Förrådd!

Matte var rädd när hon kom hem från sitt möte härom dagen för lillie, Maurices och Kajsas husdjur, uppmanade mig att bajsa på golvet eftersom matte och lillhusse skrattade åt den här bilden där jag är Lucia...
Turligt nog för matte så var jag inte nödig utan jag sov lugnt och stilla när hon kom hem. Faktiskt har jag inte bajsat på golvet något mer och matte är mycket tacksam.

Däremot så har Frank nåt att jama om och han är mycket upprörd och förnärmad. Jag lämnar över telekattin med matte till honom!

Jam, det är Frank här! *vinkar med tassen*
Så här känner jag idag gentemot lillhusse:

Jag är CHOCKAD  och SÅRAD!! :O

Lillhusse har nämligen varit alldeles förfärligt tarvlig mot mig...

Först ska jag jama så här, att alla vi katter är ju trevliga djur och vissa av oss jamar mer och andra mindre. Frugan t. ex hon jamar när hon har fångat nåt som hon vill visa eller ibland ljudlöst, ja för tvåbeningarna alltså, de ser bara att hon rör munnen i ett tyst "mjao", medan jag hör vad hon säger. Vanligtvis brukar de tysta jamningarna betyda "matte ge mig mjölk!" eller "lillhusse, sluta omedelbart att duscha mig!" när han nyser så det stänker... ;)

Lurrvar jamar när det ska bli kvällsmat, annars säger han liksom "mmm" när han vill berätta något för tvåbeningarna.
Med andra ord har ni nu räknat ut att det är jag som är storjamaren i familjen!

Jag jamar mycket när jag leker och på kvällskvisten brukar jag gå en runda i lägenheten och berätta om min dag och vad jag gör, om jag vill ha nån att leka med eller om kvällsmaten var god, sådana viktiga saker typ.

Sårad katt... *tårar på nosen*

För nåt år sedan fick vi nya grannar ovanpå oss. Matte och lillhusse hälsade på tanten i familjen en dag när de nyss flyttat hit och då kan jag säga att tanten gjorde bort sig för all framtid för våra tvåbeningar. De kom nämligen in på att tala om att hos oss bodde det katter "ja, jag har hört dem skrika!" sa tvåbeningen, och matte och lillhusse kände tydligt att det inte skulle kunna uppstå någon trevlig grannsämja här! Jag säger det bara igen: hon hade hört oss "SKRIKA"!!!! Vad säger ni kattkompisar, är vi inte sårade?!? Vi katter skriker väl ändå inte, det är det tvåbeningar som gör och definitivt DEN granntanten! Katter JAMAR och det är ett rart ljud säger matte! Så det så!

Matte tror att grannarna har hört mig när jag har pratat och balkongdörren varit öppen på sommaren, men jag vill ändå, för mitt ryktes skull, å det bestämdaste säga att jag har då aldrig skrikit på balkongen! *morrar lågt*

Nu tillbaka till lillhusse och hans nedrigheter. Det var härom kvällen och lillhusse hade gått och lagt sig i riktigt god tid för att vara honom och han var tydligen på väg att somna när jag började berätta att det kliade i ett av morrhåren på vänster sida och att lillkillen och jag skulle brottas lite senare osv.

"TYST FRANK!"

sa lillhusse då! :O

Kan ni tänka er något så mjausingens förnedrande, att bli åthutad av sin egen lillhusse, min bästa buffkompis!

Jag är fortfarande chockad längst in i mitt lilla lurviga katthjärta över att min egen ägandes tvåbening säger åt MIG, Frank, att jag ska vara tyst!

Jag kan ju faktiskt inte rå för att han skulle sova precis just då och så mycket som han håller på med så måste ju jag faktiskt ta chansen när han väl är tyst och stilla och har tid att lyssna på vad jag har att jama om! För jag förutsätter att han är intresserad! *spänner blicken i lillhusse som ligger på sängen*

På morgonen påpekade matte för lillhusse att jag hade kommit och bejamat mig över lillhusses nedrighet och vet ni vad han så då? *chockad och kan fortfarande inte tro det* Min egen lillhusse sa "men han skriker ju så"?!?! Jag känner mig förnedrad ända in i min själ, skulle inte ni göra det?

Man kan ju som ni förstår redan här kattstatera att lillhusse, från sin alldeles egen gosiga lilla Frankenalle, förtjänar ett riktigt hårt bett i ett lämpligt finger eller kanske i den där utstickande saken han har i ansiktet (näsan), men han har varit ännu dummare, vilket ju knappt är möjligt.

Han har tagit bort både mig och frugan som vänner på Catbook!!! Jag som ville att det skulle stå att lillhusse och jag var bröder och nu har jag ingen lillhusse alls på Catbook! *jamar förtvivlat*

Lillhusse säger att vi har kattspirerat med matte, för när lillhusse skulle ha pluggat har han suttit vid Catbook istället och då har matte sett det och skällt på lillhusse. Det kan väl inte vi rå för?!? Först tog han bort matte som vän, men hon kunde ändå hålla koll på honom och då tog han bort oss också... *jamar sorgset* Min bästa buffkompis, han har förrått mig... :/

Skulle det här lilla rara jamandet vara störande?!?

Anses ni också vara störande om ni jamar??