Stackars Lurrvar...

... har haft en både trevlig och hemsk dag...

Han fick ju besök av de som hittade honom och han var jättemodig och var framme och hälsade och lekte och de fick faktiskt klappa honom. Frank var en riktig charmör och la sig på golvet och rullade runt, men jag höll mig lite på min kant. Man kan ju inte vara hur tillmötesgående som helst, dock fick de klappa mig lite, man vill ju ändå få lite uppmärksamhet  ;)

Hittarna berättade hela historien om hur matten hade fått två samtal från grannar som hade trott att det var deras katt som var ute. Första gången fick de höra att katten (Lurrvar) var vid motorvägen och andra gången att flera skator höll på och hackade på honom och att han tydligen var väldigt mager. Då bestämde sig matten för att hon var tvungen att leta på den lilla katten. Så hon tog med sig hussen och hittade faktiskt Lurrvar, de hade med sig kattmat och matten lyckades få upp honom i famnen och hon kände hur mager han var. Men så sprang Lurrvar sin väg, så matten beordrade hussen att gå hem och hämta mera kattmat och en filt att försöka fånga honom i. Som tur var var Lurrvar så hungrig att han gick att lura in i buren och sen är Lurrvars tidigare historia slut, för sedan kom matte och hämtade honom och nu har han bott hos oss i mer än en månad! Och inte är han lika mager längre, hittarmatten konstaterade att man inte längre känner hela ryggraden på Lurrvar vilket man gjorde den första veckan.

Sen åt vi kvällsmat och visade att vi kan uppföra oss vid matskålarna också och hittarmatten sa att det här var "ett riktigt drömhem för en katt" och det gjorde matte glad för hon är ju alltid orolig att vi inte ska ha det bra. Matte visade också filmen på när Lurrvar och Frank busar och det tyckte de var kul att se. De tyckte att han verkade må bra trots sin sjukdom och det tycker vi också! :D
De hade haft en katt med grav njursvikt tidigare som de fått lov att avliva och den katten hade, när de fått veta om felet, kunnat leva bra i 9-10 månader till innan han blev för sjuk och det var dags. De konstaterade att den katten såg man att han var sjuk, de tyckte att Lurrvar såg mycket frisk ut när han sprang omkring och busade, så vi hoppas att hans fel inte är lika allvarliga! *håller klorna*

Sen fick Lurrvar och vi ledigt en stund och det blev kväll, men så började matte gosa med Lurrvar och borsta honom, vilket han INTE tycker honom (han fräste och morrade så att lillhusse blev rädd och backade) och det var då matte upptäckte att, förutom att hans svans är väldigt tovig, så var den alldeles fet, och det var då Lurrvar trevliga kväll var över... :/
Han kan ju inte veta, att om matte har bestämt sig för att duscha en katt så går det inte att komma undan. När matte och husse började jobba på katthemmet lärde sig matte av kloka Josse, att har man påbörjat ett "projekt" med en katt ska man fullfölja det för att katten ska förstå vem som bestämmer, och det där har matte tagit fasta på.
Nu är det ju så att Frank och jag bestämmer här, men när det kommer till kloklippning och duschning då har vi lärt oss att det inte är nån idé. Får dessutom matte med sig lillhusse på idén är det kört... :/

Stackars Lurrvar... Han trodde att han hade kommit till ett trevligt hem... :/



Ser jag ut som nån man ska ta med sig i badet, kanske?!



 

Stackars stackars mig...



Jag tänker bita dig i handen nu matte!

Nu verkar Lurrvar ha lugnat ner sig, matte har torkat honom ända tills han morrade, då tyckte lillhusse att han kanske skulle torka resten själv och nu har han faktiskt hoppat omkring och lekt en stund!

Konstig katt, han verkar då inte vara lika långsint som jag!! ;)