Honnör för en liten svart katt!

Igår, den 13 maj, var det fem år sedan en liten svart katt försvann.

Världens finaste svarta katt!

Han hette Balder (fast matte och husse kallade honom RAbalder eftersom han var så busig) och var vår grannkatt och jag har jamat om honom tidigare här. Han var den första katt som matte och min dåvarande husse lärde känna och han intassoducerade dem i vår underjama värld.

Balder och min då 9-årige lillhusse leker med garnnystanet.

Balder var en liten svart panter som var otroligt tvåbeningsvänlig, man fick klappa honom och göra nästan precis vad man ville med honom eftersom han var en så förtröstansfull katt. För den som är vidskeplig och inte vill ha en svart katt kan jag jama å mattes vägnar att svarta katter kan älska och vara precis lika älskansvärda som katter med andra färger!

Balder i det som numera är Franks favoritfåtölj.

Vår familj kände Balder i lite mer än ett år, han kom in nästan varenda dag och blev bjuden på skinka och gosade. När våra tvåbeningar kom in i trappen så tittade de alltid upp och då stack det ut ett litet svart huvud på översta våningen - det var Balder som låg och väntade utanför vår dörr på att någon skulle komma hem och släppa in honom! Länge länge efter att han försvann fortsatte matte och husse att titta upp av ren reflex och (kanske hopp om) att han skulle ligga där på den rödrutiga filt som de hade lagt ut i trappen för att han skulle ha det gosigt medan han väntade, men han låg aldrig där igen... :/

Balder orsakar hjärtsnörp hos mina tvåbeningar... :O
(matte jamar att hon hade 2:a i bild, det syns va?!?  ;)  )

Det år, 2007, som Balder försvann var det en regnig söndagkväll och han hade varit hemma hos oss. När han ville gå släppte matte ut honom och gick ner och öppnade porten så att ha skulle komma ut. Hon tittade efter honom och gick sen upp igen. Efter några dagar kom Balders matte och frågade om vi hade sett honom för han hade inte kommit hem något mer, men det hade ju inte våra tvåbeningar. Lappar sattes upp i hela området och en gång såg matte och husse en svart katt en bit bort och stannade genast för att kolla om det var Balder men det var det inte... Och matte grät och grät för hennes hjärta hade stulits av en liten svart katt som aldrig kom igen.







Balder i mattes famn





Ett år senare pratade matte med grannkatten Tigers matte som berättade att en svart katt just hade fångats in i ett grannområde och körts till Örebro Katthem! Matte och husse, som inte ens visste att det fanns ett katthem, blev alldeles fulla av hopp och letade genast på i telefonkatalogen var det skulle finnas ett katthem i Örebro och körde i raketfart dit. Tyvärr var det inte Balder, istället fann matte och husse ett ställe fullt med underbara katter och dessutom en stor orange katt som direkt gick ett par varv runt husse och sedan bet honom i stortån! Gissa vem??  ;)


Det jag egentligen ville jama med det här inlägget var att Balders försvinnande bidrog till så enormt mycket, bl.a att våra tvåbeningar började jobba intensivt på katthemmet, de var där flera gånger i veckan och hade arbetspass, matte gjorde reklamflyers och fixade med sådant tråkigt som att försöka få in pengar från dem som tycker att katthem inte behöver ha betalt "katter kan man ju få gratis i allafall", samt att köra när katter behövde till stickisen.
Sedan vi flyttade hem så har matte tyvärr mest bara hjälpt till akut att leta försvunna katter och kört jourisar till stickisen. Eftersom Katthem oftast befolkas av hjärtegoda människor utan pengar så var det heller inte så många som hade bil och där hjälper matte fortfarande till, för i vår brummis går det in massor med katter! :)

En av mattes flyers

En annan sak som Balders försvinnande har bidragit till är ju att Frank och jag fick ett hem, men också att Lurrvar och Lusse (som syns i högerspalten) fick hem här. Och när matte och husse skiljdes och vi flyttade med matte så "behövde" ju husse nya katter (lite skämtsamt uttryckt)!
Sammanlagt har elva katter från Katthemmet fått jourhem eller permanenta hem hos våra tvåbeningar de senaste åren och det känns jamarbra! :D

Matte, lillhusse och Balder i sängen

Jag vill alltså hylla den lilla svarta katten Balder som var så underjam och kärleksfull medan han fanns här och som bidrog till så mycket gott när han försvann... Det var något mycket ont som förde något mycket gott med sig! (matte gråter i min päls nu)






Älskad svart katt med sitt garnnystan



Kom nu Frank och lillfjant... okej, Lurrvar så ställer vi oss upp och gör honnör! ♥
*tre katter ställer sig lite vingligt på baktassarna och för högertassen mot pannan*




Ps. Att bilderna har så dålig kvalité beror på att de är fotograferade direkt ur fotoalbumet. De är de enda vi har på Balder. Ds