning kanske" tänkte vi, men nu insåg
vi ju att
det behövdes medicin för en ögoninflammation och han sattes genast på behandling.



Linnsens tält blev Lusses tält.
Nu hade han kommit så långt att han testat att sova hos både matte och lillhusse på natten!




Lusse och farbror Frank ♥




28 juli

Lusse ser förskräcklig ut med allt det intorkade i ansiktet, det är stenhårt och när vi
försöker torka bort med varm blöt handduk blir Lusse nästan skinnflådd... Lille gubben... ♥




28 juli

Lusse under en filt i min säng för att han inte ska smita, och faktiskt blev han alldeles stilla,
kanske kände han att vi försökte hjälpa honom när vi torkade bort det hårda stela i ansiktet och gav honom medicin?

Så här skrev jag på FB:
"Har kallat in experthjälp XX idag så att Lusse kan få tillbaka sitt ansikte och börja se ut som en katt igen! Gjorde en raid inatt och charmade honom så att han kurrade och sen slog jag till!!! :O Kastade en handduk om honom så att han inte skulle kunna sprattla så och hann torka lite innan han försvann som ett jehu in under sängen... :/"




3 aug

Lusse blir inte bättre och man kan se att han har smalnat av i ansiktet...




5 aug, sista dagen

Tillsammans med sina två nya vänner ♥





5 aug, sista dagen

Citat från Fb: "Sitter här och väntar... Kan omöjligt koncentrera mig på nåt, Lusse har fått veterinärtid kl 20 och det är tal om att det kanske blir den sista resan... :(
Han blir inte bra och är nu så svag så svag, nyss försökte han hoppa upp på balkongstolen men ramlade baklänges ner eftersom skuttet var för litet...
Jag fick sitta med honom i famnen en stund istället!
Be för att Skaparkatten gör det som är bäst för Lusse, antingen botar honom eller låter honom få komma i lugn och ro till regnbågsbron... :/"





Eftersom jag antingen är korkad eller väldigt naiv så förstod inte jag att Lusse var så dålig att det inte gick att hjälpa honom. Jag gladdes istället sista dagen åt att han faktiskt gick omkring lite, han låg på hallmattan och jag fick sitta och gosa med honom, jag fick ha honom i famnen en lång stund och det sista vi gjorde tillsammans var att vi satt på lillhusses säng och myste, jag fick klappa honom så mycket jag ville och borsta honom försiktigt och han bara låg där. I efterhand förstår jag ju att han var för svag för att orka flytta sig, han var ju trots allt lite av en skyggis som dessutom var nyinflyttad och svårt sjuk.
Den sista dagen hade han också blivit rundare över buken och den som vet lite mer om sjukdomar förstår naturligtvis vad det betyder (fullt av vätska), men jag tänkte bara på att "vad bra, han har blivit lite tjockare, då mår han bättre!"...

När sedan en tjej på katthemmet kom för att hämta mig och Lusse för resan till veterinären så såg hon ju direkt det jag inte kunde se, han var döende... :/




Lusse i mattes famn




På väg till Nora där vi fått tid låg Lusse så stilla och fint i buren och jag var både glad och ledsen. Den som har vårdat en sjuk anhörig eller katt kanske förstår mina tankar, på ett sätt tyckte jag att det vore skönt att få slippa det enorma ansvaret med att jaga en stackars rädd katt runt lägenheten för att få i honom medicin 2 gånger per dag men samtidigt fick ju inget hända min Lusse! Hade jag vetat att vi reste på sista färden hade jag bönat och bett för att få försöka göra honom frisk ett tag till bara jag fick ha honom kvar hemma.




Sista gosstunden på sängen




Veterinären behövde bara lyfta upp Lusse och titta lite för att ge sin dom, FIP. Han sa också att det inte fanns något att göra, hela Lusses buk som jag varit så glad för att den blivit rund var fylld av vätska, gommen var gul och han hade multiorgansvikt, varje organ i kroppen höll på att lägga ner.

Eftersom jag var jourmatte så vände sig veterinären till mig med frågan om jag förstod att det bästa för Lusse var att låta honom gå, men hur kunde jag förstå det? Det var ju Linnsens nya lekkompis, farbror Franks lille kompis och lillhusse var i andra delen av landet på läger!!




 
På väg till veterinären




Lusse bara låg där på veterinärbordet med sina svarta ögon alldeles stilla, han var inte ens rädd... och jag svarade "ja" även om jag inte förstod... Det förklarades att han skulle få en lugnande spruta och sedan en avslutande i hjärtat och jag stod på andra sidan bordet och hade handen på honom, jag var inte beredd, jag hade velat hålla honom i famnen, men Lusse dog redan av den första sprutan, han var så slut...  ♥♥♥

Jag gick runt bordet för att lyfta upp Lusses lilla kropp i famnen en sista gång och det var då jag förstod, för när jag bara rörde vid honom började det rinna ur munnen, blodblandad slemmig vätska fyllde bordet runt hans huvud. Det var när jag såg det som jag förstod att vi gjort Lusse en tjänst som hjälpt honom vidare. Han skulle aldrig ha kunnat bli bra, FIP är obotligt och alla symptomen på våt FIP stämde in på Lusses sjukdom. 

 Nu har ett år gått och vi saknar fortfarande Lusse. Åker vi till ett köpcentrum lite utanför stan stannar vi ofta och hälsar på Lusse eftersom djurkyrkogården ligger åt samma håll. Han finns också med i vardagen, för om jag ber lillhusse att stänga till balkongdörren en svanslängd kommer alltid frågan "En Lusselängd eller en Linnselängd?" ♥


Vi kommer alltid minnas den lilla röda katten som följde efter Frank som en liten kopia!





Lusse 2009-2011




8 kommentarer:

  1. Anonym06:55

    Fy så sorgligt. Jag sitter här med tårar på nosen och läser. Det är fruktansvärt att se sin familjemedlem bli så där sjuk. *sniff*
    Men ni gjorde ju det bästa för honom och nu är han inte sjuk längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte och jag hade tårar på nosen när vi jamade ner det. Trots att vi hade känt Lusse så kort tid så gjorde det så ont, så vi förstår hur mycket värre det måste vara när man har haft sin vän ett helt kattliv...

      Lusse är frisk nu och spinger och leker med Milva, en svanslös katt från katthemmet!

      Nosbuff

      Radera
  2. Basco09:34

    Tårarna bryter loss, förstår din resa mellan hopp och förtvivlan, de trodde ju att Basco också hade FIP när han var som värst efter tandoperationen, visste ingenting om den sjukdomen, men vet idag bättre. Tacksam för att få läsa om Lusse.

    Bascos matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lille Basco Kryddkatt... Vilken tur att han inte hade FIP!
      Vi är fortfarande rädda för att det ska bryta ut här hemma, men nu har ju ett år gått så vi är nog trygga. *peppar peppar ta i trä*

      Nosbuffar

      Radera
  3. Anonym11:48

    Usch, har det redan gått ett år! Jag kommer så väl ihåg när jag hämtade dig, Lusse och Sandra och åkte iväg till Nora. Hoppet var ju med oss hela tiden, men innerst inne låg ju den bistra sanningen på lur. Lusse-pojken fick uppleva så mycket kärlek från er alla den sista tiden, sånt som han tog med sig på sista resan, sånt som han håller varmt fortfarande, däruppe på råttfångar-ängarna.

    Det som var så härligt...att när vi åkte hem, så var det gråmulet och regnet var inte långt borta. Men, när vi kom där i utkanten av Nora, så blev det en fläck bland molnen, inte klar himmel utan fortfarande molnigt...men, det var ett varmt beige-rött (?) sken som var jättstarkt och som blev mjukare och mjukare och liksom stängdes till. Kan det varit Lusse som gick över bron där? Det väljer vi att tro, i alla fall.

    Många tröstekramar från oss i höghuset

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en hemsk dag Bm... Men det var tur att du var med och tjattrade på som vanligt, annars hade jag nog gråtit ihjäl mig! :/

      Ja, det var Lusse som skickade en sista hälsning till oss, det har han jamat till Linnsen som har hälsat på honom!

      Nosbuffar och kramar bästaste Bm ♥♥♥

      Radera
  4. Alice19:06

    Vad fint jamat om Lusse! Tänk om alla katter kunde få känna sig så älskade när de går över regnbågsbron. Vi är glada för att han fick lära känna er innan det var dags
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  5. Nu blev vi alldeles blöta i ögat. Tack för att ni delar med er. Lusse fick fina dagar hos er med mycket värme och kärlek. Tröstbuffar

    SvaraRadera