Miss-förstånd och kattskinn

Först måste jag börja med att säga angående mitt förra inlägg, några trodde att Lurrvar inte fick någon mat igår, det måste ha blivit ett miss-förstånd där… Lurrvar får så klart mat, men han får inte Indoor 27 från Royal Canin utan sin alldeles egen njurmat. Dock vill han VÄLDIGT gärna smaka på vårt torrfoder som ni såg på bilderna… Det är ju inte så bra för hans njurar och därför blev han nedputtad, inte för att han skulle svältas!!!!  :O Vad tror ni om min matte och lillhusse!! De må sjunga hemskt och leka för dåligt med oss, men svälter katter gör de inte! Titta på 6 kiloskatten Frank för bevis!!  ;)

Lurrvars alldeles egna njurmat!

Det är vi stora katter som har haft slut på maten, Lurrvar har haft kvar att äta hela tiden så vi kunde ju ha ätit av hans mat vi med, men det har visat sig att vi vill faktiskt inte ha den och Frank kräks av den. Som tur är vill Lurrvar äta av den *tack kära Skaparkatten*. Därför har det varit förfärligt synd om oss, men nu har vi en hel 10 kilos säck och matte har en mycket tom plånbok. Nog om det!

Matte fick se något konstigt igår när hon var och hämtade de där kattburarna. Det var på en stängd veterinärklinik och på en av hyllorna låg en bit päls som matte tog tag i. Hon vecklade ut den och såg att det var ett alldeles perfekt litet skinn.

Skinnet såg ut så här fast utan huvud och svans

Han som matte var där med berättade att det var från en katt, men historien bakom visste han inte. Men det lustiga var att det såg ut precis som ett fårskinn eller koskinn fast det helt enkelt var i miniatyr. Mannen sa att matte kunde ta det om hon ville, men matte var nog lite chockad över detta lilla skinn så hon hann aldrig svara innan mannen sa att det var nog "bäst att det slängdes för det var säkert fullt av kvalster".

I vilket fall som helst hade matte tackat nej, för hon såg genast framför sig en död katt, eller kattskinnet som lossnade på katten Rafael som till slut fick ett hem hos Klosterkatterna. Kanske var det helt enkelt en katt som hade rakats i ett stycke, matte vet inte, men hon vill inte ha en död katt hemma, för det är vad matte tyckte att det var. Det enda som fattades var ett litet vackert huvud, fyra små ben och en svans och sen var det bara att blåsa liv så hade det varit en riktig katt, så underbart fin var pälsen!

När matte berättade om pälsen för lillhusse så sade hon att hon helst hade velat begrava den, och då tyckte lillhusse att matte varit dum som inte tog emot den, för då hade de kunna åkt och begravt den på djurkyrkogården tillsammans med andra djur.



Jag på borsthandduken! *kurrrrrrrrrrrr*



Idag har jag blivit borstad *kurrrrrrrrrr* och så har matte gosat med Frank. När vi flyttade hit så fick man inte röra hans mage, men våra tvåbeningar tycks tycka att det är frestande eftersom mitt i allt det vita fluffiga har Frank en orange prick och tidigare rörde man den med risk för att bli ordentligt biten eller klöst.




Ser ni den orangea pricken?

 

Numera kan matte faktiskt lägga ansiktet i Franks magfluff, utan fara för sitt liv, vilket hon tycker är alldeles underbart! Frank brukar dock markera genom att sätta en baktass i mattes panna så att hon ska komma ihåg att det fluffiga kan bytas mot en vas klo!  ;)






Världens mysigaste gosenalle ♥

 

Försök aldrig blixtra på en katt som tvättar sig, det går inte!  ;)



Sovande Lurrvar

Och så vill matte att jag ska lägga upp det här så ni får uppleva vad hon och lillhusse fick uppleva igår! Om ni vill läsa texterna så klicka bara på you Tube-länken så får ni musiken med text där.

För egen del vill jag snarare att ni skickar lite medkänsla till oss tre små rara katter och vad vi nu får höra ringa i öronen dagarna i ända... :/







Matte vill påvisa att artisten sjunger satiriska sånger så att ingen tar dem på allvar!  ;)



Hmm, vad ska nästa inlägg handla om?