torsdag 26 januari 2012

Rymning

Min Frank har försökt att rymma TRE hemska gånger! Nu ska han själv få berätta till bilderna hur det kändes den här sommardagen när matte bestämde sig för att Frank behövde komma ut och testa friluftsliv!


Frank: "-Jag har INTE godkänt det här, jag är RÄDD!!!"

Frank: "-Hjälp, jag vill in till min sovfåtölj, det här är otäckt!"


Frank: "-En stor grön sak, om jag lägger mig där under syns jag inte mer!"


Frank: "-Hej då matte och lillhusse, nu vill jag inte vara med mer! Hälsa frugan där hemma att jag kurrar henne! Titta, nu är jag snart lös från det här otäcka blå som håller fast mig, nu sticker jag!"


Den här bilden tog matte precis sekunden innan Frank vände om och snabbt backade ur selen och försvann in i en buske fyra meter bort!!!! :O

I vårat hus bor en blind, oerhört pratglad, skånsk man och han hade kommit ut och pratade med matte och lillhusse, "bla bla bla..." medan matte och lillhusse försökte hjälpa Frank över paniken som han hade över att vara ute och samtidigt sitta fast i något. På en tiondels sekund tog sig Frank ur selen och for in under busken några meter bort! Den blinde bara fortsatte prata för han kunde ju inte veta vilket drama som pågick framför honom, men matte hann få ur sig att "vår katt rymde just ur selen!" och den blinde satte igång på skånska "ja, katter ska vara inne bla bla bla bla..." innan matte kastade kamera, vem bryr sig om den? och så gav hon och lillhusse sig försiktigt bort till busken, en på var sida samtidigt som de hoppades och bad att Frank skulle sitta kvar tillräckligt länge för att hinna få tag i någon del av honom...

Under de här sekunderna från det att Frank sprang hann matte tänka miljoner tankar "nu får vi aldrig mer se Frank, hur ska vi bäst försöka fånga honom utan att han springer sin väg för alltid, jag kan inte leva utan Frank, hur kan jag vara så #*%?& dum att ta ut en katt i sele bara för att få lite fina bilder på honom i gröngräset?!? hoppas att inte Tiger kommer gåendes precis nu, (och med en enorm skräckkänsla) VI KOMMER ALDRIG ATT FÅ TAG I HONOM!"

Att matte under dessa sekunder hann tänka massor av fula tankar om sig själv kan man förstå eftersom det var mattes idé, trots lillhusses protester, att Frank absolut skulle tycka att det var spinnande att få gå ut en stund, trots att han aldrig har tränats i att ha varken sele eller koppel. Vår matte är både en evig optimist när det gäller sådant och väldigt envis, så stackars lillhusse hade inte ett dugg att säga till om när matte väl hade bestämt att "Frank ville gå ut"!

Det var nämligen så att det här var ANDRA gången som Frank rymde, han hade gjort ett tidigare försök på vintern och det var mattes dumma idéer som gav Frank möjligheten att rymma den gången också... Men det ska jag berätta om en annan dag, jag blir så förfärligt upprörd vid tanken på att inte ha min Frank, så jag orkar bara med en rymning i taget... Dumma matte! :(

Matte och lillhusse tog sig till busken så försiktigt det bara gick för att inte skrämma Frank och matte kom närmast och Frank satt där under allt det gröna och matte försökte prata lite lugnande med honom fast både matte och lillhusse FÖRSTOD att de såg honom för sista gången innan han skulle fara iväg som ett jehu och aldrig mer synas till, men på nåt vidunderligt sätt satt han kvar under busken och matte lyckades grabba tag i honom utan att han sprang iväg *tack käre Skaparkatten och Gud*.


MATTE FICK TAG I MIN FRANK!!! :O ♥♥♥

Matte grabbade alltså bara tag i Frank, hur vet hon inte, och höll honom så hårt att varken Frank eller matte kunde andas, gick så snabbt det bara gick förbi den blinde som fortfarande pratade "bla bla bla...", lillhusse tog kameran och grejerna som kastats på backen i panik och sen bara in med Frank i ett hårt grepp för att han aldrig någonsin mer skulle kunna rymma!!! :O

Oj... jag är alldeles slut efter att ha jamat ner det här... Men jag tror att matte aldrig NÅGONSIN igen kommer att försöka ta med Frank ut i gröngräset igen! Hon har nog FÖRHOPPNINGSVIS lärt sig en läxa angående Frank, att får han en öppning, då springer han!

Nu ska jag lägga mig jamarnära och tvätta honom för att jag är så uppjagad!

18 kommentarer:

  1. Smulan W09:43

    Oj oj oj så spinnande det blev innan vi fick veta att matte fick tag i Frank! Jag måste nog också gå och vila litegrann efter denna spinnande historian. Stackars dig Linnsen, jag förstår att du blir upprörd bara av tanken på att Frank skulle försvinna ute i det gröna!! Kurr på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, visst var det en hemsk historia! Jag blir alldels skärrad bara av att tänka på det! :(

      Radera
  2. Ojoj, vilken skräckhistoria! Väldigt dramatiskt, Frank hann till och med hälsa dig, fru prinsessan Linnsen, att han kurrar dig, innan han (trodde han) försvann för evigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det en skräckhistoria! :O
      Tänk att han tänkte på mig innan han sprang sin väg... *kuuuuuuuuuuuuurrr* ♥

      Radera
  3. Fy vilken skräckhistora. men oj, en sån lättnad att det slutade lyckligt. Pust!

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det tur att matte och lillhusse fick tag i Frank! Puh!
      Nosbuff

      Radera
  4. Puh, vilken klobitande nervpirrande pärs! Vi blir alldeles matta av att läsa om det. Vilken sagolik tur, att Frank satt kvar under busken! Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi blir också alldeles matta bara av att tänka på det, både matte, lillhusse och jag... Tänk om han hade sprungit sin väg!! :O Men jag tror att matte hade varit ute och letat fortfarande, hon hade aldrig gett upp sin Frank!

      Kurr

      Radera
  5. Alice16:13

    Oj vilken dramatik! *pustar* Jamarns vilken tur att de fick tag i Frank igen!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen dramatiskt! Och då har jag ändå inte berättat om när Frank smet första gången!! :O

      Nosbuffar

      Radera
  6. Mjau, som jag känner igen mig i detta inlägg! Det finns alltså fler än jag som inte tycker om att tassa ut. Jag förstår att matte blev rädd men har naturligtvis lättare att identifiera mig med Frank, som självklart blir skärrad av att plötsligt befinna sig i en ny miljö. Det tog lång tid innan jag vande mig vid att tassa ut någon gång i veckan, och precis när jag började tycka att det var kul blev jag kattackerad av ett gäng måsar. Nu har jag inte varit ute på länge, men till våren ska vi göra ett nytt försök...
    Skönt att det hela slutade lyckligt!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det här fallet var det ju verkligen matte som tyckte att Frank skulle gå ut, inte han... Och Frank är nog bäst inomhus i närheten av en skön fåtölj att sova i! ;)

      Den där måskattacken har jag läst om och det var ju fruktansvärt, jag förstår verkligen att du blev skrämd! Hoppas att det funkar bra nu till våren.

      Nosbuffar

      Radera
  7. Vilket drama! Fy så läskigt. Skönt att matte fick tag i Frank! Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, visst var det hemskt!
      *går i iväg för att gosa med Frank*

      Nosbuffar

      Radera
  8. Det var allt tur att Frank kom tillrätta igen. En del katter mår nog bäst inomhus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade aldrig klarat mig utan Frank, så det var en nedrans tur för matte och lillhusse att ta tog med honom in igen! Nu får Frank vara bara balkongkatt i fortsättningen, det räcker nog för honom! ;)

      Radera
  9. Jisses så spinnade innan man fick reda på att Frank fångades in utan att den där Tigern kom !
    När jag backade ur min gamla sele förra våren så lyckades INTE min matte fånga mig innan grannens hund kom ifatt oss o sen så jagade den dumma hunden nästan livet ur mig innan matte kom fram. Tur i oturen så är dne dumma hunden en sån där jakthund som inte ska röra några "byten" så hon stod o skällde o skällde o skällde på mig där jag satt i en hörna bakom garaget. När matte kom så viftade hon på svansen och trodde hon varit jätteduktig vilket ju var FEL FEL FEL ! Matte lyfte upp mig och sen så skällde matte ut hunden så hon sprang hem med svansen mellan benen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om Tiger hade kommit precis då! :O

      Din historia är ju jamarhemsk, inte bara att fly ur kopplet utan att dessutom bli jagad av en stor och otäck skällis! *ryser så hela pälsen darrar*
      Vilken enorm tur att du väntade in matte så att hon kunde rädda dig! Egentligen gjorde väl den dumma skällisen bara vad den hade lärt sig, men å andra sidan, vem kom på att skällisar ska jaga saker?!?
      Jag är imponerad av att du har gått ut igen efter det! Du är jamarmodig! ♥

      Radera