lördag 26 maj 2012

Känselspröt



Igår kom matte och lillhusse att diskutera katter och vilka stämningar katter känner.
Matte är alldeles övertygad om att katter känner hur tvåbeningar mår, lillhusse är det inte.

Det började med att lillhusse skulle leka med oss katter och röt i med sin suraste stämma (eftersom han inte finner minsta nöje i att leka med oss): " -KATTER, kom och lek!!"
Matte kattstaterade att ber han oss med den rösten kommer ingen katt någonsin tro att han vill umgås med dem, och matte hade rätt för vi kom ju inte!

Lillhusse menade att katter inte alls känner hur tvåbeningar mår och känner, dock kunde han erkänna att vi katter kanske kunde höra på rösten hur tvåbeningar känner.


Eftersom jag är katt har jag ju svaren på deras frågor och för oss katter är det ju en självklarhet att vi kan känna i luften hur våra människor mår och vad de menar när de pratar med oss, vi katter är ju som små känselspröt. Säg den katt som inte vet när det är läge att gömma sig om tvåbeningarna bråkar och skriker eller tröstar om tvåbeningarna är ledsna?








En bekatt till matte berättade att hon för några år sedan hade varit depriderad och bara låg på soffan och inte brydde sig. Efter ett tag märkte hon att katten såg vissnare och vissnare ut och gick till stickisen med katten. Stickisen undersökte katten, hittade inga fel och sedan frågade han " -Hur mår DU, matte?". Matten kattstaterade att hon inte alls mådde bra och då sa stickisen att där fick hon svaret på varför katten mådde som den gjorde...

 
Matte har inte tidigare märkt av fenomenet hos oss katter att vi kommer och tröstar, hon har tänkt att det kanske är speciella katter som tar tass om sina tvåbeningar på det viset. Men den senaste tiden har matte varit lite ledsen, hon har betett sig dumt och förlorat några vänner och Frank visar nu tydligt att han är mattes tröstare. Var än matte är just nu så är Frank där - sitter matte vid datorn ligger Frank ihoprullad i knät och kurrar för henne, går matte och lägger sig kommer Frank och ligger mellan hennes ben med magen i vädret så att hon ska klia, sitter hon på balkongen så är Frank bredvid osv...

Matte är så tacksam för Franks stöd, för just nu känns det kanske lite som att vi katter har den enda kärlek som går att lita på.



Matte och Frank




13 kommentarer:

  1. Jo, nog känner vi av hur våra människor mår, alltid. Kanske är vi bättre på det än många andra djur. Eller så är det kanske så att de flesta djur känner av det, men vi bryr oss om det och försöker göra något åt det.
    nosgos å gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, där hör lillhusse! :)

      Nosbuffar

      Radera
  2. Sambo och Roxy10:02

    Såklart vi känner och vet!! Inte minst vet vi, i god tid innan kattburarna hämtas, precis var vi ska ligga under sängarna för att vara onåbara!!
    Nosbuff till våra fina kompisar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har ni då alldeles rätt i, där vet vi tvärsäkert att hålla oss undan!! :D

      Nosbuffar

      Radera
  3. raijaravelin12:08

    Klar att vi känner det på oss!Jag läser min matte som en öppen bok!Jag vet när hon behöver mej mest.Hon säger att jag är den enda som verkar bry sej om henne ibland.Hon har gråtit många tårar mot min päls.Ändå finns jag där när hon behöver mej.Kidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt för din matte att ha dig!

      En egen tröstarkatt är du Kidi! ♥

      Nosbuffar

      Radera
  4. Visst känner vi hur våra människor mår, självklart! Och visst är vi de bästa tröstarna.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. De allraste bästaste tröstarna är vi! *stampar*

      Nosbuffar

      Radera
  5. Det är väl klart att vi katter känner hur våra människor mår. Det är många gånger som matte har varit ledsen då det kommit en katt eller två för att trösta. De få gånger vi har legat tillsammans i mattes knä har varit när hon inte har mått så bar. Så hälsa lillhusse att nog sjutton känner katter hur människor mår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka underjama katter ni är! Det ska jag jama till lillhusse när han kommer hem från sin resa på fredag!

      Nosbuffar

      Radera
  6. Självklart känner vi hur våra mattar mår, det är ju en av våra specialtalanger, det där med ordlös kommunikation. Lillhusse är kanske lite för ung för att förstå det, men med åren kommer bevisen att samla sig och bli så överväldigande att han måste erkänna faktum :-)
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, kanske har du alldeles rätt i det, han är för UNG! Jag ska vänta några år och se vad han tycker då! :)

      Nosbuffar

      Radera
  7. Klart katter känner hur man mår. I 17 år hade vi en katt som var en riktig tröstekatt. Dom sista åren kröp han upp i mattes famn varenda morgon när värken var olidlig och tårarna rann.Dom rann ändå mer och länge när vi fick ta bort vår Buse. Han samlade dessutom flocken och alla sov gärna hos honom och efter hans resa till Regnbågsbron blev ingenting sig likt bland djuren här.
    Nalle

    SvaraRadera