Ibland händer det...

Runt Påsk jamade jag att det inte hände just så mycket i våra liv och att det därför kändes som att jag upprepade mig och man vill ju helst sluta på topp, inte när ens läsare har tröttnat på en... Då var det flera som jamade i kattentarerna att egentligen är ju kanske inte det som händer i katters liv så mycket, men VI KATTER tycker ju att det är intressant och det är vårt liv, så jag jamar vidare och så får ni läsa om ni vill! ;)



Vi äter sallad, gör ni det?

I vårat hem har vi det matte kallar växter, men vi kallar det sallad!

Matte har aldrig lyckats få blommor att överleva men gröna växter klarar hon av förutsatt att hon bryr sig om att ge dem vatten då och då. Det här var ju en lycka när vi flyttade hem och det fanns flera meterhöga Dracenor, som alltid har varit mattes favoritväxter. Plötsligt märkte hon att växterna började se konstiga ut i kanterna och funderade på om det var nån konstig sjukdom som drabbat dem. När hon kom på Frank med en halv växt i munnen blev hon full i skratt, men riktigt överens var vi inte om vad man ska ha växterna till...

Nej matte, jag äter inte på din blomma, jag nosar fast med munnen! Det kallas för att flema,
känner du inte till det? ;)

I höstas på min födelsdag gav matte med sig och gav mig egen sallad i present och den får jag gosa med hur mycket jag vill. Det är bara det att nu ser mina sallader ut så här...



Sorgligt sorgligt...



Matte påstår att vi har ätit upp salladen, medan jag bestämt hävdar att den inte har blivit vattnad och då har den slutat växa och blivit så här ledsen...

Men tänk, ibland händer det! Härom dagen kom det hem två nya sallader!! *dansar av lycka*

Ny och gammal sallad!
Ja och lillfjanten som då alltid ska vara med...

Frank var så klart också glad och gick genast och "luktade" på den nya goda salladen!