Törst!

När matte först lärde känna katten Balder, som introducerade matte i kattens underbara väsen, var det mycket som hon inte förstod. Exempelvis så sa hans matte, som våra tvåbeningar blev mycket goda grannar med, att Balder alltid skulle ha ett vattenglas bredvid sin mattes säng varje kväll och det där förstod inte matte riktigt, han kunde väl dricka ur en vanlig skål på golvet?

Några år senare flyttade Frank och jag hem och på den tiden var lillhusse bara en liten 11-åring som matte varje kväll brukade ställa ett vattenglas på nattduksbordet hos, ifall han skulle bli törstig under natten.

Vad matte ännu inte visste var att det var ett par glasmarodörer som flyttat hem! För det är ju så jamarns gott att få dricka ur ett glas, det är nånting helt annat än att dricka i en trist matskål. Med åren har matte lärt sig att vad hon än ställer fram (utom Cola light, så det kanske matte också borde sluta dricka!) så kommer vi, och då främst jag, och ska smaka! Jag dricker både lagom varmt thé, saft och mjölk och Frank har förvånat matte med att stå och slurpa i sig av hennes vatten med färsk apelsin i (Frank jamar nu att det var himskans gott och att han ser fram emot att bli serverad det igen)!


 

Linnsen: "-Åh, vad gott vattnet är, eller hur matte?"



Det sägs ju att vi katter tycker om breda, vida skålar för att vi inte vill böja morrhåren, men det stämmer inte in på mig. Det fina i den här kattsången är att matte och jag råkar ha samma favoritglas, nämligen ett stort högt med en fjäderkotlett på. Matte tycker att det är speciellt gott att dricka ur och jag tycker att glaset är bra just för att jag kan få ner huvudet så långt om matte nu skulle ha druckit mer än hennes beskärda del ur vårt gemensamma glas!

Mattes och mitt gemensamma favoritglas med fjäderkotlett på!

Tyvärr är inte matte så förtjust i att dela glas med oss katter så hon brukar gå och byta glas, men det kan också bli till min fördel, för ibland suckar hon bara, går och fyller på glaset åt mig och låter mig slurpa bäst jag vill och tar ett nytt till sig själv (hon får så klart inte ha DET för sig själv heller om hon inte vaktar det noga!).


Jag dricker såklart ur annat också, som exempelvis pastakastrullen innan vattnet har blivit varmt...

eller hjälper lillhusse med frukosten om han har bråttom på morgonen!

Ibland när det är riktigt jamarvarmt på somrarna ställer matte ner sitt favoritglas på golvet för hon vet att då kommer vi att dricka ordentligt, men det har fått den följden att vi nu bara har ett sådant glas kvar eftersom lillhusse med Yeti-tassarna (stl 49) har råkat sparka till glasen ett flertal gånger, så nu gäller det att vara verkligt jamarrädd om det sista glaset!

Men jag ska jama klart om den där morgonen när våra tvåbeningar lärde sig att hålla undan glasen om de inte vill att de skulle bli nosade i. Det var nämligen så att när lillhusse skulle ta sitt vattenglas såg han att det redan var upptaget, HALVA JAG var nämligen nere i glaset!!! Lillhusse som då hade en usel kameramobil hann ta en bild och gick och visade matte som skrattade så att hon nästan grät! För visst har jag huvudet LÅNGT ner!! Det var nästan så att glaset satt kvar när jag skulle dra ur det, men vad gör man inte när tvåbeningarna har druckit för mycket! :D

Linnsen: "-Det var gott vatten du har lillhusse!"