Promenadkatt

Idag när det är slut på året tänkte jag visa er bilder på när matte försökte göra mig till promenadkatt.

Det är så att vissa människor verkar behöva något att oroa sig för och matte har utsett mig som sitt "offer". Hon har det senaste året varit tvärsäker på att jag har långtråkigt bara för att jag inte leker så mycket längre. Matte har därför klurat och funderat och hon vet ju hur mycket vi tycker om att vara på vår balkong, därför tänkte hon att jag skulle tycka att det var spinnande att få gå ut på promenad.

Den kloka katten Wikki har skrivit ner råd på hur man borde göra när man lär en katt att gå i koppel. Man ska vänja katten långsamt vid selet, sedan vid kopplet som släpar efter och sist ska man lära katten att stanna när tvåbeningen säger till. Gjorde matte det här??? Nix, absolut inte. Hon testade selet på mig några gånger och jag blev så rädd att jag kröp efter golvet, men matte tyckte att jag var redo och bar ut mig!

Här skulle man alltså kunna kalla in Kattombudskatten (KOK) och anmäla matte för övergrepp på katt, men jag ska inte vara småsint, det var ju trots allt ganska spinnande och jag fick mig en gruvlig hämnd till slut... :O

Första gången jag var ute var på baksidan av vårat hus där inte så mycket händer och jag var så rädd att hela jag skakade och matte trodde att hon aldrig skulle få loss klorna jag hade borrat in i hennes axel när hon bar ut mig... Men matte tyckte att det var succe och gjorde ett nytt försök.

Den här gången gick vi runt huset och jag kröp i buskarna för att gömma mig och komma undan allt farligt som finns där utanför. Sedan började vi gå ut på den stora stora gräsmattan som finns utanför hos oss, det finns också en stor grusplan och en tennisplan och där hittade jag nån som hade hällt vatten som jag kunde dricka och det var ju mysigt!

Oj, en vattenskål utomhus!

Jag vill påpeka att lillhusse har hela tiden varit med på mina promenader men under protest! Han är jamarrädd att jag ska smita och vi kan ju säga som så att lillhusse var väldigt nära verkligheten med den tanken! ;)



Det är tassavtryck bakom mig, nån förföljer mig!!




Den sista promenaden vi gjorde gick vi jamarlångt, det kändes så iallafall, men matte säger att det bara var tiden som var lång, vi var ute i över två timmar. Vi gick runt huset, solen strålade och matte tyckte att "det här går ju jamarbra!"



Min Frank, jag vill gå hem till min Frank!



Det är så att där vi bor ser alla husen nästan likadana ut, de har olika färger bara. Jag vet ju självklart var jag bor och nu bestämde jag mig för att jag ville gå hem, det vara bara det att matte och lillhusse påstod att det var fel port. Men det vet väl jag, jag är ju katt, jag hittar hem! Så jag drog och drog i selen för jag hade bestämt mig för att gå hem till min Frank. Matte och lillhusse höll emot och då tänkte jag att "jag bestämmer själv" och så ormade jag mig ur selen!

I samma ögonblick fick matte tag i mig, men jag skulle gå hem NU, så jag kämpade emot allt vad jag kunde, hela kroppen blev så där ålande ni vet som vi katter kan bli när vi vill nåt helt annat än tvåbeningarna.

Jag är en ganska fridsam katt, bits jag gör jag det jättelöst bara för att poängtera att jag inte vill det matte vill, exempelvis få ögonsalva eller gå in i reseburen. Men nu stred jag för mitt liv, jag ville gå hem på en gång och matte skulle inte få stoppa mig, så jag bet tag JAMARHÅRT i mattes finger, flera gånger bet jag och klöste, men matte höll mig stenhårt och bar in mig i ett järngrepp för det visade sig ju att jag hade tagit fel port, men hur ska jag kunna hålla koll på sånt, jag är ju ingen van utekatt och det var ju bara typ fjärde gången jag var ute.

Dagen därpå fick matte åka till stickisen för jag hade bitit precis i en led där matte böjer sitt finger och det gjorde jamaront och blev svullet så matte var tvungen att få både meducin och en spruta. Av detta kan vi lära oss att man inte ska tvinga sin katt till saker de inte vill...



Hoppsan, bet jag dig matte?



Matte tror fortfarande att jag vill vara promenadkatt, men det tycker jag säger mer om hur dumskalliga tvåbeningar kan vara, för lillhusse är mycket bestämd att jag aldrig mer ska gå ut. Vi får se vem som vinner.